Därför att jag vågat 

Året var 1989. Jag hade aldrig varit utomlands, men jag drömde om Amerika. Jag hade en vän som bodde och jobbade i Connecticut och när hon var ledig brukade hon åka in till New York och tillbringa dagen där. Vi brevväxlade och det flitigt. Hon berättade om allt det där storslagna och jag var snabb med att svara, att fråga att lära mig mer om den där staden, lära mig mer om det där landet. För det här var innan internet och jag läste böcker och fick information av min vän. Och inget kunde ju slå ett ögonvittne på plats.
Några månader senare var det dags för mig att göra min första flyresa, göra min första utlandsresa. Jag minns att jag var särskilt sugen på det där Greenwich Village som min vän så ofta berättade om. Därför blev också denna stadsdel den första som jag bekantade mig med och under ett par eftermiddagar stod jag just där i Washington Square park, framför den där statyn och likt Dylan sjöng mina låtar. En dröm som gick i uppfyllelse.

Jag går ofta förbi Greyhound-stationen när jag är i New York. Ibland går jag t om fram till just där min USA - resa en gång började på riktigt. Ända fram till biljettdisken. Precis där som bilden visar.
Ett helt liv far förbi. 

Nu när jag sitter och tänker tillbaka på alla de där dagarna som jag tillbringat i just den där staden och hur saker och ting blivit för mig inser jag att allt handlar om att jag har vågat. Att jag tagit alla de där chanserna som jag fått. För hade jag inte vågat att ge mig iväg själv över Atlanten för drygt 30 år sedan för att leva min dröm, så hade jag nog också missat massa andra saker i livet.
Så det handlar om att våga drömma, att våga leva sin dröm och att resa - om än bara runt krönet för att komma bort för ett tag.

Och just här och nu kommer jag att tänka på den där fantastiska Adolphson /Falk -låten

"Jag tar en taxi ifrån Harlem
Ner till Washington Square
En enda mil som speglar
En hel värld"

 

Etiketter: new york bloggen

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln