En ny tid tar sin början med hänryckning 

Jag är uppe tidigt.
Efter kafebesök blir det bilen runtom i omgivningarna.
Jag firar veckoslut på annan ort med fokus på att skriva.
Research ingår också i helgens göromål.
En ny tid tar sin början.
Och vi skall fira Pingst, den där helgen få har koll på numera.
Gud finns både mitt bland oss och inom oss.
Annat var det när jag var barn. Man var långledig från skolan och pappa var ledig en extra dag. Ofta var det vackert väder, sol och värme.
Det är så jag minns det.
Och kanske hade jag inte koll på den helige anden då, men jag kände till att ord som "andedräkt" och att "andas " kom därifrån. Anden fanns överallt i oss.

Det är ”hänryckningens tid”, iallafall enligt mig och Esaias Tegnér.
I går kväll läste jag dikten Nattvardsbarnen igen.  Brukar göra det så här års.
Den där om Pingst, hänryckningen och en lantlig kyrka som stod "hvitmenad i morgonens sken". Och om en himmel som var klar och blå och om hur Maj hade rosor i hatten.
Märkligt vad man minns ändå. De flesta saker faller numera hos mig i glömska, men sådana där saker tycks föralltid finnas kvar.
Jag blir sällan politisk numera, men att ändra annandag pingst från röd dag till en vanlig grå måndag var fel. En kompensation för ledighet under nationaldag, som känns helt horibel. Jag uppskattar ett arbetande folk, en arbetande nation, men inte att sätta två viktiga högtider emot varandra.
Inte konstigt dock i ett allt mer sekulariserat Sverige.

Jag mötte morgonen i regn, på en ny plats. Som i en ny värld
Men jag gjorde det med entusiasm, begeistring, exaltation, upphetsning och ...hänryckning.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln