Lägesrapport

På fjället, inåt landet var det vindstilla och jag lät morgonens första strålar attackera mitt ansikte, utan att jag gjorde något som helst motstånd. Fåglarna sjöng, men där tycktes inte måsarna gett sig in.
Total frid.
Nu är det kaffestund och jag sitter ute. Vi människor är gjorda för att vara utomhus. Redan under de tidiga vårmorgnarna här uppe i norr då snön fortfarande ligger på marken och det droppar från taken dukar vi upp vår fika ute. Vi säger att det är skönt nu och härligt med värme trots att det bara är 5 plusgrader. Med det är ljuset som räknas och solen förstås. Det gör oss människor levande. Det gör mig levande. Får igång mig. Får mig att vilja bege mig ut och upptäcka igen.

Söndagar är fortfarande sköna och jag vårdar dem som om de skulle vara de sista söndagarna i mitt liv. Mitt liv är ständigt inrutat, men just söndagar försöker jag hålla öppna och oplanerade. Detta just för att kunna vara spontan, göra det där oväntade.
Ibland fungerar det inte så. Ibland blir även mina söndagar som vardag, med saker inplanerade och massor av måsten. Då får det vara så. Det viktiga är intentionen, den där viljan och drivet att ha en plan och en balans i allting, utan att drabbas av stress och olust när det inte blir som man vill.
Det är söndag förmiddag. Nere i city väsnas en traktor som sopar parkeringen. Men det är också fåglar här i min närhet som sjunger och allt känns faktiskt bra.
Jag sluter ögonen, lutar mig tillbaka, känner hur vinden tar tag i mitt hår och kyler mina kinder och här och nu fylls jag av vällust.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln