Stöket nere i byn

Den här sommaren har jag planerat för en matresa i vårt sköna land, men ju mer jag tänker på det och ju fler kommentarer från läsare och vänner jag får, inser jag att den redan har börjat.
Jag skulle också kunna göra en kaffestuga-resa, för minst två såna besöks varje dag. Ofta med en nygräddad våffla med grädde och hjortronsylt till det svarta kaffet.
Jag får reda på att Holens kaffestuga minsann skall vara den äldsta i landet i sitt slag. Det hemliga våffelreceptet från 1935 då de först slog upp portarna, berättas det om med stolthet från den man som omgående börjat prata med mig medan jag fyller på mitt kaffe i den vackra kaffekoppen. Kanske är han dess ägare, men han erkänner snabbt att han egentligen inte vet hur man gör de där våfflorna, men att kaffe skall drickas ur kopp och inte i en sån där mugg, det har han koll på och lägger till.
"Här serverar vi inte kaffe i muggar." Jag nickar och medan jag tar min kopp och försikt tar mig ut ur det lilla, men på något sätt vackra köket, svarar jag med ett ett kort "gott det" och nickar återigen.
Vi sätter oss ute och under några få minuter låter vi tystnaden tala. Bara de där småfåglarna får försiktigt ackompanjera den här lilla tillställningen. En kvinna uppenbarligen klädd i något som skulle kunna vara en dräkt från där vi kommer i från frågar oss om vi är nöjda. Vi förklarar att vi är det. "Mycket". jag lägger till att jag uppskattar lugnet här och den rena fräscha luften. Det går hon igång på. Det syns i hennes ögon, för hon svarar snabbt och konsistens;
" Ja, det här är något annat än stöket nere i byn".
Jag tänker på det där medan jag äter min våffla och smuttar på det heta kaffet. ""Stöket nere i byn". Den där byn vars centrum består i ett par hotell, kanske ett par hemslöjdsstugor och ett kafé.
Vi får olika referensramar genom åren kan jag konstatera.

Jag satt senare i den där byn förövrigt. En vacker kväll på Klockaregården och åt lammfilé och varm potatissallad gjord på färskpotatis. Bortsett från sorlet från de andra gästerna vid de andra borden (de var alla  betydligt äldre än vi) var det märkbart tyst och rofyllt. Något stök kunde jag inte finna.