Good time Charlie got the blues  

Det är en kall dag. Några minus, men solen skiner och det ger hopp. januari har precis börjat.
Ny tid är här.
Kaffet är svart och hett och det mörknar fort.
Dagen har varit full med göromål och kanske en och annan överaskning.
Världen är fortfarande tokig och Dany Okeefe sjunger direkt till mitt hjärta.
Good time Charlie got the blues 
Klassiker som "the road" och "Quits" sedan.

Jag kommer att tänka på en teveintervju för några år sedan där Danny berättade om just den där låten Good time Charlie got the blues.
Historien om unga rastlösa män som fastnat i livets återvändsgränd, medan deras vänner är på väg åt något bättre. Om Charlie som lever ett liv på efterkälke och tar piller för att lindra smärtan...
Jag har alltid varit svag för den där låten. Svag för just den där stämningen som finns i den. Den var olik allt annat som jag hörde som barn. Elvis gjorde den till en världshit. Jag spelade sönder kassetbandet, sedan skivan. 
Utsattheten och utanförskapet har inte minskat med tiden. Låten fortfarande lika skrämmande aktuell.
Det där tänker jag på i dag. Januari har precis anlänt.

"You know my heart keeps tellin' me
You're not a kid at thirty-three
You play around you lose your wife,
You play too long, you lose your life

Got my pills to ease the pain,
Can't find a thing to stop the rain
I'd love t'try and settle down,
But everybody's leavin' town"

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln