2015 > 05

21

Vaknade av en underbar soluppgång som får symbolisera denna vecka. Tuffa dagar med en trasig tvättmaskin som finalen av arbetsveckan. Det där meddelandet på fredag förmiddag hemifrån skulle kunna få vem som helst ur fas. Lika nedslagen av första meddelandet, lika glad blev jag av det andra. "De var här på fem röda och konstaterade att den är slut. De kommer med en ny strax". Så lät textmeddelandet. Det här med att hyra sin bostad har helt klart sina fördelar och det kommunala bostadsbolaget Valbohem och dess vaktmästare är verkligen på hugget.

Igår kom solen och Alla barns dag kom och gick. Somnade i stolen på balkongen när jag kom hem. Med solen i ansiktet. Nöjd med dagen, nöjd över att allt var så bra.
Sedan Eurovision och svensk eufori, men jag somnade innan rösträkningen. Vaknade upp med Måns som "kapat" all social media. Lika bra att gå upp.
Och så var det ju den där gigantiska soluppgången där runt halv fem som likt en bioduk, fyllde hela mitt fönster med tillförsikt, nyfikenhet och intresse. Veckan är snart slut och en ny dag på ingående. Det känns bra.

Läs hela inlägget »
Jag informerar "mina" barn om hur vi tänker oss upplägget på uopvisningen. Jag informerar "mina" barn om hur vi tänker oss upplägget på uopvisningen.

Och så kom solen...
Och som den gjorde det! I precis rätt ögonblick när vi behövde den som bäst. 
Igår var jag missmodig. Det fanns ingen hejd på allt regn. Skulle vädret få sätta stopp på så mycket positiv vilja och engagemang? Min gamla judoelev tillika vän Rose-Marie hade med hjälp, planerat för en "alla barns dag". Ett jättebarnkalas i Färgelanda centrum där allt var gratis! Den kanske viktigaste sponsorn idag blev solen, som möjliggjorde det för barn att strömma till de stora grönområdena i centrum där jag bor. Där man kunde se på judo, prova judo, träffa Cowboys, kasta lasso, piska, palla äpplen, äta godis och glass, hoppa i ballonghav och mycket mycket mer. Det är sånt här, sådana här initiav från vanliga medborgare som imponerar på mig. Människor som min vän Rose-Marie och alla andra människor som utan att tveka ställer upp gratis för att alla barn skall kunna få en toppendag. All heder till dem!
Det är en sådan här dag jag känner mig riktigt stolt över att vara Färgelandabo. Färgelanda är fantastiskt!

Läs hela inlägget »
Tidig morgon. Blött ute och lite småkallt. "Lite småkallt..." Ibland blir liksom meningarna hur som helst...

Hursomhelst så gör inte detta väder i maj mig på gott humör. Alltid denna nyckfullhet när det gäller vädret i detta land. Inte många dagar kvar till juni.  Det är solklar gnällgubbsvarning på mig. Solen skiner förvisso just nu utanför mitt fönster,men jag vet att det är en chimär. Blåsigt och förbannat kallt är vad det är. Och grått runtom..på gränsen till svart. Följer twitterflödet. Demoncoachen Mike Babcock skall i dag berätta vilken klubb han kommer coacha till hösten. Ryktena säger Buffalo. Jag tror inte det är omöjligt att han blir kvar i Detroit heller. Däremot verkar Toronto kört. Bara tanken på det gör mig lika irriterad på det som jag blir på detta eländiga väder i maj!

Positivt... Jodå, det finns mycket positivt nu också. Som att jag i helgen hittade mina gamla pärmar med låtar jag skrivit, uppslag, utkast, mm. Allt sparat. En ovärderlig skatt! Hundratals ark med papper. Mina första låtar från 1983 och framåt...
Dessutom alla brev jag sparat. Från vänner och ovänner, familj och släkt. Jag skrev mycket brev förr och jag fick mycket jag också. Hederliga dokument i kuvert, frankerade, men mitt namn och min adress oftast prydligt skrivet. Saknar banne mig det där. Något vackert som den här digitala världen begravde.
När vi sålde huset flyttades en del av de saker som vi ville spara in i ett av brorsans uthus. Mycket skräp förstås som borde kasserats från början. Nu fick jag iallafall rensat lite där och slängt det mesta och ...just där fann jag allt detta som jag saknat. Det som jag rivit upp nästan hela lägenheten för hemma, tillika föråd. Det är sådant där som väger upp allt världsligt elände till någon form av balanserad nivå.

 
Läs hela inlägget »

Jag hör inte till dem som byter profilbild på mina sociala konton. Samma skinnknuttebild av mig sedan jag öppnade mitt Facebook-konto då för länge sedan. Men, idag är det en sådan dag jag skulle kunna göra det. I dag skulle BB King kunna pryda min cybervärld all over. Ja, faktiskt här i den "verkliga världen" också. Han blev gammal den där gubben, men det känns tomt på något vis ändå och det gör lite ont. Det mesta jag lärde mig om rock, country och blues fick jag från farsan. Men inte BB. Det var min bror Ronny som lät mig förstå den lirarens storhet.
Och även om jag aldrig var eller ej heller blev den gitarrvirtuos som brorsan är, så förstod jag storheten. I nutid en av de musiker jag lyssnat allra mest på. Ingen har kunnat förmedlat blues till mig som han. Nu är han borta..

Lugn och frid. Så har det inte varit här i veckan. För hur mycket än det stressar att vara uppkopplad hela tiden, finns det något som stressar ännu mer - och drar ner stämningen rejält - att inte vara uppkopplad.
Eller i sanningens namn att inte kunna vara uppkopplad. I tisdags morse lät nyhetsmorgons meteorlog meddela att vi nu gick in i åsksäsongen. Och som vi gick in!
Redan vid 11 tiden hade jag ett antal missade samtal från min son. När jag ringde upp var det en dämpad son som svarade. Blixten hade slagit ner i huset och nu fungerade inte internet. Katastrof! Ännu mer katastrof att jag den dagen skulle bli rätt mycket sen.
Ny gateway inköpt i onsdags och sedan har jag tillbringat hela min vuxna tid med att försöka installera. En baggis för mig...men inte denna gång! Jag har aldrig blivit nöjd med Netgears prylar tidigare och likt förbannat lyckades jag övertalas av den kunniga personalen på Inet att just köpa den! God natt jord!
Nu i eftermiddag fick jag åka och låna ett nätverk. Back in business, men med ett modem för 2000 kr som jag inte får någon ordning på...
Häng i fåtöljen. Inget mer som får stressa upp idag. Öl och youtube. Öl och youtube långt in i natten...
 

Läs hela inlägget »

Karuselldagar

I går kväll var jag på ett grillpartaj där vinylspelaren stod i centrum....Och musiken skall tilläggas. Istället för att musiken fanns i bakgrunden (som det så ofta är) var själva grejen att nu lyssna, minnas, kommentera och berätta den där historien. Man fick ta med sig max tre skivor. En omöjlighet! Fick tillslut ner det till fyra. Fuskade således med mig den fjärde. Blev jag förvånad över mitt musikval? Nä, egentligen inte. Eldkvarn och karusellkvällar för att minnas när jag bodde på "Beverly", alla kväller och nätter med Plura och CO, men också de vänner som man umgicks med då. Det där soundet, svensk åttiotalsrock.
John Mellencamp för att han var min allra första hjälte. Plattan "Scarecow" ett landmärke. Tunnel of love plattan med Springsteen gillades aldrig av kritikerna, men fängslade mig med dess vemod och inspirerade till egna skaparutflykter. John Hiatt höll ångesten på rätt nivå och var som en rumskompis under alla de där åren då jag bodde på "ranchen". Förövrigt är alla dessa plattor "ranchen-musik". Plattor som jag spelade på min skivspelare i den där lilla röda stugan inne vid skogen vid en sjö. En härlig tid, med mycket fördunkelt och en del svåra stunder. Alltså inte svårt för mig att prata och föra diskussion kring några lpskivor.

Nu söndag. Jag sitter ute. Stundom värmer solen, men då bara när den kommer fram bland molnen. Annars ganska kyligt. Jag tittar framåt. Maj nu. Dags för värmen att göra entré på riktigt. Jag gör mina planer, jag fixar det som måste fixas. Läser en artikel om amerikanen Gary Thuerk, som för på dagen 37 år sedan skickade världens första e-post. Från marknadsavdelningen på Digital Equipment Corporation till 393 ARPANET-anslutna datorer på amerikanska västkusten, där han gjorde reklam för en av företagets nya datormodeller. Den där Thuerk måste även kunna anses som världens första spammare. Om det står det inget om i artikeln. 
Jag noterar att det är världsdagen för pressfrihet i dag. FNs sätt att hedra offren för kampen för pressfrihet. Ett viktigt jobb att uppmärksamma världen om att det långt i från råder full pressfrihet i vår värld. På tal på pressfrihet; Carl Bergqvist blogg i GT idag om att "moderna krig avgörs inte bara på slagfältet" tar upp medieas roll i propaganda och ren krigsföring. Om hur ryssarna genom mediekanaler som Sputnik News och Russia today medvetet sprider internationella felaktigheter för att påverka genom information på engelska respektive originalspråk. Sputnik News, som finns på svenska på sin svenska hemsida publicerar t ex andra versioner av ubåtshändelserna i vår skärgård. Det här med olika former av fri media kan tillsynes även användas på rent skadliga sätt emot oss.

Hockey-VM pågår. Teven även på här hemma så här mitt på dan. En redan på paperet meningslös match mellan Tre kronor och Österike. Resultatet så här långt (6-0) bekräftar min tes. Solen tittar fram. Det värmer tillfälligt. I ugnen en fickgratäng som bryter av mellan alla dessa grillmiddagar så här års. Det ser gott ut. Potatisen snart färdig. Solen går i moln igen. Söndag i maj. Den tredje. Dag 123. Jag tänker på alla dessa "karusellkvällar och nätter". Minnen från en svunnen tid.  Jag tänker på helgen...då jag tidvis tjänstgjorde vid ett tivoli. Dock inte som karusellansvarig, utan hade hand om en hoppborg, men likt förbannat i ett karusell-land.
Det snurrar på och sommaren är snart här - trots moln och stundtals kyla i majdagen.


,

Bild tagen av Tony Wieslander
Bild tagen av Tony Wieslander
Läs hela inlägget »
Min bror Ronny och jag under denna helg. Min bror Ronny och jag under denna helg.

Judoträningar, lässtund, städstund, mailstund och musiklysnande. Det är min lördag. På skrivbordet ett helt gäng strategiböcker. De flesta från nittiotalets universitets och högskolestudier. Mest engelska, men också ett par på norska och en med svensk text. Jag är på papperet (och vad man kan tolka av vad som som ligger på skrivbordet), rätt påläst i ämnet. Strategi som process, strategi som koncept. Nu läser jag det för nöjes skull. Jag bläddrar i böckerna, väljer ut de kapitel som intresserar mig, fördjupar mig, skumläser det av mindre intresse..
Sätter in informationen jag får i faktiska och reella sammanhang. Inspirerande.

Veckorna går. Jag njuter av helgen. En ganska jobbig tid ligger bakom mig, tuffa veckor framför. Sätter på världens vackraste låt som följd av det konstaterandet. Den där med Zac Brown band där Zac sjunger;

"She's got eyes that cut you like a Knife
and lips that taste like sweet red wine
And her pretty legs go to heaven every time
She got a gentle way that puts me at ease
When she walks in a room I can hardly breathe
Got a devastating smile knock a grown man to his knees"


Det är kärlek. Det är värme och lättförståerlig poesi.  

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

  • Pelle Alm » Walk the blues:  ”Howdy! Vem är din favoritgitarrist? ”

Arkiv

Länkar

Etiketter