Never ending story

Det är 40 år sedan.
Vissa saker känns så länge sedan, andra som att det var som igår.
U137 minns jag väl. Nästan som igår. Ett sånt där ögonblick där man minns vad man gjorde när man fick reda på nyheten. Kanske för att det var en tid då det rådde ubåtsfeber och vi försökte att få upp de där som spionerade på oss i fjärdena och det med våld. Vi misslyckades. Istället kom en ubåt upp av sig själv i Gåsefjärden utanför Karlskrona. Det var några spännande dygn, men inte nära brinnande krig som media idag vill göra gällande. Att Sverige skulle ta till vapen mot Sovjetunionen....
80-talet var en spännande tid på flera sätt.. Och lite ruskig...

Ruskväder var det denna morgon. Mina skor och strumpor tror jag aldrig riktigt torkade efter mitt misslyckade försök att ta mig in i bilen torr om fötterna. Jag hoppas på bättre förutsättningar i morgon bitti.

Judoträningen håller mig igång och frisk.
Det var länge sedan jag kände mig så hel som nu. Kroppen värker just nu, men det är av välbehag misstänker jag.
Det finns några saker som jag är stolt över och en av dem är att jag aldrig slutar. Att jag alltid hänger i.
Att jag är never ending story.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln