Att hålla leendet vid liv

Det är höst, Andra halvlek. Då det inte brukar vara roligt längre, men de senaste åren har jag mött hösten vid den här tiden i New York. Det har lättat upp det.
Annars brukar det vackra ta slut lagom till höstlovet. Löven har ramlat av och blivit svarta och fula.
Jag går längs den lövtäckta höstboulevarden och längtar mig bort någon annanstans. Någon annanstans där det inte är blött och trist.
...och kanske till en annan tid också...

Och grymheterna i världen fortsätter och jag tänker på den idag vidriga knivattacken i Notre Dame-kyrkan, i centrala Nice. där tre människor dödats och flera skadats. 
Och Folkhälsmyndighetens för dagen nya rekomendationer innebär att det är stopp för judoträning för mig ett tag, tillika restaurangbesök. Träningen i går och den trevliga lunchen idag kan vara det sista i sitt slag på mycket länge om det vill säg illa.
Ondska och förstörelse, en andra våg, hat och våld.
Jag håller humöret uppe, Vi måste igenom, vi skall igenom.
Aldrig har det varit viktigare än nu att hålla leendet vid liv.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln