På en ö i atlanten ingen vill veta av

Det är andra gången  på två månader som jag är här.
På den här ön i Atlanten.
Denna morgon klev jag upp tidigt. 
Kunde inte sova mer. 
Jag gick ner till stan, ner till havet 
och sedan bort till klipporna och bukten för att kolla på vågorna.
Det dånade så där av vågorna som det gör i såna här miljöer och luktade hav och frihet.
Jag har varit här över en vecka. Jag har gjort det som förväntats av mig. 
Det som jag förväntat av mig själv.
Eller
Vet egentligen inte vilka förhoppningar jag hade på det här.
Vad vet man om något som man aldrig gjort förut?
Jag ensam på en ö i Atlanten.
Ulf Lundell sjunger om just det här.  Att sitta på en ö i atlanten ingen vill veta av.

På Paradise Park står månen full
Över palmen vid poolen
Alla viler ut nu
Röda efter en lång dag i solen
Paradis park, Ulf Lundell

Lundell sitter på Los Christianos som en annan vanlig Svensson.

Det fanns en tid då just den där låten betydde så mycket för mig. Jag hade aldrig varit här på Teneriffa, men förstod att det inte skulle vara något för mig.

På Paradise Park står månen full
Över palmen vid poolen
Alla vilar ut nu
Röda efter en lång dag i solen
Tror jag tar bilen upp till bergen i natt
Och sover under stjärnornas sugande hav
Varkan Gud eller natur
Lika hemlös som dom andra
På en ö i Atlanten ingen vill veta av
Paradis park, Ulf Lundell

Nu har den där låten en helt annan innebörd för mig. Kanarieöarna har varit ett semesterparadis under de senaste 20 åren i mitt liv.
Tänkte på det när jag för en stund sedan stod där nere vid havet och blickade ut över Atlanten.
Hur tiderna förändras.
Klockan 8 börjar en ny vardag för mig.
Och jag är kvar här på en ö i atlanten ingen vill veta av.