Jag vill inte dö (Michelltimman)

För ett år sedan satt jag på ett hotellrum i Brooklyn och skrev kapitlen Williamsburg, Brooklyn, Uptown Manahattan och Plaza hotel.
Jag skrev också om Krigets Afganistan och här är ett litet smakprov från just den texten.

”Jag vill inte dö,” sa hon, utan att titta på de andra den här gången.
”Ingen mer skall dö,” sa han och den andra kvinnan föll in i samtalet och lade till:
”Det är över nu. De kommer och hämtar oss när som helst. Jalalabad ligger bara två timmar söderut med bil härifrån, snabbare från luften.”
De tittade alla tre upp mot himlen för att försöka få en skymt av en anländande Chinook-helikopter.
Bakom dem låg Tora Boras imponerande tunnelsystem, vita bergens dolda rum. Men de skulle inte titta bakåt, de skulle inte ta skydd av grottornas mer än trettio meters tjocka bergsväggar, eller dess kilometerlånga gångar. De var så innerligt trötta på det här kriget och ville bara vara någon annanstans.

Etiketter: michelletimman

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln