2015 > 02

Redo

Vi lägger oss med februari och vaknar upp med mars. Lördag morgon och det är mulet och milt. Ännu en förmiddag med judoträning. Samma ritualer, samma rutiner. I eftermiddag åker jag sedan söderut tillsammans med de två på fotot här brevid. Det är dags för tävlingsnerv och adrenalin. För puls, för svett och tårar. Jag gick i natt igenom allt, en coachs sysslor. Att vara förberedd och välplanerad är ett måste om man skall lyckas. Att vara fysiskt och mentalt väl tränad är lika viktigt för lagledningen som för de aktiva. Allt känns bra. Snart är det dags, men först skall jag träffa och träna massa härliga barn på klubben. Det är judomorgon. Det är judohelg.

Läs hela inlägget »

Kvällen går in i Färgelanda och sluter sitt mörker över det lilla samhället. Jag planerar morgondagens träning och graderingar, planerarar inför tävlingen på söndag och...lagar en utsökt middag. 
Av ren ilska handlade jag på mig ordentligt med kött vid eftermiddagens stormarknadsinköp. En ilska som hängt över mig hela dagen efter det att jag i morse läste om de 14 forskare från Chalmers och Göteborgs universitet på Dagens nyheters debattsida, som föreslåg
miljöskatt på nötkött och flygresor.

Förslag om en köttskatt är i och för sig inte ny. För några år sedan föreslog jordbruksverket samma sak och i miljöpartikretsar finns frågan ständigt närvarande.
 
Jag har vid svaga ögonblick utryckt mig vårdslöst och hävdat att i en situation då jag måste välja mellan öl, Sex och Kött och i och med det vara utan de två andra sakerna resten av livet, skulle jag tveklöst valt kött!
Med andra ord skulle jag aldrig kunna leva utan att få äta kött.
Min åsikt kan förstås verka provocerande i en tid då hälften av svenskarnas globala utsläpp sägs komma från köttkonsumtion och flygresor. Dock kan jag inte för mitt liv acceptera och tåla att kallas miljöbov, eller att politiker i slutändan använder sig av skatten för att minska köplusten hos konsumenterna. Kött är redan i dag så pass dyrt så att alla inte har råd med det och det känns djupt beklagligt. Att principiellt göra köttet till den stora fienden är absurt när problemet snarare handlar om globala brister i långsiktighet och resurssatsningar.
Men låt oss gå förbi min egna "själviskhet" och istället påstå hur  kontraproduktivt förslaget är. Inte bara för miljön utan för folkhälsan och samhällsekonomin i stort. Köttmotståndarna brukar peka på framför allt tre skäl till varför vi ska äta mindre eller inget kött alls; av omsorg till miljön, vår personliga hälsa och av omsorg om djuren. Inga av de argumenten håller vid en närmare granskning. 
Att storskalig köttproduktion orsaker problem ifrågasätter jag inte, men samma problem har också storskalig spannmåls- och sojaproduktion.   Exempelvis så har det senaste seklets allt mer eskalerande fokus på spannmål, mjöl, socker och annan stärkelserik mat inneburit en oerhörd påfrestning på miljö och ekosystem. Det har resulterat i en explosionsartad ökning av kostrelaterad ohälsa som tagit sig uttryck i övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer. Då kött är ett livsmedel som människan ätit sedan tidernas begynnelse, så är det löjeväckande att ge köttet skulden för en problematik som är hundratals år gammal och inte hundratusentals år gammal.
Vi borde alltså, ur ett rent hälsoperspektiv, äta mer och inte mindre kött!
Låt oss föra en annan kamp istället och inte göra kött till denna tids största hälsofiende.
Varför inte diskutera halvfabrikat och sockerintag?
 

Läs hela inlägget »
Det känns liksom enklare allt när Svenska landslag visar sig duktiga i skidspåret. VM i Falun har även påverkat mig och det känns härligt och avspänt att faktiskt prata skidvalla, sportprestationer och spännande upplopp, iställer för IS, hatbrott och Putin, med arbetskamraterna.
T om min mor som nu befinner sig hemma igen, är entusiastisk och pratar helst om Kallas, tjejlaget och Olssons insats, när jag ringer till henne och frågar hur allt är. Skid-VM har sannerligen blivit ett andningshåll med rekreation för ett oroligt Sverige mitt emellan Vinter och vår.

Till helgen skall jag åka till Ängelholm med ett triggat judogäng för att slåss om medaljer. Det skall bli skönt att ge sig i väg. Inte för att lämna något eller någon, utan mer för känslan att just vara på väg. Komma ut på vägen, hänföra sig totalt till något, fördjupa sig, gå in i...
Den där sporten och framförallt den där klubben har gett mig så mycket i livet. Vänskap, trygghet, kärlek, tillhörighet och glädje. Det har gett mig identitet, känslan av att vara och tillhöra...Idrott är kärlek.
 
Läs hela inlägget »

Jag ägnar söndagsförmiddagen åt att dricka kaffe och läsa ut min bok. Solen skiner utanför och med ens känns allt både hoppfullt och vackert. Det är lugnt i mitt hus och medan jag ställer in min precis utlästa bok i bokhyllan, flackar blicken runt bland de andra böckerna som stå där. Jag tar Håkan Östlundhs; Laglöst land, läser på baksidan, värderar, låter blicken fara runt bland de andra böckerna i hyllan, vrider huvudet lite snett åt höger och stirrar några sekunder på hyllan där, innan jag låter blicken återvända till utgångsläget. Jag har en hel del olästa böcker att "sätta tänderna i". 

Tillbringar en stund i en av de rosa fåtöljerna sedan. Nu med boken i knät, oöppnad. Jag blundar, tänker först inte på någonting. Det är en sån befrielse att uppnå just det där "ingentingstadiet", som en religiös meditation. 

Läser sedan 40 sidor i den nya boken, lägger den i från mig och går de fem stegen till skrivbordet. Det där skrivbordet som efter några dagars arbete med diverse olika projekt nu är belamrat med papper, böcker pärmar och kvitton. Allt i en enda röra. Precis så där som jag avskyr att ha det. Ja, med sånt där är jag noga, snudd på pedantisk. Låter det dock vara. Högst tillfälligt. Om en liten stund skall jag ta tag i det också. 

Jag öppnar den bärbara som står på en "fri" yta på skrivbordet. Läser en artikel om Torontos match i natt då de för en gång skull lyckas vinna. Tredje gången på de senaste trettio matcherna eller nåt. Slår igen datorn. Dags att gå ut. Dags för lite solstrålar i ansiktet. En helande promenad för kropp och själ. När jag väl kommer in med rosande kinder och lätt svettig under den tjocka dunjackan, bokar jag en resa till Marseille, en premiumbil och ett par nätter nere vid den gamla hamnen. Det är sådana här dagar som föder längtan till april.


 

Läs hela inlägget »

Dirty side

Jag lyssnar på musik och kopplar av i bibliotektet. Firar en skön fredagseftermiddag med bara coola saker. Som att läsa ut den bok som jag håller på med, titta på lite judo Grand prix, dricka svart kaffe, dricka Miller och emellanåt dansa till Colt Ford och helst då till denna låt. Ja, tryck på "låt" vet ja och lyssna medan du läser det här, eller se på videon efteråt. Det är så härligt befriande med kraftiga vita män som rappar i omgivningen av vackra kvinnor, bilar, båtar och fular fiskar...
En bra start på helgen helt enkelt. 

 

 

Läs hela inlägget »

Mina brorsöner är på skidVM i Falun. Det är många som gett sig av. Vänner i främmande länder. Bekanta som flashar med sina utrikesbilder. Sportlovstider är bra på att hålla oss svenskar från våra arbetsplatser. En stor massa människor firar sportlov på annan ort, några jobbar. Jag bloggar och väntar på den där tevesändningen för att få se brorsans barn vinka till mig.

Jag bloggar. Jag sorterar mina tankar i olika "lådor", prioriterar, förkastar, tar tillbaka, tänker om, skriver ner och stannar upp..
Jag skriver för att förstå och bli förstådd. Jag skriver inte för att jag tror mig ha svaren på allt, eller för den skull tror att jag kan göra bättre analyser än någon annan. Jag är medveten om att mina erfarenheter inte är viktigare än någon annans, utan bara precis lika viktigt.
Jag kan tillföra något unikt - mitt perspektiv, något som ingen annan kan komma med. Precis som du och bara du kan tillföra dina tankar utifrån ditt perspektiv.  I vårt samhälle är varje reflektion, varje upplevelse en egen liten del av vårt samhälle. En liten del av oss alla.
 Jag berättar en del saker om mig själv för er. Jag berättar saker som jag upplever, saker som jag reflekterar över och saker som jag tycker. Ni läsare sållar bland vad som är intressant och vad som inte är det. Jag skriver och ni är frivilliga att läsa. De demokratiska förmånerna är underbara. Motsatta alternativet skrämmande, men ack så vanligt i en odemokratisk tid då mörkrets skuggor svartlägger en allt större del av världskartan.
Det skrivna fria ordet är en ynnest, Pennan - frihetens vassaste vapen.




 

Läs hela inlägget »

En grå dag föds och jag vaknar t om tidigare än vanligt och ger mig i kast med morgonbestyren. Morgonkaffet dricks ur min studentmugg från någon gång på nittio-talet. Nyhetsmorgon förmedlar nyheter om ihållande kyla runt om i världen. Just nu på amerikanska östkusten. I Ukraina försöker man leva upp till något som kan likna den vapenvila som man kom överens om för ett par, tre dagar sedan. Men den där konflikten kommer bli en svår nöt att knäcka. Kanske krävs det att Ukraina ger de delar av sitt land till Ryssland som Putin önskar för att de skall bli fred? Men vem vill gå med på något sådant? Putin är en ond människa och nu fråntas dessutom miljoner ryssar friheten att resa utomlands. Något som 40 miljoner ryssar varje år gjort sedan Sovjets fall. 
Enligt ryska dagstidningen Izvestja hindras offentliganställda som poliser, försvarspersonal och myndighetspersoner att semestra utanför Ryssland. I stället erbjuds subventionerade resor till det som tidigare var utlandet, den nyligen erövrade och annekterade Krimhalvön. Allt tycks gå igen...

Ukraina vänder sig till sin omvärld och ber om lån för att finansiera kriget och betala gasräkningar till Ryssland. Till ett Ryssland som man själv och omvärlden anser att man är i krig med. Men inte Putin inte. Ryssland har inget med stridigheterna i Östra Ukraina att göra. Men alla vet att det är livsviktigt för Ryssland att sälja och få betalt för den där gasen om man skall kunna fortsätta kriga...

Få se nu; Ukraina ber om lån för att finansiera krig mot ryssland och betala gasräkning till Ryssland. Ryssland å sin sida måste få betalt för sin gas för att kunna kriga...
Om inte den här världen är galen så säg!

Galenskapen fortsätter till Köpenhamn. Terror, ständigt denna terror och är det inte terrordåd, så är det försök till det och som försvar mot de där människorna tycks bara finnas utrotning. Som ett anticimex mot extremism och terrorism. Våldspiralen växer till något ohanterligt och i slutändan tycks bara självförintelse och apatism finnas kvar.
Det är denna värld som denna morgon möter mig, möter oss. Det är inte svårt att bli deprimerad i dessa tider.
 

Läs hela inlägget »

Saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Det kan man i allafall vara säker på. Dock är det en insikt som man tycks förvånas över varje gång man inser detta faktum. Varför är det så? Varför har vi människor så kort minne, när det gäller högst väsentliga saker?

Vädret överaskar inte. Inte jag heller. Väder och vind tycks blivit ett av de mer viktiga sakerna för mig att kommentera, fundera på och avhandla. Åldern kanske. I så fall frågan om det är bra eller dåligt? Jag menar, de där naturkrafterna har visat sig vara en minst sagt viktig, farlig och allvarlig kraft som påverkar oss dagligen. Något viktigt!
Hursomhelst. det är grått och trist och det enda det påverkar i dag är väl möjligen humöret.

Jag jobbar på. Fliker in med några bloggrader. Allt för att egentligen rensa skallen och tänka på annat några minuter. Att blogga är bannemig yoga för hjärnan! Eller, nu kan jag ju egentligen väldigt lite om yoga och kanske bara det man hört, sett och läst. Hade kanske varit mer passande att säga; Att blogga är bannemig som judo för hjärnan? Som en kommunikativ O-goshi? Eller en  mental sumi - gaeshi?
Men å andra sidan, vad spelar det för roll? Saker och ting blir ju ändå sällan som man tänkt sig.

Läs hela inlägget »

Jag börjar dagen med att se Toronto mot Montreal, äter sedan frukost, klär på mig, läser, dammsuger, lagar mat, åker och hälsar på morsan.. precis i den ordningen har dagen genomförts.
Hos morsan plingade min telefon till. Ja, ni vet sådär som den gör när den skall delge oss en viktig nyhet.  Espn var först, strax därefter TSN. Franson och Santorelli fortsätter vidare i Nashville. Utförsäljningen har börjat...

Morgonens Torontomatch var bra. Kanske den bästa jag sett i år. Grymt högt tempo, som om det vore slutspel. Tajt, jämnt och nervkittlande. Mestadels ett Toronto som hade övertag, men 1-1 stod sig till slutsignal och även över förlängning. När det var dags för avgörande straffar kände jag redan innan att nu var det kört. Torontospelarna tycktes känna detsamma. Det blev förlust, men en förlust utan bitterhet den här gången, inga hard feelings. En sista natt med gänget. Sista matchen med dessa lirare. Jag visste det innan den här matchen. Loppet var kört oavsett vinst eller förlust. Dags att sälja av och bygga nytt. Ännu en gång...
Oavsett om jag som suporter haft flera synpunkter på det här laget, så har jag ändå älskat det. Så många spelare som jag verkligen tagit till mig. Ett lag som jag (kanske naivt) faktiskt trodde på.
Tiden är ute, men jag fick en "sista natt med gänget". Alla ni hängivna fans till någonting vet precis vad jag pratar om. Tack för allt TML anno 2014/2015.

Läs hela inlägget »
Det droppar från taken, småfåglar kvittrar och solen skiner. Jag står där ute på balkongen länge och tillåter solen skänka sina första värmande strålar. Detta följs av en kortare promenad. Det må vara vår i luften, men vinden är kall och jag får dra upp jackan.
Min mor ligger på sjukhus. Oroande och ovisst. Dessutom fungerar inte vården av i dag på så sett som jag minns det. Nog prat om all väntan nu. Det pratar alla om och även om morsan fick vänta i 12 timmar innan hon hamnade på en avdelning, så är det skiten jag tänker på. Den ofräscha, orena vårdinrättningen. Skitiga rum med ingrodda skitiga golv, dammråtter, skitig toa... När det sparas in på städet, så lär vårdhygienen försämras. Vad hände med kraven att toaletter skall städas minst två gånger om dan? 
Jag frågor en kunnig om läget. Jag får till svar att de desinficerar toaletterrna mellan städningarna för att hindra smitta.
Precis som att om man spritar av så är det avdödat för alltid.  Men så är det inte. Det räcker att en människa sitter på toalettstolen så är desinfektionen borta. Smutsen på sjukhuset skrämmer mig. Personalen verkar fortfarande vara toppen.

På vägen hem pratar jag och farsan musik. Vi pratar gitarrer och vi pratar
artister. Jag berättar att jag gjort en "Ever lista". Mina tio bästa låtar någonsin. Farsan lyssnar intresserat. Han liksom tas med på en historisk resa som börjar hemma i mitt pojkrum, genom åttiotalet, nittio och fram till idag. Jag sätter på en Greatest hits med John Hiatt och skruvar upp volymen. Ry Cooder smeker sin Gibson SJ-200 och jag ryser långt innan John Hiatt börjat sjunga. Jag säger "Du förstod dig aldrig på det här farsan och det är synd för det är så förbannat bra"
Min far säger; "Jag har lyssnat mycket på Hiatt".
Stämmer tänker jag, men han hängde upp sig på rösen, på sången....Inte direkt någon Elvis Presley-pipa.
Jag fortsätter; "Jag tror att jag är på väg in i en svår Hiatt period igen säger jag utan att flytta blicken från vägen". Jag ser i ögonvrån hur min far nickar.  
"I feels like rain" tänker jag, I feels like rain. Det känns som att han förstår vad jag tänker.
 
Läs hela inlägget »

Morsan och farsan är hemma och katterna har återvänt i deras trygga famnar. Min son är på väg hem från Stockholm och här hemma går jag runt och hostar och hoppas på att den här sjukan snart skall lämna mig. Över en vecka nu med en svår "mansförkylning" och jag börjar känna att jag nu nått så långt som jag orkar med.
Ute faller snön. Jag håller mig inne. Går till fönstret emellanåt och tittar. Ingen sol, det är vitt. Ganska vackert måste jag medge, även om jag inte tycker om snö. Hade varit finare om solen tittat fram. Det kommer den dock inte göra i dag är jag säker på. Dagar har gått sedan jag senast skrev. Jag har haft saker att säga, men inte kraften och förmågan. Det händer saker hela tiden som engagerar mig, väcker mig till liv, men jag har inte förmågan och kraften..
Hade kraft att se på ännu en förlustmatch med Toronto. Mot lika dåliga Philadelphia. 
Nu bara förlust med 1-0 och faktiskt lyckades man med att få i väg 30 skott mot mål. Det är en sån här match som man förlorar ibland. För att motståndarna hade en målvakt med en mycket lyckad kväll. Det känns bra att kunna konstatera det ibland också..

Det är den allra första dagen i februari. Det börjar ta på de här vinterdagarna. Man kan så smått börja se framemot en underbar vår med allt som det innebär för mig, för oss.  Det där lät så pretantiöst, så hoppfullt, som om att jag hade en plan för våren. Det kanske jag har..

Jag har iallafall hört av mig till Svenska spel nu. Brevledes. Vågade inte möte dem mer fysiskt. Vet därför fortfarande inte ännu vilken slags miljonär jag är. Men; Nu vet de vem jag är, var jag bor och framförallt vet vilket kontonummer de skall sätta in den där vinsten på. (För de som inte vet vad jag pratar om; tryck på "Miljonär jag är" längre upp.)


 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter