Som ärligast

Väg 172 Väg 172

Allt återgår till tidigare stadie. Vi tar samma varv igen. Jag kör på, men ingen vet vad som väntar efter nästa krök.
Det är dagar utan färg, även om det kan se ut så.
Söndag i paradiset kan också vara vardag. Här är alla lika.
Ingen behöver känna sig utanför.
Så jag jobbar med att försöka hålla uppe tempot. Jag räds för att komma efter. En uppförsbacke redan i januari kan få katastrofala följder längre fram.
Det är nu som livet är som ärligast. Det är nu som vi sår det som skall skördas i september.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln