Jag står alltid kvar

Judo hela kvällen  
Judo hela veckan.
Judo hela livet.
I kväll var en fantastiskt rolig kväll. Trångt på mattan. Lite skönt tempo och återvändare på mattan. Gamla vänner och kämpar.
Jag har inte missat en träning ännu. Min insats däremot kan man säkert ha synpunkter på, men gud vet att jag vill mer.
Det där leendet jag har på bilden stämmer inte...eller det gör det egentligen, för jag tycker fortfarande att det är roligt att vara på mattan. Däremot tycks jag bara bli svagare och tröttare och framförallt sargad. Höft, knän och rygg känns gammalt och slitet. Ibland är värk och smärta så svår att jag undrar om jag verkligen skall fortsätta.
Men så är det det där med att hålla igång. Jag tror på det och jag tror på att man mår bra av att vara igång.
Dessutom är känslan otroligt underbar för att jag i min ålder faktiskt fortfarande gör det här.
 Och bara funderingen över om de där kidzen som pikar mig  för min ålder och judokondition själva i min ålder kommer klara stå på mattan i samma utsträckning, känns fantastisk spännande att få svaret på en dag.