2014 > 07

Jag är på väg igen. Dags för ännu en roadtrip. Det är liksom viktigt att bara fortsätta när man fått upp farten. Jag skall åka tillsammans med den den där stiliga mannen på bilden som stirrar argt på mig. Men han är snäll (liksom jag) Bilden togs inför en tävling. Då skulle man se "arg ut". Visa sitt fighting face. Det gjorde vi bokstavligen. Om några timmar kommer vi bara le och det tillsammans. Jag, han och våra två söner. På vår resa upp i landet. Antagligen kommer vi stanna vid en sjö. Roadtrips och sjöar är bra.

Klockan har letat sig över midnatt. En ny dag är här. Numera är det mörkt vid den här tiden. Tråkigt på sätt och vis. Tänk att det inte alls var länge sedan det var ljust så här dags. Men det är fortfarande hett och när jag skriver det här torkar jag svettdropparna från min panna. Ölen som jag dricker kyler knappt ner mig inombords. Hettan har verkligen hållit oss svenskar i ett järngrepp en tid nu.

Tränade i kväll. Mitt knä höll. Mina träningsförväntningar har sannerligen förändrats...
Men så körde jag en del med min son också. Kul! Något som jag ser framemot att få göra mycket mer i framtiden. När jag var i hans ålder tränade jag i hop med min farsa. Det var kul. Och så med brorsan förstås. Vi ville nog i och för sig mer försöka döda varandra, än att fightas väl. Men det var en härlig tid. Sådant där som man minns när man blir äldre. Sådant där som jag tänker på just nu. Om några timmar är jag på väg. Roadtrip.
 

Läs hela inlägget »

Regnsånger

När regnet kommer står jag vid grillen i bar överkropp, lätt smuttandes på något rödvin. Jag har sett och känt det komma - det kraftiga väderomslaget - de mörka molnen, den friska vinden, svalkan..
Termometern sjunker med 10 grader..bara så där och i mina flöden senare är det översvämning på regnbilder. Juli närmar sig sitt slut. Det har varit ett fantastiskt väder.  En sällsynt hetta för oss nordbor som väcker känslor av uppgivenhet och misströstan redan efter några dagar hos många.
På samma sätt känner jag inför annalkande regnperioder. För hur än skönt det kan vara med denna friska luft och allt detta blöta som i sakta mak kyler ner mig, blir jag framförallt nedstämd. För det finns en tristess i allt det där blöta och mörka. Och det finns en påminnelse om sämre tider och om ...regnlåtar. Och det en massa.
I natt spelar jag dem alla.

"Rainy Night In Georgia,
and Kentucky Rain,
Here Comes That Rainy Day Feeling Again, 
Blue Eyes Crying In The early morning Rain,
They go on and on,
And there's no two the same"

Läs hela inlägget »

Längtan

Så här ser mitt ödmjuka fightingface ut. Så här ser mitt ödmjuka fightingface ut.

Sommaren rullar på.Värmen fortsätter att hålla vårt semesterfirande land i ett välmående-eufori. och trots att det säkert finns de som tycker att det både är för varmt och för torrt, så är det väl trots allt så här vi vill ha vår svenska sommar. 
Jag har fortfarande semester, men är väl medveten om att både den och denna härliga sommar snart är över. Om tre veckor sätts allt i gång. Inkluderat träningssäsongen.
På gårdagens sommarträningspass visade det säg att formen knappast är den bästa och att jag har långt kvar om jag på ett ansenligt sätt vill möte mina träningsvänner för lite officiell hardcore judo om ett par - tre veckor. Varje ny höststart blir lite, lite tuffare och med åren har det blivit livsviktigt för mig att hålla igång under sommaren för att hålla mig skadefri under hösten. 
Men, lika trött som jag är av både egen träning och klubbengagemag någon gång där i slutet av maj/början av juni, lika hungrig är jag att få komma igång vid den här tiden på året. Att få träffa vännerna igen, att få svettas, få lida, få vara med om den där kicken som infinner sig när allt funkar och man känner sig stark och bra.
Så jag jobbar på med min egna träning. Dag för dag. Mitt knä värker, axlarna är stela och i huvudet rör sig mest "fientliga trupper" mot fysisk aktivitet. Det handlar om att fokusera. Det handlar om livet.
 

Läs hela inlägget »
Efter det att jag läst ut min sista sommarpocket, tar jag med mig min "önskelista" till bokhandeln för att botanisera bland alla intressanta titlar. Jag hittar nio av dem jag söker och köper dem allihopa. Det är en bok om The Boss och det just därför att jag älskar biografier och det blir boken om Carola också och för att stilla mitt spänningsbegär letar jag fram favoriter i form av Connolly och Koontz. George Pelecanos skriver alltid så coolt och man kan inget annat än att älska hans privatdeckare "Derek Strange" som ständigt försöker balansera i gråzonen mellan rätt och fel.
Det finns få författare som fyller mig så med vällust som Donna Leon ständigt lyckas göra.  Skildrandet om den egensinniga Kommisarien Brunetti, hans familj och om livet i Venedig. Alltid lustfyllt och charmigt.
Roberto Saviano skriver allt annat än lustfyllt, men hans böcker är så gripande, hemska och viktiga och lämnar inge oberörd.
Arto Paasalinna läser man för att få skratta, få ta del av en mustig historia som stannar kavr länge länge. Slutligen den svenska gudfadern. Boken om Sveriges fiende nummer 1; Milan Sevo.

Ja som ni märker finns det en viss spännvidd mellan mitt intagande av litteratur.
Och nu mina vänner, nu...skall jag åta mig den avundsvärda uppgiften att hitta ett skuggigt ställe och därefter välja ut vilken av dessa godingar jag skall börja med. Livet känns bra nu
Läs hela inlägget »


Dessa dagar är mestadels ljusa och varje ögonblick, varje sekund, levs med en sådan innerlighet att jag blir trött bara av att tänka på det. Här händer det saker hela tiden och när jag väl fått sätta mig ner för att fundera, läsa eller lösa korsord, kommer nästa aktivitet upp. Märklig känsla ändå att det ibland känns det som att man behöver semester från semestern.
Och min omvärld är mestadels tokig. Flyplanet från Malaysian Airlines skjuts ner över Ukraina och det är markoffensiv i Gasa. Män vill vara feminister och tas på samma allvar i debatten som sina kvinnliga dito, men släpps inte in av just dessa kvinnor och hela den här feministgrejen når på något vis i min värld sin kulmen i absurdhet och idioti. Alla tycks vilja vara feminster just nu, men få verkar klara av att kvala in...Jag är inte en av dem.
Jag beundrar folk som vågar stå upp mot orättvisor och förtryck. Jag uppskattar folk med åsikter, även om jag inte alltid håller med dem. Men jag har aldrig förstått det här med att man måste "predika och förkunna" sina åsikter. Att man gör sig till en predikant över andra.
Och så har vi hela Expressens bevakning av Mikael Persbrandt som bara blir mer och mer absurd (om det ens går), men Linda Skugge skriver en mycket intressant och bra Krönika om "Ungdomarna som inte vill jobba", eller för den delen ta vilket jobb som helst och i mycket av det hon skriver har hon rätt, även om det som alltid inte blir rättvist när man generaliserar. Självutnämnda experter rasar förstås, men för kanske första gången delar jag samma åsikt om något med Skugge. Saker och ting förändras. Livet rullar på och jag försöker hänga med, semester till trots. Och medan jag ägnar mig åt reflektion pågår ett helt liv utanför min "reflektionsmur". Nya oroshärdar dyker ständigt upp, nya sensationer, skandaler och idéer, (både bra och dåliga). Och på min semester finns inte mycket tid för fortsatt reflektion. Nya aktiviteter är på ingång. Semester måste levas och levas hårt och jag lever ständigt med tanken att jag snart måste ta semester från denna semester.

 

Läs hela inlägget »
Att åka mil efter mil, helst utan mål, måste vara den totala friheten. Möjligheten att få rensa tankarna, att inte tänka på någonting, att få tänka på allt...
Jag trivs där ute - har alltid gjort det, kommer alltid att göra det.
Nu hemma. Installerad på min bas igen. Det är en riktigt mulen dag, men perfekt för  att ha "kontoret" ute. Och det är kaffe och Zero coke och längtan efter starkare saker, som endast hålls utanför på grund av min ambition att kanske träna senare. För hur det än är så kommer jag komma till den punkten när jag måste komma igång med fortsatt rehab av mitt knä, jag måste få upp flåset och jag måste få upp rörligheten. Det handlar om att bryta mönster. Det handlar om att någon gång bryta den här semesterlunken som förvisso varit ganska hög, men totalt avsaknad av rutin och handlingskraft.
Och medan dagarna försvinner bort i allt snabbare tempo, tittar jag på och försöker inte ens skapa det minsta struktur. Det där kan störa mig; handlingsförlamningen då man kan peka ut ett antal punkter som behöver åtgärdas, men man är totalt oförmögen att göra det, eftersom att allt svämmar över på något vis. Det är skönt med semester, men kan också vara jobbigt om man som jag vill ha ordning och reda på dagarna.
Läs hela inlägget »
Regnet är ihärdigt och kommer i mängder. Mörkret sänker sig över dagen och plötsligt verkar de ljusa kvällarna och nätterna vara ett minne blott. Jag tvättar bilen så att den skiner, packar väskan och ser till att bilens kylskåp är välladdat. Det skall bli roadtrip uppåt landet med avfärd i morgon bitti. jag älskar att ligga ute på vägarna. Gillar farten, gillar lugnet, älskar friheten, älskar bra musik i bilrummet. 

"I travel not to go anywhere, but to go.  I travel for travel's sake.  The great affair is to move." Robert Louis Stevenson 

Balkongdörren är öppen. Regnet för oväsen  och överröstar teven. VM-final och 0-0 i en match som jag trodde tyskarna skulle avgöra lätt. Det är kolsvart ute nu. 1 ½ timma från midnatt. Klockan tickar. Sekunderna, minuterna, timmarna flyr. Tick tack, tick tack.....
Jag vill iväg, jag kan det här, jag vill i väg nu!
Men, jag stannar kvar. Blir kvar i soffan med en kopp the. Antagligen för gammal för att våga ta steget, antagligen för smart för att hasta i väg. Men en gång, en gång.. åkte jag Coast to coast. Levde det där landet i väster genom Interstate och nervevade bilrutor. Det känns dock så länge sedan nu. Så länge sedan.
Läs hela inlägget »

Åter hemma efter några sköna veckor vid medelhavet. och allt kunde varit så där fortsatt underbart skönt om det inte vore för att lagom till hemfärd så som ett brev på posten kom förkylningen och då pratar jag inte om en vanlig klen en, utan en sådan där som t om får en tuffing som mig att gå i däck. Jag sover nästan oavbrutet i ett dygn och idag ingen feber, inget ont i halsen, lite snuva, men ingen hosta. Jag tar en promenad i det fina vädret (ja vädret är bra här hemma också måste medges), höften inte ok, men ingen smärta i något av mina sargade knän. Inte illa ändå tycker jag och bestämmer mig för att åka upp till dojon i kväll. För även om jag inte kan träna ännu, så vill jag träffa de andra i gänget, ta in atmosfär och få inspiration. Jag vill fortsätta att njuta av semester.

Läs hela inlägget »
Jag har tappat dagarna. Jag är dagsvild. Jag håller på att tappa greppet om det som jag definierar som min ordning och struktur i dagen. Istället föds en ny ordning, en substruktur som jag i egentlig mening ej kan känna mig delaktig i att ha skapat. En del skulle kalla det semesterlunk, standby-läge, att ta ett steg åt sidan..
I min värld däremot är det kaos. Dagarna bara går och jag gör ingenting för att ändra någonting. Jag mår bra måste ändå sägas. När jag känner efter kan jag inte säga något annat. Men jag har tappat kontrollen och det är i min mening katastrof. Jag drar mig mer och mer in i skuggorna, undan sol och bad, undan träning och antiträning. Jag läser en del. I sanningens namn läser jag en massa och på kvällen åker jag in till hamnen för att äta en riktigt god måltid. Förvisso inget alls fel på maten på hotellet, men denna utsikt.. Denna underbara havsutsikt som varje kväll bjuder på nya dramatiska avsnitt ur livets bästa film. Filmen om den underbara okontrollerade njutningen.
Läs hela inlägget »

Jag har dragit mig tillbaka till skuggan i poolbaren. Jag skall skriva lite brev till vänner jag inte hört av mig till på länge. Det är en mycket varm dag. Temperaturen närmar sig hiskliga 40 grader i skuggan. Jag sluter ögonen. Som någon slags meditation. Försöker stänga ute allt ljud. Det är tung dansmusik och någon som pratar i mikrofon. Jag eliminerar det för någon minut.
Det är förbannat svårt att uppehålla en sorts karaktär på en uttalad hälso och fitness - resa med alla de frestelser, men också artighetsinviter man bjuds på. Jag sätter mig ner och vips så stor det en kall Efes framför mig på bordet. Kyparen stannar kvar vid mitt bord och vi pratar som vi brukar göra. Ölen är god och försvinner ganska snabbt och jag vet att när jag tagit sista klunken av denna kalla gula vätskan, kommer det stå en ny där på bordet efter bara några sekunder. Ja, jag kan förvisso tacka nej som skulle vara oartigt, eller helt enkelt låta den stå där och bli avslagen och varm.

En ny Efes ställs på bordet. Precis framför ögonen på mig. Även den ser kall och god ut. Det är snart gymtid. Hela den här anläggningen erbjuder nu ett ton saker som innebär fysisk aktivitet. Olika träningspass basuneras ut från högtalarna. Ölen på bordet ser fortfarande kall och god ut. Kyparen som numera kallar sig "min vän" kommer förbi igen, kollar på mig besynnerligt, gör en grimas, frågan kommer; "Are you ok"? "Yes" säger jag och ler, eller ...kanske säger jag "no" för han står kvar, tittar på mig och helt plötsligt känns allt så rörigt runt mig, jag känner mig yr, men vill resa på mig, men blir kvar. Handen på min axel är hård och bestämd. "Maybe you have to drink more my friend". Och nu säger jag "No" på riktigt, jag vet att jag säger det och fortsätter;
"Time for the gym. I have things to do now".

Läs hela inlägget »

Även om jag sitter på min "isolerade ö" tar jag ständigt emot nyheter från alla hörn. 100 år sedan skotten i Sarajevo har inte gått mig förbi. Inte heller 25årsdagen av Polens frihet. FotbollsVM rullar på även här och jag följer och njuter av nyheten att Ljungskile går till halvlek av serien som serieledare. Så underbart! 
I Nordamerika är kanske den absolut mest spännande tiden nu. Draft och stundande free agent - marknadens öppnande. Jag väntar spänt på vad Toronto Maple Leafs skall hitta på för galenskap nu. Överbetala Brodeur som back up? Det stör mig enormt att man byter bort Carl Gunnarsson. Inte därför att han är svensk, för det spelar ingen roll, men för att han antagligen var Maple Leafs bästa defensiva back förra säsongen. Det blir ännu mer ologiskt då man förklarar bytet med att man ville ha en mer "stay at home defender". Det kan knappast Polak bli.

På sådant tänker jag när jag befinner mig långt hemifrån. Saker och ting som är viktiga för mig. Att vara uppdaterad på sånt både i min närhet och i omvärlden även om det är semester, sol, bad och lättja. Aldrig avprogrammering.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter