Ja visst gör det ont

Det är som att vi är mitt emellan nu. Mellan två årstider. Precis innan man tar det där steget in till vår.
Det finns olka former av vår säger du och det är nog säkert så. Att våren är nyckfull och har flera ansikten.

Jag drömmer mig bort. Längtar mig fram, men vill absolut inte missa någonting.Jag kan vara så motsägelsefull.
Men så tänker jag på den där Boye-dikten Ja visst gör det ont.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?


Ibland är det inte svårare än så...så jag ser mig omkring och konstaterar att allt handlar om tålamod och att den som kan känna längtan nästan alltid har något att se framemot.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln