2015 > 01

Topplistan

Denna helg for en bacill in i mig och knockade mig snabbt och effektivt likt en taggad Anthony Johnson mot en uppskriven antagonist. Så jag vilar mycket och försöker läsa, men det är lättare sagt än gjort eftersom att jag bara vill somna. Missade sista avsnittet av "Stjärnorna på slottet" av den anledningen. Och jag som väntat så på Harriett Andersson...
Sett att kritikerna kallat det en svag säsong. Jag tycker snarare tvärtom. T om överaskade avsnittet med Özz Nujen, ett avsnitt som jag inte hade för stora förväntningar på.

Min uppgift idag är att göra en topplista. En topplista över de för mig tio bästa låtarna. De behöver inte rangordnas, men de skall betytt något speciellt för just mig. Det finns några givna; så som Mellencamps "Small town" och Tunnel of love med Dire Straits. Eagles "Hotel califonia" är också given. Någon Jackson Browne låt borde få plats också tillika något med Elvis Costello. De där herrarna har verkligen ett helt koppel med bra betydelsefulla låtar. "Fragile" med Sting kommer med och "Every breath you take" med The Police borde vara med. Suspicious minds med kungen själv tar plats, tillika Willie Nelsons "Always on my mind". Springsteen och U2? Young och Dylan? Borde kanske bara fylla listan med Kid Rock låtar eller varför inte med George Strait låtar?
Minsann ingen lätt uppgift det här när man är lätt feberrusig.

Gläder mig åt Mattias Hargins vinst i Kitzbuhel. Härlig glädje på teve just nu. Jag lägger min påbörjade lista åt sidan en liten stund och lutar mig tillbaka i fåtöljen. Känner mig sjuk och dåsig. Lutar mig framåt igen och lägger in den där solbilden i från veckan som jag tog den där eftermiddagen när jag var på väg hem från jobbet och bara blev tvungen att stanna för att få känna solen. Utanför mitt fönster är det kallt och grått, men den där bilden värmer och sänder hopp.
 

Läs hela inlägget »

En sån dag

Torsdagen den 22 januari kommer inte gå till historien som en av de bästa dagarna i mitt liv. Å andra sidan hur många gör det?
Gott att det tar på januari. Innebär att det tar på den här vintern också. "Våren, du efterlängtade skönhet - du är verkligen efterlängtad."
På väg hem i kväll sken solen så där intensivt och tungt och gjorde sitt bästa för att bädda för kvällen, mildra ängslan för mörkret och råheten. Jag kunde ha skrivit kylan också, men det skulle i rådande stund känts lite fjuttigt med tanke på att det finns de nordbor som bor ännu mer norröver än jag, som haft några dagar med nästan -40.  Hursomhelst blev jag tvungen att stanna bilen där och då och kolla på den där solen på väg ner i vattnet. Gav en liten gnutta hopp om bättring. 

Nu avslutar jag kvällen med att se ett avsnitt av världshistoriens bästa komediserie; MASH.
Att en serie med så många år på nacken fortfarande har förmåga att underhålla och fascinera är beundransvärt. Härligt med ett par spontana skratt i natten.

På bilden ovan jag och yngsta brorsan från träningen i går. Det var en betydligt roligare dag. Trevligt på klubben, trevligt att få träna med brorsan.
Kanske var det frågan om vem av oss två som var äldst, som underhöll mest...och gladde.
(I allafall mig)
I dag går det inte ta miste på vem som är 11 år äldre.

Läs hela inlägget »


Morsan och farsan är fortfarande borta. Har inte hört i från dem på länge. Förhoppningsvis har sirocco dragit vidare nu. Ingen mer sand i lungor och på hud. Skulle i och för sig kunna ta det nu istället för det där vinterlandskapet som bestämt sig för att stanna. Vi har snö i januari i det här landet. Man vet det. Ändå så är det som att man förtränger det och hoppas på att just den här vintern kommer bli mild och ren på snö bara därför att november och december blev så. 

Kroppen är trött och ömmar. Känns bra att jag fick ta ut mig lite på träningen igår. I dag har jag vilat, men i morgon så.. i morgon skall jag ta i ännu mer. (Hoppas jag)                                                                                                                        
Jag tittar på Farmen på fyran. Ser inte mycket på teve över huvudtaget förutom det och aldrig sånt där som kan kallas reality såpor, men Farmen gillar jag. Så där lagom skruvat och i härlig lantlig miljö. En vän visade stor förvåning i dag när jag berättade att jag ser på den där serien. Känns mycket bra att jag fortfarande kan överaska. Dessutom även dem som känner mig ganska bra.

Det snöar i den sena kvällen. Det är en plogbil som jobbar nere i centrum. Vid busshållplatsen snurrar ungdomarna runt och sladdar i sina ungdomsfordon. Allting är som en vanlig sen kväll i januari 

Läs hela inlägget »

Det är handbolls VM och match på femman, men jag känner mig så där motiverad över att titta. Kan man bli utbränd som suporter? I så fall är jag på god väg att bli det. Symptomen är uppgivenhet och en känsla av hopplöshet när jag börjar titta på ett av mina favoritlag som det går riktigt dåligt för.
Nu har det även spridit sig till att ge mig obehagskänslor när jag ser på hockey ovsett lag och ja; faktiskt sport över huvudtaget.

Och det är uppgivenhet i Toronto kan man minst sagt säga. Lagets stjärnor ger inga signaler när de intervjuas om att de trivs i sin klubb längre. Snarare tvärt om. För inte så länge sedan var de laget som gjort mest mål i ligan. Nu minns jag inte längre hur många matcher  det var sedan de gjorde mål. De hade en slutspelsplacering om än precis och de var ett av de bästa lagen på powerplay. Sedan sparkade de coachen, skulle bli ett tätare lag som inte släppte in så många mål...
De släpper fortfarande in massor av mål, men gör inga själv längre...

Jag såg  komikern Måns Möller i morse på nyhetsmorgon. Han har bestämt sig för att cykla kust till kust genom USA. Detta under loppet av en månad. Nästan 30 mil per dag. Med i tevesoffan satt den gamla landslagstränaren på skidor och numera personliga tränaren Christer Skog. Han var så där "Gunde Svan positiv". Glad över att han lyckats övertala sin klient/kund att kasta sig in i det här äventyret tillsammans med honom. Agneta Sjödin skulle visst också vara med.
Måns Möller lät mer osäker.
Det finns förstås ett behjärtansvärt syfte med hela detta spektakel och det är att samla in pengar till en stiftelse för barn som har särskilda förutsättningar för att kunna deltaga i idrottslig verksamhet. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de lyckas. Jag skulle kunna berätta för dem att det faktiskt är en ganska jobbig resa att åka de där 430 milen genom det där landet i en ganska sjysst öppen cadillac. Och inte tala på med buss. Båda sakerna har jag gjort med blandad förtjusning och skräck och inte helt riskfritt. Att cykla 30 mil per dag måste vara ett helvete.

Hos mig denna afton underhåller Ben Harper medan jag planerar veckan och skriver dessa rader. Jag planerar inte att cykla någonstans. Ej heller några mer nattvak framför någon match. Har dock en förhoppning om att nästa vecka skall bli just den där veckan då jag tar upp min egna träning på ett bra sätt.
 

Läs hela inlägget »

Biblioteket är fullt av musik och adrenalin. Katterna pucklar på varandra i fåtöljen. Jag sväljer stora klunkar svart kaffe och masserar min panna. Känner mig slö, men borde vara det motsatta med tanke på alla timmar jag sovit i natt. Somnade redan runt sju i går kväll. I soffan förstås. Förvisso upp tidigt i morse för att förbereda sig inför lördagsmorgonens två judopass, men ändå.
Tim och Rebecca var på väg att avsluta sitt träningspass när jag kom till klubben. Skönt att se att de verkligen kommit i gång. Känner själv ett sug efter sprutande endorfiner. Då behöver jag sannerligen komma igång nu.

Katterna fortsätter att slåss och jag trummar på tangenterna. Mer kaffe och jag studerar landskapet utanför mitt fönster. Nästan sol nu. Det där stora, tjocka snöfallet verkar lyckligtvis avslutat. Varför inte en promenad och andas in härlig dalsländsk luft i mina lungor? En fråga till mig själv som inte är så svår att snabbt besvara.
Jag tänker på min far och mor som antagligen nu sitter på en bar där ute på den där ön i atlanten. De har inte sett havet på en vecka. De där siroccovindarna från Sahara ställer till det och jag vet av egen erfarenhet att den där luften inte är direkt hälsosam. Tur för dem att de skall stanna ett tag och att det förhoppningsvis rätar upp sig. Här är luften ren och frisk. Dock det enda positiva jag kan säga om årstiden i det här landet så här års.

Läs hela inlägget »

Jag avslutar dagen med att kolla på lite gamla kort. Det är vår 2014.
Ellenö är så förbannat vackert. Ja, jag längtar nog till våren. Till pånyttfödelsen.
Ibland blir inte saker som man tänkt sig. Alla dagar har sin egna historia. Denna; en dag då det mesta på jobbet gick fel. Jag borde anat hur det skulle bli efter att jag tidigt på morgonen kunde konstatera att jag åter igen tittat på en sorglig Torontomatch.
Jag missade tider och det var tekniken som strulade... Ja, allt som kunde gå snett gjorde det. Trots att min dag var planerad till perfektion. För sådan är jag numera. Jag avskyr överaskningar. i allafall sådana överaskningar som beror på att man inte förberett sig rätt. 
Men dagen hade också sina glädjeämnen och skall sanningen fram, tycker jag nog att tisdagen den 13 januari inte blev så tokig ändå. Ibland måste man påminna sig själv om att det inte är de små detaljerna som betyder något, utan helheten.

Jag lever i nuet, men sneglar lite framåt. Vet att dagen i morgon kommer bli körig. Skall jag hinna med allt? Men jag tittar också ännu en bit längre fram. Förbi januari, februari och kanske mars också. Jag ser våren...Jag ser oskuldfullheten och renheten.
Och om jag bara tillåter mig en liten uns mer drömeri kommer jag finna mig själv där i det bara är vackert.

Läs hela inlägget »

Egon jobbade på bra i natt. Kan efter min lilla promenad konstatera att samhället där jag bor inte heller har förskonats.
Mitt olivträd som på sommaren är ute, slåss nu med rumsvärme och klättrande katter. Den tycks inte må bra av något av det. Den stora frågan är nu om den kommer överleva denna vinter inomhus, eller om den fram i april kommer se ut som de skadade och grenlestade träden utanför mitt fönster?

Nu längtar man verkligen till olivträdens naturliga breddgrader. Morsan och farsan är på en ö i atlanten. De stannar länge. Jag vill till Italien och kanske till någon av dess öar. Men det är inga 27 grader där nu, så måste antagligen också leta mig till en ö i atlanten. Inom några veckor...

Katterna tycks ha lugnat ner sig, Tagit siesta? Ingen i olivträdet..
Jag funderar på dagens lunchutbud. Det lutar åt fläskfilégratäng och hasselbackspotatis. Det är sån mat som man skall äta på en söndag. Sån mat man skall äta för att fira att stormen har bedarrat.
 

Läs hela inlägget »

Blåstiden har kommit. Men här inne är det lugnt och tyst. Försöker råda bot på det genom att spela mycket livlig musik. Egentligen inte för att jag är på ett sånt humör, utan snarare att rädda mig från att sova bort denna lördag. Efter judoträningarna i förmiddags har jag mer eller mindre varit däckad. 
Min "katatsrof-app!" signalerar ännu en gång om det uppdaterade läget. Den säger "extrema vindar som kommer innebära störningar i inre Dalsland fram till söndag 11 januari 4:19 em CET" Jag lägger tillbaka telefonen på skrivbordet igen. Bortsett från musik är det fortfarande lugnt här inne. Väntar på att mina föräldrars katter skall dra i gång. För de har nämligen nöjet att underhålla på ett stordådigt sätt två gånger om dygnet. När jag skall gå och lägga mig och minst två timmar innan jag behöver gå upp. Det är lek och uppfostran. Det är en mamma och hennes dotter som tränar och förbereder sig för större uppgifter. Som råttjakt t ex, eller försvar från tänkbara hot; troligtvis andra katter. De skall vara här nästan i tre veckor till. Hade varit ok om det inte varit för dessa vansinnesaktiviteter på fel tid på dygnet. Just då, alltså när de drar i gång och en timma framåt är en liten storm ingenting i jämförelse.

Läser i Expressen att Putin fortsätter att trakassera människor som inte lever upp till hans egna ideal. För drygt ett år sedan förbud mot propaganda för ”icke-traditionella livsstilar”. Nu får inte transsexuella ta körkort. Antar att de anses köra sämre än någon som lever med en "traditionell" livstil... 
Den här världen känns just nu galnare än någonsin och Putin är en av de absolut galnaste i min bok.

Musiken tystnar. Eller spellistan tar slut om man så vill. Nu hör jag hur det mullrar utanför. Funderar över vad den heter. Dagmar I skåne (eller är den här en helt annan?) Svea eller Egon här.  Hursomhelst tycks den komma som en skräckinjagande påminnelse om sin föregångare Gudrun så här på årsdagarna 10 år senare.
Katterna sover fortfarande. Putin känns fortfarande galen och farlig och den där stormen utanför, börjar sakta att här i Dalsland sätta sig i respekt.

Läs hela inlägget »

First Kiss

Natten går in i Färgelanda och allt tystnar.
T om buset nere vid busshållplatsen verkar lugna. Jag är dödslut. Första arbetsdagen efter en lång skön vila och jag är döströttt! Jag borde sannerligen fundera över ynkligheten i den jag bor i, Inte mycket med mig.
I dag en "mjukstart". Det är i morgon saker och ting börjar. Det är iallafall så som jag och mina kollegor tänker. Om jag nu hanterar "mjukstarter" så här illa, kommer jag få ett helsike i morgon. That´s a statement!
Midnatt är snart här. Soppan är slut. Ingen energi kvar. Dags för sängen, men jag dröjer mig kvar. Går igenom dagen. Helt ok för mig. Andra har det tuffare just nu.
Kid rock har släppt en låt från nya plattan som kommer snart. Jag har väntat.  Måste lyssna på den där låten igen. Måste se videon, bilarna, tjejerna, känna redneck-känslan och framförallt romantiken.

Första raderna;

"I remember waiting for the school bus
Jenny Clayton was my first crush"


Funkar bra för mig.

"’Cause it reminds me of my first kiss
And those days that I always miss
Tom Petty on the radio
Going steady with nowhere to go"


Vilken jäkla poet han är. Mr Robert Ritchie kommer alltid vara den största för mig. Neil Young, Dylan, George Strait, Jackson Browne, Elvis Costello, John Hiatt, "The King him self" eller mästaren Hank jr i all ära...Nu är det sagt!

Godnatt!
 

Läs hela inlägget »
Min vän Tim Örn Min vän Tim Örn

Det är snö som kommer ner idag. Inte direkt mycket, men iallafall små flingor som sakta vandrar neråt från skyn. Det är söndag på en tisdag. Det blir så när även de tre vise skall hedras.

Det händer saker i dag. När jag sitter vid skrivbordet och arbetar får jag upp en flash att Randy Carlyle fått sparken. Randy var Toronto Maple Leafs tränare. Alltså inte längre. Lika bra det. Går ju inte kicka alla spelare.
Noterbart är ändå att Toronto fortfarande håller en slutspelplats och 21-16-3 är inte fy skam. I allafall inte för just Toronto. Men klubben tycks ha högre ambitioner. Är ju i och för sig behjärtansvärt.

I dag ser en ny blogg dagens ljus och det är min gode vän Tim Örn som kommer blogga om sin judosatsning. Det är en ytterst seriös satsning och jag är mycket glad och stolt att jag får vara med på ett litet hörn. Tims blogg hittar du här.

I morgon skall allt bli som vanligt igen. Ställa klockan, skrapa bilrutor, dricka kaffe i bilen, radio, jobb, judo...

Ja just det; i går började judoträningen igen. Känns riktigt skönt att vara igång.
 

Läs hela inlägget »

Allt gott har sitt slut. Jag pratar om denna långledighet. Jag pratar 19 dagar hemma. Och trots att jag kan tycka att allt det här med jul och nytt år och så mellandagar på det kan vara ganska ångestladdade, så måste jag medge att det varit gott.  Kanske för friden. Kanske för det milda vädret. Kanske för att ljuset kom tidigt.

Jag börjar jobba om 32 timmar. Känns bra. Känner mig utvilad. Har fullt med energi. Att vända tillbaka dygnet tror jag inte på, utan det får bli några tuffa dagar i slutet av veckan. Det brukar ge sig själv.
Dock måste jag bringa ordning i det mesta. Allt det där ni vet som skulle ordnas under ledigheten, men som sköts fram i tiden...

Min son studerar hybrider i djurvärlden. Sedan jag och han pratade mulor och mulåsnor i går, har han fastnat i kattvärldens hybridvärld med liger, liguar, jagupard, leopon, mm. Spännande!

Själv fastnar jag i Zac Brown Bands härliga stämsång och förlorar mig i den eufori som musik kan åstadkomma. 

Läs hela inlägget »

Ett orosmoment så här i början av det nya året är alltid hur det skall gå för mina hockeylag. Som tidigare år går Toronto kräftgång och det ser helt enkelt inte bra ut. Skador i truppen. Bra spelare borta, precis som i Brynäs, men det hjälper inte. Finns flera som borde kunna glänsa. Det är dock nattsvart.
Fick i går ett förslag efter Brynäs förlust mot Färjestad om att jag borde byta lag. Ville säga att det tog Färjestad två tuffa finalförluster mot just Brynäs innan man tog sitt första SM-guld ( 1975/76,1976/77). Kunde nämnt hur roligt det inte måste varit när de harvade i Allsvenskan 93/94...
Nu gjorde jag inte det. Tycker att man behöver vara ödmjuk även som förlorare. Kunde också sagt att 9 SM-guld är bra, men att 13 är bättre. Att Brynäs vann senast 2012, Färjestad 2011..

Förstår inte att motståndare alltid måste förminskas. Att man faktiskt inte kan respektera och erkänna att motståndet faktiskt var riktigt bra. Jag förstås att rivaliteten är en del av spelet. Jag har sannerligen lag som jag tycker mindre om. men jag respekterar dem ändå. utan dem skulle hockeyn bli mindre roligt.

Det är så här; för att ett lag skall kunna vinna så innebär det att minst ett annat måste förlora. Så är formeln.

Satt uppe till halv fyra i natt. Toronto förlorar med 5-1. Det känns uppgivet och meningslöst. Just nu känns det som att jag av ren självbevarelsedrift inte orkar följa spektaklet något mer. Min säsong tycks sluta tidigt i år. Bara några dagar in på januari...

Läs hela inlägget »
Ännu ett midnattsinlägg. När jag inte däckar tidigt som i går efter underbara "På spåret" och "Tack för musiken", så kan jag vara uppe så länge som helst. I går hade jag kört årets första judoträningspass under dagen och blev liksom aldrig mig lik efter det. Men nu känner jag mig pigg och stark. Det här med att vända på dygnet är en ledighetsynnest.

Nu känns det att julen verkligen är över. I går eftermiddag åkte jag hem till mina föräldrar för att träffa brorsan med familj innan de åkte tillbaka till Stockholm. Det var tyst och lugnt i huset. De hade åkt tidigt på morgonen. Och jag som trodde att de skulle stanna några dagar till. Samma trodde även min andra bror som kom några minuter senare direkt från jobbet och med samma syfte som jag. Nu fick vi roa oss med att umgås lite med våra älskade föräldrar och ta den här "fina" selfien.

Sak nummer två som intygar att julen verkligen är över är att det nu inte finns en enda julpinal kvar i mitt hem. Det är som ett nytt hem, som om julen aldrig har funnits. När jag kom hem från möte på klubben i dag hade A med en ruskig effektivitet förvandlat vårt hem under några av hennes lediga timmar mellan jobb. Jag känner mig nöjd, men samtidigt full av respekt för de gåvor som jag får ta del av i livet. Vissa saker och egentligen många hamnar jag totalt offside till.

Jag tycker verkligen om "På spåret". Den där enkla programidén känns som omöjlig att slita ut. I går Gudrun Schyman tillsammans med KG Hammar mot några jag redan glömt namnet på. Kände inte igen dem. Då brukar de vara musikalartister. Nåväl hejade på Gudrun och KG. Oväntat att jag någon gång skulle hejat på Gudrun Schyman, men någon gång skall väl det också kanske ske. Hon var dock som hon är. KG däremot visade sig vara en rolig typ. Gillade hans torra humor. Hans svar när Christian frågade om man kommer till helvetet om man går på casino; "Det vet jag faktiskt inte, för jag har aldrig varit där" var sjukt roligt.
Sedan därefter "Tack för musiken".  Niklas Strömstedt gör den där Elvis Costello immitationen ruggigt bra. Mauro Scocco var lite av en önskegäst hos mig. Det blev ett sjysst program. sedan sängen som sagt.

Idag inget annat en ett bra möte på klubben och ett pinsamt konstaterande över min husliga förmåga under min ledighet. Nu snart skall det bli Hockey. Hoppas Toronto kan ge en bra start på denna nya dag,


 
 
Läs hela inlägget »

2015. Årets första dag.
Jag tänker på det där en stund. Dagen har kommit och gått. Det är snart midnatt. Änne en dag som aldrig kommer komma åter. Därför är jag glad över att jag fyllt den med bra saker när jag nu hade möjlighet. Jag har varit på klubben och tränat istället för att slösa bort tid i sömn. Jag har lärt pojkarna att spela sällskapspel som inte innefattat en teve eller dator och jag har druckit det godaste vinet och frossat i både hummer och kräftor. Jag har sett på "Winter classic" och umgåtts med familjen. Så mycket bättre saker kan man inte göra på årets första dag.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

  • Pelle Alm » Walk the blues:  ”Howdy! Vem är din favoritgitarrist? ”

Arkiv

Länkar

Etiketter