Do you feel me punk

På ett tio år gammalt foto sitter jag och min bror Ronny och stämmer av med varsin gitarr. Det dyker upp i mitt sociala flöde och jag tänker på alla de där stunderna då vi suttit just så där...

Det är Lördag. Jag har fortsatta planer för den, men nu är det stillhet och återhämtning. Det är hög musik och saker som jag gör i min egna takt. Jag har nödvändig rekvisita inom räckhåll, alltså allt det där runt omkring mig som får en man i min ålder att må riktigt gott. Shooter Jennings sjunger"Gunslinger" och jag höjer lite till. Det är sanslös hög musik i mitt bibliotek som förvandlats till en klubbscen och med mig som en malplacerad gäst. Men vem bryr sig av om det i min ålder, så jag sjunger med, kan texten vid det här laget. Shooter jennings; Kanske mest känd som sin superkända farsas son; Waylon Jennings, men Shooter kan sina saker...minst lika bra.

"Some people think they know me 
Think they can predict me, 
Think they gotta dis me, 
When I'm not around and when I come darking in the door, 
They get weak in the knees and crumble like a castle to the ground 
'Cause they know I ain't taking no shit 
I got a woman who left me, 
white with a heart of cold stone 
When they see black in my eyes, 
they see a man so deep in the red that it chills them to the bone"


Det är ord och inga visor det. jag fortsätter med "måste sakerna" vid mitt skrivbord, men det är livat nu, den där klubbscenen dyker upp igen. Det är lördagsschizofreni och upphetsning. 

"But don't call me an outlaw no, 
I'm a motherfucking gunslinger 
You wanna run your mouth all day long 
You'd better keep your eye 
on my motherfucking trigger finger 
Do you feel me punk?"

Så här vill jag ha min lördagl. galen och varm