Om relationer och att längta sig bort.

Det är en reflektionsdag. Bland annat...
 

Jag tänker på att åker helst till Italien, Grekland eller USA.
I Grekland var jag i somras. I USA och Italien 2019.
USA-resor till New York, Kalifornien och Florida har ställts in och bokats om   allt eftersom att de kommit och restriktioner satt stopp för dem.
Det finns en längtan här. En längtan bort. Att resa är att leva.

Sedan tänker jag på de man inte träffar mer.

Mitt liv är fullt med relationer till andra människor.
Några mer innerligare än andra. En del långa och en del korta.
Ibland träffar man på just den där personen som bara med sitt sätt att vara, sin uppsyn, att visa sig, tycks förändra och rubba ens vardag.
Ibland finns det anledning till att fråga sig vad som egentligen var meningen med det där? Det blev liksom aldrig färdigt.
Det kommer och det går...
Men så är det nog med relationer. En del är det nog inte meningen att man skall bli färdig med. Att de skall finnas där liksom "ofärdiga"  som en påminnelse om hur oförutsett livet är.
Men jag tror på livet. Jag tror på att jag får komma till USA, Italien och Grekland igen.
Och jag tror på att det finns en mening med allting. Även det som känns ofärdigt och förbryllande.
Och där i stunden känner jag en konstig mix av saknad, längtan, tro och tillförsikt.