Det gnager inom mig

Det är som att jag har något som gnager inom mig…och tidvis äter mig inifrån. De där minst sagt tvivelaktiga besluten. Tänker på den där flashen som dök upp igår;

Kraftig ökning av covidfall i Västra Götaland

Och så tänker jag på hur viktigt det är att hålla avstånd och inte samlas i större sällskap.
Och så tänker jag på hur viktigt det är som man säger att elever går i skolan och det så gott som till varje pris.
Och hur viktigt det är att barn får fortsätta att hålla på med organiserad träning ledd av vuxna.
Och hur viktigt det är att vi håller igång skidorterna.
Och hur mindre viktigt det är att hålla igång andra näringar
Och hur viktigt det är att elitidrotten får hålla igång och först och främst för att inte supportrarna skall bli deppiga, att matcher ställs in då och då på grund av bekräftade Covid-fall i truppen tycks inte störa någon.
 
Och igår den där flashen som fortfarande gör sig påmind.
Smittspridningen ökar nu kraftigt i vårt land. I Västra Götaland ökar smittan mest i åldersgruppen 10-19 år, där ökningen är på hela 57 procent jämfört med föregående vecka.
 
Och så beslutet som kom förra veckan som gör att jag får vara hemma denna vecka, att alla högstadieelever skall jobba på distans därför att undvika att den smitta som nu uppstått på skidorterna riskerar att drabba oss i låglandet.
 
Så viktigt var det att eleverna behövde vara i skolan.
Så viktigt var det att hålla igång skidnäringen i Sverige.
 
Det finns ingen röd tråd. Det hänger inte ihop. Konsekventtänket uteblir.
Och det gnager inom mig och äter mig tidvis inifrån.