Nyfikenhet och reslust

En båt är på väg in i hamn och jag kan inte låta bli att minnas tillbaka på de där gångerna som man hoppat på en sån där båt för att komma ut i den Grekiska ö-världen. Alltid från italienska Brindisi ut till den där totala friheten som ö-luffning innebar. Till Korfu, eller till grekiska fastlandet och Patras för att därifrån ta sig vidare ut till någon paradisö.
Vi var unga, runt 20 och ville bara ha roligt. Det var det enda vi begärda. Tänker för stunden på just en sån där resa, hur 4 unga män och vänner sedan länge fyllde några veckor med ungdomlig dårskap, men också stor nyfikenhet på livet och som hade Europa som sitt spelfält. Detta var långt innan en svenskt EU-medlemskap, men vi levde ändå som att vi var gränslösa.
En gång hamnade jag nere i maskinrummet, en plats där jag som passagerare inte skulle vara. Vi skulle kunna bli utslängda därifrån, kanske t om kanska avslängda från båten. Istället blev det en kortare rundvandring, innan vi vänligt visades upp till där vi fick vara. Detta av en man som vi trodde var båtens kapten. Så här i efterhand hade han troligtvis en annan rang. Men det är ett fint minne så här många år efteråt. 80-talet var ett galet decennium.
Jag tänker på hur vi låg på soldäck och sög i oss av de där drinkarna som beställdes, på ö-äventyren och galna upptåg. Så här många år senare när jag sitter under en parasoll och tittar ut mot havet kommer allt det där återigen över mig. Så mycket har ändrats för mig under alla de här åren som gått sedan då, men den där nyfikenheten och reslusten är den samma som då.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln