Fredagsmusik med Tommy (So into you)

Musik har alltid varit ett av det viktigaste i mitt liv.
Musiken finns ständigt med mig och inom mig.
Musik är dessutom idag det jag sysslar med till vardags och som jag  får större delen av min inkomst ifrån. Så visst kan jag kalla mig privilegierad. Att faktiskt få jobba med det som jag älskar allra mest. Genom åren finns det många personer, grupper och artister som påverkad mig genom musik till den som jag är idag. För jag tror på att musik har den förmågan. Att kunna påverka. Under fredagar framöver kommer jag presentera  de artister och låtar som påverkat mig genom livet och kanske ge lite anekdoter kring det…och vad passar bättre än en fredag kväll att varva ned till något riktigt härligt. Härligt ja…det bestäms hos lyssnaren, men förhoppningsvis skall jag kunna återkalla ett kärt minne, presentera något helt nytt eller skapa en upplevelse hos dig som läser. Välkommen till Fredagsmusik med Tommy.


Min bror Ronny skrev en gång om medelåldersmän med gitarrer.
Han har rätt.
Det är något speciellt med dem och i den sköna sommarkvällen vill man liksom ha musik som passar till sinnesstämning och för stunden. Det är där som Atlanta Rythm Section kommer in. De där otroligt kompetenta musikerna som får det att svänga så förbaskat skönt. Det är sydstatsrockens skitiga värld, men i kväll i en mer smoth-tappning. 
Här är det nu 1976 framfört av medelålders män på 2000-talet. 

Året innan jag flyttade till Georgia på nittiotalet, hamnade det där bandets sångare Ronnie Hammond i bråk och sköts av en polis. Detta riktigt allvarligt. 
Detta i Macon som senare skulle bli den stad där jag bodde.
Historien levde kvar när jag kom dit och ett par år senare, såg jag den avskedsshow som Atlanta Rythm Section hade för Ronnie Hammond.
I Macon, på mäktiga klubben Whiskey River.
Ronnie var fortfarande inte helt återställd efter skottskadan (och blev nog så aldrig), men jag minns att jag tyckte att det där bandet var riktigt häftigt! 
Och nu anno 2022 är det Atlanta Rythm Section som gäller, eller om man så vill; ARS.
Jag är ett fan.

Kväll går mot natt och där någonstans när en ny dag gryr, kommer antagligen So into you spelas en sista gång för de närmaste kommande timmarna.

Jag är sugen att själv greppa gitarren och kan inget annat än att hålla med om att det är något speciellt med medelålders män och deras gitarrer.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln