För en gångs skull var min tajmning dålig

Gamla hjältar dör också.
Livet är inte evigt - trots allt. 
Nyheten om att Rolling Stones trummis Charlie Watts död påverkar mig.
Jag liksom vaknar upp ur min dvala.
De senaste dagarna har jag pratat om Stones för mina elever som bandet som aldrig kommer sluta att spela. Aldrig kommer sluta att turnera...
För några veckor sedan läste jag att Charlie Watts inte skulle följa med på den turné som  bandet planerade att genomföra. Han skulle vara nyopererad och behövde återhämta sig efter den. Minns hur han utryckte sig inför journalisterna.

”För en gångs skull var min tajmning dålig”, 

Antar att det är trummis-humor när det är som bäst.

Mitt sista bestående minne av Charlie watts var från den digitala One World Together at home galan som anordnads i april i fjol av Lady Gaga och WHO.  Kanske det coolaste inslaget från galan den där natten var Rolling Stones bidrag med låten You "Can't Always Get What You Want".
Hur Charlie letade upp sina trumlådor, radade upp dem och började att spela på dem. Det gjorde intryck på mig den där natten.

Den här världen är ännu en musiklegend fattigare.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln