Jag lever väl

Det är speciellt det här med veckodagar ändå. De har alla sina positiva sidor. Jag lever hela veckor och jag älskar alla veckodagar.
Det där har jag märkt är provocerande för många.
Hade en diskussion om det förra veckan, om att just fredag inte just var en favoritdag och kanske inte lördag heller. Att det var dagar som måste levas och levas väl, men att måndagar var minst lika fina.
Det väckte känslor.

Mitt livsmotto har i den "moderna Tommytiden" alltid varit "Lev hela dagen". På så vis har jag levat. Precis som om det vore min sista dag i livet.
Jag tror på att man måste finna glädje i en måndag, lika mycket som en fredag. Att leva bara för helgen, eller fredag och lördag gör livet så kort och innehållslöst. För vad händer om lördagen skiter sig? Man måste ha ett jobb man trivs med. Om inte; dags att byta. Man tillbringar en så stor del av sitt liv på jobbet och man har inte tid att slösa bort den på meningslösa saker som man inte trivs med. 
Sedan blir det förstås som det blir med det ändå. Livet suger ofta, det är tufft och orättvist och just därför är det så viktigt att varje morgon möta en ny dag med värdighet och nyfikenhet.

Igår förstod jag varför jag uppskattar måndagar så mycket. Jag kom till klubben trött och på dåligt humör. En och en halv timma senare kändes allt bara så bra. Hemma blev det en räkmacka och medan den intogs insåg jag att jag lever och lever väl.