Mitt bokmanus kan vänta

Ibland känner jag efter. Känner efter hur min status är, hur jag mår. Något man behöver göra ofta. Eller ständigt. En utvärdering av det egna nuet.
Jag hamnar i sängen... Med kaffe, framför nyhetsmorgon. Bara en liten stund, några djupa andetag, den sköna känslan av att finnas till.
Mitt bokmanus kan vänta.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln