Dramatik i den grekiska kvällen

Vi for mot Olympos.
Det var dagens mål.
Men omständigheterna tog oss också till Diafani.
När kvällen sedan kom lämnade vi Diafanis strand för att ta oss till det vi numera kallar hemåt. En tre timmars lång resa skulle det visa sig.
Han lite före mig,åkte vi mot solen. Det var vår ledstjärna.
När sedan solen gått ner i havet hade vi bara skyltar på grekiska att förlita oss på.
I en trevägs-korsning blev det dramatiskt. Precis som att dagen inte bjudit på nog med dramatik ändå. Jag vurpade i rullgruset och min son fick göra mig fri från mitt fordon som nu höll mig fast.
Jag kom undan med skrubbsår och en ömmande kropp den här gången. Som judoka och fd stuntman behärskar jag min fallteknik.
En ny dag är här. Jag slickar mina sår.
Kroppen ömmar, men jag påminns om hur tur jag haft, hur fort allting kan gå.
Jag behöver ständigt påminnas.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln