Kay

Jag läser.
Det är en riktigt lugn förmiddag.
Jag är ledig och sitter i all stillhet och läser om President Dwight Eisenhower. En mer självklar amerikansk president har inte denna värld skådat. Lika älskad av både demokrater och republikaner. President Truman var t om beredd att inte ställa upp för en andra period om Ike kunde tänka sig att kandidera som demokraternas kandidat. 
Så är det om man är krigshjälte.
Men det är något annat en hjältedåd och makt som denna morgon får mig att fördjupa mig i President Dwight Eisenhower liv.
Jag dras med i den där historien om Ike och Kay. Kärlekshistorien som aldrig bekräftades, men som alla tyckts pratat om då. 
Det handlar om Kay Summersby som likt många andra överklasskvinnor i Storbrittanien under 2a världskriget anmälde sig som frivillig att hjälpa till i krigsansträngningarna. Hur hon var Dwight Eisenhower personliga chaufför när han var i Storbrittanien 1942 och hur Eisenhower därefter när han blivit amerikansk befälhavare i Europa, fick omplacerat Kay till sitt högkvarter. Det handlar om hur Kay blir Ikes ständiga sällskap och förtrogna, som chaufför, middagssällskap, hur de delar tillfälliga bostäder och gör korta semesterresor ihop. Allt samtidigt som en hel värld står i brand.
Kay finns hela tiden där bredvid, finns med på alla de där  resorna och kritiska ögonblicken och hon är med under det slutliga angreppet mot Nazityskland. Hon får amerikanskt medborgarskap och får oficerar-rang. Antagligen genom starkt  inflytande av den makt som Eisenhower nu har.
Efter kriget flyttar hon till USA, men det blir aldrig de två utan livet tycks ha tagit en annan vändning sedan.
Jag läser de brev och de lappar som bevarats och fastnar vid en lapp som Eisenhower skivit till Kay.
God natt! Det är massor av saker jag skulle vilja säga - du vet vilka. God natt!
De där orden går in i mig, tar tag i mig, berör och väcker känslor inom mig. 
Ike kunde aldrig skilja sig från sin fru Mamie sedan, men man kan anta att den där relationen mellan honom och Kay alltid levde kvar i hans medvetande. Hur lever man vidare med det?