2015 > 04

Tävlingshelg

En heldag i en idrottsarena. Eller..mer korrekt en hel helg. Judotävling och Färgelanda judoklubb har deltagare både lördag och söndag. Då känns det skönt att man mellan coachandet kan slå sig ner på en lugn plats, koppla av, stänga det där bruset ute - det höga sorlet och gapande människor.
Jag har förhoppning om att få jobba lite. Göra färdigt saker inför den kommande veckan, men här i min lugna vrå i världen träffar jag på intressanta människor, gamla polare, följer med händelserna utanför..

Sista passet nu för idag. Seniorer som skall göra upp på mattan. Jag laddar om. Känner mig fortfarande pigg och sugen. Jag tror på min trupp. De är kämpar, de är krigare och jag hänger i.

Läs hela inlägget »
Jag tillsammans med Pranav Bajaj och Kent Nilsson i full ROTC-utstyrsel. På Mercer University fick man universitetspoäng för att ta en försvarskurs. Jag tillsammans med Pranav Bajaj och Kent Nilsson i full ROTC-utstyrsel. På Mercer University fick man universitetspoäng för att ta en försvarskurs.
Söndagen börjar med kalas, följt av ett längre planeringsmöte med styrelsen för Färgelanda judoklubb och kommer avslutas här, i en fåtölj i biblioteket för en sista summering av veckan.

Det har varit en vecka med politik i fokus. Här i Färgelanda; fokus på om personer i gamla kommunstyrelsen skall ges ansvarsfrihet eller ej och i rikspolitiken handlar det om politiker som inte lever som de lär. För mig är inte det jobbiga att vår statsminister använder en flygplats som han vill lägga ner, utan politiker som inte lever som de lär. Har svårt för att man säger en sak men gör en annan. Som t ex miljöpartisterna som pratar miljö ena stunden och nästa; målar båten med giftfärg eller flyger 4,5 mil mellan två flygplatser. Det som hänt i veckan i den kommunala politiken frestar mig till att skriva ett långt irriterat inlägg, men jag hejdar mig. Det får vara nu.

Att lova saker är enkelt. Bromma flygplats skulle få vara kvar, krogmomsen skulle höjas och andra sjuklöneveckan skulle slopas. Listan börjar bli lång på svikna vallöften.
ROT-avdraget sänks från femtio till trettio procent. Känns helt obegripligt. Läge igen för att svartjobbandet i byggbranchen ökar. Att öka möjligheten att hyra in vit arbetskraft var en populär reform. Vissa tror inte att de där 20 procenten spelar så stor roll. Det tror jag. Dessutom är jag övertygad om att det tidigare avdraget gav tryggare arbetsmiljö- och bättre villkor för de i branschen. 
Dock...och nu kommer vi till ett stort DOCK! Det som stört mig mest inom politiken i veckan är försvarsuppgörelsen mellan de rödgröna och Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. 10,2 miljarder kronor är vad det är värt att förstärka det svenska försvaret med i en mycket allvarlig säkerhetspolitisk tid, där ÖB ber om det dubbla för att säkra upp när vi nu har Ryssland och Putin som gör närområdet osäkert. Känns inte bra.

Med åren har även jag blivit mer villig att betala högre skatt. Om det innebär en satsning på sjukvård, skola, äldrevård och ...försvaret. Och jag tänker på den där planschen som  hängde i samlingslokalen på det amerikanska universitet som jag en gång gick på. Det där budskapet som jag en gång flinade åt och såg som alltför amerikanskt; Cause freedom aint free. Jag tänker på de i Ukraina, jag tänker; ibland kommer tiden ikapp en.




 
Läs hela inlägget »

Fredag kväll. 7 veckor kvar. Sedan tänker jag ha semester. Just nu ett inferno av engagemang i både det ena och andra. Men nu, just nu, tänker jag fortsätta att ta det lugnt. Njuta av fredagskvällen och inte göra någonting. Pratar dock med min son. Han har   "brejkat" med sin Youtubekanal. Det är prenumeranter och likes. Denna värld numera byggt på tummar upp och ner, följare och avföljare. Ett liv som även jag anammar. Jag söker mina läsare, jag gör mina inlägg, jag skriver status, jag gillar, jag följer, jag lägger ut bilder..

Ungdomar av i dag har det minsann inte lätt att behöva växa upp med det här. Istället för att lära sig ett yrka, att snickra, mura, gräva hål, så läggs det ner tid på att spänna biceps, fota vinglas, puta med läpparna..Helt meningslöst tidsfördriv. Sociala medier är lite som Guitar hero; om man ägnat tiden konstruktivt kunde man blivit riktigt bra på någonting. 
Jag skriver och min son gör spelvideos. Jag helt adhoc, min snart 13 -åriga son målmedvetet. Vi har olika idéer och drömmar, men vi har båda gått på hela den där grejen med snabba kickar, bekräftelse och låttfångad lycka. Deprimerande på sitt sätt, glädjande och uppfriskande på ett annat. Ingen risk att behöva få långtråkigt. Det händer alltid något.
Men nu stänger jag av. Tar in lugnet, friden, värmen, härligheten. Inga mer kickar och bekräftelser i dag.

Läs hela inlägget »

Jag kom mig aldrig bort från det här jag har hemma. Inget utland, inga roadtrips. Ingenting blev egentligen som planerat. För det finns det förstås anledningar, men istället för att prata om de, väljer jag istället att stanna i det som blev. Några dagars härlig påskledighet i hemmets trygga vrå. Härliga naturupplevelser, biobesök, judohappenings och sena kvällar och nätter med hockey, avstämning med vänner, avstämning med mig själv och några böcker lästa.
och nu.. så här i distans från påsken, känns det som att det är vår på riktigt. Även om vädret inte kunnat kallas "vårväder" hela tiden.

Det är en ny dag, en ny vecka. April är fin, men en nyckfull vän. Jag på väg till jobbet. Det är en vacker morgon - ljus och hoppingivande. Allt återgår till det normala ...men ändå inte. Inget är vackrare än nu.

 

Läs hela inlägget »
Bild lånad av familjen Lönngren Bild lånad av familjen Lönngren

Söndag förmiddag. Det har slutat att blåsa som det gjorde i natt. Det har slutat att regna. Solen skiner och dagen fylls på med göromål. Jag dricker kaffe, tänker på den nya veckan som ligger framför mig och nattens avslutande hockeymatcher. Jag såg ett par av dem och några glimtar från andra. Nu väntar slutspel. Nu väntar slaget om Stanley cup. Men det jag tänker mest på är gårdagen på klubben. Vilken underbar avslutning på denna vecka!
Klubbtävling för barn -  de små helt outstanding med sin vilja och kärlek till sporten. Föräldrar som villigt hjälper till och sätter mig stundtals sysslolös och så var det det här med "klubbtävling för barn..." Några av våra "något" äldre medlemmar ville också göra upp om medaljerna som dagen till ära låg strategiskt till så att solen kom åt dem, så att de kunde gnistra vackert.
Jag kunde inte motstå all energi och glädje, utan jag trängde mig också in i gemenskapen för att hamna på bilden som för mig får symbolisera allt det där som får livet att lyfta lite grann...
En Ninja i historisk bemärkelse må i all sammanlagd fakta kanske inte symbolisera allt det där positiva som jag här ovan beskriver, men en dag som den här, på klubbens egna tävling: Ninja cup, vill jag inget annat än att också vara en Ninja - att få vara med i denna fantastiska gemenskap.

Läs hela inlägget »

Valboån

Medan vattnet sakta flyter förbi står jag där och blickar ut över sydvästa Dalslands livsnerv. Ån som förbinder sjösystem ända in i Bohuslän, bort till Vassbotten. Kanotpilgrimarnas favoritled. Livsnerv? Antagligen inte. Antagligen aldrig varit heller, men det låter bra. Flottades gjorde det dock. Kanske inte så här långt upp där jag nu befinner mig, men längre ner, ner mot Ellenösjön, min barndoms-sjö. Pågick i flera hundra år. Ett tufft och farligt arbete. Riktiga hårdingar som höll på med det där. Runt 100 000 kubikmeter timmer och virke per år. Sedan tog det slut 1967. Lastbilarna vann den där kampen om timret. Lite sorgligt är det när man tänker på det. Historiens vingslag - hårt och brutalt.

Jag gillar åar, jag gillar floder. Gillar de "strängar" som binder i hop allting. Föredrar dem framför hav och sjöar. Föredrar en romantisk promenad utmed Donaus strand, att Sakta paddla fram på valboån i gryningen, att stilla stå på W.L Stribling memorial Bridge och titta ner på Ocmulgee river... De där vattendragen har något förföriskt över sig. Det där med "förföriskt" förklarade en gång några hemlösa för mig som bodde under W.L Stribling memorial Bridge, bredvid Ocmulgee. De sa att floden Ocmulgee höll deras dröm vid liv. Att de kunde fantisera om att den där floden en dag skulle ta dem med på ett äventyr utan dess like. Hemlösa drömmer också om att bli förförda.

Nu vid Valboån. Allt är lugnt och vattnet flyter sakta förbi. Jag njuter av stillheten, av tystnaden. Jag tänker på de gamla flottarna, jag tänker på de hemlösa vid Ocmulgee. Jag här i en knepig euforisk tillfredsställelse. Bara vattnet som förenar oss.
 

Läs hela inlägget »

April månad sprider som vanligt en skön känsla kring sig. Dessa promenader i det uppsprungna pånyttfödda landskapet har förmågan att hela, ställa tillrätta och gjuta ny tilltro till varandet. Allt är så poetiskt vackert.
Jag somnar med boken i knät sedan, utan att hinna läsa en rad. Ute på balkongen, så där härligt bakåtlutad i positionsstolen. I barärmat. Vaknar av ungdomens bilradiospelande nere vid buss-stationen. Gyllene tider och Tylösand. Stereon i botten! En del saker ändrar sig aldrig.

"Här är vinden varm och vågorna slår
Man ser bara flickor var man än står"


Jo jo, de där grabbarna har förhoppning om sommaren.
Det är varmt. Känner mig snudd på svettig. Det är bara början av april. Härligt!
En av grabbarna där nere sjunger med nu. Det är ok. Jag kan bara le åt det. Le åt den där ungdomliga galenskapen. Den där oskuldfullheten. Jag går in. Dags att rodda något som kan kallas middag. Kylen är full. Frysen lika så. Det borde inte bli något problem att få till nåt. Är jag hungrig? Nej.
Jag tar ett glas isvatten. En smärtande, men tillfredställande känsla när det i rask takt far ner genom min strupe. Måste sovit i timmar. Jag måste ha mer vatten för att komma i gång. För att få i gång maskineriet igen. Upprepar vattenproceduren. Samma smärta blandad med tillfredställelse. Så där ja.."Nu kör vi tänker jag; nu kör vi..."

Läs hela inlägget »

Lättja

Allt fortsätter. Inget är slut ännu. Sköna ledighet som uppmuntrar till lättja. Uteliv i det vackra vädret - visst, men helst sitter jag och läser, ligger och läser och så sover jag emellan det. Precis det där faktiskt som jag önskat att få göra. Det där som alltid prioriteras bort för det som anses viktigare..
Hur kan man prioritera bort sådana här stunder? Varför unnar man sig inte det oftare? Eller, Unna...! Som om inte det borde vara något livsviktigt? 
Den kristna moraltraditionens fel antagligen. En av de sju dödssynderna. Motsatsen är flit läste jag någon gång. Det är ok, men inte att förklara det som lathet, likgiltighet eller passivitet. Fula ord. Lättja låter vackert.

PÅ synonymer.se dyker följande ord upp;
lathet, slöhet, slapphet, oföretagsamhet, indolens, lojhet, bekvämlighet.
Bekvämlighet köper jag. Jag skall ha det bekvämt några dagar. Bekvämt fram till...på onsdag. onsdag blir bra. då kan jag börja arbeta. Då kan jag börja träna och sköta om min kropp. Sköta om min kropp fysiskt. Märkligt att man inte kan ta hand om sin kropp både psykiskt och fysiskt samtidigt?
En så länge är det bara söndag. alltså massor av tid kvar att ägna sig åt lättja.
Jag läser tidningar också. Men på nyhetsfronten inte mycket nytt. Galenskap i största allmänhet. Hemskheter helt enkelt. Jag stänger av, återgår till min bok. Stillhet och lugn. Om en stund skall jag skriva i min dagbok om påskdagen 2015. Jag skall skriva om den viktigaste dagen på länge. Men först skall jag se på en hockeymatch tillsammans med min son.

Läs hela inlägget »



Påskafton och enligt boken; fastans sista dag.  Det märks sannerligen inte hos mig. Förr startade festandet först på påskdagen och på en afton som den här kunde man i bästa fall få...tja...kanske städa och tvätta. På påskdagen var Jesu uppstånden och alla var glada (och antagligen vrålhungriga). Nu kunde man fira att den allvarliga tiden var över!
Så där bara, "igång med gillet och fram med maten - sedan blir det dans".
När jag skriver det här är jag vrålhungrig och de underbara dofterna av vitlök och andra kryddor från köket gör mig nästan helt vimmelkantig. Läckerheterna på spisen och i ugnen frestar. Snart mat..
Det här är dag två av festande och frosseri. Knappt halvlek. Stor mängd god mat hemma, stor mängd god mat borta. Ingen fasta för mig, men ändå denna hunger nu. Det är en tid av frosseri, tid för fest och kanske lite dans.

 

Läs hela inlägget »

Liv

Årets längsta dag.
Uppståndelsens tid, pånyttfödandet och förlåtelsens mäktiga kraft. Döden är inte slutet - själva poängen med Jesu död och uppståndelse. Dagen är vacker och kärleken oändlig, men i allt det härliga, all anledning för allvarsamhet och reflektion. Jag tänker på livet - på mitt liv, på min familj, mina vänner och på de som har det svårt just nu - de som lider och de som känner sorg. Jag tänker på skörheten, på det som man varken kan försäkra sig emot eller förhindra med en stor säck med pengar. Jag är tacksam för de gåvor som jag fått, för att jag är frisk och för att jag fått leva ett rikt liv. Jag tar ingenting för givet, men jag lever nu och skall göra det väl.

Jag njuter av allt det vackra. Jag njuter av vad våren har att erbjuda. Knoppandet, grönskan och levande bäckar och så ljuset..Det där ljuset som ger mig nytt hopp. Som får mig att tro och längta efter morgondagen. Som får mig att älska livet, ta emot nya utmaningar och ge mig styrkan...styrkan att kunna förlåta och säga förlåt. Styrkan att leva livet.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter