2016 > 08

Som en säker påminnelse om att vi nu lämnar sommaren bakom oss plockar jag denna kväll upp den första jultidningskatalogen ur brevlådan. 
Det är fortfarande augusti, men allt känns så väldigt mycket höst.

Vissa saker har verkligen förmågan att sänka mig.

Och jag är plötsligt sjukligt trött och allt känns bara tungt, trist och kallt.

Men,

precis som om jag får hjälp från ovan, börjar jag nynna på den där gamla 60-talsklassikern med Elvis; Follow that dream. Den där meningen "When your heart gets weary, time to sing a song" smakar gott och allt fylls med energi och hallonsaft. 

Några textrader, den där takten och det sorglösa uttrycket...
och så inser man att man även kommer överleva ständig höst.

Läs hela inlägget »

En  film visas på teve och meddelandet sprids ännu en gång på sociala medier. "Tommy har gjort film - Tommy gör film!"
Känns konstigt efter alla år att det finns fortfarande de som inte känner till att jag är med i den där kalkonfilmen.
Min första filminspelning; Åsa Nisse blir åter på tapeten. Det gillas, kommenteras och sprids.
På något sätt känns det som jag är färdig med den. Samtidigt kanske jag aldrig blir det. Konstig känsla.

Jag har bloggat om den tidigare. Jag tittar på de där bilderna jag har från filminspelningen. Hela svenska filmeliten är med ...och jag och min vän Lars...

Jag minns Brasse. En varm människa, men han höll sig lite för sig själv under inspelningarna.

(Är du nyfiken på lite bilder mellan scenerna har du dem här)

Ett tidigare inlägg om filminspelningen för just Åsa Nisse

Nu finns det de som lyfter rösten och kräver att just jag skall spela Åsa-Nisse i nästa film i serien.
Jo jo jag tackar jag!
Senast jag frågade efter en huvudroll i någon Trollywood-film fick jag ett bestämt nej.
Kanske blåser det nya vindar nu?

Läs hela inlägget »

Lyckligt slut

Året är antagligen 1970. jag har ätit en god måltid verkar det som. Året är antagligen 1970. jag har ätit en god måltid verkar det som.

Känns minsann bra att regnet hade vett på att vänta till i dag. I går sol och vackert. En vacker dag i Färgelanda. Något sorts besöksrekord på Harvens dag. Arvingarna drog folk. Hörde av någon att det inte varit i närheten så mycket människor i centrum sedan Bröderna Djup gästade. Det var några år sedan...

I dag överdoseras det med kaffe, medan jag letar spännande recept på saftiga söndagsstekar. Vill ha lite av den där känslan man hade som barn när det var söndag. Den där steken som stod på i flera timmar var en bidragande orsak till den.

Minns hur hela huset fylldes av den där härliga doften. 
Sedan familjen samlad runt det runda bordet. Ofta var det älg som erbjöds. Det var glada miner. En tacksamhet över att tillhöra en familj och en gemenskap, men det fattade inte vi barn då.

Jag letar bland mina filer och inskannade foton. Hittar en bild på mig från den tiden som jag i denna stund hamnat i. Jag sitter inte runt det runda bordet, men glädjen går inte att ta miste på. Kanske är det just söndag. En bild från en lycklig barndom. Något som jag är mycket tacksam över. Väl medveten om att det inte är alla väl förunnat.

I köket är nu ugnen redo för att ta emot det som erbjuds. Jag har en plan. Det har jag sannerligen. Det här kommer bli hur gott som helst. Det är en söndag med lyckligt slut. Det bestämmer jag här och nu.

Läs hela inlägget »

Det är i dag det händer. Det är fest i byn.
Vi firar - jag firar!

Det är Färgelanda kommuns nationaldag - Harvens dag. Jag återvänder alltid!
Det är viktigt att hålla på traditionerna.
De här är en dag jag aldrig vill missa. Allt lever upp. Det är en enda stor dag av förälskelse.

Det är så viktigt med dessa landsortsdagar. Så viktigt att möta upp, att samlas och visa att man tillhör och bryr sig. Tillsammans är vi starka och kaxiga.

Harvens dag "on my mind."
Idag är det fest ända in i morgondan.

Läs hela inlägget »

Klockan 07.00 är jag uppe. Klockan 10.00 står jag på judomattan. Allt återgår till det "normala". Mitt liv går från något "onormalt" till något "normalt".

Fasta rutiner. Invanda sådana sedan år tillbaka.
På lördagar tränar jag två barngrupper. Det är glädje rakt igenom.

I veckan har jag också kommit i gång att träna själv. Två träningspass levererade som ett kvitto på min dåliga fysiska status. Det finns att jobba på i höst.

Första veckan i det "normala" snart genomförd. Allt känns egentligen rätt bra.

Läs hela inlägget »

Ultrarapid

Det är dagar utan slut. En vecka på övertid.
I dag säger vi knappast att tiden går i Ultrarapid.
Det gjorde vi som barn.
Nu för tiden går allt i slowmotion.

Hur kan ett ord som betyder "jättesnabbt" ha fått betydelsen "jättelångsamt" undrar jag.?

Egentligen är det fantastiskt att jag här och nu kan säga att tiden går i Ultrarapid. För egentligen springer ju tiden förbi. Det är bara det att inget händer med dagarna. Det har liksom kört fast. Det blir aldrig helg.
Dagarna är fulla och bråkiga. Allt är inrutat och pausfritt.

Jag längtar efter ett liv i sociala medier och vin. Mitt Neverland.
Men när torsdagskvällen kommer - min oplanerade kväll på evigheter; vill jag bara sova.

Och

När jag tvingar mig själv att tänka, att reflektera och fundera ut kloka saker, fastnar jag hela tiden vid det där ordet; Ultrarapid. Ett ord som betyder jättesnabbt! Men som alla använder i betydelsen jättelångsamt.

Läs hela inlägget »
Kyrkoherde Sigge Widekärr och biskop Esbjörn Hagberg utanför Färgelanda kyrka
Kyrkoherde Sigge Widekärr och biskop Esbjörn Hagberg utanför Färgelanda kyrka

Min bror Sigge Widekärr installerades i går till Kyrkoherde i Färgelanda kyrka. En skön känsla att vara en Widekärr då och där.

Publicerar lite bilder från en fantastisk trevlig och vacker dag.
 

Min mor har ett skojfriskt samtal med Esbjörn
Min mor har ett skojfriskt samtal med Esbjörn
Jag ser nöjd ut. Min mor lika så. Brorsan Ronny lite mer sammanbiten med en äventyrslysten 3 åring i handen.
Jag ser nöjd ut. Min mor lika så. Brorsan Ronny lite mer sammanbiten med en äventyrslysten 3 åring i handen.
Min far och i bakgrunden Eric och Anette
Min far och i bakgrunden Eric och Anette
Vännerna Örn och Bäcker. Längre in min mor och min familj.
Vännerna Örn och Bäcker. Längre in min mor och min familj.
Min vän Martin kom från Stockholm för att se min bror och tillika hans vän Sigge installeras som kyrkoherde I Färgelanda.
Min vän Martin kom från Stockholm för att se min bror och tillika hans vän Sigge installeras som kyrkoherde I Färgelanda.
Läs hela inlägget »

Feststämning

En enastående helg.
35 år fest med klubben igår och installationsfest i dag för brorsan i Färgelanda kyrka.

Det är tomt i tanken. Jag har inget mer att ge.

men

innan jag beger mig tidigt till sängs skall jag bjuda på lite bilder i från gårdagens fest. 

Helt galet roligt med ett toppenprogram, vänner man inte träffat på ett tag, Västsvenska idrottsförbundets förtjänsttecken och till och med en MEDALJ!

Läs hela inlägget »
En stolt son med sitt förstapris i Pokemontävlingen En stolt son med sitt förstapris i Pokemontävlingen

I går kväll var det något sorts trevligt gratis-arrangemang i centrum. Jag satt på balkongen och tittade och njöt av av all aktivitet, njöt av alla skratt jag hörde.

Min son försvann tidigt ut. Det skulle anordnas en Pokemon-tävling. Några timmar senare kom han hem som en mycket stolt vinnare. Han hade fångat flest pokemon.

När ens barn vinner, vinner också föräldrarna. Det blev en vacker avslutning på gårdagskvällen.
Min son är inte van med vinster. Då känns det extra roligt att glädjas med.

Vilken fantastisk företeelse det där Pokemon Go är!
Bortsett att det mångdubblat försäljningen av powerbanks, så med sina över hundra miljoner användare. torde detta vara en av nutidens största hälsorörelser.

Media har fokuserat mycket på de olyckor som skett i samband med spelandet. Jag väljer att se det positivt. För visst finns det inget annat sätt man kan se det på idag när vi hör hur fetma och diabetes ökar i mycket snabb takt världen över?
Dessutom är det ju också "den där"  förslappade ungdomen och vuxna med för den delen som sitter framför teven eller datorn hela dagarna, som nu hittat ut och går mil efter mil dagarna i ända.

För någon dag sedan skrev en bloggkollega ett inlägg där det sas att Pokemonjakt kommer finnas som OS-gren nästa år. ..Ja vem vet... 
Pokemon Go är en jättebra grej. Jag väljer att tänka positivt. Dock känns min debut som "jägare" fortfarande vara långt borta.

Läs hela inlägget »

Jag spelar och sjunger och när jag tycker att jag börjar få ordning på grejerna finner jag A i det andra rummet med fingrar i öronen.

"Har du öronproppar?" säger hon,
"Håller du för öronen?" frågar jag.


Det är otakt i vårt hus. Ur led är tiden.
Man blir sannerligen inte profet i sin egna hemstad...

"Är jag så dålig" frågor jag
"Nä...Jag försöker bara sortera tankarna" säger hon.


Verkligheten övertrumfar det förljugna.

Första arbetsveckan efter semestern avklarad. Detta gick ju fort! Nu hög tid att ta igen massor av sömn

Och

I morgon är det fest. En 35 åring skall firas med värdighet. Jag är förväntansfull och redo.
Men att det var 35 år sedan vi första gången träffades känns lite konstigt. Jag var ett barn då. Ett barn på resa att bli vuxen.
Det var där som jag sedan fick alla de där vännerna som kommit betyda så mycket för mig. 35-åringen har gett mig liv och mycket kärlek, men det är jag inte säker på att hon fattar. Faktiskt för väldigt många egentligen.

Någon gång natten mellan onsdag och torsdag fick jag ett nytt rockband.

Eller ...ett rockband som fick mig... Allt beroende på hur man ser på det.

Eller...
I egentlig mening är det ett pojkband. Jag är en del i ett pojkband nu. Antar att jag och Beer drinking Boys definitivt är färdiga med varandra.
Om det har jag inget mer att säga.

I morgon är det fest - så jag går och lägger mig nu med en förhoppning om att ta igen massor av timmar.

Och

Orka fira 35- åringen; Färgelanda judoklubb på ett vasst och värdigt sätt.

Läs hela inlägget »

Jag åker med solen och Andersson Wiij sjunger
"vi får dö en annan dag" så att det nästan skälver i kupén.
I andra refrängen sjunger jag med. Vi (jag och Thomas) är överens om alla dessa haters och all den här bitterheten,
men...
ännu blir folk kära och trots ett mörkt år med terror och alla dessa fantastiska musikartister som dött, Brexit, en galen Putin; krig och flyktingström, så försöker vi - försöker jag att hålla leendet levande.

Ute på Malmön skiner fortfarande solen och på klipporna firas en vacker dag med skratt och uppsluppen stämning. Några badar medan solen sakta går ner i havet.

Det är dagar efter semester. Allt är skönt och lugnt, samtidigt som det aldrig tidigare varit så stressigt och svårt att hinna med. Att blogga kommer längre ner i prio-ordningen.

"Vi får dö en annan dag". Det är gospel-vår i augusti. Det är mäktigt, men så skört. Natten sveper om oss sitt kyliga augustitäcke och jag tänker på allt det där hemska som aldrig tycks finnas något slut på. Det där som media kletar in i mitt ansikte, alternativt delar ut som käftsmällar mot en oförberedd måltavla.

Men

på vägen såg jag paret som gick hand i hand ner mot havet. De skrattade, fnissade, tittade på varandra, kysstes och de var absolut kära och det fanns inget - inget, som kunde bryta den där känslan som andades hopp och tro.
Så vi får dö en annan dag.

Läs hela inlägget »








Jag tillhör den fjärdedel av sveriges befolkning som tar matfoton. Det är tydligt. 
Instagram och Facebook svämmar över av alla dessa matbilder med bildtexter så som "den här kebabrullen är jag värd", "I kväll skall jag frossa", "efter ett hårt träningspass sitter en hamburgare gott..." Ja, ni som ibland hänger på sociala medier känner ju till det där.

Det här är ju i mångt och mycket vid en första tanke en ren grotesk företeelse , men jag gillar det. 
Det nya sättet att dela med oss av våra matupplevelser inspirerar iallafall en livsnjutare som mig och jag tar gärna emot tips från andra om bra rätter och mysiga krogar.

Häromdagen läste jag en artikel om en undersökning som en sajt för restaurangbokningar hade gjort. Den visade att hälften av svenska folket blir irriterade om någon på restaurangen tar upp sin mobil och börjar fota det de har på tallriken. Undersökningen visade också att en fjärdedel gör det så gott som alltid.

För egen del får folk fota sin mat hur mycket de vill, föreviga den och dela med sig av den. Hur kan det störa genom att försiktigt ta fram sin mobil och trycka av ljudlöst? 

Läs hela inlägget »

Den här bilden är från 2011. jag fann den igår i ett blogginlägg som skrevs för exakt 5 år sedan.
Gillar bilden, även om vi ser helt galna ut jag och min vän Lars.
Den får symbolisera semester och sköna dagar.

Det blogginlägg som bilden kommer i från är just från ett blogginlägg som Lars skrev då han den sommaren var en av 3 uppskattade gästbloggare hos mig. 
Han hade precis gjort sin första arbetsdag efter semestern och beskriver i faktiska vackra ordalag hur han ser på det att börja jobba igen. Den där positivismen önskar jag att jag också hade ibland. 

 Så i denna stund då jag är redo och gjort mina förberedelser för en ny vecka bär jag med mig Lars blogginlägg där han bland annat säger;

"Semestern må vara slut, men inte sommaren! Kassen med badgrejor står packad, och min lilla eka ligger i sjön. Kommer det bara en solig eftermiddag, så… "

Läs Lars inlägg på min blogg i sin helhet genom att trycka här.

Läs hela inlägget »

Trendbrott

Om ett par timmar är det tränarkickoff på klubben. Saker och ting återgår mer och mer till det normala. 
Jag letar efter ett kort på mig själv att sätta ut för att pryda detta inlägg. Jag vill ha ett med judodräkt och helst från mattan i dojon där jag är svettig, men ser stark ut. Precis som efter ett hårt träningspass. Hittar dock inget som ser trovärdigt ut. Bäst före datum har likson redan gått ut...

Kortet från bilden är från en uppvisning i centrum som några av barnen på klubben gjorde för något år sedan. Jag gillar den. Dessa härliga barn och så några av mina tränarkollegor i bakgrunden. Jag som går igenom en sista gång hur vi planerat uppvisningen.

Jag måste ta mig samman. Jag behöver sannerligen komma i gång med träning igen. Den här kroppen har lidit rejält denna sommar. Jag har aldrig egentligen gillat vad lättja och "no control" över näringsintaget gör med en. Denna orörlighet är total, men förhoppningsvis inte konstant.

Men,

Ingen noja här. Jag vet vad som krävs. Bra vardagliga rutiner, äta allsidigt och förnuftigt och röra sig en massa.

God dag kära dojo - Nu kommer jag!

Läs hela inlägget »

Det är Färgelanda cup tid. Den helgen på året då det "händer" i Färgelanda. Regnet känns inte som en välkommen gäst. Färgelanda kunde med andra ord bjudit på bättre väder åt sina många gäster. 

Jag skall dock inte klaga. Jag har haft en skön natt och kväll innan den. Ibland måste man skaka av sig ursinnet och det gör man bäst med en gitarr. Det gjorde jag sannerligen.

Sedan kom Marie förbi efter jobbet. Klockan över tio. Hon stämde in i sången och hjälpte mig att få till Tim Mcgraws vackra "Humble and Kind". Hon lyfte verkligen den låten med sin sköna röst.
Hon är mycket begåvad. Hon borde satsa mer på musiken.

..vi håller det inom familjen. Jag tänker rigga för inspelning. Ett par pålägg -
Sedan får brorsan ta hand om det.

Det pratas om att BDBs skall göra come back.
Beer drinking boys - Det sista rockbandet jag spelade i.
Det har hittats outgivet material. Inte speciellt bra, men förbannat äkta.
Jag har inte pratat med pojkarna än, men det skall göras.
Någon turné är inte aktuellt, men hade varit väldigt kul att jamma och kanske göra några studio-gig.

Skall tänka över allt det där under min morgonpromenad. De där morgonpromenaderna börjar bli en nödvändig aktivitet att starta dagen med.

Bra om jag kunde fortsätta med det när jag börjat att jobba igen. Skönt sätt att börja på.

Denna morgon vandrar jag genom cup-området. Antagligen inte en tröja torr.
Jag gjorde en film i fjol från cup-helgen. Det var grått och trist, men torrt. Denna folkfest blev ett flitigt visat filmklipp på min youtube kanal.
I år låter jag dokumenterandet vara.
Det blåser och bär sig åt. Inte alls inbjudande.
och faktum är  att jag i denna stund hellre sjungit duett med Marie.

Läs hela inlägget »

Jag tar mig samman.
För två år sedan på dagen var det måndag och tillika min första dag på jobbet efter semestern. Sånt vet man om man bloggar.
Andra halvlek och som jag beskriver det verkar inte vädret varit ett dugg bättre då. Blåsigt, grått och kallt mestadels.
 Det verkar vara som så ofta; Det är det man vill minnas som man minns och saker nu är inte värre än vad det en gång varit.
Man behöver ständigt påminnas.

Från och med nu gäller det att försöka "hålla leendet på konsum vid liv" som en av det här landets rockpoeter sa.

Och slutklämmen på det där inlägget som jag skrev för precis ett år sedan är riktigt klokt.

"Det är dags att lyfta, att flyga, att använda sig av all den där energin som man samlat på sig under några veckor. 
Dags för andra halvlek."


Så är det.

Läs hela inlägget »

1 plusgrad tidigt i morse. Det är nu allting börjar. 
Augusti är hård och brutal. Ger inget utrymme för somriga drömmar.
Och jag i allt det här går i gång som en uppretad Jehu. Det är sista dagen på semestern och allt skall hända här och nu - men det på mina villkor.
Det är ett metodiskt arbete - allt för att komma tillbaka igen.

Man måste välja musik med omsorg en sån här dag. Egentligen skall allt bara vara tyst för att undvika distration. Jag trotsar mina egna regler och trycker på George Strait och senaste plattan Cold beer conversation. 
I bakhuvudet väcks minnen till liv och mellan Let it go och Goin, goin goin upptäcker jag mig själv nynna på Springsteensklassikern No surrender,

"Well, we bursted out of class
Had to get away from those fools
We learned more from a 3-minute record, baby
Than we ever learned in school".

Läs hela inlägget »

Ridå

3 plusgrader tidigt i morse förvandlade sig, om inte till högsommar värme, i alla fall till en mestadels solig och skön dag. 
Jag vilar mig, jag gör planer och jag följer OS-judon.
Och i just den här stunden upplever jag Sveriges sista stora medaljhopp Martin Pacek åka ut ur turneringen. Ridå.
Just den där tomhetskänslan, uppblandad med lite adrenalin och ledsamhet är antagligen ingenting i jämförelse med vad han känner just nu.
Denna grymma idrott! En vinnare - resten förlorare. Så mycket tid som lagts ner på resor, träningar och tävlingar.
Alla uppoffringar...och så framme vid målet - några få minuter i rampljuset, sedan är allt slut...

Jag älskar idrotten, jag älskar judo, jag älskar det svenska landslaget, men just i denna stund behöver jag ett "break".
Men jag kommer tillbaka - precis som svensk judo.

Läs hela inlägget »

Den 19 juni hade min semester precis börjat.Efter en skön morgonpromenad fastslog jag min lista på vad jag ville med den här sommaren. Detta bloggande jag om i mitt inlägg Saker att göra när man har semester.
Jag gjorde en frikostig lista på bra "tommy saker".

  • Spela mycket gitarr
  • Skriva låtar
  • Bygga om min blogg
  • Återta arbetet med att dokumentera min släkthistoria
  • Långa dagliga dagboksanteckningar
  • Läsa minst 6 böcker
  • Se ett gäng filmer
  • Mycket tid tillsammans med familj och sköna vänner
  • Spela massor tillsammans med Rontan

Med facit i hand kan jag konstatera att min semester blev skön, rolig, spännande och stundtals intensiv. Jag fick några underbara veckor i Florida tillsammans med min familj, jag har umgåtts med härliga vänner.
Jag fick spela en del med brorsan, har sett några filmer och hann med ett par böcker. En del gitarr har det blivit, men det skulle kunna blivit mycket mer. Framförallt skulle det kunna bli mycket mer av det mesta. Men det saknar betydelse. Jag har haft det bra och saker och ting blir som de vill oavsett vilka mål eller förhoppningar man har. 

Jag tror att jag är redo nu. Redo för en höst.
Läs hela inlägget »

"Vad mysigt med lite regn och rusk och att kunna vara inne och mysa med tända ljus och så.."

De där orden möttes jag av i måndags morse. Säkerligen av ren välvilja från en som gillar att mysa med tända ljus. 
Jag tillhör inte en av dem! Framförallt inte under sommarmånaderna. Framförallt inte under min sista semestervecka!!!

och så sitter jag här tillslut med tänt ljus och försöker komma i någon sorts stämning - likt förbannat!
Vädret utanför rasar. Allt känns förjäkligt.

Jag är en notorisk känslomänniska. Med åren har jag jobbat för att bli mindre av det. Att inte påverkas så stark av saker som händer runt omkring. Det fungerar bättre och bättre, men i går var ingen bra dag och det slutade med att jag gick och la mig tidigt.
Kanske berodde det på besvikelsen över att våra grymt duktiga judokas möttes av idrottens absolut jobbigaste ögonblick - förlust.
Kanske för att jag inte alls fick gjort allt det som jag ville göra, utan slösade bort den på att egentligen inte göra något vettigt.
Kanske för regnet, blåsten och sommartemperaturen...

Så..

Då sitter jag här denna morgon med mitt tända ljus och förhoppning om att i dag skall allt bli annorlunda. Jag känner mig laddad och pigg och har min dagsplanering i ordning.
I eftermiddag kanske det som svensk, vänder på judomattan och
..kanske, kanske, kan det till och med hålla upp mellan regnkaskaderna så att en (numera) höstpromenad kan genomföras.

I så fall kan denna dag bli helt ok. 

Läs hela inlägget »

Det är inte lätt att stänga ute allt som distraherar när det är OS-tider.

Jag går uppe tidigt för att komma i gång och faktiskt få gjort det där som jag vill få gjort idag. Jag går också upp tidigt för att jag tycker om det. Älskar den där känslan av att vara själv uppe, dricka kaffe, ta del av morgonens nyheter. 
Man pratar om en hemvändarvecka. Folk håller till ute på vägarna för att ta sig hem för att förbereda sig för att återgå till normala gängor.
Jag använder denna "hemvändarveckan" för att komma i ordning och planera hösten. Det är en förutsättning för att jag skall ha möjlighet att hålla uppe mitt hektiska liv. Planering är med andra ord min framgångsfaktor för ett drägligt liv. Dock kräver planering för mig att jag kan koncentrera mig och framförallt kan stänga ute allt som distraherar. Alltså..med andra ord inte ha på teve, stänga av alla sociala medier och isolera mig från omvärlden...

I går kväll ägnade jag ett antal timmar med att tömma min telefon på bilder och sortera dem. Tusentals foton från juni och juli månad, som skall sparas för framtiden. Vi lever i en fantastisk tid då vi kan dokumentara på ett sådant smidigt och roligt sätt. Då är det också viktigt att ha bra ordning på dem.

Till detta inlägg väljer jag en bild från Glewiston, Florida. Vi är djupt inne i Everglades och den för amerikanska mått smala vägen skall ta oss till en park där vi skall få vara nära naturen och de vilda djuren. Vi var på väg.
Denna bild får också visuella den "nya" resa jag är på väg på. Detta tillsammans med miljontals andra. Att möta en höst med förväntan och spänning.

Läs hela inlägget »

Tillbaka

Hittar den här bilden som påminner om att för exakt 2 år sedan var brorsan och hans son hemma hos mig och jag kunde ta detta fina kort.

Jag lämnar Stockholm för den här gången och kör tillbaka mot västkusten i växlande typer av regn.
Jag har haft några sköna dagar hos brorsan, hans fru och lilla son. Vi har dessutom fått spela in två låtar och nu ser jag framemot resultatet om några dagar då brorsan gjort klart det sista.

Facebook påminner mig om att det var 5 år sedan min bror gjorde ett blogginlägg hos mig som gästbloggare. I början av detta decennium bjöd jag in gäster att skriva på min blogg. Det blev väldigt populärt och flera av de där inläggen blev för tiden "visningsrekord" här på min blogg. Jag har många gånger funderat på en uppföljning av det, men aldrig riktigt hittat ett nytt bra format för det. Idén är dock god och det tåls att fundera vidare på. Så länge bjuder jag på det där inlägget med Ronny från 8 augusti 2011. Läs här.

Läs hela inlägget »

Schantzska huset. Sinnebilden av Gamla stan. Johan Eberbard Schantz verk. Kvarteret Echo.
Som barn traskade jag ofta omkring här.
Åter tillbaka till barndomen. Det blir mer vanligare ju äldre jag blir. Dessa tillbakablickar genom livets korridorer. Jag är för alltid en nostalgiker.

Det är OS-tid. Det har börjat bra för våra svenska atleter i Rio. Super Sara ägde simbassängen och Silver-Emma var såååå nära att skriva in sig i historieböckerna med ett nytt epitet. Silver är väldigt bra, men när man är så nära som Emma är, känns idrott grymt.
Själv ser jag framemot våra 4 judoateleter. Det kan bli medaljer, det kan bli guld...

Det är måndag. Det är 8 augusti. Människor tycks nu vara tillbaka på sina jobb. Däremot tycks solen tagit semester. Det känns som höst. Det regnar och det blåser som mest.
Jag studerar Schantzska huset igen och dricker mitt kaffe. Min Ipad Pro är mitt främsta bloggverktyg. Jag skriver dessa rader och fortsätter sedan med mina återblickar genom livet.

Läs hela inlägget »

Jägarna

Vi lever i en Pokémon tid.
Vad kommer hända med kidsen nu när de kommer tillbaka till skolan? Kommer korridorerna vara tomma under rasterna?
Pojkarna är ute och letar, medan farbröder sjunger och spelar. Om ett år kommer med säkerhet ingen prata om " denna fluga".

"I morgon åker vi in till Gamla stan tidigt", säger pojkarna till mig. "Det är där de finns".

"Ok" säger jag, "då kanske vi ses om vi inte hunnit gått och lagt oss."

Jag tror dock att de där Pokemons finns överallt. Iallafall som det verkar. Eller...Inte i Tiveden, i gränslandet, i obygden....Där tycktes det vara fritt från dessa varelser till ungarnas förtret. Fridfullt faktiskt på mer än ett sätt.

Nu här i huvudstaden. Det är musik för hela slanten. Antagligen hela natten. Det läggs på mer trummor. Det dricks rose i rummet. Jag skulle vilja ha te. Så kommer det nog inte bli. Pokemonjägarna finns överallt. För hur länge? 

Läs hela inlägget »

Marievik

En heldag som turist. Min bror är en bra guide.
På balkongen kopplar jag av och njuter av utsikten.De bor fint här.
Jag reflekterar över dagen, sedan tänker jag tillbaka på min barndom i denna stad. Alltid tillsammans med brorsan. Det finns sannerligen beröringspunkter och saker att prata om.

I kväll börjar andra halvlek. Det är riggat i studion. Vi har förberett oss genom att gå igenom låtmaterialet. Allt är arrat.

Semestern närmar sig sitt slut. Det tänker jag också på denna stund. Det irriterar mig dock att jag bryr mig över det. Men det kan man väl inte hjälpa antar jag. Det är så det är.
Nu är jag här. Det är det viktiga.

Läs hela inlägget »

Ronny

Förmiddag i staden. Jag och brorsan spelade tills att det blev morgon. Skönt att vara här. I denna stund inte lika entusiastisk som för några timmar sedan. 
Men - det vänder. Nu dags att ge sig ut i fredagsvimlet för att få dagens dos av kulturell inspiration.
Solen tycks skina mellan molnen.

Läs hela inlägget »

Jag har nästan alltid drivit mitt låtskrivande i projekt. Jag har haft ett tema - ett ämne jag vill skriva om och sedan har jag gjort låtar till det. 
1992 gjorde jag "En härjad hjältes memoarer" som bestod av 12 låtar. De är dessa sånger som jag håller på att föreviga genom att spela in dem och det är en av anledningarna varför jag nu är på väg till vår kungliga huvudstad.

24 år har gått. Jag har gjort låtar både före och efter "en härjad hjälte" och det skulle säkert finnas bättre låtar att väcka till liv i min låtkatalog, men det är något speciellt med just den tid som de här låtarna beskriver. Det handlar om tiden, om minnen, om det fula och nakna, men också om det direkta och impulsivt riktiga...

I inledningen skriver jag;

"En härjad hjältes memoarer är en skildring om en människas strävan att överleva i en grym och svårgenomtränglig värld.
Det är en historia om livets alla vägskäl och alla dessa val vi ställs inför i trängda situationer.
Det handlar om glädje och sorg, kärlek och hat och om
...hjältar

Det här är mitt testamente till dig"


Det är dramatiskt så det förslår. Det andas också mycket min hembygd, det jordnära, men också längtan ut i världen.

Jag avslutar lika dramatiskt:

Vem är då hjälten?
kan det vara du eller jag, eller är hjältehistorier bara sagor?
Behöver vi hjältar och i så fall när blir vi det?
Kan man förlora hjälteglorian eller gäller en gång hjälte, alltid hjälte?"


Det är alltså detta som jag 24 år senare tolkar och försöker sätta mig in i. En ung mans tankar och handlande.
Det är ingen hemlighet att jag tycker det här är hur häftigt som helst och det ultimata sättet att koppla bort vardagens tuffa program och händelser.

Läs hela inlägget »

Jag förbereder mig för en sista resa den här semestern. Även denna gång en roadtrip. Jag tar med mig grabbarna och min gitarr.

Spelade hela natten. Hade sådan där härlig inspiration som man allt för sällan har numera. Då måste man passa på.

Jag påbörjade en ny låt. Fick till ett par verser och en refräng. Borde gjort färdigt den där och då. Nu riskerar den att hamna i byrålådan bland de som aldrig blev något.

Hade alldeles för mycket Neil Young i huvudet ..och i fingrarna. Ramlade hela tiden in på "Down by the river"och "The Needle And The Damage Done"
Tittade sedan på Thin Lizzy dokumentären;  "Nu, då och för evigt" på SVT play. Jörgen Holmstedt, Gerhard Malmberg och Jovan Radomir har verkligen fått till det.
Ett mer karismatiskt band än Lizzy for man leta efter.

Det hann ljusna innan jag gick in och la mig. Var egentligen inte trött då heller, men någon gång måste man ju och jag har inte tid att sova bort några dagar.

Nu skall jag packa bilen, slänga in ett tvätt i maskinen och eventuellt byta strängar på min Martin. Sedan kan allt bara komma, eller vara.
Jag är redo.

Läs hela inlägget »
Pelargoner Pelargoner

Min övertygelse är att bilder är viktiga när man bloggar. Och..
det skall vara rätt bilder och absolut finnas en koppling till textinnehållet. En bild i mitt blogginlägg kan göra skillnad med flera hundra sidvisningar. Vi människor älskar som oftast bilder. De har också en oslagbar förmåga att fånga uppmärksamhet. Kanske till och med bättre än en slagkraftig rubrik.
Därför är det mycket sällan som jag publicerar blogginlägg utan bilder och jag lägger numera som oftast ner lite extra tid på att hitta rätt bild.

Om mina pelargoner uppfyller det syfte som jag ovan nämnt skall jag låta vara osagt.
Men saken är den att jag är grymt stolt över mina pelargoner denna sommar och jag ville så gärna dela deras skönhet med er.

Läs hela inlägget »

Jag har en sommarspellista som rullat under hela semestern. En sådan där knippe med bra låtar som man förr alltid spelade in på kassettband. Nu för tiden äger Spotify arenan. Kanske inte mer spännande, men betydligt driftsäkrare.

Listan innehåller framförallt låtar som spelades på radion under våra veckor på vägarna runt Florida. Det finns flera låtar där som har min fulla beundran. En är balladen Humble and Kind. Kanske för att Mcgraw sjunger så förbaskat bra, troligtvis för den enkla, men så direkta smash - knock out - budskapet om det mest självklara här i livet, men kanske också det svåraste; Att vara Humble and kind.

"Hold the door, say please, say thank you
Don't steal, don't cheat, and don't lie
I know you got mountains to climb but
Always stay humble and kind"


Att vara ödmjuk och snäll är mina viktigaste mission. Jag gillar tanken på att snällhet och ödmjukhet är nyckeln till framgång. Snäll med innebörden stark och inte svag och hela tiden låta andra får sin vilja igenom. Att också kunna vara snäll mot sig själv, som man är mot andra.

Jag anses nog varken vara snäll eller ödmjuk, men jag jobbar på att uppfattas så.
Det borde vara varje människas mission. Allt skulle se så mycket annorlunda ut då.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter