2016 > 07

Jag vistades inte en sekund i vattnet, men barnen var i flera timmar varje dag.
Det finns så mycket glädje i bilder med barn, bad och sommar.

Läs hela inlägget »

Jag dricker te och tittar igenom lite bilder som jag tagit de senaste dagarna. Jag är utmattad, men vid gott mod. Det har varit några riktigt härliga dagar med enbart frisk luft, underbara vänner och trevliga utflykter.

Igår fick jag dessutom chansen att stifta bekantskap med Skara. Har varit där ett flertal gånger, men alltid med ett speciellt syfte. Otast jobbrelaterat. Aldrig som turist.

Besökte domkyrkan och Västergötlands museum ...bland annat. Såg Erik Johanssons fantastiska fotoutställning, samt en underbar utställning kallad

"Fult". som handlade om vad det är som anses fult och vem som bestämmer det. En utställning som satte fart på mina tankebanor.

Västergötlands museum
Västergötlands museum

Detta är sannerligen en semester med fullt program.
Hur blev det så här? Om några dagar åker jag i väg igen. även då tillsammans med min son. Att resa, att dela timmar ensamma i en bil för människor samman. 
Känns priviligerat att få tillbringa så mycket tid tillsammans med honom. Vi är i brytpunkten. Ganska snart kommer han hitta på alternativa saker till att vara med sin far. Så jag passar på nu. ...och njuter.

Jag och Hannah
Jag och Hannah

På kvällarna ser vi filmer. En del av fostran. Jag visar honom för mig; klassiker. I kväll vill Eric se något roligt. En komedi.
Efter att jag funderat en stund bestämmer jag mig för att han nog är redo för Seinfeld. Om han väl kommer in i serien har jag med andra ord nio säsonger och 180 avsnitt att se fram emot (igen).
Han frågar om det är en "gammal serie". Ja, vad svarar man på det? Allt är ju relativt och för mig är ju inte åttiotalet så väldigt långt bort.

Vi ser 2 avsnitt. Sedan blir han plötsligt trött och måste gå och lägga sig. Jag föreslår ännu ett avsnitt, men han avböjer. Jag häller upp mer te, tänker tillbaka på dagarna som gott och konstaterar att min tillvaro är skön.

Fornbyn
Fornbyn
Läs hela inlägget »

Tredje dagen innebar strövtåg i  gränslandet. I ett inlägg från 2013 begrundar jag inlägget som jag då skrev från den här platsen och framförallt studerar jag fotot på mig och min son. Tre år har gått. Det har hänt saker.

Idag vandrade jag samma led som då. Även nu tillsammans med min son. Denna gång blir det ett foto med bara mig. Man får var nöjd med det.

Det är något befriande med att vandra. Och trots att det inte är Inka-leden eller Santiago de Compostela, är ändå denna gräns mellan Svealand och Götaland en fantastisk upplevelse!
En "obygd" mellan en bygd och en annan. Det gamla gränslandet mellan götar och svear...

Det är en fantastisk kväll och jag och mina vänner har precis avslutat en bastant grillmiddag. Barnen tar sig ett kvällsdopp. Det är samtal, skratt och närhet till natur och varandra. Det är lugnt och frifullt i vårt läger. 

Läs hela inlägget »

På äventyr

Jag åker norrut och tillbringar de närmsta timmarna med min son. Gitarren är i baksätet. En trevlig resa i konvoj som slutar med en del missöden i planeringen. Det tyngsta förstås att ta med sig ett tält till lite tältcamping, men missa att få med sig tältpinnar.
En fortsatt resa till närmsta köpcenter 7 mil en väg bort.
Detta följs upp med ett rejält regnoväder som inte mitt nyinköpta tält lyckas hålla ute. En blöt inledning på detta äventyr.

Humöret har dock återhämtat sig och i detta sällskap kan det inte bli annat än bra. Sängkäder börjar att torka upp i den något alldeles för kraftiga vinden och kvällen känns ung och mild. Barnen badar och jag dricker kaffe. Runt en ännu ej tänd lägerbrasa samlar vi män historier på hög. Om några minuter har jag greppat gitarren.

Läs hela inlägget »

Ut igen

Jag åker iväg på nya äventyr. Ännu en roadtrip. Mer semesteraktiviteter. Det innebär att detta har varit en dag för att packa och att göra sig redo.
Gitarren först. Kanske det viktigaste på den här resan. Sedan mat, öl och träningskläder...

Gårdagens träningspass gör sig fortfarande gällande i min förtillfället totalt ömmande kropp. Värst är det med axelpartiet. Träningsvärken är total!
Det innebär att jag nu i denna stund försöker hitta bra lösningar för att kunna ligga ner, utan att det ömmar. Min semestervardag är verkligen tuff...

Greppar gitarren. Timman är sen. Ännu är jag inte färdig med allt, men vad gör väl det...
Tre ackord och Heart of gold. En ny dag nalkas.
Om några timmar är jag ute på vägarna igen. Nya äventyr i varje korsning.

Young säger

"He was pounding on my windows
Rattling my wheels
I may not be The Devil
But I know just how he feels."

 
Jag nickar och svarar

"Thank God
I'm on the road tonight
With this old hillbilly band.
We may not be good looking
But we sure get outta hand"


Så där är det. Jag och Neil i natt. Om några timmar åker jag norrut tillsammans med min son och allt kommer vara som om denna natt aldrig funnits.

Läs hela inlägget »

"Tommy, du kan väl gå ner i källaren och hämta upp en platta som vi kan lyssna på".
Jag kom upp med ett gäng! Vinyl funkar alltid, men en varm sommarkväll är det oslagbart! Tillsammans med vänner och god mat fick jag spela de där låtarna som alla hade nån sorts mening för mig.
Jag behöver knappast säga att det blev en fantastisk kväll i går!
Att dessutom kunna sitta utomhus en hel kväll är i rätt perspektiv; oslagbart.

Ny vecka. Måndag.
Jag har en del vardagsvetenskapliga projekt på gång på diverse sociala medier. Hur lång tid tar det för att uppmärksammas i det megagigantiska cyberbruset? Vad krävs för att man skall ta sig igenom?

Inom 5 år kommer twitter vara den viktigaste nyhetskällan enligt de som tror sig veta. Vad händer då med källkritik och opartiska nyhetsflashar? 

Jag läser Reuters Institute for the Study of Journalism årliga rapport "Digital News Report" och där kan man t ex läsa att 51 procent tar del av nyheter genom sociala medier. Tittar man enbart på åldersgruppen 18 - 24 år använder  28 procent av dem sociala medier som primär nyhetskälla. Det kan jämföras med de 24 procent som har tv som sin primära nyhetskälla i den gruppen.
44 procent i undersökningen använde Facebook för att ta del av och dela med sig av nyheter medan 19 procent respektive 10 procent använder YouTube och Twitter för detta.
50.000 personer från 28 olika länder har deltagit i undersökningen varav 2.030 av de som deltog  bodde i Sverige.

Våra vanor för att förse oss själva med nyheter håller alltså på att förändras i snabb takt. Vilka konskevenser det får verkar dock ingen ännu ritkigt förmått att urskilja.

Jag älskar den tekniska utvecklingen, men romantiserar ändå det förgångna. Vinylskivor till exempel.

Och vem kunde tro att när jag som sista person på jorden lämnade vinylskivorna till förmån för CDs, åter igen 20 år senare, skulle spela dessa dyrgriper?
Ibland tycks det alltså möjligt att kombinera det förgångna med det nya.

Läs hela inlägget »

Högmässa

Jag får ett foto med mig tillsammans med Färgelandas nytillträdda kyrkoherde och får vara med om en fantastisk högmässa. Jag må vara partisk och kanske inte den som besöker min kyrka allt för ofta, men det här kändes verkligen bra!

Har vänner hemma på kaffe sedan. Det är sannerligen en skön och fridfull söndag. Nu i min skönaste fåtölj djupt nedsjunken läser jag Per-Olov Bergmans underbara sammanställning om Färgelanda pastorat.
Det är mestadels brev, men också anteckningar . Dessa hittar man i "Fornminnen IV, Skåne och Dalsland" (sidorna 47-86 i Dalslands-delen). Volymen ingår i Richard Dybecks samling som finns i Vitterhets Historie och Antikvitets-akademiens arkiv i Stockholm (Storgatan 41).

Det här är den historia min bror har att bygga vidare på:

"Färglanda Pastorat.
Är ett af de yttersta i Vestra delen af Dalsland. Från moder kyrkan är till Åmål 9 1/4 mil, till Venersborg 3 5/8 d:o, till Uddevalla 3 5/8 mil sommarväg och 2 1/2 d:o vinterväg. Till Fredrikshall är 8 mil. I Norr gränsar pastoratet till Högsäters Socken och till Sanne Socken i Bohuslän. I Vester till Torps och Ryrs Socknar, samt Hede och Krokstads i Bohuslän. I Öster till Frändefors och Ryrs Socknar. I söder till Torps och Frändefors Socknar.

Folkmängden är 1648 Mankön, 1731, Qvinkön - Summa 3379 personer.
Hvart detta gäll i äldre tider hört, är obekant, men det ligger icke innom den gräns gamla WestGötha lagen för Dalsland utstakar. Till Sverige och Dalsland har det dock hört från så lång tid tillbaka, som man har historiska underrättelser.

Det utgöres nu af 2:ne Socknar: Färglanda och Ödeborg. Intills 1670 hörde äfven Ryrs och Torps Socknar till detta Gäll. Anledningen hvarföre de derifrån skildes var en hjeltebragd af kyrkoherden i Färglanda, Landtprosten Lars Rolander. Vid ett ströftåg af Norrskarna in åt Dalsland 1645 uppbådade Rolander Pastoratsboerna, gjorde på Stigsfjellet förhuggningar och nedgjorde hela Norrska Comenderingen, som anfördes af en Öfverste Bille. Endast Regements Presten skonades.

När Prosten Rolander dog befallte Kongl Maj:t genom skrifvelse till DomCapitlet af den 6/7 1670, det hans måg Jonas Fjellman skulle efter honom till Pastoratet befordras, men som Fjellman var nyligen blefven prest och dessutom hade ringa förtjenster, styckade DomCapitlet Pastoratet och gaf af det till Fjellman endast Ryrs Socken. En annan slägtinge till Rolander fick Torps Socken och en tredje erhöll Färglanda och Ödeborg. Med Färglanda förenades åter Torps Socken 1680, men lades 1695 till Ryr och blef med den Socknen ett särskildt Pastorat hvarvid det sedan städse förblifvit.

Färglanda Pastorat är Consistorielt i 3:dje Classen, beläget i Wahlbo Härad och Vestra Dals Contract."

Johan Hammarins brev till Richard Dybeck.
Prosten Johan Hammarin (1786-1850) var 1829-1850 kyrkoherde i Färgelanda pastorat.


Det är just sådan här läsning som jag älskar att grotta ner mig i under härliga semestertid.

Läs hela inlägget »

Om morgonen

Dagarna går samman och natt blir till tidig morgon. Dagens första happening blir Färgelanda kyrka och gudstjänst ledd av min bror. Min mor säger att det är ok med shorts. Jag kanske får med mig min son. 

Kanske kan det bli sol i dag? Den stora snackisen i mitt hem är inte Pokemon utan dessa väderappar som ständigt visar helt fel. Att göra väderappar måste vara vår tids svåraste produkt att få till.

På väderfronten inget nytt. Fortfarande ingen sol i Färgelanda. Men det är varmt och det regnar åtminstone inte. Det räcker för mig.

Den här dagen har precis börjat, men känns som att funnits en evighet. Inget slut när dagarna går in i varandra.

Läs hela inlägget »

Om kvällen

En dag med bara moln, men varmt och skönt ändå. Springsteen spelar på Ullevi och jag fattar ingenting! När blev det klart att han skulle komma tillbaka till Sverige igen? Jag tycks totalt tappat greppet. Semester tycks även kunna slå ut min musik-koll.

Dagarna rullar på allt snabbare. Hur bra allting ändå är närmar det sig slutet av den här semestern. Helt klart mer än halva semestern förbrukad. "Det närmar sig slutet" - sannerligen ett statement. Men än finns det tid kvar - Hoppas jag.

Kvällarna är kanske skönaste stunden på dygnet. Då den friska luften syresätter hjärnan. Det är sena nätter och tidiga morgnar. Dessa nattvak är till för att dämpa ångesten. Den där ängslan över att allt skall återgå till det normala. Det är kvällarna som är de viktigaste ..och de tidiga morgnarna då man får det mesta gjort förstås.

Om dagarna lever jag mina äventyr. De jag städar upp efter, under de tidiga morgnarna. 
Om kvällen på en balkong, skriver jag om alltihop -  samlar papper i en kartong, som kanske aldrig kommer att läsas.

Det är sommar och dagarna är heta och nätterna ljumma.
Kvällen är bara ljus och frisk.

Läs hela inlägget »

Det är dagar utomhus. T om min "skrivsmedja" har flyttat ut. Nu bredvid den sköna liljan. Det är mycket kärlek där. Solen skiner ända in till sista timman. Den värmer och allt känns förlåtet.

Kondrup var på strålande humör denna morgon och kanske inte konstigt det. De där meteorologerna har sannerligen inget tacksamt arbete i det här landet.

Min son kom snart i vattnet. Hans far avvaktade enda fram tills att det var dags att åka tillbaka hemåt till basen. Hur det än är måste man gruppera om, proviantera och se om sitt hus emellanåt.
Att vara vid en sjö sådana här dagar är dock att föredra.

Tänk att vi ändå kunde få några dagar i det här landet med riktig sommar. Dagar man aldrig vill lämna, dagar utan slut.

Kvällarna är mäktiga och trots att jag just nu valt en plats i skuggan prisar jag värmen. Det får gärna bli torka och när gubbarna snart börja gnälla på de gula gräsytorna, tänker jag inte lyssna. För inget skall få rubba min förnöjsamhet nu. INGET!

Läs hela inlägget »

Vi åkte till Smögen först och främst för att det är ett måste att göra på semestern. En annan underliggande faktor och anledning (i allafall för min del) är att köpa den där tallriken med alla skaldjur på.
På något sätt är nog det sommar för mig.

Vädret var dock kasst! Trots att alla väderappar visade motsatsen. Idag tror vi så blint och fast på dessa "appar" så till den milda grad att vi måste kontollera med dem igen och igen och därefter titta upp mot himlen för att kontrollera om det ändå inte var solen som vi såg sticka fram en aning mellan "vinterduntäcket" som ockuperat ljuset.

Som femtonårig mopedägare fanns det inga gränser på vad det tvåhjuliga fordonet innebar för friheten. På sommaren tog den mig och min vän de 6 milen till Smögen för en dags äventyr eller två. Alla människor innebar en viss spänning, badet njutning och de besökande, gudomligt, vackra Stockholmsflickorna; förälskelse utom all sans och vett.

Några år senare for jag och ett gäng grabbar i en överfull bil till det numera partyparadiset Smögen för fest och flickor. Vi campade vilt på klipporna, festade dagarna i ända och tänkte inte på morgondagen...

Numera ser mina Smögenbesök minst sagt annorlunda ut. En gång om året åker vi hit ut och enligt mig med syftet att äta den där skaldjurstallriken. Jag tror inte ens att jag suktade efter en räkbaguette i ungdomens år.

Solen brukar alltid skina (precis som den gjorde i min ungdom). Dock inte i dag.

Det var minst sagt kallt att sitta ute idag, men skaldjur blev det och precis på samma sätt som de senaste 20 åren.

Vissa saker ändras aldrig i grunden, utan bara förfinas, eller hur man nu väljer att se på det.

Läs hela inlägget »

Jag började att blogga för snart 10 år sedan. Det var en mulen och grå dag i december 2006 och jag hade under en tid gått och funderat på vad det här "blogg" var för något.

Vad jag visste var att det startade bloggar i parti och minut, att det var det "nya" sättet att kommunicera, att utrycka sig på, att interagera. Det skrevs om bloggare och bloggande i tidningar, det diskuterades på nätet och jag förstod att detta borde vara något för mig, även om jag egentligen inte visste vad det rörde sig om.

Jag har skrivit dagbok sedan 1983 och i slutet av nittiotalet skrev jag kontinuerligt veckobrev, som var den tidens sätt att "interagera med resten av världen". Ett smakprov av dessa finner du här.

Jag har följt många bloggare genom åren. Flera har varit riktigt bra, andra inte så bra..
Att jag även följt bloggar som jag kanske inte tyckt varit så bra, beror nog uteslutande på att jag är som människor är som mest; Nyfiken på andra människors dårskap och pinsamheter.
För en sak är säker - att bli en populär blogg innebär inte att man måste vara en duktig skribent (även om det säkert finns en fördel i det). Att få många läsare handlar om att ha en historia att berätta som det finns många människor som är intresserade av att ta del av. Kan du dessutom nå ut med den genom att använda dig av alla de fantastiska hjälpmedel som idag finns för att sprida, är du med säkerhet hemma.

Att blogga och ha läsare av sin blogg handlar också om tålamod. Att inte ge upp, att fortsätta, även om skrivkramp och bloggtorka infinner sig.
Det är mycket få bloggar kvar som fanns när jag började.

Jag har i år bloggat i 10 år. Jag har aldrig känt mig så inspirationsfull och ivrig i mitt bloggande!

Läs hela inlägget »
Min vrå av världen Min vrå av världen

Solen är på besök!

Och jag installerar mig i min "vrå av världen". Det är hett och för första gången denna sommar känner jag den riktiga sommarfeelingen. På hemmaplan skall kanske tilläggas.
Och av någon anledning minns jag den där Lemarc- låten som beskriver sommaren och förälskelsen så fint.

"Varje människa behöver en vrå av världen Nånting dom kan kalla sitt Detta huset kanske inte är mycket värt Men det är det jag kallar mitt Min vrå av världen

Snart så kommer det nån som jag älskar Hon ringde från en kiosk inne i stan Om hon inte missar färjan är hon här innan jag vittjat mina garn Å om jag bara kan ha henne här intill Får alla sommarens regn falla ner precis som dom vill"


Länge sedan jag hörde den där härligt somriga och kärleksfulla låten. Borde spelas oftare i radion så här års.

Jag tänker dra mig åt kusten, men det får vänta en dag eller två. Måste läsa färdigt den här boken först som jag håller på med och fundera klart över en del planer jag har. Att smida planer är en skön semestersysselsättning. Funkar både när det regnar eller som idag när solen gör ett sällsynt gästspel.

Jag har en del att göra med den här bloggen också. Har planer för den med och det har jag ju sagt förut. Dock behöver jag komma till skott med det nu. 

Att ha semester kan vara ett slit, även om man inte får gjort något större.

Jag stannar nog en stund till här i min vrå av världen.

Läs hela inlägget »

Vänskap

Jag och den här mannen på bilden har hängt i hop i snart 30 år. Något som är värt att senare fira. Längre än med våra kvinnor skall tilläggas.

När vi, två medelålders män cyklade hem efter ett riktigt mysigt besök hos ett par betydligt yngre vänner, bjöd natten på mystik och trolldom. Dessa högsommarnätter med doft av äng och skog är inget annat än trollbindande.

På himlen inga stjärnor, men väl planeter. Min vän kan sånt där och jag gavs en lektion om himlavalvets varande.

Han kan fortfarande lära mig saker.

Under sommaren skapar man minnen som kan användas då allt är mörkt, kallt och blött.

Vänskap varar livet ut.

Läs hela inlägget »
Jag och min vän Rino troligtvis 1989. Det är invägning inför en tävling. Jag och min vän Rino troligtvis 1989. Det är invägning inför en tävling.

I dag har jag haft besök av en gammal vän som bott utomlands de senaste tio åren. Ett härligt återseende och även om vi i bästa fall träffas bara en gång om året, så är känslan som att det var som i går vi senast sågs.

Som så ofta i min vänskapskrets så är "judo" den gemensama nämnaren.

Jag har så mycket att tacka idrotten för, inte allra minst alla fantastiska vänner jag fått.

Om en stund skall jag tillsammans med en annan polare (som jag började att träna judo tillsammans med 1981) ta en cykeltur till grannsamhället för att umgås med ett par härliga vänner. Även de har den gemensamma nämnaren; judo.

Idrott förbrödrar och skapar band för livet.

Läs hela inlägget »
Nästan samtidigt som de första rapporterna om kuppförsöket i Turkiet kan läsas i form av aviseringar från olika nyhetsmedia, Firar vi fredagen både inne och ute i den för stunden fina soliga kvällen.
Först när mina föräldrar åkt hem nås jag av vad som händer i Turkiet.

"Det är en orolig tid vi lever i" har jag hört sägas i hela mitt liv sedan jag var ett litet barn.
Antagligen är det så att det aldrig funnits ett tidevarv som varit lugnt här på vår jord, utan varje tid har haft sina konflikter, oroshärdar och farsoter.

Självklart får man känslan av att det är särskilt oroligt nu när så mycket händer på kort tid. Det är Brexit, det är terrordåd i Nice och försök till statskupp i Turkiet. Allt är så nära.
Det oroar mig ordentligt och jag förstår hur många andra måste känna det just nu.

För min del tog jag och familjen ett tidigt beslut om att inte åka till Turkiet i år. Alldeles för mycket attentat och oroväckande incidenter det sista året. Något som vi verkligen beklagar, då Turkiet är ett fantastiskt land att semestra i.

I går fyllde vi alltså huset med glädje, samtidigt som en hel värld höll andan. Ibland kan det vara skönt att vara lyckligt ovetande. 

Men,

världen är inte mer orolig än tidigare, utan vi människor är precis lika galna som vi alltid varit.
Läs hela inlägget »

Terror

På bilden jag och familjen på Promenade de anglais, Nice. En plats där vi har flera vackra och roliga minnen. Nice - ett favorit resemål. Nu känns det mörkt och fult...

Satt uppe i natt och fick de första rapporterna via nyhetsflashen. Tunga och jobbiga bilder på nyhetssidor och Twitter. Lika jobbigt att somna som att vakna. Tankarna går till offren och alla anhöriga, till Frankrike, Europa och en värld i krig. 

Det mörka får aldrig vinna - aldrig!

Läs hela inlägget »

Hålligång

Jag återvänder till träningsmattan efter nästan 4 veckors uppehåll och får förmånen att träna med dessa härliga människor.
Roligt pass och det känns riktigt härligt nu efteråt.
Jag ser redan framemot nästa träning.

Finns inget som är så skönt och renande för kropp och själ som ett riktigt träningspass

Läs hela inlägget »

Harmoni

Jag kör grabbarna till fiskeaffären tillika deras "Mecka" för att ordna med nya spön och bunkra upp med ett gäng nya drag. En miljö som för mig minner om en svunnen tid då jag var grabb och drömde om att vinna över sjöns största gädda. Då var allt så annorlunda. Jag ärvde tillsammans med min bror en bra utrustad fiskelåda. Den tillsammans med våra egnagjorda metspön med flöte och krok utgjorde grunden för vår fiskelycka. Vi hade också fått med en imponerande samling av flugor,  men de förstod vi oss inte på och de försvann så småningom någon annanstans och finns i dag bara kvar flyktigt i mitt minne.
Något kastspö vad jag minns kom ej med i arvet, så till en början, fick vi drömma oss bort till vad vi kunde göra med alla de vackra, häftiga dragen som fanns i morfars fiskelåda.

Jag fiskade mycket som barn. Jag bodde vid sjöar och kunde när helst ta mig dit snabbt så fort lusten föll på. Även om jag sedan fick mig ett kastspö som jag använde flitigt och därefter andra också som tillsammans med mig bemästrade en och annan större fisk, så har jag alltid föredragit metet.

Antagligen för lugnet, för fokuseringen till ett flöte och den harmoni som infinner sig.
Inte sällan kunde jag ta mig ner till sjön själv. Det var en härlig avkoppling, även om jag kanske inte tänkte så i unga år, så förstår jag det nu.

Nu för tiden blir det aldrig något fiske om det inte är med min son. I sak tråkigt, men samtidigt har jag antagligen hittat andra saker som tillfredställer de behoven  och kan ge mig samma harmoni som jag en gång kunde känna till metet.

Som att blogga till exempel.

Min son väcker mig plötsligt och brutalt ur min minneskavalkad och deklarerar att de nu känner sig färdiga. Jag studerar grabbarna som med bestämda steg går till kassan med famnen full med nya spön och annan fiskeutrustning. På många sätt skulle man kunna säga att den där synen av två glada och nöjda grabbar i början av tonåren som är på väg för att göra sommarens affär är som ett tidsdokument över min egna lyckliga fiske-tid.
Det är harmoni.

Läs hela inlägget »

Frustration

Vi hittar den där bilen som vi vill ha, vi slår till, firar och allt är på topp.

Sedan åker mobilen i marken, eller rättare sagt glider ur fickan när det gås ur bilen, glaset spricker så där karaktäristiskt och hela touchfunktionen borta. Alltså obrukbar.

Hur kan man göra telefoner i glas!!!!

Helt befängt att man över huvudtaget supportar något sådant som konsument!

Jag ringer Telia för support. Jag blir mycket trevligt bemött. Förvånar mig en aning, men jag borde vara nöjd över det.

All glädje över nyinköpt bil är som bortblåst. Fokus nu på något helt annat. I sak, en bagatell (om man nu inte räknar några tusenlappar i reperation som något annat).

Finns inget som kan göra en så irriterad som trasiga mobiler.

Läs hela inlägget »

Glädje

Jag håller på att gå igenom alla foton och videoklipp från vår Floridaresa och det återkallar genast massor av härliga minnen. Ett extra starkt minne har vi från när vi häsade på hemma hos familjen Carlzon i Gudomliga Islamorada. 
Det går inte att ta fel på den äkta glädje som infinner sig hos alla i båten när min son drar upp en fin snapper.

Kolla på videon och njut av sann glädje!

Läs hela inlägget »

På nyhetsmorgon lär jag mig av alkoholcoach Anna Sjöström att jag som man kan dricka 14 glas vin i veckan utan att vara i farozonen med mitt semesterdrickande. Jg lär mig också att mer än hälften av svenska folket dricker mer under semestern.

Av den faktan drar jag följande slutsats;

1. Jag är inte i farozonen då jag mycket sällan dricker mer än 14 glas i veckan
2. Mitt vindrickande är konstant och skiljer sig inte från tid till en annan och därför ingår inte jag i den där statistiken med mer än hälften av svenska folket.

Hur det ser ut kring öldrickandet och hur man skall tänka där med intag nämns dock inte inte av alkoholcoachen.

Av mina konstateranden skulle man lätt kunna dra slutsatsen att alkoholcoachen och morgonteves inslag inte lämnar mig i eftertanke, men det är i alla hänseenden fel.
Jag tror att det är mycket viktigt att vi hela tiden matas med alkoholens konsekvenser och att vi ständigt påminns om faran om att inte ha kontroll i vårt drickande.
Att vi som vuxna dessutom är förebilder för våra barn och unga måste vi hela tiden påminnas om och agera klokt därefter.

Läs hela inlägget »

Semester i Sverige.
Det gäller att ställa in sig på vad det innebär.
Aldrig ha förväntningar på väder och vind. Inte spika utflykter och utomhusupplevelser, utan vara mer på stand by. Att vara redo när vädret erbjuder det.

Jag har ett par sådana där utflykter som jag vill göra på den semester som är kvar, men jag har inte spikat något. Inget datum bestämt.
I fjol gick vi tre veckor och väntade på att få ta oss ner till Skåne. Arbetet kom i kapp oss. Det slutade aldrig regna innan det var dags att börja jobba igen.

Jag känner många som älskar det här. De som efter en vecka i juni med sol och torka gnällde på att det nu var alldeles för tort och gräsmattorna gulnade. Jag ser ju förstås en poäng i det. Det gör inte de.

Dessa människor står nu förhoppningsvis i sina fönster och kollar ut på sina gröna vackra gräsmattor. De är riktiga svenskar och har verkligen hittat hem.

Själv känner jag mig tveksam. Jag har i egentlig mening aldrig kunna förlika mig med det svenska somriga. Med det "svenska somriga" menar jag nu alltså inte den där sommaren som vi alla drömmer om då solen skiner lagom mycket på dagarna och då det bara regnar på nätterna, utan den "riktiga" svenska sommaren. Den som vi upplever i snitt 8 gånger av tio. Den gråmulna, lite småkyliga och i bästa fall växlande molnighets-sommaren.

Jag trivs med klimatet i Florida och det känns ändå helt underbart att man tillbringat så pass mycket tid där denna sommaren. Det gör den svenska sommaren så mycket mer njutningsfull.

Läs hela inlägget »

Tacksamhet

Det regnar, men jag sätter mig ute ändå. Kyligt är det, men man måste härda ut dessa svenska sommarmånader. Hur det än är så är det ju sommaren som man längtat efter.

Man är hemma igen, men trots att jag faktiskt sovit mycket på vägen, går liksom den där tröttheten inte ur mig. Men, det går över, för jag har nu haft tre veckors semester och jag kan inte säga annat än att de har varit njutningsfulla.

Under min fortsatta ledighet skall jag nu fylla på med energi från resten av de där sakerna som jag listade för några veckor sedan i mitt inlägg som handlade om vad jag ville göra på min semester

Jag har det bra. Jag har mycket att vara tacksam över. Det må regna och med stor sannolikhet hålla på så under resten av min ledighet, men det finns värre saker. Mycket värre...

Läs hela inlägget »

Och så kommer den dagen då det är dags att åka hem - det ofrånkomliga.

Det har varit en fantastisk resa på många sätt. Det finns många härliga minnen att se tillbaka på. I denna stund reflekterar jag över dessa dagar, sammanställer allt, försöker t om konservera.

En stor del av mig vill sannerligen stanna kvar. En förväntad känsla.
För 15 år sedan tog jag beslutet att flytta hem till Sverige igen. Något som jag inte planerat. Trodde att jag skulle bli kvar för resten av mitt liv, men ödet ville annorlunda. Jag kunde ha stannat, men jag beslutade mig för att flytta tillbaka hem igen. Något som jag absolut inte ångrar. Dock är det ofrånkomliga den återkommande saknaden.

Läs hela inlägget »

Atlantis

Denna morgon hittar jag ett blogginlägg som jag skrev 2011 precis på dagen för 5 år sedan. Det handlar om Atlantis sista rymdresa och det kunde inte dyka upp lägligare än nu.

Jag har absolut inget minne av att jag skrev detta då, men nu blir det extra roligt då man precis varit på Kennedy Space center. Inlägget läser du här.

Nu skall vi åka vidare. Idag West Palm Beach. Vi hörs snart igen!
Läs hela inlägget »

George Strait sjunger Blue clear sky och på weather channel konstaterar man att det här är den absolut varmaste dagen i år i Florida. Min klocka visar att vi har 40 grader i skuggan och bara att packa bilen känns som ett helt dagsverke.

Vi åker söderut igen, men nu följer vi östkusten. Det blir Jupiter, West Palm Beach och Boca Raton.

Äventyrslustan inom mig lever fortfarande

 

Läs hela inlägget »

Ett besök på Kennedy space center är verkligen en riktig inspirations boost. Jag var här för första gången 1990 och sedan har det blivit tre gånger till. Saken är den att det bara blir bättre. Förvisso har nya attraktioner tillkommit som t ex färjan Atlantis, men huvudorsaken till att jag uppfattar det som bättre är nog att det tar tid att ta in allt.

På Kennedy space center är verkligen allt storslaget och på det sätt som amerikanerna lyckas skruva upp förväntningarna inför varje attraktion höjer verkligen upplevelsen. De är mästare på att marknadsföra och skapa upp en speciell stämning.

Nu är det ju i och för sig så att den historia de har att berätta är så storslagen i sig, så egentligen säljer det sig nästan av sig själv.
Fantastiskt att följa Apolloprogrammet och det smått då orealistiska målet att landa på månen. Shuttle-programmet är en minst lika spännande historia. Skall bli intressant att se vad som kommer härnäst.

Mycket har även ändrats här efter 11/9.
Numera är det hård säkerhetskontroll innan man kommer in. 1999 när jag var här fanns det inget säkerhetstänk att prata om. I dag slussas man runt i buss mycket mer och att ströva runt på det gigantiska djurrika området bland t ex aligatorer som låg bara någon meter i från dig, är nu helt otänkbart.

För mig som växte upp i rymdåldern och just den tid då mycket av den historia som återberättas här är det enormt. Jag minns vad mina föräldrar berättade då, vad de sett på teve och läst i tidningar. Jag såg en del på teve själv också. Jag sög åt mig allt!

Min polare i lågstadiet älskade att rita modeller på rymdfarkoster. Han hade också alltid svar på de frågor som man skulle tänkas kunna ha om rymden och månfärder. Om man själv kanske antydde ett påstående i frågan, var han snabb med att korrigera, för han hade alltid rätt och hade de rätta svaren. För mig var det inget konstigt alls, utan jag sög i mig det han berättade, samtidigt som jag också försökte göra coola ritningar på på rymdskepp. I kväll skulle jag gärna suttit ner och pratat med honom om alla mina utryck från den här dagen.

Läs hela inlägget »

Surfning

Jag har tittat på surfarna i timmar. Jag har hållit till i deras zon, trots att jag inte fick det. Det är något speciellt med det där livet. Något som tilltalar. Jag har studerat tekniken. Faktiskt koncentrerat mig på det.
Vilken konst! Vilken skicklighet! Jag är imponerad.

Jag och Eric stod på Ron Jon senare och tittade på brädor. Inte för att köpa, utan mer för att beundra. 6000 dollar för en bräda. Det är som att köpa gitarrer det där tänker jag.

Jag försöker träna lite grann mellan resorna, men det där blir nog bara för att hålla uppe känslan och inte totalt falla i dekadens. Trots fuktigheten och hettan är jag ständigt hungrig och jag älskar allt det som i hälsosynpunkt är mest olämpligt att äta.

Amerikanerna är rätt mysiga ändå. Deras giv med att på hyllan först skriva hur mycket kalorier det är i produkten innan priset får mig att le. Vet inte om det är lag på det, men lite smått lustigt känns det ändå även för en hälsoupplyst svensk.

På kvällarna spelar vi alltid kort. I kväll bestämde vi oss för att spela på vår mysiga balkong alldeles över poolen. Det blev några snabba partier och inte mig emot, eftersom att jag ständigt kommer sist. 
Tycker inte om kortspel!
Att vi slutade tidigt berodde inte på att mitt sällskap ville skona mig, utan mer för att 30 grader kl 21.30 och hög luftfuktighet kan få vem som helst att ge upp.

Inne är det svalt, nära på kallt. Det är svårt att ställa in det optimalt. På teven hittar jag ett program om surfare. Känns som en fin avslutning på denna dag.

Läs hela inlägget »

Cocoa Beach

Surfarnas paradis tillika mitt och mina vänners paradis på den tiden då livet var det enklaste möjliga. 

Jag skickade en fråga till "min vän uppe i norr" hur statusen på "vårt" gamla hotell Fawlty tower klarade att möta upp en nu medelålders mans krav på boende. Han har varit där på senare år. (Säkert också av nostalgiska skäl)
Det visade sig vara ganska länge sedan han var där och han svarade att han var tveksam.
Vi bokade in oss på ett annat boende

Efter ett snabbbesök nere på stranden blir det nu att se sig om i omgivningarna. Det här stället väcker sannerligen minnen. En gång i tiden var det här platsen ett gäng grabbar roade sig på, när de behövde komma i från det "tuffa livet" uppe i Macon, Georgia. Det mesta dock omöjligt att återge här.

Tiderna förändras dock och det som jag och min familj gör här i Cocoa kan ocensurerat läggas upp här.

Läs hela inlägget »

Vi åker vidare. 
Vi har haft några riktigt fina dagar I Bonita Springs och Fort Myers Beach. Nu är det är dags att återse gamla platser som minner om min studietid här.
Vi korsar därför staten och beger oss till östkusten.
Jag är redo!

Läs hela inlägget »

Vi tycks alltid lyckas med att vara bland de första på stranden. Inte mig emot. Skönt att börja morgonen med en mugg kaffe på stranden och påminna sig själv om hur bra man har det. 
Det är dock för trevligt varmt för att man skall kunna sitta i solen en längre tid och då får man antingen bada eller förflytta sig i skuggan under piren.

Denna morgon funderar jag på vilka som är de bästa 4th of july-låtarna. Det är sånt där man skall göra när man är på semester.
Tillslut enas jag med mig själv och plockar ut två låtar. Shooters 4th of july och klassiska Sandy med Springsteen.
Båda två suveräna på sitt sätt. Fungerar dessutom riktigt bra i bilen också. 

Här på stranden börjar det nu att fyllas på och jag lägger mig ner och kisar mot solen, blundar och sjunger för mig själv;

"You were pretty as can be, sitting in the front seat
Looking at me, telling me you love me
And your happy to be with me on the 4th of July
We sang 'Stranglehold' to the stereo
Couldn't take no more of that rock 'n' roll
So we put on a little George Jones and just sang along"

Läs hela inlägget »

Den unga kvinnan som ligger några meter höger om mig på stranden har maxat sin portabla högtalare och ut kommer tonerna av ....Tender is the night!
Det finns hopp om mänskligheten när äldre tonåringar spelar Jackson Browne högt på stranden.

Nere vid vattenremsan noterar jag att glassgubbar på stranden inte ännu verkar vara ett utdöende släkte. Jobbet tycks iallafall vara lika oglamoröst som alltid. Förtjänsten verkar inte heller vara något vidare. Han borde ha hela den där disken han knuffar runt med full med öl i stället. Då har jag ropat honom till mig, eller faktiskt bemödat mig att resa mig och gått de där stegen ner till vattnet. Från strandbaren alldeles ovanför mig hör jag skrålet från ett fullpackat place. Jag har ingen lust att trycka in mig där för att få lite inre svalkning.

Det är måndag och ny vecka. Amerikanerna firar sin nationaldag och vi har redan förberett oss för att dra vidare. Dessa tre eller fyra dagar här har varit sköna, men nu är det dags att komma ut "on the road"

Min son gillar hellre "off the road". Jag kan förstå honom. Men en dag hoppas jag att han kan minnas tillbaka till de här veckorna och förstå varför vi gjorde det. Grabben längtar hem.
Det gör inte jag, men jag saknar min gitarr.

De har skjutit sedan tidig kväll i går. Hade man inte vetat bättre så skulle man kunna tro att vi var under belägring. Amerikanerna firar. Själv tänker jag sätta på lite god musik när jag kommer till rummet. Riktig 4th of July musik.
Till dess tänker jag fortsätta att njuta av Jackson Browne och undersköna Tender is the night.
 

Läs hela inlägget »

Idag kommer vi hjälpa amerikanerna att fira sin nationaldag.
Nedan finner ni en videohälsning från oss till er.
Vi önskar er en riktigt bra start på en förhoppningsvis helt underbar vecka!

Läs hela inlägget »

Ett trevligt fiske, slutade på bästa möjliga sätt.
Återigen överaskas vi av det oväntade. Efter nästan 20 minuter fick denna Hammer shark simma vidare igen. Det går inte att få upp en sådan best bara så där. Men roligt var det!

Kolla in filmklippet som är alldeles innan linan skärs av

Läs hela inlägget »

Jag ligger under piren. Idag skall det bli 38 grader i skuggan, (så har jag också fått återge de obligatoriska fakta som en i solen älskar att återge).
Eric har hyrt ett kastspö och står längst ut på piren påhejad av sin mor.

I mångt och mycket är det här en återvändarresa. Jag besöker de platser jag besökt så många gånger förut. Anette gör det samma. Vi är obotliga nostalgiker.

Här i Fort Myers Beach har jag många fina minnen. Bland annat från 2008 då jag bloggade om Fort Myers Beach så här.
För Anette var detta det viktigaste stoppet när vi började planera denna resa. Hon har också fina minnen härifrån. 
Vi har checkat in på ett hotell i Bonita Springs, 20 minuter härifrån, som är toppen. Det får bli vårt läger och utgångspunkt i några dagar tills vi kommer på vart vi vill åka härnäst.

Läs hela inlägget »

När vi lämnade Key West mötte vi milslång kö av bilar som var på väg neråt för att fira nationaldag. Skönt att vi valde rätt tid att vara där nere.

Nu laddar vi likt alla amerikaner upp för ett hejdundrande 4th of july firande. Enda skillnaden för oss är att vi inte vet var vi skall fira. Vi har inget uppbokat. Vi kan åka vart vi vill.

Amerikanerna har långhelg och på radion får vi reda på att det är just denna helg som det handlas mest på hela året.
Genom "Gator Country" missbedömer jag avstånd och sannoligheten att det skall finna några bensinmackar på vägen genom träsket. Det gör det inte och halv tank är absolut för lite om man skall kunna sitta avslappnad i bilen de sista milen till närmsta mack med bensinlampan lysande. Att det skyltades med "Panther Crossing" hela tiden gjorde inte dessa mil lättare.

Men, resan har ialla fall gått bra och vi har kommit fram. Det skall stannas i några dagar och kanske blir det just här som vi firar 4th of july. Vi får se.
Äventyret går vidare.

Läs hela inlägget »
Solen har gått ner över Key West och vi förbereder oss för att resa vidare. Solen har gått ner över Key West och vi förbereder oss för att resa vidare.

Det är åter dags att ge sig ut på vägarna igen. Denna gång åker vi uppåt för att hamna i en riktig pärla som både jag och Anette sedan tidigare förälskat oss i.
Men om Key West är mitt favoritställe på jorden, så är nog nästa anhalt Anettes. 

Efter ännu en fullspäckad dag stupar jag i säng ...och som jag gjort den senaste veckan ...
...med ett leende.

Läs hela inlägget »
Etiketter: key west, florida, semester

Hemingway

907 Whitehead street.
 Här bodde Hemingway i 30 år och skrev bland annat klassikerna och Tommyfavoriterna "klockan klämtar för dig och " farväl till vapnen".
Just här i denna tropiska trädgård kan jag vistas i hur länge som helst. En riktig isnpirationsboost och energikick för en bloggare.

Jag fick intresse för böcker och att läsa i unga år. Jag hade svårt med läsningen som liten, men böckernas värld gav mig anledning att träna min läshastighetet i min egna takt.
Började med indianböcker. Allt om vilda västern fascinerade mig, även fakta böcker. När jag började fyran upptäckte jag alla klassiker som Robinson Cruse och De tre musketörerna. För att nämna ett par...

Vid 20 års åldern började jag läsa de stora svenska romanförfattarna. Började med Strindberg och sedan alla de där andra.
Hemingway blev jag bekant med när jag som 15-åring lästa Farväl till vapnen. Det var inte som något annat som jag läst. Språket och stilen skillde sig markant med vad jag var van med att läsa. Det var svårt att ta till sig till en början, men sedan släppte det och jag var fast. De där korta meningarna och enkla beskrivningarna tilltalar mig fortfarande

Hemingway var inte bara författare, utan även äventyrare, en stil-bildare och mode-ikon. De där sistnämnde förstod jag förstås inte då, mer än att han var en äventyrare, men att det var något speciellt med honom förstod jag.
Idag skulle man nog också kunna sätta epitetet "Litteraturvärldens största PR-makare" också.
Hemingway skulle komma att bli min första litterära förebild.

Åter inne i författarens hus, åter igen går jag runt i den sköna lummiga trädgården. Jag ser inga katter längre...
Det här stället brukar krylla av dem annars.
Enligt myten avkommor från Författarens egna katter, men inte nu. Annars är allt sig likt.

Hemingway fortsätter fascinera och inspirera mig.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter