Förnöjsamhet

Uppvaktad tidigt på morgonen. Sedan en numera sällsynt långfrukost vid köksbordet.
Långa samtal och konstateranden.
När barnen blir vuxna försvinner gärna spontaniteten.
Men denna morgon är allt som vanligt...men ändå inte.
Ett ljus i novembermörkret.
Ett lugnt och förnöjsamhet.
... Och jag vet att jag inte vill att hela tiden ha mer eller bättre, utan är nöjd med livet som det är. Just nu och här.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln