2016 > 12

Nyårsafton och de sista timmarna av året. Solen skiner och det är plus. Slutet gott allting gott!
Förbereder min egna lilla årskrönika, men då nedskriven med bläck. 33 år har jag skrivit mina anteckningar om mitt liv. En stor samling av dagböcker i dag som fyller sin egna bokhylla.

Jag går igenom 2016 i ett bloggperspektiv. 

I januari skrev jag  om att vara förälskad som femtonåring och min ständiga förälskelse i Stevie Nicks.

I februari hade ett gäng smarta undomar i LUF:s Stockholms ett förslag att legalisera samtyckande incest och nekrofili. Jag skrev om det och med hjälp av det rådande genomslaget i frågan just då, blev detta inlägg ett av mina mest lästa under 2016.  

I mars tas grillen fram lagom till påsk och min blogg trendar i Kina !?
Ett av årets mest lästa inlägg 2016 skrivs och publiceras; The man in me. När jag läser det idag förstår jag vilket tidsdokument över grymhet som det faktiskt är.

I april gick jag barärmad i den nu cementerade våren och jag skrev från besök på Stjärnholms slott som en gång i tiden var i min släkts ägo. Jag förberedda mig också för ett presidentval under hösten i det stora landet i väster

I maj rakar jag av mig skägget och det skrivs om att min bror blir ny kyrkoherde i Färgelanda. Månadesn mest lästa inlägg blir Medelålders män med gitarrer.

I juni får jag utmärkelsen "Årets man i Färgelanda" och sedan åker jag och familjen till USA i tre veckor och ett 30-tal blogginlägg skrivs därifrån.

Del av Juli befinner jag mig fortfarande i USA och hela 39 inlägg skrivs denna månad. Jag firar 4th of July med familjen i Fort Myers beach.


Redan i augusti dimper jultidningskatalogerna ner i brevlådan, semestrar tar slut och allt återgår till det "normala". Detta bloggar jag förstås om. Jag åker till Stockholm några dagar för lite studioarbete, men också att umgås med min bror och hans familj. 
Det blir kyrkoherdeinstallation i Färgelanda kyrka och hela familjen möter upp.

Sen kom hösten..

I september åker jag till Nora och tillbringar där en fantastisk helg med goda vänner och i oktober handlar det mesta i världen om Hillary, Trump och Bob Dylan.

I november vinner Trump presidentvalet och jordens undergång känns nära. Jag får kompensera det hela med att åka några till Danmark och uppleva några av årets mysigaste dagar där.

December blir inte överaskande årets mest intensiva månad och när julledigheten kommer väller tillfredställelsen över mig som en våg i Gulfen.

Dagens bild får bli från ett trevligt nyårsfirande för ett par år sedan hemma hos min bror. Jag och den där mannen på bilden har firat de mesta nyårsaftnar i mitt liv ihop. I år ser jag framemot att göra det igen.

 Tack för att ni läst mina rader det här året. Jag önskar er ett trevligt avslut på året.

Läs hela inlägget »
Fort Myers beach. 2008? Marie och Eric bygger slott i sanden medan solen är på väg ner i havet. Fort Myers beach. 2008? Marie och Eric bygger slott i sanden medan solen är på väg ner i havet.

Det regnar ute.
Det är väntan på att detta år skall ta slut. Det är total slöseri av tid. Jag har tagit mina promenader och jag dricker mitt söta vin. Neil Young försöker få mig i stämning. Få mig på humör.
Jag har försökt att skriva några avslutande textrader i en sång och jag försöker strukturera mina tankar, stukturera mina planer.
Jag går bet hela tiden. Istället fångar ett gammalt foto mitt intresse. Barnen som bygger sandslott medan solen går ner i havet. Vi har tillbringat hela dagen på Fort Myers beach. Året är kanske 2008? Vi vill inte åka därifrån. Eric är så liten där. Allt är så oskyldigt.
Jag tittar igenom denna sommarens kort från samma plats. Fort Myers beach är en återkommande favoritplats. Det är där jag vill vara just nu...
Det här året är snart slut och allt jag vill, vilar på drömmar och längtan från det förflutna.

Läs hela inlägget »

Reflektion

Jag reflekterar gärna ihop med min favoritgitarr Jag reflekterar gärna ihop med min favoritgitarr

Jag är en reflekterande människa. Är mån om mina minnen, men romantiseras inte av dem.
Det fanns en tid då jag fullkomligt älskade att problematisera, utveckla och hänge mig åt sentimentala händelser från det förflutna. Det är slut på det nu. Det har det varit länge. Nuet driver mig, den dagliga tillfredställelsen och lyckan. Dock kan man aldrig komma ifrån sitt förflutna och på någotvis så är tillslut det man minns, något som man har kvar, som man äger.

Det sista jag gör varje kväll innan jag somnar är att gå igenom hela min dag. vad hände? Vad var det bästa med dagen? Alltid kommer jag på någon ljusglimt, trots att jag från början tänkt att: "denna dag har varit en riktig skitdag". Det är de små sakerna som i grunden håller en i gång. 

De sista två veckorna har jag funderat en hel del på året som gått. Reflekterat, värderat, listat i mitt huvud allt bra som hänt, men jag har också tänkt och tagit fram det där som kanske var mindre bra. Jag har gjort ett bokslut över mitt år anno 2016. Det första som slår en när man går tillbaka, är vad lite man minns. Av årets 365 dagar så är det bara ett fåtal dagar som man faktiskt kan återge! Gårdagen minns man och om man tänker till; med viss möda dagen innan gårdagen. Sedan tar det stopp och man måste nästan ge sig på ett litet detektiv arbete och fuska genom att gå igenom sin kalender för att påminnas om resten av den senaste veckan.

Jag klarar av att få ihop lite drygt 20 dagar. Det är jag nöjd med. Jag återkopplar till speciella händelser som jag minns, försöker därefter komma på vad som mer hände den dagen och slutligen leta fram ett datum. Jag tror att dessa återblickar är nyttiga för mig, att det ger mitt liv en mening. Jag vill inte leva i det förgångna, men gårdagen ger mig bränsle och kraft att leva ytterligare en dag.

Läs hela inlägget »

Det tar sannerligen en tid att komma till ro. Tid för att ordna allt det där som måste ordnas. Det kräver några dagars ledighet. 
Denna jul är det minimalt med ledighet för de flesta. Jag har dock så att det blir över. Iallafall vil jag tro det, men innerst inne vet jag att dessa dagar snabbt blir fulla.
Jag vill ha "enspelagitarrheladagendag". Helst flera. Iallafall två. När man verkligen vill göra något så måste man göra det helhjärtat. Inget "utanför" får komma in.
Egentligen handlar det om "integöranågontingdagar", men det låter så destruktivt, även om det är just sådana dagar jag vill ha. Inget planerat, inga måsten.

Året fejdar ut. Ett bra år för mig personligen, ett dåligt år för världen. Har inte hunnit summerat allt ännu. Denna eftermiddag är dock vigd för reflektion. Det fungerar med fördel med en gitarr i knät.
Kanske tar jag ännu en promenad och värmer på glögg sedan. Denna onsdag skall förvaltas väl. Ännu finns det mycket tid för att göra ingenting.

Läs hela inlägget »
På  klubben har jag sett att det börjat så smått att tränats. Trots att det är stängt. Min son slutade aldrig utan fortsatte att träna och då framförallt i min fars gym. Min son går in för att hålla formen. Min far går in för att agera PT.
Själv gör jag absolut ingenting som skulle kunna räknas som fysisk handling och visst finns det en stor del inom mig som är fullkomligt nöjd med detta faktum, men den där andra delen mår lite halvtaskigt...

Jag ställer tillbaka min öl i kylen och jag avböjer de där två nattmackorna jag tänkt att ha till juniorhockeyn.
Är det något som jag verkligen kan tycka illa om hos mig själv är det just det här. Att bli medveten. Att bli medveten i absolut helt fel ögonblick.
Läs hela inlägget »

Det är väntan på en storm från Norge.
Södra Sverige och Västkusten gör sig beredda. Jag hör förtruppernas dån utanför. Det kommer i intervaller. Ibland lite starkare.
Annars tysthet. 

När kvällen kommer åker jag och min son till Torps kyrka för musikgudtjänst, men först gör vi en mellanlandning hos mina föräldrar.
Där är det mesta som det alltid har varit.

Väl uppe på kullen, slår det mig hur liten Torps kyrka är. Det var ett tag sedan jag var här.
Men dess värme är densamma och min bror tillsammans med för kvällen; Det Lilla bandet håller stämningen uppe. Det är en timma som slukas upp av Annandagens tema och vacker sång.

När min son sedan frågar om klocktornet, berättar jag om hur det är att befinna sig där inne när klockan slår. Om hur jag och en vän på slutet av sjuttiotalet smög oss in om natten och satte ljud i klockan.
På den tiden var kyrkan aldrig låst, så ej heller klockstapeln. Hur det är med den saken idag har jag ingen aning om.
Som barn var kyrkogården, kyrkan och dess torn ett spännande inslag i ett barns äventyr. I dag är det bara fridfullt.

Ellenö - det var här jag växte upp. Där jag lekte och brann. Trots alla år som gått, tror jag mig ändå känna till alla platser där och dess gömmor och vrår.
För det är väl så det är; Trots att du varit borta en evighet, så är platsen där du en gång växte upp som en upplyst skridskobana. Du behöver inte ledas för att hitta runt.

Läs hela inlägget »

Juldag skall bli Annandag och när jag bestämmer mig för att skriva några rader nås jag av beskedet att en av åttiotalets bästa och viktigaste röster har tystnat.
George Michael är död. Last christmas...

För en stund sedan såg jag den gripande dokumentären om Amy Winehouse på SVT. En del av detta inlägg skulle få handla om henne. Nu kan jag bara konstatera hur lyckligt lottad jag är som inte behövt leva med den press och  psykiska stress som följer när alla vill åt en, när media hela tiden ligger på och alla förväntningar från sina fans, sin familj och stab bryter ner en innefrån tills man inte orkar leva mer.

Då är jag så tacksam över att jag är en helt vanlig musikintresserad medelåldersman som får en stund värdefull tid tillsammans med den här damen. En ynnest att få sjunga och spela ihop med någon med en så fantastisk röst och känsla för god musik.
Och allt är på våra egna villkor.

Läs hela inlägget »

Power of Love

Fort Myers Beach 4th og July 2016 Fort Myers Beach 4th og July 2016












Det är julafton, men ännu är det långt kvar till afton.
Regnet öser ner. jag kan höra det tydligt i natten.
För det är långt till dag och ännu återstår det för mig att gå och lägga mig. Men jag dröjer mig kvar i natten, vill inte sova ännu. Det är tyst i huset. Bara regnet som hörs. Teven står på men utan ljud.
Jag försöker minnas förra julen och julen innan dess. 
Minnet sviker mig, men för fyra år sedan var det mängder av snö. Det minns jag. Jag minns kylan.

Nu är det jul igen. Så intensivt och bräckligt. 

Jag bläddrar bland bilder. Årets bilder. Hundratals, kanske tusentals från i somras. Fastnar vid ett. Den här bilden från Fort Myers beach. Det är familjelycka. Det är glädje blandat med frihet att bara kunna vara där och i det. Det är just den där känslan som man vill ha på jul, tänker jag och låter bilden bli blogginläggets foto. Det är Power of love.

Varje år sedan 2006 har jag på julafton haft med Frankie Goes to Hollywoods video till låten "Power of love" i mitt blogginlägg.
Ingen skillnad i år.
Inte bara för att den är julens bästa, utan också för att videon ger den riktiga julkänslan. Värd att ses många gånger. Jag håller på traditionerna.

God jul!

Läs hela inlägget »

När ledigheten träder in, flyttar förkylningstiden in permanent och jag till sängs en större del av förmiddagen och följer upp efter några timmars bestyr med ännu mera vila.

Men

Nu är det uppesittarkväll för hela slanten och både adrenalin och julkänsla ligger i luften. Inte en så ovanlig kombination när man har en tonåring i hemmet.

Det är blåst och regnsmatter på rutan. Det är Oldsberg och julfärgfemma. Det är en timma innan midnatt. Det är en timma innan allt kan börja på riktigt.
Det är ännu en jul på ingång.

Läs hela inlägget »

I mitt barndomshem var det mycket musik mest hela tiden. Det var sjuttiotal, tidigt sådant.
Det var mycket rock´n roll och mycket country. Blues också förstås, men det var egentligen lillbrorsan som tog in bluesen ordentligt i det Widekärrska musikrummet. Det var han som lärde mig allt det där viktiga, den där grunden som jag i dag vilar på musikaliskt. Med åren har just det där innerliga i bluesen varit det som format mitt egna skapande, även om rock och country musik är det som jag lyssnar på om någon frågar.

Har i helgen skrivit en svensk text till John Mellencamps "Small town". I min tappning heter den Dalsland.

"Jag har inget mot världen utanför
Jag kan fortfarande imponeras över den stora stadens ackompanjatör
Men mitt hem finns här i Dalsland
och det är bra nog för mig"


John Mellencamp: en av de fyra... Med de fyra menar jag de artister som hängt med mig genom åren. De fyra som alltid funnits där, även om jag inte hela tiden lyssnar på dem längre. För så är det ju med musik och lyssnande. Det går i perioder...men så återkommer jag alltid till dem; John Mellencamp, Elvis Costello, Jackson Browne och John Hiatt. Det är där jag utgår ifrån. Jag har bluesen och dess giganter, sedan dessa herrar.
Visst, idag lyssnar jag mest på Kid Rock. Han är störst. Älskar George Strait, Hank JR och Neil Young. Det finns så förbannat mycket bra.
Föresten, vad är det som händer?
Förr spelade ungarna  i skolan Cash och Queen låtar på gitarren som ett sorts hippt nostalgiskt retrodrag. (De som alltså kommit i från stadiet med sönderspelade Smoke on the water riff och Iron man) Idag spelar de Heart of gold och andra Neil Young klassiker. Hur i helsike kom det sig att de började spela Neil Young?

Det är tisdag, det är grådis och hög fuktighet. Kanske mer regn? Jag greppar min Martin, kör det där riffet på Mellencamps klassiker "Small town" som jag nu döpt om till Dalsland. Sjunger några rader. Det sitter. Växlar om till Mellencampversion;

"Got nothing against a big town
Still hayseed enough to say
Look who's in the big town
But my bed is in a small town
Oh, and that's good enough for me"


Dricker en kopp kaffe sedan medan BB sjunger och spelar snyggt "Don't Answer the Door"
Vackert och äkta. Det är blues i Dalsland. Det är tre dagar innan jul och den rätta stämningen är kanske på väg ändå. Det är vackert.
Detta inlägg baserar sig på inlägget Dalsland (blues en tisdag som kom ut den 21 december 2015. Det inlägget kan ni läsa i sin helhet här http://www.tommywidekarr.se/2015/12/19/dalsland-(blues-en-m%C3%A5ndag)-29744247

Läs hela inlägget »

En skön kvällstund tillsammans med en nyinköpt gitarr. Vi är så där "snuskigt" samstämda. Ibland klickar det direkt. Inga krusiduller, inga omsvep. Jag sjunger och spelar Danny O´keefe-låtar. Det är

"Some got to win some got to loose, good time Charlie got the blues"

Och det är:

"Turn and walk away, across the desert of our hearts. Love turns to sand and we run out of time" (Quits)

Två av de finaste låtar som skrivits.

Natten är mild och innan jag vet ordet av har vi passerat midnatt och ännu en dygn påbörjas. Jag har saker att göra färdigt innan detta året är slut och allt jag vill är att det skall ske med en skön känsla. Inget skall få rubba mina cirklar nu.
 

Läs hela inlägget »

Var tog landet lagom vägen?
Jag kan inte påstå att jag en dag trodde att jag skulle sitta här och just längta tillbaka till det där lagom.
Så är nog fallet nu..

I går lyckades jag hamna i en diskussionstråd på sociala medier om hur saker och ting som man inte tycker är något direkt att prata om blåses upp och blir en stor sak som man måste bråka om, ja; t om hata om!
Det slutade med att jag lovade att jag idag skulle skriva ett inlägg om något som verkligen var viktigt och något att ta till sig och kanske "rasa om". jag hade bestämt mitt ämne; Julen och miljöpåverkan.
Dock när jag vaknade i morse hade jag inte alls någon lust att skriva om något som skulle kunna tjäbblas eller hatas om. Detta trots att jag vet att det är den absolut bästa metoden för att få extremt många läsare på sin blogg...

Men jag är så trött på allt det där! Jag är så innerligt trött på att det hela tiden måste stå två sidor mot varandra. Jag är så trött på det där extrema oavsett vilket håll det kommer ifrån. Att det hela tiden skall ta sig sådana extrema följder. Att aldrig saker och ting kan få vara som det är utan att det skall trasas sönder i både bokstavlig och bildlig mening.
Så där var det aldrig förr.
Så var det aldrig i mitt Landet lagom. Jag trodde dåatt "Lagom" var ett utryck för att inte ta ställning och att inte engagera sig. Tänk vad fel jag hade. Lagom var i själva verket ett utryck för att inte ta ihjäl varandra inom ramen av den demokratiska processen.

Läs hela inlägget »

Jag kommer tillbaka. Jag bryter bloggtystnaden och all annan tystnad också.
Den här veckan har jag slufört mina uppdrag. Sedan har jag sovit. Så här dags på året finns inte mycket energi kvar. Det är ett uppvaknande lagom till årssummering.

Årets 352e dag. Det tar på dem.
Det skulle vara enkelt  att säga att det är skönt att det snart är över. Ännu ett skitår. Hatet som exploderat, krig och elände som vuxit till astronomisk storlek.

Men,

Jag har haft ett gott år. Jag kan räkna mina personliga framgångar i pluralis.
Högst upp; Jag har varit frisk och jag har haft människor runt mig som jag tycker mycket om. Om jag ser på saker rent egoistiskt kommer detta år bli svårt att toppa. 

Det här är en helg i ensamhet. A jobbar och min son åkte till Stockholm i går. Jag ägnar denna tid åt att sova, men också åt att som här och nu; reflektera. 

Och

om en stund skall jag ta en promenad. Ut i det blöta och gråa. Fylla på med energi och aktivitetslusta.
Sedan blir det köttbullar för hela slanten. Ett gästabud skall förberedas.
Men först blir det lite mer kaffe.

Läs hela inlägget »

När träningsäsongen tar slut gör den det abrupt.
Allt är så intensivt, veckorna så fulltecknade med dessa föreningsaktiviter, men så en dag tar allt slut. 

Det är söndag kväll. Teven är på ganska högt.
En av de där få stunderna i denna tid med möjlighet för vila och lugn. 
Jag ägnar den med att tänka på det goda i livet. Som att få träna, coacha och motivera barn varje lördag morgon. Att hänga på klubben under veckorna och ibland få åka i väg på en och annan tävling. Att få umgås med alla de där människorna som jag tycker om så mycket.
Att vara delaktig, få vara en del av glädje och skratt, men också ibland smärta och gråt. 

Den här veckan har det varit det sista av allt
och i går; juligt terminsavslut och klubbmästerskap.
Alltid lika vemodigt, men också glädjefullt och en skön känsla. För jag får ju även vara med nästa år.

Min far, mina bröder, våra barn. Alla har vi utfört våra strider på den där mattan. Det är något speciellt att få uppleva och göra det här med sin familj.

På bilden ovan, jag tillsammans med min brorson som precis graderat sig till grönt bälte.
Det finns en ömsesidig stolthet över just den där graderingen.

Och

Det finns en stolthet hos mig att få vara med på just den där bilden.

Läs hela inlägget »

Allierad

Lördagskvällen går i trevlighetens tecken och avrundar en hektisk men underhållande dag.
Plats för kvällens skådespel är Uddevallas biostad. Film är bäst på bio. Ännu en gång påminns man av de där dukarnas magiska dragningskraft.

Jag och min son och våra polare tas med i en historisk tid om kärlek och svek - krig och världsherravälde.
Det finns ingen förskönande bild alls. Det finns inga hjältar. Det finns ingen romantik. Krig är ett elände.

Filmens huvudpersoner bosätter sig efter sitt giftemål  i Hampstead Heath i London för att leva lugnt familjeliv.

Men

som alltid hinner det förflutna snart ifatt dem. 

Det är ond bråd död i lördagsnatten och jag är förbannat glad för  att jag kan lita på de jag allierat mig med.

Läs hela inlägget »

Inställd afterwork på en torsdag. Livet får gå vidare.

Jag fyller mitt rum med musik och jag fyller mig med livets goda vatten och medföljande gåvor.

I kväll blir inga kloka ord sagda. I kväll stannar allt kvar inne i detta rum.

Min son frågar mig om jag vill vara med och laga mat. Till en tonåring i huset säger man inte nej när det föreslås att göra något tillsammans (även om jag anar att där finns en baktanke). 
En stund härligt häng med sin son, sedan är han tillbaka på sitt rum och jag går in till mig. Fortsätter där jag slutar.

Andersson Wiij nu. Den mannen vet hur man skriver texter! Det är stämning och lugn med en gnutta extas.
Ibland infinner sig bara den där känslan att ingenting är bättre än nu.

Snart sover alla våra hjältar en välförkänt sömn. Jag lär vara vaken halva natten. Någon gång hoppas jag att jag skall kunna sätta ord på allt det här.
Nu är allt på sitt vis bara inställt.

Men stämning är det. T om med en gnutta extas.

Läs hela inlägget »

Dagen efter


Efter bloggens 10-årsjubileum finns en vardag. Livet går vidare och bloggen med den. 
Tiden jag lever just ni i, är rätt så långt bort från kortärmat, näckrosor och rekration.
Ibland är det bästa att bara drömma sig tillbaka till morgondagen.
Ibland är det bästa att dricka några öl och lyssna på god musik. 
 Jag och Ray Lamontagne och några Millers. 
Nedstämt nu. Inget mer Kid Rock eller Hank JR.

"I ain't about to go straight
It's too late
I found myself face down in the ditch
Booze on my hair
Blood on my lips
A picture of you, holding a picture of me
in the pocket of my blue jeans"

Joline, Ray Lamontagne

Lamotagne är på sitt miserablaste humör, men jag stöttar upp. Greppar själv gitarren sedan och spelar och sjunger med till "Hannah". Gapar med i "How come", men där tar det slut. För jag behöver luft. Ibland känns det som att den där instängdheten kommer ta död på mig.
Ute är det minsann friskt. Nästan 10 minus. Inte kortärmsväder, men dock barmark. Jag tar min runda.

Vi är inne på årets sista dagar och allt jag vill är att detta året skall ta slut.

Läs hela inlägget »

10 år









10 år som bloggare. Nu är det ett faktum. Vem kunde tror det? Antagligen bara jag. Jag är uthållig som få. 

En dag när alla slutat att blogga och alla
följare har tröttnat på att läsa om okända människors oväsentligheter, tänker jag fortsätta att blogga och skriva mina obetydande rader. För en dag skall det forskas och som dagens arkeologer undersöker i jord och mark och letar, kommer denna generation
av historietörstande Indiana Jonasar att söka world wide, efter bloggar, facebookkonton och hemsidor. Då kommer jag finnas där: Färgelandabloggaren som registrerade sin nutid "Instant real life".

Jag har ett provocerande syn på livet förklarade någon för mig. Kanske en av framgångsfaktorerna till att folk fortsätter läsa mig...

Mina trevande försök till att skriva blogg mottogs svalt till en början. Men, jag hade inga ambitioner till att få många läsare och trots att det kunde gå dagar då jag hade noll besökare, hittade jag snabbt glädjen i att skriva inlägg.
Någongång efter ett par månader var jag uppe i drygt 20 unika besökare per dag och jag var helt förundrad.

Tiden gick och inlägg per vecka blev fler och fler. Jag förstod efter ett tag att mitt engagemang i judoförbundet drog till sig läsare. I augusti 2008 låg jag stadigt över 300 besök och det visade sig att det bara skulle öka fram till judoförbundets årsmöte i mars. Sedan tog den politiska agendan vid i april och ett par inlägg räckte för att bloggen skulle bli en liten besökssuccé. Där någonstans förlorade jag min bloggaroskuld och den uppståndelse som sedan följde av hat, granskningar, mordhot och förföljelse, gav en otäck smak av internets mörka sida.

Många av de bloggar som jag genom året följt har lagts ner pågrund av samma anledning. Att blogga kräver inga förkunskaper. Att bli en framgångsrik bloggare är inte svårt. Vi människor fullkomligt älskar att höra skvaller, läsa om tokerier, läsa om människor som gör bort sig, är elaka, eller sticker ut med en oliktänkande åsikt. Jag har lärt mig det nu. Att skriva om Torontos Maple Leafs senaste match skapar inte de rubriker som ett dödshot gör. Det bara är så tyvärr.

Jag har aldrig haft bloggen som huvudsyssla och huvudsakliga inkomstkälla. Jag har alltid haft ett annat heltidjobb bredvid och det har heller inte varit mitt önskemål att ha det på något annat vis.
Bloggar man inte själv kan det vara svårt att föreställa sig hur mycket tid som faktiskt ligger bakom inläggen, bakom alla texterna och bilderna. För att inte tala om allt jobb som läggs ner runt omkring bloggandet som design, sociala medier, SEO, analyser, osv
Hur man får till den vardagen är värt ett eget inlägg.

Att blogga är inte ett jobb, det är en livstil. Det är så som jag ser på det.

Nu ser jag framemot ytterligare 10 år. Kul att du är med!

Läs hela inlägget »

Dan före dan

Två ljus och far och son.
Frukoststunden avslutas med kaffe och prat om årstiden.
Sol kämpandes med disig morgon. Minusgrader, men stillhet.
I morgon fyller min blogg 10 år. Jag hade ställt in mig på att det var idag. Hade förberett med tårta och allt. T om basunerat ut den stora dagen. Nu får jag hålla mig till tåls några timmar till.
Allt kommer till den som har tid att vänta.
 

Läs hela inlägget »

Energiboost

Jag behöver socialisera mig mer. Ägna mer tid åt de där jag älskar.
I går satt jag med min bror och vi samtalade, drack och skrattade tillsammans. Tiden gick och vi berörde och fastnade i livets viktigheter.
Det pratades musik, spelades upp våra nya sånger för varandra och pratades dåtid. Det finns många minnen från förr som de här två bröderna delar.

A påpekade att vi blivit högljudda på slutet. Antagligen en påverkan av ju mer vin vi drack och euforin steg.

Ovanstående story är inte något unikt i sig, utan hur det skedde. Jag här nere i mörka Dalsland och min bror i den kungliga huvudstaden. Den där tekniken har gjort det möjligt att kunna dricka ihop, trots 50 mil emellan.
Det är sånt här som jag måste ta tillvara på och göra oftare. Att man kan sitta och skåla med någon och se och höra varandra på avstånd är fantastiskt!

Idag efter träning och städdag på klubben, åkte jag och hälsade på vänner som jag inte suttit ned och pratat med på evigheter. Vi bor inte speciellt långt i från varandra. Ändå har vi aldrig tid att ses längre.
Det fanns en tid då dessa ständigt fanns runt mig. Då de var min trygghet och borg.
Det var som det alltid varit. Varmt och Hjärtligt. Det fanns mycket kärlek runt det där bordet.

Jag måste göra mer av det där. Umgås mer med min bror i fjärran Sverige, trots avståndet och jag måste träffa de där som jag älskar, men inte har tid att se.

I morse vid frukosten förklarade A att hon tyckte att det var bra att jag suttit med min bror i timmar igår (även om det blivit högljutt) och att jag skulle åka och hälsa på J och N i dag.

"Det är sådant där som ger en energi" sa hon.

Det är dags att ta sig den där tiden nu. Det är dags att fylla på energi.

Läs hela inlägget »

Ljusglimten

Fredag morgon. Mörker och kyla.
I går kväll överraskades jag med en present. Ett tack. Visad uppskattning.
När allt känns som värst finns där alltid ljuset. Glädje kan komma hastigt. Det är en skön känsla att känna sig uppskattad. Skön känsla att veta att man gör och gjort gott.

Den här världen är så galen och hård. Vi behöver alla le mera och göra gott. Det gäller att hålla ut nu.
Det gäller att hålla leendet på konsum vid liv som det står i den där visan (Paradise park).
Med eftertanke kanske Lundells bästa låt.

Nu jobb, sedan vila. Det går nog bra nu trots allt. I kväll skriver jag en låt om alltihop. Gör det där avslutet. Sedan kan jag börja träna, fokusera , le och leva igen.

Läs hela inlägget »

Torsdagar betyder afterwork. Dock inte i dag. Ibland behöver man tid för att retirera och omgruppera. Det görs bäst i hemmets lugna vrå. Glögg funkar dessutom bäst hemma.

Det har blivit december. Nu kan vi kalla det vinter på riktigt. 

Om tre dagar är det årsdagen då jag började blogga. 10 år som bloggare har det blivit. Som det känns nu kommer det bli 10 till. Jag behöver den här ytan för att andas och ventilera.
Den här bloggen är nog egentligen bara någon form av självterapi. Ett sätt att stänga ute kylan och apatin.

Jag uppskattar verkligen årets Blossa. Uppskattar det lite syrliga.

Min son åker och tränar. Nu för tiden blir jag kvar hemma. Det smärtar sannerligen när jag tänker på det. Tvivlar på att jag kan skylla det på åldern. Det är nog snarare så att jag tappat stinget. Har för mycket i mitt huvud. Det tynger hela min kropp. Som det kan bli. Det smärtar.

Men

Jag planerar ett storstilat återtåg. En revansch och en ny början. Jag behöver bara göra det. Ta tag i mig själv.
Det är dagar innan den stora revanschen.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter