kanske det var det som var meningen

Den här lilla trevliga saken köpte min farfar 1960.
Han berättade om dess historia för mig en gång. Jag frågade varför han hade köpt en skrivmaskin och han berättade.
Min farfar tyckte om att skriva och han berättade att det var det sätt som han hade lättast att utrycka sig på.
Men tiden var förstås fel och man kan säkert fundera på vad han egentligen skulle ha en skrivmaskin för?
Men jag tror att han i en annan tid, en tid där han själv skulle fått möjlighet att välja vad han skulle bli och göra, hade den där skrivmaskinen fått en mer framträdande plats i hans liv. Han hade också drömmar. Nu kom den att användas främst till att skrivas brev på.

Maskinen måste varit en riktig elegant skönhet då, med dess läckra design, egenskaper och litenhet. På den tiden var Underwood en av giganterna bland skrivmaskiner med 27 procent av världsmarknaden. Företaget hade nästan 35000 anställda i fabriker runt om i Italien, Spanien, Argentina, Brasilien och Skottland. En kort tid senare skulle huvudägaren Adriano Olivetti dö i en hjärtinfarkt och i en serie av olyckliga omständigheter skulle snart bolaget vara bankrupt och trots att företaget lyckades leva vidare fram till 1990-talet blev de aldrig bättre eller finare än då.

och det var i början av 90-talet som jag började använda den. Jag skrev olika texter, dikter, noveller och sånger på den. Ja till och med en roman lyckades jag att få ur den där maskinen.
Jag har skrivit bokmanus innan Michelletimman,men de skickades aldrig in till något förlag och lika bra var nog det.
Hursomhelst blev den där maskinen viktig för mitt egna fortsatta skapande och kanske var det det som var meningen med att min farfar Eric köpte den där maskinen?

Nu står den nedpackad och det var länge sedan jag hade den uppe. Jag brukar tittar på den ibland där den står i sin väska. Min brorson som samlar på skrivmaskiner har vid flera tillfällen velat förvärva den, men jag har tvekat. Egentligen hade det varit det bästa att han fick ta hand om den. Då hade den kommit i goda händer, men så tänker jag på det där som jag och den där maskinen haft tillsammans....
Jag tänker på det där i mångt och mycket besvärliga deccenniet 90-talet. Hur viktig den där maskinen var för mig då. 
Ibland är minnena och nostalgin stoppklossar för verkligheten.