Fredagsmusik med Tommy (Dr John)

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag  får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera  de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.


Dagen börjar med förberedelser inför en skolavslutning med live-musik och allt som skall roddas inför en sådan fest. Härligt att man återigen kan samlas alla ha en "riktig" avslutning.
När allt det här är över...då jag är så där väldigt nära en längre ledighet och vill pausa litegrann för att sedan ta fart och klar de sista arbetsdagarna, tänker jag ladda med Dr John.

Dr john började jag lyssna på runt -87 då min musikaliska resa tog fart på allvar. Jag genomgick min musikaliska frigivelse och tog in och konsumerade allt för mig nytt som jag stötte på. Ganska snart skulle det stå klart för mig att en större bluespianist var svårt att frambringa.”Right Place, Wrong Time” från 1973 blev snabbt en favorit. En låt som säkerligen ett hundratal hip-hop producenter senare har samplat.

 Medan åren gick så försvann Dr john för mig, även om jag uppmärksammade de Grammies han fick och annat som skrevs om honom. För bara ett par veckor sedan såg jag på youtube när han invaldes i  Rock and Roll Hall of Fame 2011...

Jag minns att jag fascinerades av hans stora arbetskapacitet. 300 sånger varje år där de flesta gavs bort till andra artister och musiker. Som ung låtskrivare med ambitioner i slutet av åttio-talet drogs jag till hans texter om sin uppväxt i New Orleans som inte sällan handlade om spöklika och voodoo-inspirerade saker som både skrämde och eggade mig. Mystiken i det han gjorde berörde starkt.

Och jag inser att jag snart igen måste se The Bands; The last Waltz och gotta mig i när Dr John är med vid pianot och framför Such a night. 
En sån skön låt.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln