Allt var så mycket enklare

När man är barn är allt så mycket enklare. Iallafall var det så för mig. Det var bekymmerslösa dagar i paradiset. Många har det inte så. Det vet jag, men för mig var det så. Värre blev det sedan. När man kom upp i tonåren och inte tala på den dagen då man skulle vara vuxen, arbeta och hålla igång ett helt hem själv. 
Men när jag var barn så var det som på den där bilden av mig. Jag som tryggt somnar i någons annans soffa. Inte i mitt hem, utan någon annanstans.
Och nu är jag på väg någon annanstans och de där orden i den där sången med Franska trion gör sig påmind;

”Det började med våren och med sången
Sen rusade det vidare in i din famn
Och smärtan och tårarna och sveken
Allt rasar för oss andra
Omöjligt och förbannat”

Jag rusar genom landskapen medan naturen skiftar sin färg och sitt utseende. Hela mitt liv är en resa mot det sköna och vackra och innerst inne är jag fortfarande bara en pojke som behöver trygghet och bekymmerslösa dagar.
Jag tänker på hur Franska trion beskriver det vackra och det gör mig både lycklig och rädd på samma gång, för jag vet att ingenting kommer gratis och allting har sitt pris.

”Du hade tusen ansikten i ett och vart och ett av dom var det vackraste jag nånsin sett
men ibland så blir jag rädd och förlorar allt mitt vett
hur ska en liten pojke aldrig kunna tänka rätt”

När man är ett barn är allt mycket enklare. Iallafall var det så för mig.