2015 > 07

Dan före dan

Jag tillsammans med mina två bröder 1979 Jag tillsammans med mina två bröder 1979

Kvällspressen ger sig inte. Nu är det "värmeböljan" från Rumänien som kommer "drabba oss" och de liksom ropar ut det här budskapet som om det vore en farsot som kommer drabba vårt land. Väderleksstationerna runt om i världen ger mig dock en annan bild. För säkerhets skull går jag ut på balkongen och stirrar ut i det grå för att få se med egna ögon.  Jag ser ingen sol, känner inte av någon början av en värmebölja...
Men i morgon måste det bli sol iallafall och det har nästan lovats...trots att temperaturen inte kommer bli mer än 15 grader så iallafall lite växlande molnighet.
Min bror gifter sig i morgon. Han på bilden med den blonda kalufsen och som göt v-tecken; Ronny, min tre år yngre bror. En gång i tiden var det jag och han mot världen. Vi växte upp ihop jag och han. Bara jag och han på en gård mitt ute i ingenstans med 3 km till närmsta grannar med barn. Förvisso med en närvarande mor och far. -79 kom min andra bror. Det är han; Sigge som sitter i Ronnys knä på den där bilden från Östansjö i Närke. Det är Sigge som kommer viga Ronny och hans blivande fru Maria i morgon. Sigges fru Camilla kommer spela. Jag är toastmaster. It´s a family affair. Det har det alltid varit. Jag och mina bröder. Oavsett hur mycket det regnar.

Läs hela inlägget »

Efter Turkiet

Förra årets roadtrip till Tiveden Förra årets roadtrip till Tiveden

Kvällstidningarna försöker få mig att tro att värmen är på väg till Sverige. "Värmeböljan från Polen". Meteorlogen på teve är mer pessimistisk, eller i ärlighetens namn; uppgiven. De där har inget roligt jobb i dessa tider... Det är en regnmorgon. Det har varit ännu en regn-natt. Jag skulle varit i Tiveden nu tillsammans med goda vänner, campat, grillat, festat fram till morgonen, vandrat och skrattat. Av det blir det inget av i år. Trist!
Väder är märkligt ändå. Saknar totalt logik. Var är jämställdheten där? En del får mycket av någonting, någon annan; inget. I Turkiet skulle de nog vara glada att få några timmars regn. Men ICKE! Är förövrigt fortfarande besviken och bitter på de där människorna som längtade regn i juni då vi råkade ha 5 regnfria dagar på rad med lite sol och värme. Gott iallafall man fick de där dagarna i Turkiet. Bara varmt och skönt. Dessutom ett fantastiskt turistland. Till för två år sedan skulle jag aldrig åkt dit. Det var då, innan, jag tappade all moral och sans. man blir äldre, man blir medelålders. Tillslut faller man och låter tanken om mänskliga rättigheter, tortyr och hemskheter gömmas undan någonstans i en mörk vrå. Så pass mörk så att man inte skall riskera att hitta den igen. Nu också ett land i krig. Visst är bombningarna mot IS en fin jämvikt mot det stöd man givit IS tidigare, men smockorna mot kurderna, de där ursinnesbomningarna mot Milisen YPG, som är PKK:s systerorganisation i Syrien (och de som bäst kämpat mot IS) ger en bitter smak i munnen. Allt är galenskap. Vissa saker förändras aldrig, andra alltid. Nu turistar jag i ett land i krig. Under pågående semester sker terrordåd i landet och tillvaron kastas om. Hur säker är man på en turistort vid en mångmiljonstad? USA får nu använda sina stridflyg från de turkiska flygbaserna. Barack Obama lovar Turkiet att USA skall fortsätta bistå dem med hjälp mot PKK, samtidigt som man står sida vid sida tillsammans med PKKs systerorganisationer i Syrien, Iran och Irak. Allt är bara politik och jag fortsätter att blunda och njuter av Turkiets "sköna". Det är en galen värld.

Regnet faller ner utanför mitt fönster. Det är grått. En amerikansk radiostation pumpar ut skön Tommymusik ur högtalaren. Det är slutet av juli, men allt känns bara höst.

Läs hela inlägget »

Vid poolkanten. frukosten är intagen och klockan är knappt nio. således en hel dag av njutning. Det regnade den där morgonen vi åkte och det var kallt. Inte som en morgon i juli. Snarare höst. Jag behövde det här. Alla människor behöver sol och värme någon gång på året.
Nu. Det är tid för att fortsätta läsa i min spännande bok. Tid att dricka en utsökt espresso. Tid att ta sig ett dopp i poolen.

23310
23310
Läs hela inlägget »

Om natten

Stämningsfull musik i Färgelanda kyrka Stämningsfull musik i Färgelanda kyrka




För några dagar sedan skrev jag ett smått deprimerande inlägg här och även om inte vädret egentligen ändrar sig, så gör ju lyckligtvis humöret det. Kanske kom vändpunkten häromdagen när jag besökte Färgelanda kyrka och fick njuta av helt fantastisk svensk folkmusik. Med en gudabenådad sång och stort instrumenthanterande togs musiken till en sån hög nivå, så att den för aftonen relativt stora skaran som tagit sig till bänkarna knappast kunde annat än att hänföras. Jag rös ...och grät. Sommarens hittills största upplevelse.
"Svensk folkmusik" föresten...Under kvällen fick vi lära oss hur vår tradition hämtar influenser runt om i världen och inte allra minst från våra grannländer och Storbrittanien.

Det är fredag kväll, natt, snart midnatt...Mina nattliga vanor har ändrats. Eller..egentligen; jag har fått nattliga vanor. Efter några veckors ledighet kryper jag inte ner i sängen förän runt 2-3. Det rubbar förstås även mina morgonvanor. Ligger längre nu och jag har accepterat det. Det finns saker som jag vill hinna med innan ljuset kommer åter. Det mörknar fortare och håller natten i skräck lite längre än för en månad sedan. Men det är fortfarande ljusa kvällar och "svenska nätter". Jag ser en del på teve, lyssnar på musik, spelar och jobbar med min egna. M*A*S*H missar jag inte t ex på nätterna från måndag till torsdag. Den där serien håller verkligen fortfarande och är svårslaget på komedifronten. Dessutom så före sin tid när det gäller synen på t ex transexuella, rasism och krigsvilja.
I allt det komiska tas seriösa ämnen upp hela tiden som ställer saker på sin spets. Det tycker jag om. Tycker också om att jag nu har 5 år då jag är som starkast.
Just det! Låter det inte helt underbart? Förra helgen på kvarterskrogen här där jag bor, fick jag just det förklarat för mig. Han; en man i 60 års åldern berättade för mig att just nu och fem år framåt har jag de mest intensiva, innehållsrika och kanske till och med den mest ansträngande perioden i mitt liv. Men...det spelar ingen roll, för jag är som starkast. Sedan går det utför...Hm, oavsett hur det är med det så är det något som jag tänkt på den här veckan. Det har "följt med mig" på mina promenader, på mina träningar, när jag suttit och jobbat med mina sånger och texter.

Ibland brukar jag göra återblickar i min blogg för att se vad jag gjorde för ett år sedan, för tre eller fem...Det har blivit en del inlägg under åren. Nästa år firar jag 10 år som bloggare. Det känns  ...overkligt. Förra året detta datum, skrev jag ett inlägg som heter  "Efter en roadtrip". Ibland räcker det att jag gör en snabb återblick för att faktiskt "förstå allt"
"Ja just det! Så där är det. Så där funkar jag. Den där stollen är jag."
Det där blogginlägget var ett sådant.

Klockan är över midnatt. Alltid detta tempo. Tick tack, tick tack. Jag reser i väg ett tag och jag skall packa. Känner mig bedrövligt trött för att vara starkast..Men natten är lugn och mild ..Natten är min trygghet och vän.
 

Läs hela inlägget »

Grått ute, ganska grått inne, men på bilden jag bestämmer mig för till detta inlägg ler jag och visar hela tandraden. Måste hålla leenden upp. Jag dricker cola, lyssnar på musik och laddar upp mentalt inför aftonens träningspass. 

"Butterflies are free to fly, and so they fly away
And I'm left to carry on and wonder why"


Jag är fast i det vackra sorgsna och Sheryl och Sting gör sitt yttersta för att jag där skall förbli. Always On Your Side.
Denna sommar tycks inte bli det förväntade. Jag packar för att ge mig av. Trivs varken med detta sommarsverige, eller de där solhatarna längre. Eller...för den del; regnälskarna.  Man blir deprimerad. Man blir "anti" och negativ. Man blir som ... jag....

"But is this how it's really meant to be
No is it how it's really meant to be"


Det börjar regna. Sheryl sjunger fortfarande. Jag sluter ögonen och ber om försoning.
 

Läs hela inlägget »

Nattflykt


Jag kör igenom natten, lyssnar på min sommarblandning, bilen är mitt upptäckarskepp genom natten. Jag är dess kapten. Ingen besättning bara jag och just nu Sheryl Crow; Summer days...

That Summer day that I recall
You came into my life
And you gave me hope and love
I just want to be where you want me to
That Summer day that changed it all
You came into my life
And you let me fall in love
My baby I just want to be with you


Det känns skönt. Jag och Sheryl ensamma i natten, någonstans ute i det mörka. Jag sjunker djupare ner i sätet. Liksom borrar mig ned. Nattfärder, något av det skönaste som finns. Allt framför  - som en enda stor roadmovie. Jag med den bästa sittplatsen i denna biograf. Jag i huvudrollen..
På nittiotalet brukade en vän till mig använda dessa nattliga utflykter för att samla tankarna. Ofta hamnade han i natten hemma hos mig på ranchen, efter ett tiotal oplanerade mil. Vi drack te sedan och han berättade att han måste gör det ibland. Som en brand inombords som måste släckas.
Jag nickade, sörplade, sa att jag förstod, även om jag kanske inte gjorde det, men för mig hade det ingen betydelse, utan jag var bara tacksam över att slippa ta mig igenom natten själv. Det var såna tider då.
Jag kör lite fortare, trycker en aning hårdare på pedalen...andas ut, djupt andetag, öppnar fönstret så att den friska nattluften slår emot mig. Total frihet och så dränks jag en aning av regnet utanför som nu tar sig in i mängder. Denna förbannade sommar! Dessa förbannade människor som längtar regn! Detta regn som vi i det här landet har i nio månader. Det slutar aldrig. Men likt förbannat så längtar man regn! Jag torkar mitt ansikte med högerhanden. Jag knådar min panna, låter hela handen hårt dra sig ner från pannan ner till hakspetsen. Zac Brown hälsar på. As she´s walking away. Vindrutetorkarna jobbar på, lite fortare nu. Forslar det våta åt sidan som sedan far rätt in i mitt ansikte." On the road", flykt i natten, avstämning och lite kärlek. Inget regn i världen krossar denna känsla just här och nu.
 

Läs hela inlägget »

Påhälsning

Inte hör det till vanligheterna att jag står och putsar mina fönster innan kl 6 på morgonen. Idag var ett undantag. Det finns något väldigt dramatiskt över när en fågel gör bort sig och tar sig in i ett hus. Är det dessutom en stor fågel, en skata blir det ännu mer dramatiskt. Större saker som dras ner i golvet, hårdare dunsar mot fönstret, mer desperation, mer av allt.
Vissa morgnar skall det verkligen kännas att man lever.

 

 

Läs hela inlägget »

Jag "öppnar dörren igen..." släpper allt fritt och skriver mitt första riktiga blogginlägg på evigheter. Två veckor med semester. Först nu som det egentliga lugnet infinner sig. Det tar tid att återställa alla öppna "High activity filer". Jag tar det lugnt nu. Försöker sköta om mig, äta rätt och röra på mig, inget annat. Koppla av utan att falla in i sedvanlig semesterdekadens. Min kropp brinner. En kombination av solsveda och träningsvärk. Jag besöker klubben några gånger i veckan trots sommar. Där är jag inte ensam. I går 20 Pers på mattan. Måste vara något sorts rekord hos oss så här inne i juli då träningen egentligen borde tagit uppehåll för länge sedan . Men det är bra...för mig och säkert för några andra också. Jag tar ett kort med mig och för stunden min "plågoande" Rose-Marie. Det är hon som håller i passet. Jag dör en smula...Vissa kvällar känns det verkligen som man inte har något mer att ge. Som att det är slut nu, att det är dags att hänga upp dräkten för gott. Ett pass som inte är mig nådig. Men Rosa kör på och håller t om ett extra öga på mig. Precis så där som jag gjorde för alla de där år sedan då hon var klubbens främsta och jag hennes tränare . Med skillnad då att "hennes elev", (alltså jag) denna kväll är ett riktigt skämt. Men vi tar det där fotot efteråt och jag är glad för att hon vill det. Lika glad som jag är över att jag är att ha henne där på klubben. Vissa människor vill man alltid ha runt sig. Hon är en sådan. Sånt jag vill berätta om när jag åter "öppnar min dörr" mot världen.

Läs hela inlägget »
Plötsligt händer det! Den där värmen som vi längtat nästan ihjäl oss efter dyker tillslut upp och solen och den klarblå himmelen förlåter allting som innan varit. "Den där" Känslan av att ha semester just nu och här är obeskrivlig.
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter