2015 > 09

Det är tidig morgonstund på balkongen. Solen skiner och kanske blir det en vacker dag. Då skall jag försöka vara ute.
Helgens bekymmer; har en trasig bil nere i Varberg. Sånt där lägger sig lätt som en mörk skugga över härligheten. För härligt är det just nu. Men alltid skall det vara nåt som stör det vackra...

Söndag; lite av en favorit bland veckodagarna. En dag jag lärt mig njuta av, men det har inte alltid varit så. Det fanns en tid då söndagar var förknippade med ångestfyllda kval över att påbörja en ny vecka, en rädsla över att måndagen återigen skulle gripa tag och slunga runt mig i ett virrvarv av oförutbestämda kval. Man skulle kunna kalla det ett helvete. Jag gillar måndagar också numera. Det finns på något sätt en oskuldsfullhet över den dagen. Den där förväntan på det outforskade och ofärdiga. Sedan rullar det på. Allt handlar om att hinna med och att faktiskt stanna upp, känna efter, bocka av och reflektera. Just det där med reflektion är viktigt.

Kväll
Vid skrivbordet. Det har varit en vacker och varm dag. Skön promenad i vacker omgivning. Mer tid på balkongen. Därimellan och runtomkring - det där som skriker efter min uppmärksamhet och agerande. Allt bara springer i väg, men söndagen blev ändå fin och vacker.
 

Läs hela inlägget »

En heldag med vänner. En heldag på klubben som började med ett par timmars judo med barngrupper. Sedan fixar/städ-dag. Ett drygt handfull som hörsammat tillställningen. Vi borde kunna vara det femdubbla... I Färgelanda judoklubb finns ju ett stort engagemang. Vi som hade möjlighet att vara där åstadkom en massa. Jag imponeras av dessa människor som lägger en heldag med ideellt arbete. Dessutom en lördag med solsken, en fin höstdag. 

Nu hemma. En kväll i all ensamhet. Helt ensam, en ensam natt. Jag skall dricka och lyssna på musik och fundera ut ett bra svar till ett barn, en judoelev som ställde mig mot väggen förra lördagen. Jag är fortfarande skyldig honom ett svar. Jag träffade honom på träningen idag. Jag sa så där; "Jag är skyldig dig ett svar från förra veckan." han svarade; "ja, jag vet, vad är ditt svar då?" "Det kommer", sa jag, "måste bara fundera lite till". han är klok den där pojken och jag måste verkligen tänka till.
Det var så här; han gick två matcher förra helgen. Han förlorade båda. Efter andra förlusten sa han; Tommy, vad gör jag för fel?"
"Du gör inget fel" sa jag
"Det gör jag visst" sa han. Jag förlorade ju"
"Du måste ta i lite till" sa jag och hörde på mig själv hur tunt det lät.
"ok" sa han.
Han förlorade även sin tredje match och denna gång när han kom tillbaka till mig från tävlingsmattan sa han kvickt "och nu då?  Jag tog i, men ändå förlorade jag."
"Kan inte riktigt svara på det" jag kände mig pressad nu.
"Varför inte då, du är ju min tränare och skall kunna svara på sånt?"

Så det skall jag ägna mig åt i kväll. Att fundera på hur man blir en vinnare och...framförallt fundera på hur man förklarar för ett barn att det inte egentligen spelar någon roll hur det än går, bara man har roligt och känner att man gjort sitt bästa. Ibland blir det där lätt floskler som en boja runt ens hals.

Läs hela inlägget »

Mitt livsmotto har i den "moderna Tommytiden" alltid varit "Lev hela dagen". På så vis har jag levat. Precis som om det vore min sista dag i livet. Jag tror på att man måste finna glädje i en måndag, lika mycket som en fredag. Att leva bara för helgen, eller fredag och lördag gör livet så kort och innehållslöst. För vad händer om lördagen skiter sig? Man måste ha ett jobb man trivs med. Om inte; dags att byta. Man tillbringar en så stor del av sitt liv på jobbet och man har inte tid på att slösa bort den på meningslösa saker som man inte trivs med. 
Sedan blir det förstås som det blir med det ändå. Livet suger ofta, det är tufft och orättvist och just därför är det så viktigt att varje morgon möta en ny dag med värdighet och nyfikenhet. I går var det mycket vinäger, men idag är det en ny dag. Jag kör på som jag alltid gjort.
Jag blev uppe en stund i går kväll. Det blev sent. Jag behövde den där stunden med Tom Waits för att komma till sans. Fastnade i den där låten som följt med mig i så många år och som jag kan varenda ord i både framlänges och baklänges. Christmas Card From A Hooker In Minneapolis. Jag har alltid fallit så tungt för den där smutsiga, men ändå vackra och respektfulla poesin. 

Hey Charley I think I'm happy
For the first time since my accident
I wish I had all the money
That we used to spend on dope
I'd buy me a used car lot
And I wouldn't sell any of 'em
I'd just drive a different car every day
Dependin' on how I feel


En man sa en gång för länge sedan till mig; "Låt inget gå dig förbi." Det där kloka har följt med mig genom livet och jag har alltid anammat varje ord, utan att basunera ut det (För sånt där triggar lätt igång människor i ens närhet.)
Det finns tillfällen och äventyr som bara varar en kort tid och som bara är tillgängliga för människor i en viss ålder. Det handlar om att åldras med fina minnen. Låt inget gå dig förbi...

Fredag morgon. Jag har varit uppe i en evighet. Jag har njutit av mitt kaffe kokat i min farmors gamla kittel. Ibland känns morgonen len och öm. Det är nu, bara nu.

Läs hela inlägget »












 Den där låten med det sköna namnet  "A Sweet Little Bullet From A Pretty Blue Gun" från plattan Blue Valentine, strömmar ut ur ljudsystemet och dränker biblioteket med  sitt innehåll och Tom Waits är verkligen i högform, även om jag egentligen alltid tyckt mer om låtens namn än själva låten. Men all den där "madness" som den då unga Waits sjöng om, passar perfekt för denna stund.
För allt går i grått. Till och med drömmarna. Så här års bjuds det på få ljusglimtar. Helgen som försvann i all hast med Judotävling nästan på hemmaplan ochFestmässa i Högsäters kyrka på programmet ett undantag. Roligt och ganska coolt.

Sedan ny vecka - den här veckan! Ganska ocool om jag får säga min mening. Regeringens budget i början av veckan. Finansminister Magdalena Anderssons presentation av budgeten. Har förstås ingen sympati med den där sosseregeringen med miljöpartistiskt inslag, men har full respekt för att de tycker annorlunda än mig. Vi ser på rättvisa och solidaritet i välfärdssystemet med helt olika glasögon. "Fine" för mig. Dock kan jag inte smälta höjd bensinskatt, som bara kan ses som ett jätte svek mot landsbygden. Det är de som inte har tillgång till något annat transportmedel än bil, som får ta konsekvenserna och det innebär...att landsbygden kommer fortsätta att avfolkas. Det är verkligen höst för mig.

Arbetsveckan går mot sitt slut. Helgen kryper inpå. Det är trötthet, osocialt och händelselöst. Allt rullar på, men ändå inte. Jag hinner inte prata med någon. Jag orkar inte. Det är vardagen, min vardag.

​Sedan "åsk och dunder" tog min router/modem någon gång i våras, har inte nätverket i mitt hem varit något att hurra för trots nya grejor. Snarare tvärtom... Så här års märks det extra mycket. Det är bara vinäger.

Ibland driver den här hemsidan mig till vansinne! Inte min blogg, utan sidan jag skriver på. Förr var det så enkelt att blogga. Man kunde skriva från där man var oavsett vilket verktyg man hade. Att göra inlägg via mobilen t ex var inget problem. Snarare superenkelt. Sedan drygt ett år har jag legat på Hemsida24. Funkar så där...

Det är sådana här kvällar som man söker desperat efter lite inspiration, försöker finna det där lilla för att motivera sig till att inte krypa till sängs i vredesmod. Jag satsar på Blue valentine i kväll. Jag lyssnar med slutna ögon. Om saker känns tungt, kan man vara säker på att nästa Tom Waits låt har en karaktär som har det sämre. Ibland kan andras tristess och illamående få oss att förstå att saker och ting egentligen inte är så illa hos oss själva.

Läs hela inlägget »

Min spellista "For you" går varm denna kväll. Sköna låtar som snurrat på i sommar. Det är vackert, det är sorgligt, det är stämning. Det är en blandning av favoritartister som t ex Mellencamp; Don Henley, Sting, Ulf Nilson och så Rod Stewart förstås. If loving you is wrong - I don´t wanna be right...Tydligare än så där kan det inte bli. Inte vackrare heller. Och hela sommaren har jag grubblat över den där bästa 70-talsrösten. Ibland har det varit Don Henley, inte sällan Phil Lynott. Elvis såklart, både Presley och Costello, men i längden varar Rod och varje gång jag lyssnar på den där gamla hiten skriven av stax Records stallets främsta låtskrivare, förstår jag att det här är på riktigt. Kärleken, dedikationen, allt! Foot Loose & Fancy Free från 77. Som bäst 2a på Billboard top 200 (albumlistan). Det årets näst bäst sålda platta. Hade varit det främsta om inte Elvis så olyckligt gått bort i augusti det där året och kastat omkull skivförsäljningen. Rockiga Hot Legs klättrade högt i USA, men det var två ballader som från början släpptes som singlar; I was only joking och klassikern; You're In My Heart.

"I didn't know what day it was
When you walked into the room
I said hello unnoticed
You said goodbye too soon"


I en av mina bokhyllor står Rod Stewarts självbiografi. I natt börjar jag läsa den.

 

Läs hela inlägget »

Mitt hem är tyst och stilla. Inte ens buset i centrum tycks orka riva lugnets barrikad. Jag sätter på teven och ljudet justeras till ett minimum. Ett lätt behagligt brus i bakgrunden. Jag dricker te, mycket te och kastar iväg några meddelanden till brorsan. Det är midnatt. Dricker annat sedan när teet inte längre klarar av att tillfredställa mitt djupaste sinne. Brorsan levererar några texter till mig och jag läser, noterar, kommenterar och dricker. Lyssnar på Danny O´keefe sedan. The Eagles lärde sig skriva av Jackson Browne och Jackson Browne lärde sig av Danny O´keefe. Jag går till botten i musikmyllan, till själva kärnan till allt det där vackra och intelligent smarta. Snygg produktion. Inte det där skitiga, men sköna från 70-talet. Man nyktrar till genom åren, liksom snyggar till sig. Ibland är det bra. Ibland vill man bara ha det där orena, det där lilla knastriga och charmiga. Jag har spelat en del själv i veckan. Jag och gitarren. Vi har snott till oss tid tillsammans, likt ett förälskat par, som i hemlighet träffas för förlustelser bortom rimlighetens gräns, medan deras familjer väntar på dem där hemma..Men vi får det inte att klicka längre. Det är som att kärleken finns där, men att det inte funkar. Eller så är det så att det aldrig har funkat. Tänker på när Dylan försökte få ihop den där Oh Mercy -plattan. Ingenting fungerade. En dag sa Bono till honom att snacka med Daniel Lanois. Fanns inget han inte ordnade i musikväg. Det där första mötet blev dock ingen direkt succé. Dylan asförbannad efter bara en kvart och lämnar studion och Lanois. Bono vädjar att han skall ge det en ny chans förstås. Dylans skriver om det i sin självbiografi. Han berättar att han gör ett undantag. Att han gör det för Bono. Han träffar Lanois igen, sätter ihop några fantastiska låtar och det blir förstås en succé. Dylan är tillbaka! En sjudundrande comeback och slut med att vara förband till Tom Petty. Låtar som  "Series of Dreams" och "Dignity" skrivs till den där plattan, men får inte plats, utan fick bli hits för framtiden. Låten Shooting star från plattan spelas påpassligt i mitt hem nu. Det är vackert.

"Seen a shooting star tonight
And I thought of me 
If I was still the same
If I ever became what you wanted me to be
Did I miss the mark or overstep the line that only you could see
Seen a shooting star tonight
And I thought of me."


Jag blir förstås aldrig någon Dylan, eller får rekomendationer av Bono om hur jag skall lösa mina musikaliska problem. Det är som det är.

Klockan snart två. Ingen teve på längre. Bara jag och den artist som jag väljer. 14 grader på termometern. Ingen frostnatt. Den här veckan kom kylan, kom frosten. Pansaris light på rutan i början av veckan. Fick leta efter skrapan (något som man alltid verkar göra så här års). Tog massor av onödig tid, men framförallt energi. Känns onödigt tråkigt med temperaturer under 0 så här års. Då kvittar det att det håller sig runt tjugo under dagen. Tycker inte om höst. Förstår mig inte på den där mysighetsfaktorn som det pratas om. Men den finns där likt förbannat och jag måste få ihop allting ändå. 

"Things I used to dream of doing
I dream of doing still
There’s a section of desire
I do not dare to kill
When I was younger, I guess
I did things on the fly
Now my wings are smoothed and folded
But they still recall the sky"

Missing me, Danny Okeefe

Läs hela inlägget »

Ny tid

På Bohusgården, Uddevalla där jag och ett tjugotal FJKare planerade klubbframtid. På Bohusgården, Uddevalla där jag och ett tjugotal FJKare planerade klubbframtid.
Sommaren är på väg bort och vi upplever en klar linje mellan sommar och höst. Främst för att vi tillslut fick "sommar" och augusti blev precis det där vi arma, värmetörstande, så länge längtat efter. I kalendern är september en höstmånad och lagom till det där månadsskiftet, så skiftade också vädret skrud. Nu blött igen och det är så mycket regn så att man stilla funderar på hur mycket som egentligen finns där uppe och bara skall ner? Jodå, jag vet allt hur det fungerar med vattnets kretslopp, hur regn blir till, hur det fungerar med väder och vind, men ibland verkar det där inte alls så logiskt när man liksom aldrig ser något stopp på det. Har från och med nu svårt för regn bara sådär "by the way".

Jag bloggar igen. Längesedan. Jag har hållit mig i gång. Så är det. Ingen vanlig skrivtorka, eller kramp som en del kallar det. Bara att det skrivna ordet fått hålla tillbaka för allt det där som man kallar det  "nödvändiga" och så prioriterar man det före det där som man egentligen skulle vilja. I det här fallet att blogga, skriva musik och texter, släktforska och återberätta. De här åren mellan 40 och 50 skall vara då som livet går som fortast. Då som tiden inte räcker till. Då det är som mest fullt upp. 
I helgen kickoff med klubben. Ett helt gäng engagerade klubbfunktionärer. Övernattning, SPA, nöje och massor av arbete. Ideellt arbete. Ett gäng människor som offrar en helg på att göra en insats för klubben. Det är allvar, fokusering, vänskap och en tro på att kunna vara med och göra något bra. Vi har en fin klubb. En fin klubb med fina människor.
Irritation nu. Jag håller på med ett nytt musikprojekt, men allt blir bara fel! Trots att jag har inspiration och vilja. Det låter bedrövligt. Sången Kass. Hittar varken rytm eller melodi. Gitarrspelet lika dåligt... Osäker på om det kan finnas något som kan få mig på sämre humör.. Det är vid såna här tillfällen som jag verkligen längtar efter öl, längtar efter berusning, längtar efter att bara få tillåta sig vara förbannad, men det är nya tider nu. Brygger en kanna te istället. Sätter på teven och stänger av skallen. Jag möter en ny tid och försöker hålla ut.

 
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter