2017 > 04



Två män och en dojo.
Ett avslutat träningspass och dags att åka hem.  Men innan hemfärd förevigar vi detta ögonblick med denna bild. Åren går och vi hänger fortfarande i.

För 36 år sedan började vi båda träna i denna klubb. I trettio år har vi dessutom förvaltat en nära vänskap som fortfarande består. 
Det är stort.

I går när vi tog den här bilden snöade det. April är minsann en nyckfull vän.

I morse när jag satte mig i bilen var framrutan täckt av snö. Landsvägen in mot staden var uppenbart lurig. Jag är fortfarande upprörd över däckbyte i mitten av april. Trafiksäkerhetsverket står inte högt i kurs hos mig.

Jag försöker att hålla humöret gott. Att bli äldre har en lugnande faktor på hetsiga unga män. Samtidigt föds "grinigheten" och irritation över dumheterna i världen. Det är där jag är nu. 

I kväll är det träning igen. Jag försöker att hålla i, även om min nivå hela tiden blir lägre ju äldre jag blir. 
Men jag försöker....
jag kämpar på.

Jag tittar på det där fotot igen. Jag och min vän och vi ser glada ut. Åldern må ha satt sina spår, men bittra är vi bannemig inte.
Två män och en dojo i bakgrunden. 
Där allt tog sin början och där allt en dag skall avslutas.  

Läs hela inlägget »

0430 en måndag morgon.
Försent för att lägga sig, Förtidigt för att göra sig färdig för dagens utmaningar.
Inte mycket känslor inom mig. Inte många alls.
Snarare en stor tomhet.

Jag är en en sån där typ som man nog skulle kalla en extrem "känslomänniska". Ibland har jag problem med att tygla mig.
Ändå skrämmer den här tomheten mig mer än det. Känslan av att inget spelar någon roll längre.

Det är te eller kaffe. 
Kan inte bestämma mig för det spelar ingen roll...



Jag lägger mig på soffan, men är inte trött. Ligger bara där. Inget händer.

Snart en timma sedan Maple Leafs besegrades. 
Om några timmar skall jag spela in ett nytt avsnitt av snabba puckar. Ett "feel good" projekt utan dess like. Att få prata om ett av det roligaste jag vet en gång i veckan tillsammans med en likasinnad.

Ett tag trodde jag att detta kanske ändå skulle gå. Just då i tredje perioden då Matthews gjorde det där konstmålet. Det är viktigt att aldrig tappa tron. Att känna tomhet och kanske likgiltighet är farligt, men finns alltid där i närheten.

Jag reser på mig. Behöver stänga av mitt alarm. Varför ställer jag egentligen det där alarmet, då jag numer alltid tycks vakna innan det där oväsendet?
Det får bli kaffe ändå - eller te.

Det är tyst.
Allt är behagligt tyst på ett nästan skrämmande sätt.
Nu börjar dagen. 
Nu börjar dagen med mitt skramlande med kastruller och väsande vattenkokare.
Snart hoppas jag på att vara besviken på Toronto och känna agg mot Caps och tvåmålsskytten Johansson.
Den här tomheten är inte sund. Jag vill inte bli likgiltig igen.

Läs hela inlägget »

Det är alla blickar mot Europa.
Det är i Frankrike det händer. Dessa val och omröstningar som även påverkar min vardag här uppe i Norr.
IS-terror försöker att splittra Europa ännu mer.
Det är ett Ryssland som att genom att sprida falska nyhyeter och ge stöd till populister runt om i Europa försöker att försvaga och t om  krossa EU.
För några dagar sedan var Marine Le Pen i Moskva för en fika med president Vladimir Putin.
Inte ett så vanligt möte mellan en president och en utländsk presidentkandidat, alldeles innan ett val. 

Efteråt uttalade sig Le Pen om "EU:s ”orättvisa och löjliga” sanktioner mot Ryssland. 
Den där kvinnan kommer bli en katastrof för Europa om hon vinner valet. Punkt!

I natt är det en annan "ödesmatch", men då talar jag sportens värld. Inte att jämföra med Franska valets dignitet, men för en suporter som jag är är det nog så viktigt. En avgörande match för Maple Leafs.
Oavsett hur det går kommer jag vara stolt för hur Toronto Maple Leafs spelat i år.

Idag skall min son läsa i kyrkan. Då har jag också all anledning att vara stolt. Tänk att han blivit så stor och den 28 maj är det konfirmation.

                 **********************************

Hemkommen från kyrkan. En del sköna låtar och fin inramning. Diggar andra söndagen i påsk. Känns fräscht och coolt på något sätt.
Konfirmanderna hade en stor del i dagens gudstjänst. Det gjorde de mycket bra! Brorsan bra som vanligt och min svägerska grym bakom tangenterna och sjöng vackert.
Jag gillar dessutom de där ungdomarna som spelade elgitarr och bas. Riktigt snyggt!

Nu står veckoplanering på programmet och till det skall jag leta fram ett gott vin. Livet skall levas väl.
 

Läs hela inlägget »
Två polisbilar i Färgelanda centrum gör mig på gott humör.
Inte för att jag vill att det skall ske brottsliga handlingar i min närhet, utan just därför att jag vill ha polisen här. Att polisen besöker oss i Färgelanda.

Sådana här samhällen kan lätt bli laglöst land då polisens organisation behöver trimmas.

Det där som sedan försigår nere i centrum bli mitt och min sons skådespel för en stund. Kanske inte just polisens närvaro, utan hur folk runt omkring reagerar. 
Från att vara en folktom plats, finns det lägligt nog nu vuxna människor som tar sig en promenad i omgivningen. Bilarna ute på vägen kryper förbi och har antagligen aldrig kört så sakta innan.

När skådespelet är över går min son in på sitt rum igen och fortsätter med sitt som ingenting har hänt.
Show time är över!

Själv sätter jag på en härlig blandning av musik där Vince Gill, Bonnie Bishop och ett koppel av ytterligare underbara artister gör allt för att underhålla mig.

Kanske inte för mitt val av lördagsdryck, utan snarare mer av en eufori av Ronnie Dunns vokala utryckssätt och hans förmåga att på ett högst begripligt sätt kan sätta ord på det.

"If you were this guitar, I'd turn it to eleven
If you were an angel, I'd pray to go to heaven
If they wouldn't let me in, I'd break the gates down
I'd break 'em all down
If you were on the other side of the world
I'd spin that thing right back around just to get to you girl
I love the way you always go and mess me up
If you were a whiskey, girl, I'd be a damn drunk"


Det är där jag är nu. Just här och nu.
Läs hela inlägget »

Tillbaka i vardagen.
Första arbetsdagen efter en längre ledighet.
Jag följde planen och gick inte "all in".
Jag motarbetade inte den där  ledighetsfeelingen bara för att att jag klev över tröskeln och därmed in på jobbet.
Det blev en mjukstart .

Det är regnbågens tid. Tid för hopp och framtidstro.
Den här dagen andades precis det.

Bra dag på jobbet

Bra läkarbesök

Bra möte med klubbens nya styrelse

Bra snack med en skön polare som jag känt i en evighet. Gav massor av energi , samt en försäkring om ett snart barhäng. 

Nu - en skön stund i soffan, där jag efter att fått reflektera, inser att det inte är så tokigt ändå.

Fyra minuter över midnatt och jag väntar ändå på natten. Det är tyst, rofyllt och tryggt.

Läs hela inlägget »

Glasbitar i min öl. Från och med nu silar jag innehållet innan jag dricker det.
Ren tur att jag aldrig svalde dem. Jag väljer att vara tacksam istället för förbannad.

Men vad gör man nu? Tänk om bryggeriet har fler flaskor med i glas i?

Nu börjar en ny vecka. 
Jag tar det här med glasbitarna som en varning, men också själva händelsen som ett tecken på att allt kommer bli bra.
Oavsett kylan och allt det gråa där ute, är det ljusare tider.

Ljusare tider ...


 

Läs hela inlägget »

Nystart

Det är måndag, men söndag ändå.
Påsken sjunger på sista versen och i morgon är allt som vanligt igen.
Tänk vad fort man vänjer sig med lättja. Känns nästan som att jag glömt bort hur det är att jobba. 
Därför fortsätter jag att jobba undan lite mer, men det i maklig takt i hemmets lugna vrå.
Allt för att inte den där "väggen" skall vara omöjlig att ta sig igenom. Att göra min "nystart" så behaglig som möjligt.
Nu är det sommar och semester som står på tur härnäst. Känns som hur lång tid som helst, men det är det ju inte. Allt går undan, hjulen snurrar allt snabbare.

Jag har inte ont av att börja jobba igen, men tänker på de där som har det där som kallas "söndagsångest".
För dem måste det vara en ynnest att få börja på en tisdag! Dessutom är det ju en kort arbetsvecka som kan innebära del i en mjukstart.

När jag ändå är inne på det här med söndagsångest och att komma igång igen efter några dagars ledighet, kommer här mitt bästa tips:

Gå inte "all-in" !
Försök inte motarbeta denna där ledighetsfeelingen bara för att du kliver över tröskeln och därmed in på jobbet. Det kommer bara stressa upp dig.
Om du är osäker kan jag lugna dig med att du inte kommer göra några karriärmässiga framsteg de första dagarna efter ledigheten, så spara det till veckan därpå.
Då kommer allt kännas så mycket bättre. 

Läs hela inlägget »
Ett snabbt foto får föreviga dagens gudstjänst i Färgelanda kyrka. Ett snabbt foto får föreviga dagens gudstjänst i Färgelanda kyrka.

Det är en galen värld där utanför och på självaste påsken blir man beordrad att byta däck.
Ett däckbyte som dessutom resulterar i avdragen hjulbult! Brynäs förlorar första matchen i finalserien och ute är det grått och kallt.

Men..

vad gör väl allt det där när man kan få vara med familjen och fira påskgudtjänst i Färgelanda vackra kyrka, samtidigt som man vet att Toronto vann match 2 mot Washington och jämnade ut matchserien.
Det är inte så tokigt ändå. Det finns värre saker, mycket värre...

Läs hela inlägget »

Påskhelgen är perfekt tid för att göra ett bokslut i sitt liv och återigen börja fundera på vad det är i livet som får en att må bra. Vi människor har en tendens att ta på oss massor av saker och göra sånt som vi kanske egentligen inte har någon större glädje i. Varför är det så?
Själv har jag i omgångar rensat bort sådant som tar mer energi från mig än ger, men erfarenheten säger att jag samtidigt hittar nya saker som jag tar på mig, utan att egentligen utvärderat det. Jag ger mig in i saker utan att faktiskt fråga mig om detta ingår i min livsplan med goda må bra saker?

Själv blev jag påmind  igen igår när jag satt och lyssnade på lite skön musik. Toby Keiths låt My list dök upp under mitt youtube-tittande och där och då blev jag återigen påmind om mina tillkortakomanden.
Det var precis som någon placerat den där videon där för mig. Det var ett tag sedan jag både lyssnade på den och såg videon, men texten och den fantastiska videon gav fortfarande ett klart budskap:

"Go for a walk, say a little prayer
Take a deep breath of mountain air
Put on my glove and play some catch
It's time that I make time for that
Wade the shore and cast a line
Look up a long lost friend of mine
Sit on the porch and give my girl a kiss
Start livin', that's the next thing on my list"


Det där med tidsbegreppet är märkligt.
Människors bristvara idag är tid.
Tid har blivit mer dyrbart än pengar. Hur kan det ha blivit så?
Vi har ju aldrig haft så mycket tid som idag!
Fram till 1930-talet fanns knappt fritid och då till en väldigt begränsad skara människor.
Vi blir äldre. Vi har mer tid.
På 1800-talet blev man hälften så gammal som idag.

Så, tid har vi. Vi behöver bara förvalta den bättre. Ta kommandot över vår egna tid bland nutidens alla "tidstjuvar"

Jag ser på videon en gång till. De är en skön befriande känsla. Jag vet vad jag nu måste göra.

Läs hela inlägget »

Den här veckan skall snart nå sitt klimax. 
Vi skall bara ta oss förbi en lång fredag först.
En gång i tiden var den här dagen den längsta på året. Sedan bestämde vi oss för att det skulle bli en minst lika snabb dag som alla andra. Öppna butiker, fullaktivitetsdag, fest och glam... Bland annat.

Själv har jag ägnat dagen åt att jobba undan massor av jobbrelaterade saker. Jag har en plan. Jag skall ligga i fas när jag kommer tillbaka till jobbet. Inget skall ligga efter mig. Jag skall kunna ta mig an saker med tillförsikt och lugn.

Det där kortet som ni ser här ovan är jag nöjd med. Det kan vara så otroligt svårt att få fram bra bilder på när det snöar. Men, den här blev bra. Grått så att det förslår och en dag fylld med regn, hagel och snö. Passar en långfredag.

Dock passar det inte att dubbdäck skall vara av denna helg. En sådan idiotisk idé! En riktig storhelg på vägarna.
Trafiksäkerhetsverket måste vara en av våra mest korkade myndigheter. Vi har sannerligen regler i det här landet som inte passar till vårt nodiska klimat.

Vad spelar man för musik på en lågfredag? Här rullar en salig blandning mellan väggarna i detta hem.

Såg Toronto spela slutspel i natt. För första gången på flera år. Jag har inga förhoppningar. Slutspel känns bara som en bonus efter en positiv säsong. Det är först om tre år som de skall vara som bäst. Redan nu bland de 16 bästa.
De spelade bra. Utmanade Washington Capitals. I sista perioden och i övertidsperioden var det inte "bara en bonus längre". Då tog vinnarskallen över. Jag stod upp hela tiden.
När sedan Capitals gjorde mål kändes det verkligen som att det var godnatt!
Det är så idrott gör med oss. 

Stilla veckan närmar sig sitt slut.
Kärt barn har många namn.
Den här veckan kallas även Dymmelsveckan, Passionsveckan, och tysta veckan.
Något mer?
Den okunniga har jag hört säga påskveckan, med det är ju i själva verket namnet på den följande veckan.

Långfredag är iallafall Långfredag och så är det med det och vädret är precis på samma sätt som jag minns att det var i mina barndomsdagar.

Läs hela inlägget »

För inte så länge sedan gick jag precis där det fruktansvärda hände. Så har många anledning att tänka idag.

Jag gick där, skannade av runt omkring mig med blicken, medveten om att det skulle kunna hända något. Dessa terrordåd med fordon har fått en att inse att det kan hända närsomhelst på öppna platser som har en strid ström av människor som passerar. Det var en tidsfråga. 

Nu ett land i sorg, vrede och hopplöshet. Jag känner hur ondskan bara mer och mer drar mig ner i ett svart hål, där det inte finns någon möjlighet att ta sig tillbaka. All den här ondskan som bara mer och mer ökar har under en tid gjort mig nedstämd och levnadstrött. Om det inte är nog nu, vill jag inte vara med längre....

Ondskan är smart. Den håller dessutom på att vinna. Jag är inte rädd för mycket, men det skrämmer mig.
Nu ropar vi efter hämnd.
Idiotin är i centrum.
För alla de där som nu ropar eftar att slänga ut de som man tror står på ondskans sida, med andra ord den där "klumpen" av människor som kallas muslimer, gör precis det som terrormakarna vill att vi skall göra. De vill att vi skall vara korkade. Att vi skall dra alla över en kamm, få oss att attackera hej vilt, "ut med packet, ut med allihopa!" 
"Slå dem gärna, varför inte ge igen med samma mynt...."
Crash boom bang!

Och så har vi gått i fällan.

De har fått sina allierade bröder och systrar och nu är det krig på riktigt.

"våldta deras kvinnor och barn, skriker vi, precis som de gör med våra" 

"Slit ut deras tarmar och häng deras barn i dem!"


På sociala medier just nu florerar Fredrik Reinfeldts klassiska ord  från sommartalet han höll 16 augusti 2014"; öppna era hjärtan".
Nu som ett hån och en förevändning för naivitet.

Det man inte förstår är att det är en själv som är naiv och dum. Man går precis i fällan, man går precis i ondskans djävulska plan. Man föder terrorismen med ännu fler och farligare män oavsett om de får vara innanför våra gränser eller ej.

Den kloke säger "öppna era hjärtan". Det är med kärlek den här världens måste vinnas. Allt annat är inte bara meningslöst, utan också destruktivt och självförstörande.
Den dagen vi slutar att bry oss om varandra, då länder inte ingriper när diktatorer mördar sina egna, då vi inte längre tror på kärleken, eller bryr oss om våra medmänniskor....då..då är det slut.

Så vi får inte tappa tron på att vi kan göra "rätt",
att vi skall sluta att hjälpa, rädda och ge kärlek. Vi får inte låta de vinna.....

Tyvärr börjar jag tappa tron på oss.
Jag är rädd för att de kloka människorna i vår värld håller på att raderas bort. 

Det är en svart dag. 

Så välkommen till domedagen, välkommen rätt ner i helvetet!

Läs hela inlägget »

Ingen tvekan



Dagar med bra föreläsningar. Trevliga kvällar med samkväm.
Intensivt och tempo.
Det kommer dagar då jag kan ta det lugnt.
Man lever här och nu.
Jag fick chansen att stå ute i solen en stund förut. Mellan husen letade sig de där frälsarstrålarna ner och träffade mig och just där och då kände jag mig som världens lyckligaste man.
Förövrigt är det förbannat kallt i luft och vind när solen inte kommer fram. Då finns det ingen nåd att få.
Men april kämpar på.
Ingen tvekan om det.

Läs hela inlägget »

På gång

I huvudstaden bjuder april för första gången på en behaglig kväll och de uteserveringstörstande väljer att sitta ute ända fram till småtimmarna. 

Morgonen efter vaknar jag tidigt. Min anpassningsbara Bliss Nordic - säng var spännande, men erbjöd alldeles för många reglage. Så många olika möjligheter, men dess möjlighet till att nå bästa sängkomfort hittade jag aldrig. 
Denna morgon får jag heller inte ordning på Nespressomaskinen. Nu verkar det vilja jäklas ordentligt. Efter ansenligt med tid för att försöka få mig kaffe på ett enkelt sätt misslyckas även det.

Med detta sagt skulle man kunna tänka sig att förutsättningar för en bra dag drastiskt minskat. 
Nu ser jag det dock inte så. Jag är vid gott mod och humöret har än så länge inte påverkats negativt.
Nu börjar vi om. Först väntar en förhoppningsvis stordådig hotellfrukost. 
Det här skall bli en spännande dag!
Läs hela inlägget »

Igår hade jag förmånen att tillbringa tid med dessa två. På nittiotalet var de klubbens stora medaljhopp. Det är de fortfarande.
Jag iklädd rollen som coach. Min roll är att leda ett gäng som har rätt så stora förväntningar på sig själva, vilja, kunskap och ambitioner. Vuxna människor som hatar att förlora. Det är där som jag kommer in. Coachen, den där personen som skall få gänget att lyfta, entusiasmera och få "hjulen att rulla snabbt och säkert". Allt skall ju helst gå som på räls. 

Att vara ledare, att kunna coacha rätt och få ut precis allt det där i rätt ögonblick som krävs för en vinst är minst sagt en klurig uppgift. Ibland tycks man tro att vem som helst kan göra det och visst är det kanske så om man då inte har högre krav än att ha en hejaklack och någon som fyller på vattenflaskan för en. Att vara coach innebär att vara fullt fokuserad hela tävlingsdagen. Att ha koll på allting runtomkring, ha koll på förutsättningarna och framförallt vad som händer i dessa människors huvuden...

För det är under resan, väntan och uppvärmningen som den tävlande under tävlingsdagen skall vara precis lika fokuserad som under själva matchögonblicket. Det är här en stor av utmaningen ligger i att vara den presterade aktive och det är här en vaken coach kan göra stordåd.
En annan viktig sak är att jag som coach och den som skall tävla tillsammans är överens om målet med tävlingen. Att vinna alla matcherna och  t om hela tävlingen kan låta ganska rimligt. Varför inte sätta ribban högt och hoppas på att komma halvvägs? Det är sant. Man måste ha en tro på att det skall finnas en liten chans att vinna, även mot det på papperet mest överlägsna motståndet. Det mest överlägsna motståndet brukar vara en själv..
Jag minns att när jag tävlade och framförallt i början, hade svårt att sätta upp rimliga mål för mitt tävlande. I mina första sju tävlingar mötte jag motstånd som alla var överlägsna mig och jag förlorade således alla matcher, en del mycket snabbt. Jag visste att det var tufft motstånd, men ändå kändes det tufft att få stryk, att vara den som förlorade. Att jag inte vann kan man så här i efterhand se som ganska självklart. De var mycket mer rutinerade än mig, de hade hållit på längre och tävlat en hel del när jag stötte på dem. Om jag vunnit mot dem i det skedet, så skulle deras insats inte varit mycket att hurra för och i sanningens namn inte sporrat mig att fortsätta.

Jag upptäckte att det fanns andra sätt att vinna på, utan att vinna matcherna mot de där motståndarna just då. Att hela tiden försöka slå mig själv. Ju mer jag tävlade upptäckte jag att jag faktiskt blev bättre. Jag kände mig starkare och mina tekniker började så smått att fungera. Ibland kunde jag t om få in något kast och få poäng. Varje sekund längre mot just den där motståndaren som jag tidigare fått stryk mot räknade jag som ett segerpoäng som jag likt en trofé stoppade ner i min erfarenhetssäck. Denna säck med erfarenheter skulle jag sedan få stor användning för den dag då det tillslut var dags för mig att börja vinna. Att hela tiden försöka överträffa mig själv. Sekunder, blev minuter och tillslut stod jag där som segrare.
Det där blev en sorts livsresa och det lärde mig inte bara att ju mer jag tränade och tävlade, ju bättre blev jag, utan det gav mig också en högre insikt som jag burit med mig i livet; Om jag har tålamod och orkar att hålla ut, har jag möjlighet att nå allt det där som jag någonsin drömt om. 
Det är just det som är min största uppgift idag igen då jag som coach; skall se till att följa planen, påminna om ett längre mål, att vara närvarande och upprätthålla rätt fokus.
 Det är ännu en dag på tävlingsarenan och det som jag framförallt kommer vidhålla idag är att ha kul. Då kommer man fortsätta och ge sig själv nya bra chanser till personlig utveckling.

Läs hela inlägget »

Första april

Jag börjar morgonen på klubben. Idag är det en judodag.
Det här är en judohelg. Och ännu mer specifikt en tävlingshelg.
Jag byter arena från träningsanläggningen till tävlingsarenan. Det i dagarna två.
Heja FJK!
Fullts fokus på en sak. Det är befriande att inte vara splittrad.

Ia april, men att lura min son går inte längre. Han var orubblig denna morgon, trots tonårströtthet och dito förvirring. På klubben haglade goda försök till att luras. 
Känns inte det här med aprilskämt som något förbrukat i vårt tidevarv? 

Dagen fortsätter som sagt på tävlingsarenan. Jag har gjort det så många gånger förut. Jag kan känna doften, känna stämningen långt innan jag gått igenom portarna. Det är adrenalin och krut. Det är doft av linnement och krossade förhoppningar. Det är glädje och rus. Framförallt är det en arena för förbrödring när hela världen där utanför rämnar .

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter