I mål

Man är alltid förälder oavsett hur gamla sina barn är, men med åren minskar ansvaret .
Som förälder har man de där sakerna att hänga upp det på. Jag kallar det banbrytande saker.
Då ens barn börjar prata och kommunicera,
börjar gå,
slutar med blöjor,
lär sig cykla,
slutar på fritids,
lär sig läsa,
lär sig simma,
konfirmation,
mopedkort,
bilkörkort
och student.
Det kan förstås skilja sig från fall till fall, men om jag ser till mig själv och de banbrytande saker som krävt en insats av mig som förälder, så är listan ungefär så här.
Det innebär att jag är i mål nu. I detta vilar en otroligt skön känsla, mycket stolthet, men också en viss tomhet. För även om man förhoppningsvis kommer behövas som förälder även fortsättningsvis, blir ens betydelse mindre viktig.
För på nåt vis så har jag nu kommit i mål.