Vara som förut

Min tystnad fortsätter.
Kanske är det skönt både för er och mig.
Anonymitet är inte så illa ändå.
Detta säger en man som inte vill kliva ur offentligheten och de ständiga uppdateringarna.
Kanske har allt förändrats efter att jag blev sjuk?
Eller så är ingenting förändrat.

Någon som betyder mycket för mig ringde tidigare i kväll. Ett fantastiskt samtal. Ibland är det så att det inte är förrän man blir konfronterad med det, som man upptäcker hur mycket man har saknat.
En saknad som gnager inom en undermedvetet.

Jag fortsätter att träna för att kunna komma tillbaka till jobbet.
Än så länge är den allra minsta sak en stor ansträngning. Sedan i helgen har jag tränat på att orka och att inte hamna i oändliga hostattacker. I början gick det bra, men nu tycks det bara bli sämre igen med orken.
Att städa, handla, besöka klubben och ta kortare promenad måste fungera utan att jag skall vilja kollapsa efteråt. I morgon blir allt liksom som ett genrep.
Då måste allt fungera.
Jag vara som förut.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln