Sunday morning coming down

Jag står vid fönstret och tittar ut, samtidigt som jag tänker på ännu en vecka som är på väg att lämna oss. Jag tänker på den här veckan, jag tänker på helgen.
Jag tar min an den där viktiga reflektionstiden som man alltid bör ta sig då och då. Att stanna upp, ta in och leva med tiden som går. Inte springa bredvid.
Sedan tänker jag på nästa vecka. Den som skall börja i morgon. Den där veckan som jag redan nu kan konstatera kan bli ganska intensiv, men som jag ändå känner mig redo för.
Jag känner mig stark.

Johnny sjunger

"Well, I woke up Sunday morning
With no way to hold my head that didn't hurt.
And the beer I had for breakfast wasn't bad,
So I had one more for dessert."

och jag kan konstatera att mina utsikter för en fin dag är något bättre än för honom i den där sången.
Istället för frukostöl avnjuts det kvalitetskaffe och det är jag glad för, men jag kan ändå känna in mig i den där sången, i den där berättelsen som antagligen är en av countrymusiken allra sorgligaste.
Jag förstår det där med att vara med frukostöl och smutsig skjorta. Att vakna upp ensam och vara bakfull.
Jag minns hur Kris Kristofferson berättade en gång i någon tvshow om hur låten kommit till.
Hur han berättade hur det var efter att hans fru lämnat honom och tagit deras dotter med sig . Hur just söndagen var den värsta dagen i veckan om man inte hade en familj.
Att barerna var stängda till 1 på eftermiddagen
 ... så det var inget att göra hela morgonen.

Kris Kristofferson med examen från Oxford, dekorerad militär med kaptens grad , helikopterpilot och mycket mer, ville inget hellre än att bli låtskrivare. Han tog ett jobb som städare på det skivbolag där Dylan och Cash låg och försökte den vägen försöka få den tidens stora musikgiganter att nappa på någon av hans låtar. Han visste att den skulle passa Johnny Cash perfekt. Det sägs att när han inte kunde övertyga Johnny så stack han låten till June som sedan måste lyckats att övertyga Johnny.
Det blev succé. 1a på Billboard. 
Själv har jag alltid föredragit Kris Kristoffersons version. Har alltid sett upp till Kris som låtskrivare. En sån oändlig låtkatalog av hits.
Och jag tänker på min bror Ronny som gör den där låten så bra och jag tänker på pappa, som också sjunger och spelar den med rätt känsla. Jag tänker på dem alla.
Jag häller upp mer kaffe, tar fram en ny mugg till min son och går in till honom. Han ligger fortfarande i sängen, men lyser nu upp när han ser mig. Han tar vällvilligt emot muggen och jag ler inombords och känner sån lycka över de gåvor som livet gett mig.