Det riktiga livet

Efter nästan tre veckor hemma är det äntligen dags för mig att åka i väg till jobbet i morgon. Det känns bra och skönt att kunna säga att man är frisk, känner sig pigg och redo för att ta sig an de här sista veckorna innan en förhoppningsvis underbar sommar väntar. 
Under de dagar som jag nu varit frisk har jag på ett strukturerat sätt kunna lägga tid och fokus på mitt nya bokmanus. Man kan säga att de här veckorna ändå kom lägligt på så sätt att jag fick möjlighet att se om att skriva på heltid verkligen är något för mig. Om jag som i grunden är en social människa skulle funka med att vara hemma på dagarna och ägna det åt att skriva. För skrivandet är i säg ett mycket ensamt jobb och inbjuder till få sociala interaktioner.
Det har funnits en önskan hos mig att efter sommaren åka iväg i några månader för att skriva klart det här manuset.  En möjlighet som nu har öppnat sig med de framgångar som Michelletimman gett. Corona och stängda gränser tycks än så länge sätta stopp för dessa planer på kort sikt, men med Vaccin och lite framtidstro så kanske...

Och så till frågan om att ta steget och att till hundra procent ägna sig åt skrivandet, skulle kunna vara något för mig, så känns det lockande att svara ja. Det kräver en hel del diciplin, något som jag numera besitter. Dessutom, varför skall man inte ta de chanser man får i livet? Iallafall för att prova. I slutändan måste det generera en inkomst och gör det inte det, så har jag iallafall provat och får gå tillbaka till det "riktiga livet" igen.

Alternativet är att det "riktiga livet" kanske är förutsättningen för mitt skapande. Att jag i det skapar en egen värld av inspiration och emotionalitet.

Det är detta som alla dessa dagar gett mig. En möjlighet till att testa, fundera och prova för att så småningom komma fram till någon form av beslut.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln