2016 > 06



  














I Islamorada togs vi emot av vänner med öppna armar.
Hemma hos familjen Carlzon fick vi två helt fantastiska dagar med fiske, grill, bad, båtliv, poolhäng och mysig kvällssamvaro i deras vackra hem. Lägg där till att vi också fick tvättat lite grann. Välbehövligt efter några dagar ute på vägen.

Kul att träffa en gammal Färgelandabo och vän.

På bilden ovan ser ni mig tillsammans med Johan. Vi tillbringar dagen på Sandbar. Ett "flytande" strand ute i havet där man stannar till för att bada. Många båtar lägger till här varje dag. Någon strand i den bemärkelsen som vi menar med torr sand får man förstås inte här, men det är inte djupt och amerikanerna passar på att både ställa upp solstolar och parasoll i vattnet. På en och annan båt är grillen i gång. 

För Eric har att få fiska under resan varit viktigt. Han har minst sagt fått sin önskan uppfylld.
Den där känslan att tillaga fisken som man precis dragit upp ur havet är nästintill obeskrivbar.

Med andra ord så följer vår road trip uppsatt plan; Att bara njuta av livet.

Läs hela inlägget »

Två fantastiska och intensiva dagar ute på Islamorada. I det senaste blogginlägget skrev jag att "Ibland kolliderar tillfälligheterna med det verkliga och skapar det där perfekta för just då och den stunden."
Precis det hände oss och det var med med blandade känslor som vi för några timmar sedan gav oss ut på vägarna igen. Ibland kan det faktiskt vara skönt att stanna till en stund.
Det finns all anledning att återkomma till dessa två dagar lite längre fram.

Ett stort tack vill jag iallafall framföra redan nu till familjen Carlzon för deras gästfrihet och två riktigt härliga dagar!

Nu fortsätter vi neråt.
Klassiska och romantiska U.S Route 1.
Tänker på att jag redan 1990 åkte denna vägen ner till Key West för att uppleva något som jag inte ens skulle kunna ana när jag satt där själv i den överfyllda Greyhoundbussen.
Det som hände mig där och då, har fått mig att återvända till denna lugna, stressfria lilla stad gång efter gång.

I kväll dricker jag min öl på Sloppy Joeś.

Läs hela inlägget »
John Hiatt klassikern och tillika en av mina favoriter genom livet; Drive south, spelas påpassligt på radion.

"Come on Baby drive south, with the one you love
Come on Baby drive south, with the one you love"


Ibland kolliderar tillfälligheterna med det verkliga och skapar det där perfekta för just då och den stunden.

Det är "road time". Just det som jag i denna stund uppskattar mest. Känslan av att ligga ute på vägen igen. Slita gummi, läsa på alla vägskyltar, lyssna på radio och konversera med resesällskapet om det goda i livet.

"Come on Baby drive south"
Läs hela inlägget »

Homestead

Just nu;  klockan 05.50 har vi 27 grader.
Som nordbo är det viktigt att få med den informationen när jag skriver om mina äventyr.

Igår upplevde jag kanske mitt största oväder "on the road" någonsin.
Himlen öppnade sig, det blixtrade och åskade med en sådan frenesi som jag aldrig tidigare upplevt. Sedan tog det slut tvärt. Det var helt plötsligt blå himmel och sol igen.
Vi körde i från det.

Nu befinner vi oss i Homestead. Vi är på väg söderut.  En stad med drygt 60 000 invånare. Jag uppskattar att ägna tidiga morgnar på resa, med att läsa om platsen där jag befinner mig. Wikipedia är bra för det ändamålet.

Om en liten stund (6.30) öppnar frukosten och då tänker jag hänga på låset. En hel kanna med svart kaffe är det jag behöver nu. Muffins får vänta.

Läs hela inlägget »

På en mycket trevlig resort i Pembroke pines avslutar jag en intensiv och händelserik dag. På bilden ser ni oss redo att ge oss ut i träsket. En resa som vi gjort förut. För den här familjen vill i grunden inte ha några större överraskningar utan vill ha "säkra kort", även när vi ger oss ut på upptäcksfärd.
Jag tror dock att det blir bättre med åren. Det här var
t ex den gången som vi fick ut allra mest av Billy swamp, även om en kär familjemedlem inte var med denna gång.

Nu har jag och min son badat och vi har sett oss om i omgivningarna. Vi har spelat kort och jag har fått druckit några öl. Sålunda ett bra avslut för upptäckare. 

Klockan närmar sig tio och jag är ensam kvar uppe, men lär inte bli sen. Dagen har även tagit styggt på mig.

Åskoväder är på väg in och det är därför oklart hur länge vi stannar här. Vi har en plan, med viss flexibilitet.

En viss osäkerhet skapar spänning även hos en familj som i grunden inte alls vill drabbas av några överraskningar.

Läs hela inlägget »

Nu åker vi norrut.

Klockan är återigen fyra på morgon och jag är klarvaken.  Det är dock inte de övriga i familjen, så jag tar på mig ett par shorts och tröja och ger mig ut för att få tag i kaffe.

Efter ett par dagar med vila och avkoppling har det alltså blivit dags för den där roadtripen  jag längtat efter. Måste medge att min redan sönderbrända kropp inte kommer protestera mot det. 

Målet är ett äventyr i kombination av både alligatorbrottning och en rivig airboatfärd genom  gräsfloden. Det har vi gjort förut, men det kan upplevas många gånger.
Om en stund drar vi sålunda iväg mot Clewiston i det djupaste Everglades.

Läs hela inlägget »

Klockan närmar sig halv fyra och morgon svensk tid. 
Det har varit en lång dag. En lång resa som blev ännu längre på grund av turbulens i London.
Europa tycks gå mot nya tider. En del av mig skräms över det. Så som vi människor alltid på något sett skräms av förändringar.

Jag har under flera år varit hemma så här års och firat midsommar. En viktig företeelse för mig. I år blev det annorlunda. Efter att vi installerat oss på resans första stopp, blev det ett besök vid närliggande mack för inköp av chips och öl..blandannat. Det tillsammans med kortspel på rummet avslutar denna midsommar. En fin midsommar på sitt sätt.

Läs hela inlägget »

Förr när jag låg på en annan plattform var det här med att blogga så enkelt. Nu har jag fått nya funktioner och fördelar som jag uppskattar, men just det här med att blogga från mobilen har funkat ganska dåligt och har varit onödigt omständigt.

Den här resan som jag nu skall ge mig ut på kräver dock att detta fungerar. Med nya uppdateringar och ny telefon gör jag nu ett nytt försök.

återkommer med hur det går...

Läs hela inlägget »

Året kan vara 1975. Det kan också vara tidigare. Jag, min far och Dixie. En bekymmersfri tid för ett barn som mig.
Hittade fotot i en låda. Kunde inte sluta att titta på det. Inte bara en bild från förr, utan ett dokument från en svunnen tid då man luktade på maskrosorna, upptäckte dagen och då min far var den enda hjälten.
Det finns tider i ens liv man hoppas att man aldrig glömmer.

Läs hela inlägget »
Min yngsta bror skickar mig denna bild. Han hade hittat ett gammalt vykort som jag skickade till honom 1999. Jag bodde i USA då och skrev hem till min bror och berättade att jag var på semester i den gamla sydstatspärlan Savannah. Nu var det inte just det som som i första ögonblicket väckte minnen till liv hos min bror, utan vad som faktiskt stod där på kortet, eller kanske rättare sagt det som inte stod där.
Det här var före Facebooks tid och E-mail och ICQ var det som gällde.
Vykort fungerade förträffligt och jag höll fortfarande på med att skicka brev i kuvert runt till familj och vänner som att det vore den mest naturligaste sak i världen.
Det var ju egentligen inte så länge sedan..
Ändå känns det som det.
Läs hela inlägget »

Min väska är så gott som packad och klar. Färdig rekordtidigt.
Jag brukar alltid packa timmarna innan avfärd. Inte för att jag är ostrukturerad, eller ute i sista minuten. För det är ytterst planerat. Mer för att det är lite av en tradition och gamla rutiner sitter i ryggmärgen. Det är som om att jag är som mest skärpt då. 

Tittar och läser gamla blogginlägg. Tittar in gamla resor jag gjort och fastnar för gamla USA-resor. Ett blogginlägg heter "Varva ner" och är kort och konsist. Det är skrivet precis innan avfärd till Landvetter. Jag skriver att jag precis packar klart. Noterar att Floridaresor krävt fördiskussioner med vänner som Kent och Janne. "Floridakännare" som rest genom den där deltstaten med mig. Aldrig vi tre tillsammans. Skilda road trips, men ändå viktiga road trips.
Det är just sånt där som man noterar när man läser sina egna gamla blogginlägg.


Det dagas. Dessa nätter blir aldrig riktigt mörka. Ett par dagar till så, sedan vänder det.
Midsommar ändrar allt. Midsommar är just den där gränszonen mellan ljuset och mörkret. Låter lite brutalt, men jag konstaterar under min lilla nattliga promenad att så just är fallet.

Nu är det iallafall morgon och så mycket ligger återigen framför oss!

Läs hela inlägget »
Etiketter: usa, florida, blogga, blogg, resa

Jag har skrivit 2694 blogginlägg fram till idag.
Detta under snart 10 år som bloggare.

Jo, idag kallar jag mig faktiskt det: Bloggare. Ett ord, ett epitet som jag aldrig trodde att jag skulle använda om mig själv.

4 december 2006 såg bloggen ljuset och just denna bild som jag använder i detta inlägg, använda jag också i just det där första inlägget.
I blogginlägg nummer 2 försökte jag berätta varför man skall blogga och framförallt varför just jag skulle göra det. Jag lyckades nog inget vidare, men just de där trevande inläggen blev startskottet på en lång, lång resa genom de sociala medierna.

På vägen har jag gjort bort mig och misslyckats, men just de där misslyckandena har faktiskt bäddat för min framgång och i realiteten är anledningen till att de just blivit över 2600 inlägg. För jag har vågat, jag har vågat att misslyckats, lärt mig, gott vidare och på vägen fått en del framgång. Jag har haft möjligheten att tjäna pengar på mitt bloggande, jag har fått vara del i samhällsdebatten, lärt känna massa nya människor och framförallt fått kunskap om en värld där man jagar likes, bekräftelse och framgång. Det är fascinerande kan jag lova.

Alla dessa kunskaper som jag fått under dessa tio år håller jag nu på att skriva ner och inom kort kommer ni få se resultatet.

Aldrig kunde jag tro att det här med att skriva en blogg skulle få bli en sån stor del av mitt liv.

Om ett tag (och inte allt för länge), hoppas jag att kunna berätta min historia. Berätta om mina knep, tips, men också tillkortakommanden i mitt bloggande.
Vad är det som krävs egentligen för att hålla en blogg igång år, efter år, efter år och samtidigt få människor att läsa den?
Det jag inte kunde svara på just då, den där dagen i december, i inlägg nummer 2, vet jag svaren på nu.

Läs hela inlägget »

Vissa inlägg är viktigare än andra. Det här är just ett sådant. 

Upprinnelsen till detta inlägg blev ett inspelat videoklipp som jag såg i kväll på facebook, från en familj som är så saknad av mig och många andra. Det blev känslosamt, men framförallt så underbart glädjande att de pengar som vi skickat till den här familjen verkligen kommit fram.

Titta på videoklippet här. 

Fatmanur kom till Sverige med sin mamma när hon var väldigt liten. Hon har gått flera år i skola i Färgelanda kommun, hon pratar svenska precis som jag och har alla sina kompisar och hela sitt liv här.

Plötsligt rycktes allt ifrån henne. Utvisad i strid med barnkonventionen till Azerbajdzjan.
 
Hennes bästis Ida bestämde sig för att göra allt som stod i hennes makt för att hjälpa sin kompis till ett mänskligt och drägligt liv, genom att starta upp en insamling.

Fatmanurs öde har berört alla som kommit i kontakt med henne. Tex på Färgelanda Judoklubb där hon var klubbens glädjespridare. Alltid med ett stort leende i alla lägen.
I hennes anda har klubben instiftat ett vandringspris som delas ut varje år till "Klubbens glädjespridare - i Fatmanurs anda".

Via Skype och Instagram håller Ida kontakten med sin kompis. Hon berättar för Ida att hon inte har några kompisar. Alla barnen går i skola och hon har inte råd med detta. De är hemlösa och helt utan inkomst, men får tillsvidare bo inneboende hos en vän.

Därför bestämde sig Ida för att samla in pengar 
så att Fatmanur kan gå i skola, men också få någonstans att bo, mat och förhoppningsvis judo!

Gör nu som jag och flera andra; Hjälp Ida att hjälpa Fatmanur så att hon kan få gå i skola!
 Alla bidrag är välkomna, stora som små.

Svisch: 0730 81 95 35 (står i Thomas Karlssons namn) eller överföring till konto: Cleringnr: 8234-7 Kontonr: 3 584 525-4.
Varför inte en liten regelbunden överföring varje månad? Skriv gärna ert namn när ni skänker pengarna!

Har ni frågor mejla gärna till thomas.kostorp@gmail.com.

Gå gärna in på "Idas insamling till Fatmanur" på facebook och följ.

Läs hela inlägget »

Det är kyligare nu och det tycks bli mer regn. Viss rädsla finns att det inte kommer att sluta.

Att ha semester har inledningsvis visat sig vara hektiskt. I dag en tidig måndag med ett fullt schema. Börjar längta efter de där oplanerade dagarna med spontan aktivitet.

Jag får svar på mejl angående mina inbetalningar för de där Esta-handlingarna som blev totalt fel. Jag skrev ju om det för ett par dagar sedan. Det inlägget hittar du här. Svaret kom ganska oväntat. Mitt brev till dem var skarpt, men vänligt. Det verkar gått hem.

De meddelar att de rivit ansökningarna och att de kommer betala tillbaka de där 3000 kr som jag betalade in för dem. Fantastiskt i så fall, då jag räknar med att de pengarna är borta.

Man kan ju fråga sig hur jag kunde gå på det här. Till mitt försvar fann jag flera artiklar på nätet om det här och jag känner mig verkligen inte ensam. Bland annat den här.

Nu återstår det att se om pengarna verkligen kommer tillbaka också. Jag återkommer i ämnet.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: esta, semester, usa
Utby Utby

För några dagar sedan var jag på en makalös trevlig middag med både trevligt sällskap och fantastisk omgivning. Egentligen var jag inte alls sugen. Ni vet hur det är; Man känner sig trött och sliten och man vill helst bara vara hemma och inte göra någonting. Samtidigt vet man att man kommer "trivas som fisken i vattnet" bara man kommer i väg.

Den där kvällen kommer bli en av de där minnerna jag kommer bära med mig fram vid årslutet då det är dags att summera årets händelser.

Och..det beror inte bara på den underbara maten och fantastiska Sangrian...

Jag har semester
Jag smygbörjade i fredags. Så här långt allt lugnt. Trots tider med förväntningar. Jag funderar fortfarande på hur jag skall lägga upp allt roligt. Det finns förvisso en lite tråkigare "to do list" också. En lista med alla de där sakerna som jag skjutit up till semestern. Den får dock vänta lite...

I morse när jag promenerade runt sjöarna fastslog jag följande;

  • Spela mycket gitarr
  • Skriva låtar
  • Bygga om min blogg
  • Återta arbetet med att dokumentera min släkthistoria
  • Långa dagliga dagboksanteckningar
  • Läsa minst 6 böcker
  • Se ett gäng filmer
  • Mycket tid tillsammans med familj och sköna vänner
  • Spela massor tillsammans med Rontan
En bra början.

I kväll är jag dock fast i arbete. Det är judoprojekt som skall ordnas finaniering till, som står på programmet. Det tillsammans med klubbens kassör, tillika min bästa vän. Det är absolut inte så tråkigt som det låter.





 

Läs hela inlägget »

Vissa dagar blir inte som man tänkt sig.
I all stillhet satta jag mig ner i förmiddags och gjorde Esta- ansökningar.
Reagerade på att det var bra mycket dyrare ansökningsavgifter än vad jag räknat med. Där borde varningsklockorna tagit vid. Van globetrotter som jag dessutom är.

När jag i eftermiddag fortfarande inte fått svar på min ansökan och kollade upp det, upptäckte jag att jag vilseletts och använt mig av fel ansökningssida. Från det företaget har jag fortfarande inte fått någon bekräftelse, men pengarna är dragna...

Efter att nu gjort rätt och dessutom blivit godkänd kan jag konstatera att dessa tre inresetillstånd kostat en bra bit över 3000 kr...

Lägg där till att när jag för några månader sedan köpte flygbiljetterna skrev jag namnen i fel ordning och som i sin tur riskerar att inte godkännas när detta jämförs med passet.

Pratade med researrangören som kontaktade flygbolaget som i sin tur förklarade att det kunde bli problem, men att de inte kunde göra något då flera flygbolag var inblandade...
Det enda jag kan göra är i så fall att köpa ny flygbiljett...

Hoppla det går bra nu!

Läs hela inlägget »
Etiketter: usa, esta, resa

Heja Sverige

Nationaldagsfirande 2016, Stigens herrgård. Nationaldagsfirande 2016, Stigens herrgård.

Det är juni och järnnätter. Nattfrost lokalt både i Östergötland och Småland. På teve härjar fotbollen.

Icke fotbollsintresserade tevetittare har en rejäl tuff tid. Heja Sverige!

Vi klär oss ståndsmässiga i blått och gult, jag sätter lite extra glans med en vacker bild här i blogginlägget, med stolta människor från Färgelanda med flaggor.

De som skulle ta sig minst till semifinal (jag pratar om vårt stolta svenska landslag) kämpade till sig oavgjort mot Irland.
Dock totalt oacceptabelt hos det svenska fotbollsintresserade folket.

Jag kan inte fotboll, jag kan transatlantisk hockey, men nog måste väl ändå det där oavgjorda resultatet varit bra?
Det tycks bara vara jag som gläds över det dock. 

Tycker att det är fantastiskt att man kan få ett mål utan att själv få ett enda skott mot mål på hela matchen. Fantastiskt också att Sverige kan utmana och ta poäng i en sån här viktig match....

För handen på hjärtan - ni som följt svenska fotbollslandslaget de senaste åren måste hålla med om att det är den här nivån som Sverige i dagsläget är på?
Ibland måste man hålla sig till verkligheten hur mycket man än vill att sina egna killar och tjejer skall vinna.

Nu kollar jag på Island. De kämpar på. Tio minuter kvar, sedan läggdags för mig. Det kan bli så att även Island lyckats och tar ett poäng. Stort även det i så fall.

Semester inom räckhåll. Den kommer lägligt.

Imorgon blir det regn.

Läs hela inlägget »

Fiske med god utdelning, vackert väder, en del spänning coh mycket avkoppling. Jag fortsätter att slå in på den avspända och sköna vägen. Semestern är bak hörnet.

Man hinner tänka och fundera på så många saker under timmar framför ett flöte. Av naturliga skäl kom först alla gamla fiskeminnen fram. Kan inte påstå att jag minns de stora fiskarna. Dock har  alla de där fisketurerna från barndomen etsat sig fast. Det finns många lyckliga historier att återberätta från då.

Och

så kom jag att tänka på Huckleberry Finn....
Den pojken tyckte om att fiska. Just hans fiskehistorier tillsammans med Tom Sawyer och slaven Jim var så härligt skrivna minns jag, att jag alltid blev sugen att själv pröva fiskelyckan omgående.
Jag älskade förövrigt allt i den där boken Huckleberry Finns äventyr. Samma var det med föregångaren Tom Sawyer. Mark Twain kunde sin sak att berätta en historia så att en pojk som jag blev alldeles hänförd.

Ernest Hemingway lär ha sagt att: "All modern amerikansk litteratur kommer från en bok av Mark Twain som heter "Huckleberry Finn"... Det fanns ingenting före, det har inte kommit någonting lika bra sedan dess."

Om några dagar tänker jag förövrigt sitta på Hemmingways veranda i Key West. Då skall jag åter minnas de där hyllningorden om Mark Twain och dessutom se tillbaka på den här härliga fiskedagen och det med kärlek.

Läs hela inlägget »

Jag har hämtat min son vid en sjö, jag har lagat mat, tagit en promenad , tvättat, ätit, städat, tränat lätt och vilat.
Allt i ett mycket lugnt tempo.  Och just det där "vila" har varit det centrala.
Jag skulle också kunna skriva sovit, för det är just det som jag ägnat mig åt en stor del av dagen.

En sån här lördag har jag inte haft sedan julledigheten. En lördag utan ett redan färdigt program. Det gör att man sätter värde på sådana här dagar lite extra.

Jag har för all del funderat mycket också. Fått ett par bra idéer. Det får man liksom på köpet när man kan koppla av.
"De" drar i mig. Jag vill ta tag i dem, realisera, bygga... i allafall börja stukturera upp och se om det är hållbart, om det kan bli något av dem. Det är en skön känsla. Kreativitet.

men,

Jag liksom hindrar mig själv. Vill vänta några dagar. Låta det mogna. Göra de sista arbetsdagarna först. Först vila och sedan jobba en vecka. Sedan så...


Kvällen tillbringar jag med Steve Forbet. Vi gör en duett och sjunger Romeos´s Tune.

"Meet me in the middle of the day
Let me hear you say, everything's okay
Come on out beneath the shining sun

"Meet me in the middle of the night
Let me hear you say, everything's alright
Sneak on out beneath the stars and run, yeah"


Ute börjar det att mörkna. Så mycket som det nu görs så här års. 
En kvällstur med bilen. Ingen destination. Bara känslan av  att vara på väg för en stund.



 

Läs hela inlägget »

Red dirt road

Om två veckor. Det är tidsplanen.
Samtidigt som jag jobbar för att sluföra allt, börjar jag att förbereda mig för en roadtrip. Packa bilen och ut på vägarna. Slita gummi, schysst musik i bilen och en ändlös resa där "målet är ingenting och vägen är allt".

Det finns förstås en romantik i det där och kanske är det den som ännu en gång lockar mig med...
Men så får det gärna vara. En stor del i att vara på väg handlar om förberedelserna, den mentala uppladdningen.

Brooks & Dunn sjunger


"It's where I drank my first beer
It's where I found Jesus
Where I wrecked my first car
I tore it all to pieces
I learned the path to heaven is full of sinners and believers
Learned that happiness on earth ain't just for high achievers
I've learned I've come to know
There's life at both ends
Of that red dirt road"


En gammal favorit. Jag är förlorad och fast.
Denna natt väntar jag in dagen med minnen från förr 
...och en hel del planer för framtiden. 

I morgon skall allt ha sin början och slut. Sedan startar vi om på nytt.

Låt det bara komma. 

Läs hela inlägget »
13383715_10153873357003371_2011836741_o 13383715_10153873357003371_2011836741_o

Jag får många frågor om hur man startar en blogg , men också frågan om jag tycker att de borde börja blogga.
Hur man startar en blogg kommer jag ägna ett eget inlägg inom kort, däremot har jag funderat och gjort frågeställningar som du bör ställa dig själv innan du bestämmer dig för att dra i gång. För det är ju aldrig roligt att börja med något som man ganska snart upptäcker att man inte vill eller kan fortsätta med.

Har du något att berätta?
Har du något du verkligen behöver säga? Har du en specifik fråga du vill skriva om?

Är du en god kommunikatör?
Kommunikationsförmåga är en rejäl fördel som bloggare,  men du kan också lära dig det genom att blogga.

Är du villig att vara i rampljuset?
Att blogga är en offentlig handling. Folk kommer att analysera vad du gör, säger, ser ut och skriver. Man blottlägger sig oavsett om du är personlig eller inte i ditt bloggande. När du skriver något på nätet är det dessutom svårt att få bort det senare om du skulle vilja.

Är du hårdhudad?
Kan du ta kritik bra? Någon kommer att skriva om dig förr eller senare.

Är du Driftig?
Att starta en blogg kräver att du kan ta initiativ och samtidigt krävs det mycket motivation och arbetslust om man skall starta från noll.

Är du disciplinerad?
Att blogga kräver regelbunden leverans av inlägg och det innebär att du behöver klara av att vara motiverad över tid. 
Det är bra att sträva efter att skriva varje dag.

Har du tid?
Du måste kunna uppdatera din blogg regelbundet
Du behöver också tid för kommentarer, marknadsföring och sociala medier, etc.

Har du den "energi" som krävs för att blogga?
Att blogga tar fokus. Efter en lång dag på jobbet kan du fortfarande fokusera och vara kreativ

Har du den tekniska kunskap om bloggande som du behöver?
Det är inte ett krav, men det är en fördel att kunna lära sig och arbeta på en teknisk nivå.
Du behöver inte veta allt för att komma igång, du behöver bara en vilja att lära dig eller be om hjälp.

Har du en blandning av ödmjukhet och Ego?
Det vimlar av skrävlare och "jag är bäst" bloggare i bloggosfären, men det är de ödmjuka bloggarna som tillslut ofta lyckas.
Det innebär att du behöver ett sunt ego och självuppskattning. Det handlar om att hitta rätt balans mellan bygga ett förtroende och skapa värde i ditt bloggande.

Är du en organiserad personen?
Bloggare måste vara organiserade människor. Vad jag förstått har de mest framgångsrika bloggarna en tydlig struktur och strategi för sitt bloggande.

Är du en social person?
Det finns fördelar med att vara en person som många uppskattar. Lika fördelaktigt är det om du kan visa att du gillar dina läsare

Gillar du "virtuella relationer"?
En del människor som är bra "face to face", är inte så bra på nätet. Dock är det bra som bloggare att vara bekväm med att tala och arbeta med människor du aldrig har träffat. 

Är du villig att lära dig nya saker?
Blogga är en resa där alla vet något, men ingen vet allt. 

Är du en kreativ person?
Kreativitet på nätet kräver att man kan sticka ut och hela tiden finna nya vägar att nå ut till sin publik. Har du den förmågan?

Är du en person med tålamod?
Det är viktigt med en långsiktig strategi. Bloggande är lite som ett skavsår som läker alldeles för sakta. Vissa saker måste få ta tid. 

Tar du dig själv på för stort allvar?
Bloggare bör ha ett sinne för humor, ha förmågan att skratta åt sig själv
Är du villig att gå utanför din komfortzon? Du kommer att behöva kliva ur och sätta dig utanför, vara öppen för kritik och vara villig att lära dig något nytt.

Har du passion?
Det är viktigt med passion för det ämne som du ofta återkommer till. Om du inte har passion för det ämne som du ofta skriver om, kommer dina läsare snart märka det och tappa intresset för just dig. 

Är du villig att arbeta hårt?
Om ditt mål är att få många läsare till din blogg måste du vara villig att hårt och hela tiden vara på offensiven. 

Om du nu har gått igenom listan och svarat nej på någon eller kanske flera frågor så är du inte ensam. Flera av dessa har jag själv kämpat med under mina 10 år som bloggare, men det har ju fungerat bra ändå.
Denna lista har jag främst gjort för att ge dig några områden att arbeta med, innan du börjar blogga.


Lycka till!

Och du..Har du egna erfarenheter att dela med dig med, så dela gärna dem i en kommentar nedan.

Läs hela inlägget »

Brorsan kommer förbi för att möta upp min son. De skall ut och springa.
Jag blir kvar hemma.

I mitt yrke är just denna vecka den mest hektiska på hela året. Det är också kanske den roligaste veckan på jobbet, men det förstår man först efteråt.
Just nu när man är inne i det finns det få saker som tränger igenom och kan sno åt sig min uppmärksamhet.

Det kan låta pretantiöst, men faktum är att det bästa sättet att ta sig igenom sådana här veckor är först och främst att vara i fysisk god form.  På det måste jag också vara i mental bra form. Dessa saker innebär förstås en del förarbete...

Sedan när jag är i "krigszonen" gäller;

  • Äta rätt
  • Att inte glömma att fortsätta träna. Om det är något annat som jag skall fokusera på än arbetet den här veckan, så är det att sköta om min kropp. Hålla den i form, gå promenader, göra mina armhävningar - rubbet!
  • Lägga sig tidigt och gå upp tidigt. En framgånsfaktor är att komma upp tidigt för att i god tid göra sig själv i ordning och förberedd för en ny dag.

Allt det där jag skriver här ovan, vet jag är så rätt!
Likt förbannat blir jag kvar i min fåtölj orkeslös och handlingsförlamad. Jag borde följt med min bror och min son ut i den vackra kvällen och springa, men ibland är inte det självklara det som man väljer. Så är det bara
...tyvärr


 

Läs hela inlägget »

Det är en ny arbetsvecka och dagen efter.
Dagen efter nationaldagsfirande och glädjerus. Tacksam för alla gratulationer jag fått över telefon, mejl. facebook, twitter, Instagram och SMS. 

Jag kör Eric till klubben och åker hem. Försöker verkligen att motivera mig till att också träna, men misslyckas. Tröttheten tar över. Tre lediga dagar och jag säckar i hop efter första arbetsdagen...

Jo Dee Messina sjunger "Even god must get the blues". Det blir inte vildare än så denna afton. Jag dricker två glas vin och tackar  sedan ja till att skriva tio artiklar om att blogga.

Jag skriver:

"Tack för det fina erbjudandet och efter noga övervägande tackar jag ja. När är första deadline?"

Efter tio år som bloggare skall jag nu få chansen att lära andra att blogga...eller nåt. Häftigt, men i vanlig ordning vet jag inte alls vad jag egentligen tackar ja till.

Hursomhelst blir det inte aktuellt förrän till hösten har jag låtit mig förstå, men innan dess bör jag nog förberett mig med något.
Superhemligt fortfarande och jag kan inte nämna något namn och allt det där, men tids nog skall jag avslöja allt här. Med all säkerhet har jag dock nog redan avslöjat förmycket redan...

Kvällarna och nätterna är forfarande ljusa. Den bästa tid är nu. I ett inlägg på dagen fyra år gammalt skriver jag;" I all oro och rastlöshet rider lugnets riddare genom mina rum."

I kväll rider lugnets riddare genom mina rum. ..och allt är bara bra.

Läs hela inlägget »
Etiketter: blogga

Årets man

I helgen lyssnade jag på en vän som har en framgångsrik tävlingskarriär bakom sig, som höll ett litet föredrag som handlade om att lyckas för sig själv, om glädje inom idrotten och det viktiga i att ha roligt.
Hennes slutkläm var att när allt kom omkring var det inte alla hennes medaljer hon vunnit, utmärkelser och tidiningsutklipp som var det viktiga, utan att finnas i ett sammanhang med kamratskap och glädjen över att göra det tillsammans med andra. Att det var det som man sedan kom ihåg.

Idag tog jag emot Lions utmärkelse "Årets man" i Färgelanda och den stolthet och glädje jag kände inför det var som ni förstod stor. Dock känner jag mig mycket ödmjuk inför det faktum att utan alla dessa människor som stöttat och hjälpt mig genom livet har format mig till den jag är och utan dem hade jag aldrig fått stå på självaste nationaldagen och motta ett så ärorikt pris.

Jag är hedersmedlem i Färgelanda judoklubb, innehar judoförbundets högsta förtjänsttecken, blivit utsedd till årets ledare  i Färgelanda och fått göra det finaste som finns i en kommun; Få hålla högtidstalet på nationaldagen i min kommun.  Alla i sig helt fantastiska hedersbetygelser.

Men,

jag vet att när det tillslut gäller spelar inte det där någon roll alls.

Det är alla de där stundarna tillsammans med alla de där fantastiska människorna som man upplevt så mycket tillsammans med som räknas. Att jag har haft roligt.
Det är det jag kommer komma ihåg.

Läs hela inlägget »

Jag vaknar ackompanjerad av fågelsång. Himlen är blå.  Det är nationaldag. En dag som många fortfarande inte vet varför vi firar. På nyhetsmorgon försöker man reda ut det hela. Självaste Herman är där och gör en historisk återblick.

Jag kan konstatera att detta är en helgdag som en del anser att man bytte från en helgdag som man inte visste varför man firade till en annan helgdag som ingen vet varför man firar.

Det märks väldigt tydligt att nationaldagsfirande fortfarande är ganska nytt för oss svenskar.

För egen del är nationaldagen en dag då jag får möjligheten att fira att jag lever i ett vackert fritt mångkulturellt land där alla är lika värda och där alla röster räknas. Så vill jag även ha det i fortsättningen. Så jag firar på mitt sätt där jag varken har ont av att man viftar med flaggor, har blommor i sitt hår eller sjunger nationalsång. 

Det finns de som tycker det är är obehagligt med flaggviftandet, att den 6 juni är obehagligt för att rasister gjort den till sin dag för att demonstrera. Någon annan tycker att den är meningslös.

I mit tal som jag höll i fjol pratade jag  om vikten av att varje dag arbeta mot de krafter som vill göra gällande att våra traditioner, den svenska flaggan och vår nationalsång enbart är till för vissa i vårt land. Om att man skall få vara stolt och visa vad man kommer i från.
Att det är ok att sjunga nationalsång och vifta med flagga. Att det inte finns något motsägelsefullt i att bevara våra egna traditioner och samtidigt våga vara öppen mot de människor som kommit hit från andra länder eller människor som har andra åsikter än de jag själv har.

Jag hoppas att du får en trevlig nationaldag och dessutom kan få känna lite av den där euforiska känslan jag har i denna stund. Att Sverige är fantastiskt och är värt att fira.

Läs hela inlägget »

Denna morgon lämnar jag hemmet tidigt för att åka till klubben för en hel helg med idéellt arbete. Det stundar läger och inte vilket läger som helst utan klubbens årliga läger: SuperKidz. Ett läger för klubbens alla barn. 

Bilden är tagen 2013 och jag poserar tillsammans med min vän Lars och det känns extra kul att vi fått deltagit som ledare på samtliga Superkidz genom åren. Nu är det förstås inte bara han och jag, utan styrkan är att vi är flera som varit med från början och nya krafter har anslutit sig med tiden. Faktum är att detta inte känns direkt ansträngande även om man knyter upp sig en hel helg.
Det är en fantastisk tillfredställelse att se alla glada och nöjda barn. Belöningen för ideellt föreningsarbete.

 Den ideella tanken inom föreningslivet är i mångt och mycket unikt för vårt land och något som vi behöver vara rädda om. Speciellt i dessa tider då det känns viktigare än någonsin med fria ideella krafter som verkar för det goda i samhälle.

Jag älskar den starka tradition och praxis i Sverige som ideella föreningar är uppbyggda på.
 Byggd på demokratiska principer med årsmötet som det högsta beslutande organet som väljer en styrelse som leder arbetet mellan föreningsstämmorna. Principen att föreningen ska vara öppen. Att alla personer som delar föreningens intresse ska ha möjlighet att bli medlem, delta i och påverka föreningens verksamhet, är något annats som stärker mig i min övertygelse.

Om en liten stund ger jag mig i väg. Det här blir kul!

Läs hela inlägget »
Jag håller nationaldagstal Jag håller nationaldagstal

För ett år sedan skrev jag det här. Precis som nu såg jag fram mot att fira nationaldagen.
Kanske inte är en storfirare, men sympatisör. 

Förra året fick jag äran att hålla nationaldagstalet här i Färgelanda. Detta vid Stigens herrgård som traditionen bjuder.

Ett av de finaste uppdrag som medborgare man kan få  ...enligt mig.

Mitt tal handlade om  6 junis historia
Om den stora flaggfesten 1893 som hölls på Skansen i Stockholm och hur denna dag 90 år senare skulle skulle bli Sveriges nationaldag, men först 2005 blev en allmän helgdag.

Jag pratade vidare om vad som kännetecknade  vårt land och vikten av att arbeta mot de krafter som vill göra gällande att våra traditioner, den svenska flaggan och vår nationalsång enbart är till för vissa i vårt land. Att det inte finns det något motsägelsefullt i att bevara våra egna traditioner och samtidigt våga vara öppen mot de människor som kommit hit från andra länder eller människor som har andra åsikter än de jag själv har.

Avslutningsvis nämnde jag mina förfäder som kom från Frankrike till Sverige 1601 som flyktingar.
I den svenska historieboken sägs det att de “hämtades in” till Sverige, för att de var duktiga hantverkare och affärsmän. Det var dock långt i från hela sanningen...
Mina förfäder var Hugenotter, alltså franska kalvinister som förföljdes av den franska staten och katolska kyrkan.  Över en halv miljon hugenotter flydde under 1600-talet från Frankrike. De flesta hamnade i Danmark som var enda landet i Europa med religionsfrihet. Ett hundratal kom till Sverige. Mina förfäder kom tillsammans hit med kanske mer kända släkter ur svensk uppbyggnadshistoria som De Laval,de Besche, De Geer.
Någon religionsfrihet för dessa fanns inte i Sverige, allt skulle inordnas i den lutherska läran. 

Mycket i det där talet känns fortfarande så aktuellt. Tyvärr lär det dröja innan de drömmar jag hoppades på skulle slå in tillslut gör det. Lyssna gärna gärna på mitt tal i sin helhet .

Läs hela inlägget »
Etiketter: nationaltal, nationaldag, tal

Min son på väg till skolan med bestämda steg. Det är fredag och således en vecka kvar till skolavslutning, frihet och förväntningar. I handen har han två fiskespön och i ryggsäcken lämplig utrustning till det, samt proviant. Med andra ord kan man förstå att det inte är en vanlig skoldag med fysikböcker och mattematik som väntar. Dessa dagar är fulla av dessa schemabrytande dagar på både gott och ont. Jag tror att min son uppskattar det iallafall. Andra dagen med fiske för en pojk i yngre tonåren är oftast oslagbart.

Jag står med bar överkropp framåtlutad mot balkongräcket och tittar på när han går i väg. Det är sannerligen ett skönt ögonblick.

Om en stund är det dags även för mig att ge sig av till jobb. Inget fiske för min del, men ändå en mjukstart på dagen och likt min son kommer jag föra kosan framåt mot arbetsplatsen med bestämda steg.

....Och ett litet leende.

Läs hela inlägget »

Sjömila

13335193_10153860127138371_1637999037_n 13335193_10153860127138371_1637999037_n

Kommer ni ihåg hur det är att få ett personligt brev i lådan?
Ja nu menar jag inte med personligt räkningar utan ett riktigt brev.
Tänk er då också att få ett litet paket i brevlådan, något som idag bara kan hämtas ut på ICA eller något annat paketombud.

Detta hände mig i går.

Ett litet blått paket, eller vaderat kuvert om man så vill, med den underbara plattan "Två vänner" med Sjömila.

Tack Erica! Det gjorde min dag.

...och som du sa;

"
Ligger ju på spottan men en fysisk skiva är nått mer lixom!"

Läs hela inlägget »
Jag och Rosa Jag och Rosa

Säsongens sista träningspass. Jag får förmånen att träna ihop med en av de judovänner jag känt längst; Rose-Marie Tell. Jag följde henne som barn på tävlingsmattan, som tonåring och idag är jag åter vid hennes sida vid tävlingsmattan. Nu är den här kvinnan veteran. Vem kan tro det? Vems form som är bäst är förstås inte svår att räkna ut. Men, jag kämpar på och Rosa också, med den skillnaden att hon ser lika fräsch ut som hon alltid har gjort på mattan.. 

På midsommarafton tävlar hon i Veteran-EM i Porec, kroatien, men denna gång utan mig vid sin sida. Känns konstigt och jobbigt att inte finnas med då.

Rosa är inte bara en " judovän", utan också en sån där vän som står en lite extra nära.
Jag är lyckosam.
Hela den där klubben som jag tränar i är full av människor som jag kallar vänner

Onsdagen närmar sig sitt slut och vi går in i andra hälften av denna vecka som kommer avslutas med en hel helg judo.
Judosäsongen är slut - Länge leva judosäsongen!
Och runt hörnet väntar sommarträningen...

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter