Allt är som det är

Det fortsätter att regna.
Dag tre i ordningen.
Det perfekta vädret för att skriva. Inga onödiga pauser för att sola och bada.
Samtidigt är det nog precis så här som min karaktär Johnny Bengtsson skulle ha det om han åkt iväg för sol och bad. Jag har tänkt på det där idag. Att det egentligen kanske inte är så fel att det aldrig blev som jag tänkte här. Med väder och vind menar jag. Att jag är långt hemifrån och det enda jag kan göra är att skriva på mitt manus. Dessutom när jag gick i spöregnet nere vid hamnen förut för att hitta en hoodie eller liknande för att slippa frysa, funderade jag just på Johnny, försökte sätta mig in i vad han hade gjort här själv i regnet. Ensam, vilsen och kanske lite rädd.

I morse gick jag ner till piren för att hyra våtdräkt och en bräda. Det fanns en längtan där att göra precis det där som de modiga männen och kvinnorna gjorde ute bland vågorna i bukten.
Det blev inget av det, men väl en surfarkurs i morgon. Det hade nog aldrig Johnny gett sig på. Så surfin´Tommy.

Förutom den där tröjan som jag fick köpt, besökte jag den otroligt vackra katedralen Iglesia de Nuestra Señora de la Peña de Francia. Tände ljus och bad om styrka. Men också om förändring och en bön om tröst för de som så väl behöver det. Utanför hade regnet nått sitt klimax. Jag var dränkt - genomvåt och kall när jag väl kom in i lägenheten igen.
Duschade, skrev ett kapitel till och såg sedan på Göta kanal.
Det har varit en blå dag. Nu skall jag förbereda allt som jag har här bordet. Plocka ordning med anteckningsböcker, löspapper, bära bort koppar och slänga pappmuggar. Gå igenom dagens arbete en sista gång och förbereda mig för det som jag skall göra i morgon.
Jag lever min dröm, även om det bara är för några dagar.
Från min öppna balkongdörr hör jag att det fortfarande regnar där ute. Jag slår igen dörren och konstaterar att allt är som det är.