2017 > 08

Lugn

Jag finner lugnet vid en sjö efter några timmars skön vandring.

Regnet hänger i luften och det är inte varmt, men det blåser inte heller och allt är fridfullt nu.

Jag i ett vindskydd och för stunden ensam.

Allting har stannat. 

Det har i sanning varit en skön energirik dag och i kväll tänker jag sitta på Harrys och äta entrecote och dricka deras bästa öl.

Men nu i denna stund är bara nu och jag sluter ögonen och låter det vara så.

Läs hela inlägget »

Det kommer bara bättre dagar...
Det tror jag och när jag hittade denna video från helgens festligheter kan jag inte annat än att le. 
Vad vore man utan sin familj och dessa goda vänner.

Läs hela inlägget »

Jag hade sett fram mot min nystart. Nu sitter jag här och är besviken och arg.
Jag har varit på klubben, jag har försökt att skingra mina tankar.
Inget har hjälpt.
Visa dagar slutar i moll och förbannelse oavsett hur de än börjar.


Men bloggen går bättre än någonsin om det nu finns någon tröst i det.


Det här är en feelgoodblogg och även om jag skriver om livet, samhället och människan så handlar det i mitt fall i första hand om njutning, lycka och kärlek.
Av det har det inte funnits mycket av de senaste dagarna.
I dag skulle vändningen komma...det sprack.


Good times,  bad times.
Precis som det verkliga livet är.
Som du har det,
 ni 
och absolut jag.


men nu?


Jag borde gå och lägga mig och hoppas på att morgondagen känns annorlunda, att alla de impulsiva beslut som jag nu tar är ett minne blått i morgon.
(Någon som känner igen sig?)


I morgon är en dag jag sett fram emot.
En uppfriskande vandringstur som skall följas upp med säsongspremiär på Harrys.
Jag gör ett nytt försök att nystarta.
I morgon Tommy, imorgon...

Läs hela inlägget »

Tack



Sociala medier kan ha gigantisk genomslag.
Något som jag under större delen av mina tio år som bloggare dragit nytta av.

De senaste dagarnas omtumlade händelser har inte varit ett undantag.
Jag har alltid utryckt mig genom mitt skrivande, oavsett om det varit en sång, en dikt, en novell, eller bloggande. 
Det är sån jag är.

Ofta hör och läser man om allt hat som regerar på internet och i sociala medier i synnerhet.
Jag har i kväll en helt annan bild.
All den värme och kärlek som jag de senaste dygnen fått "ansikte mot ansikte" från läsare av min blogg, mess, kommentarer och epost är överväldigande och har stärkt mig under en jobbig tid. Till er vill jag rikta ett varmt tack.
Nu hoppas jag att ambulansbilar, sjukdom och skador kan hålla sig borta från de mina tillsvidare.

Läs hela inlägget »

Ibland går det verkligen inte som man vill. 
Det känner vi alla till, men det svåra är hur vi skall förhålla till det oönskade tråkiga...

För vi vet att någon gång kommer det hända, men någon vidare beredskap för det har vi ändå inte.

Inom loppet av några timmar ligger bägge mina föräldrar på sjukhus, min hornhinna har sagt upp bekantskapen med mig och försöker göra sig fri och på det bilkrångel.
Ibland är det sannerligen lätt att misströsta.

Efter det här stundtals ganska jobbiga dygnet kan jag konstatera att mina föräldrar tycks vara på bättringsvägen och min ögonläkare säger att min hornhinna kommer tvingas kvar och allt skall bli bra. 
Bilen däremot har jag inte sett något större framsteg med, men det är just det, det handlar om....
För vad betyder en bil
(och förvisso ganska stora kostnader som följd på grund av reperation eller nyköp)
mot livet, mot hälsan?

Självklarheter förstås, men likt förbannat har vi aldrig den där beredskapen, den där katastrofplanen redo, när just det där tråkiga och ibland livshotande dyker upp.

Läs hela inlägget »

Jag sitter på Näl. Min far sover.

Det är väntan på en akutmottagning.

Vi har samtalat en längre stund. Han mår ok, har inte ont och är pratglad. 

Men nu sover han som sagt och det är fortfarande "väntan på läkaretid".

Och jag här mitt upp i alltihopa tänker på gårdagen.

Tänker  på kvällen igår då barnen - bror och syster spontant rappade och sjöng så fint och det blev en sådan där stund tillsammans som man kommer bevara inom sig länge, länge.

Jag gick in sedan i biblioteket, men hade dörren öppen och hörde fortsättningen. Jag satt i fåtöljen med slutna ögon och myste för mig själv.

I köket satt barnens mor på första parkett och hade ett av hennes finaste ögonblick i livet.

Det är jag helt övertygad om.

Det är sånt som gör en lycklig. 

Det är det som gör mig lycklig. 

Det är just det som är det viktiga i livet.

De där stunderna med de nära. 

"Nothing feel better than blood on blood"

Ibland och i allt det där hetsiga snabba som heter vardagen, är det lätt ibland att glömma bort sig..

Glömma bort sig vad som är det viktiga.

Jag tänker på min brorson  och min bror som jag vet är i en dojo just nu i en Stockholmsjudoklubb.

Ännu en Widekärr på judomattan.

Känns bra. Känns viktigt.

Det är fortfarande väntan på en akutmottagning. Min far är uppkopplad till max.

Han snarkar högt. Känns bra att han är ensam i rummet. 

Det är jag och han.

En far och hans son.

Jag får mess hemifrån där min son och hans kompis stolt visar upp dagens grillmiddag. 

Jag är tårögd, stolt och tacksam.

Läs hela inlägget »

Natten hör till dem som som vill fira.
Min natt blev både smärtsam och oönskad.
Mitt högra öga blev aldrig bättre och idag behövde jag hjälp.
Så mellan två halvlekar av dagens Färgelandadagar fick jag skjuts till ögonjouren i Uddevalla.
I tider då svensk sjukvård ifrågasätts, måste jag applådera hur outstand-igt bra den är.
På 1 timma och en kvart har jag rest fram och tillbaka till Uddevalla sjukhus och där fått förstklassig vård.

Jag kommer tillbaka lagom till Uno Svenningson.
Den mannen levererar fortfarande.
Rösten känns mer unik och kraftigare än någonsin.
Och ljudet är fantastiskt bra.
Men frågan är om inte Uno var värld något "så mycket bättre" än Färgelanda idag?
För visst kan man kräva att mer folk möter upp när det serveras gratismusik i absolut svensk toppklass.

Färgelandadagarna får dock aldrig ta slut.
En helg om året vill jag vara starkt landsortspatriotisk.
Det här är min bygd.

Kvällen ägnas all stillhet i hemmets trygga vrå. 
Efter gårkvällens fantastiskt trevliga tillställning firas det nu på ett helt annat sätt.
Kvällen är till för den som vågar vila och reflektera.
Jag vilar och lyssnar på tystnaden.

Läs hela inlägget »

I helgen är det Färgelandadagarna och Harvens dag! Högtidsstund för Färgelanda.
Färgelandas nationaldag.
Det firar jag med nära vänner.
Länge leva Färgelanda !

Läs hela inlägget »

Det är fortfarande en anpassning som pågår.
Den hårda resan från semestertid till jobbtid.
Hardcore.
Och bloggen får vila och även mina gitarrer, men eftersom att jag inte lyckades ge mig iväg till veckans fjärde träningspass greppade jag min gamla vän Ibzen efter några timmars sömn efter jobbet.

Jag och den där gitarren har varit med om en grym resa. Faktiskt precis i  40 år. 
Jag minns fortfarande när den blev min. Hur pappa kom hem med den till mig.
Det var min andra gitarr i mitt nioåriga liv och jag hade förstås ingen aning om den resa vi två skulle få göra tillsammans .
In good times, and bad times.

Vi har till och med rest runt i världen ihop. Vi har gjort alla de där låtarna, hundratals...kanske ännu mer.
Och i mina allra svagaste stunder så är det just den där gitarren som stöttat, lyssnat och tagit mig genom natten.

Idag hänger den mestadels på väggen.
Som ett minne om förr.
Andra gitarrer har tagit dess plats.
Andra gitarrer har fått all kärlek.
Min vän Ibanez Concord 698 Jumbo behöver omvårdnad.
Kärlek, nya strängar och mycket smek

Så vi spelar oss genom kvällen och jag sjunger ibland och jag konfronteras återigen om hur lättspelat den är och noterar vårat samspel.
Ibland vid möten efter en längre tids frånvaro, kan det kännas som att man aldrig varit ifrån varandra trots allt.  

Jag lyssnar på Guy Clarke sedan. 
Den mannen har saker att säga till mig.
Jag greppar gitarren igen. Vi spelar Guy Clarke tillsammans och det i samförstånd. 
The best av Dualtone years.
Och låten "The guitar" blir ett värdigt avslut på denna kvällssession.
Vi spelar den två gånger just därför.

Jag mår fint.
Vi mår fint.

Läs hela inlägget »

Igång

Jag går på säsongens första judopass.

Det känns både bra i kropp och knopp.

Det är det här som krävs för att jag skall hamna på rätt köl igen.

Som vind i seglen.

"Jag avslutar dagen på topp även om all ork är i bott"

Läs hela inlägget »

Runt frukostbordet pratas det om hösten.
Jag lyssnar, tar in, men deltar inte i samtalet.
Det är 9 grader och grått.
Det känns som att regnet hänger i luften när jag vandrar i väg för att bli upphämtad av min samåkningskollega.
Det är kyligt dessutom och shorts och korta ärmar känns diskutabelt.


Men
Någonstans inom mig bor det en fighter och man måste banne mig kunna härda ut i augusti.
Långbyxor får vänta.


Så jag sätter färg på alltihop.
Viktigt att gå innefrån och ut.
Bort med det gråa trista, in med hela färgkartan.
Det är en kombination av en bred och liten pensel.


I kväll är det säsongens första officiella träningspass.
Jag vill gå och lägga mig direkt när jag kommer hem.


Men,
jag målar, sätter färg på alltihop och kvällens träning skall bli ett pass i regnbågens alla färger.
För om inte jag gör det,
Vem skall jag då annars kräva att göra det?

Läs hela inlägget »

Tvivel

Bloggen vilar medan jag tar mig genom helgens alla göromål. 
Nu är det slut på semester och lata helger.
Igår upptaktsträff på klubben, följt av trevlig grillfest i samma sammanhang.
Idag styrelsemöte på samma klubb och mellan alltihopa; 
Mitt liv.


Efter en arbetsvecka som verkligen utmanade, men ändå inte var på riktigt, går jag in i lejonens rike från och med nu.


Och
Natten tillhör hjältarna och jag kan inte somna.
Jag hör inte till.
Sommarens foton far förbi som en odyssé av livet och just där ler jag och tycks vara oförskämt nöjd och tillfreds.
Jag poserande i ett hotellrum någonstans i en annan stad, i en annan värld.
Oskyldigt och lite tillgjort, men på riktigt där och då.


Jag kan inte somna och allt är bara som plast. 
Det är numera väldigt mörkt, men långtifrån meningslöst.
Jag skall återgå till det normala igen.
Det är så det skall bli, även om jag tycks glömt hur jag gjorde förr.
Hur jag gjorde det innan semester och stansbyläge.
Innan allt bara nollställdes.


Det är mörkare än mörkast och ingen sjunger i natten.
På fotot en man med framtidsplaner.
Här och nu en man som kämpar för sitt liv.
Efter det där skottet som kommer dela natt från dag kommer dock som vanligt visa att ingenting har ändrats. 
Man tar dagen utifrån vad den erbjuder. Varken mer eller annorlunda.
Därmed är
allt är precis som vanligt.

Läs hela inlägget »

Jag har alldeles strax jobbat en vecka nu.
Och inte vet jag om man kan förskjuta jetlag, men idag slog den där trött och livlösheten ner som en förgörande vätebomb i min livs-sfär.
Kanske för att jag levt som att jag fortfarande haft semester?
Sena nätter med underhållning och spirituosa.
Resande, festande och nattserie.


Det är nu som allt börjar.
Nu som jag skall vara pigg, utvilad och fylld med energi.
Men jag ligger vaken i natten och lyssnar på det kraftfulla regnet utanför mitt öppna fönster.


Och helst av allt skulle jag vilja gå upp och skriva sånger igen.
Här i natten hos mig finns det mycket som vill ut.
Det är inspiration och en uns desperation.


Och min tonårsson spelar ny musik från någon svensk rappare som han älskar och jag kan höra att han är entusiastisk. 
Jag har en förhoppning att jag och han skall fortsätta spela tillsammans där vi slutade innan vi åkte till Amerika. Musik är viktigt.
Musik förenar och kittar.


Och jag får en plötslig lust till att gå upp, brygga kaffe och spela.
Under vår härliga men intensiva resa tidigare var den där starbucksmuggen med sitt innehåll en livsviktighet. Den höll oss igång, var bränsle i det höga tempot.
Dit vill jag komma igen.
Att vara på väg, att vara triggad och hungrig på livet.


Så jag brygger mitt kaffe själv.
I Färgelanda finns inget Starbucks.
Och jag dricker det med välbehag, medan regnet utanför fortsätter ner i en allt mer frenetisk takt.
Jag tänker uppleva en till morgon som dagas innan jag stänger ner den här sommaren.

Läs hela inlägget »

40 år

Idag är det 40 år sedan Elvis gick bort.
En dag som jag faktiskt minns lika väl som när jag fick beskedet att statsministern hade blivit mördad. Eller vad jag gjorde den 9 sepetember 2001.
Den 16 augusti 1977 berättade pappa att Elvis var död. Han hade precis kommit hem från jobbet och hade som budbärare av den sorgliga nyheten ansvaret att berätta för mig och min bror.
Elvis var ett viktig person i vårt hem.
Vi var i köket.
Det var en rörande stund. Min far var tagen av allvaret, själv ville jag bara gråta. Det var som att det skulle varit en familjemedlem.
Så stor var Elvis Presley. Så mycket betydde han för så många människor.
Fortfarande är han The king och han får hela tiden nya fans.
Ungdomar idag må har dålig koll på dåtidens musikhjältar, men Elvis känner alla till.
Jag vet, därför att musik är mitt jobb.

Det finns ej heller någon annan som sålt mer album, eller spelats mer. Evis Presley är ett fenomen som det är tveksamt om någon nånsin kommer överskugga.

Ett exempel är den där personkulten kring Elvis.
Än i dag finns det ofantligt många människor som faktiskt lever på att "vara" Elvis.
Bara under min resa för en liten tid sedan stämde jag av med "två Elvis". En som sjöng och försökte efterlikna Elvis och en annan som i form av en staty vars grej var att slänga halsband runt flickors nackar mot pengar. De där manéren Elvis hade.
Båda Elvis såg ut att vara omåttligt populära och göra mycket pengar på just det de gjorde.
Vilken annan artist har lyckats "leva vidare" i fysisk form i den utsräckning som Elvis gjort?

Själv har jag haft möjlighet att vara i Elvis hem Graceland i Memphis 6 gånger.
Varje gång inser jag hur ofantlig stor den här människan var och fortfarande är.
Köerna, känslorna och fascinationen.
Det gör mig alltid tagen och mållös.
Elvis är The King och kommer alltid vara det.

Läs hela inlägget »

Och så kommer den där veckan tillslut då "alla" tycks vara tillbaka på jobbet igen efter några veckor semester.

På sociala medier är reaktionerna blandade, men många inlägg och statusuppdateringar är lätt ångestladdade, smått desperata..

Solen har visat sig, men nu är det regnets tid som råder.
Än är det en del sommar kvar som många vill påpeka, men sanningen är också att för många tar den slut just här och nu, vilket man vill det eller inte. Det där som hör sommaren till som sena kvällar utomhus, härliga spontana bad vid stranden, dagsutflykten till ett härligt ställe, mm byts mot rutinmässiga sysslor efter arbetstid.  
Det är dags att lyfta, att flyga, att använda sig av all den där energin som man samlat på sig under några veckor. 
Dags för andra halvlek.

Läs hela inlägget »

Blått

Inom loppet av några få timmar hinner jag sova lite, packa om och ge mig iväg till en idyll på västkusten.
Första dagen på jobbet börjar med konferens med övernattning.
Solen skiner och det levereras vackert väder.
Det är trevliga återseenden och en del nya ansikten.
Det är dags för "andra halvlek".
Det är åter jobbtid.

Och inte hinner man ens reflektera över att en lång semester nu är slut och att det nu vankas nya tider.
Men
Jag låter sandalerna vara på. Fötterna vara bara.
Lika så benen.
Det gäller att få en skön övergång från det lugna otvungna till det mer tempofyllda inrutade. 

Det blåa vackra omsluter mig, jag trivs och jag omfamnar den nya tiden.

Läs hela inlägget »

Det är väntan på nästa flight.
Det finns tid för att fundera och reflektera.
De här dagarna har verkligen varit så fullpackade med upplevelser allt från Niagara falls, till Pennsylvania och Amish, till New York city.

I NYC har jag varit flera gånger.
Jag minns dem alla.
Det finns historier att berätta.

1990 flög jag för första gången.
Jag var 22 år och hade bestämt mig för att åka till USA på obestämd tid. 
Som barn åkte man på bilsemester i Sverige. I mitt fall innebar det Närke, Dalarna och Stockholm. Ingen annanstans.
Där hade vi släkt.

Jag reste själv och hade ingen aning om vad som väntade mig.
Jag reste från Arlanda med byte i Helsingfors, med slutstation New York city.
Där hade jag 4 timmar att slå ihjäl.
Jag somnade i vänthallen och när jag vaknade visade det sig att jag missat planet....

Hur jag löste det, minns jag inte, men jag kom iallafall på ett nytt plan.
Det var gigantiskt.
Jag hade aldrig sett ett sånt stort plan förut.
och i kabinen som jag visades in i såg det inte alls ut så som jag hade fått berättat för mig. Det var varken trångt eller mycket folk.
Jag blev visad till min plats. En singelstol med extremt gott med ben-utrymme.
Återigen - Inte alls så som man hade berättat.
De få andra som satt där tog vällvilligt åt sig av alla godsaker som bjöds, men jag avböjde varje gång jag fick frågan, eftersom att det såg MYCKET dyrt ut.

Senare skulle jag få reda på, men då försent, att jag hamnat i 1a klass och att allt hade varit fritt.
Planet hade varit överbokat och jag hade varit den lyckligt ovetande pojken som aldrig flygit förut, som blivit utvald att få bli uppgraderad.

Så började min första USA-resa.
Jag tänkte faktiskt på det där idag på JFK.
Tänkte på hur det hade varit där då.
Allt blev sedan bara ännu värre. Men vad visste jag då?
jag visste ingenting.

Det blev som sagt senare ännu värre...
Men det är en annan historia.

Läs hela inlägget »

Hemåt

Dagen gryr.
Vi är på väg hemåt.
Jag som skall jobba. De andra skall vara lediga ytterligare en vecka.
Det har varit en fantaststisk resa på många sätt.
Jag har haft en fin semester.
Jag tycker om att vara ledig, men jag kan inte säga att det tar emot att börja jobba.
Jag tycker om det också.

Det har varit roligt att dokumentera allt.
Det är en ynnest att kunna blogga på väg.
Det roliga i sig är alla ni som följt vår resa genom bloggen. Era kommentarer och hejarop.
Det har berört.
2017 får man en känsla av att man är väldigt många och inte "bara" vi.

Tack skall ni ha för att ni följt oss!

Läs hela inlägget »

Vi tillbringar eftermiddagen på Mulberry street och dess sidogator.
Det handlar om Espresso och Sambuca.
Här har jag inte suttit sedan slutet av 90-talet.
Minns att Little Italy var större då.
Nu tycks det blivit mindre på bekostnad av China town.

Men mysigt är det fortfarande och i mångt och mycket är det här så mycket jag.

Läs hela inlägget »

Greenwood

Bara en kort promenad från där vi bor ligger Greenwood cemetery och Greenwood hill.

Kyrkogården är New Yorks äldsta och den är verkligen enormt stor. Dessutom imponerande med sina monument och storslagenhet.
Titta bara på ingången bakom mig och Eric.

Idag har det varit ganska mulet, men extremt varmt och det passade bra att strosa runt på den enorma kyrkogården i sin egna lugna takt.
Själv blev jag kvar ens stund vid Leonard Bernsteins grav.

Det är förstås många celebriteter som är begravda här.
 

Greenwood hill är den högst belägna platsen på Brooklyn och du ser Manhattans skyline bakom träden.






Just på den här kullen stod Generals George Washington se sin kontinentalarmé retirera och lida en svidande förlust.
Efter självständighetsförklaringen den 4 jul 1776 förklarade britterna att de inte tänkte ge upp sitt territorium och den 27 augusti atackerade britterna med 32 000 man från Staten Island och tog bokstavligen General Washintons armé i ryggen. General Washington förlorade nästan halva sin armé och efter ett flertal andra nederlag jagades Washington och kontinentalarmén ut ur New York och tvingades retirera genom New Jersey och in till Pennsylvania.

Det ärjust sådana här saker som jag tycker om. Att vara på plats och lära mig om den lokala historien

Läs hela inlägget »

Det är fredag. HÄR, skall tilläggas, för i Sverige är det nu lördag och det innebär att min semester officiellt är slut.
Inga mer kommentarer om det.

Denna fredag har startat som alla andra dagar att vi gett oss ut i vimlet direkt efter frukost och det vad många säkert skulle anse tidigt.

Som så många andra dagar i NYC startar alltid äventyret med att ge sig ner i tunnelbanan. Inte allra minst för oss som valt att på på Brooklyn denna resa, men ändå är mycket inne på Manhattan

Att handla vatten är en återkommande sysselsättning under dagen.

Bryant Park blir vårt första stopp för dagen.
Alla dessa parker är ett sånt skönt inslag i denna härliga, men ibland  kaotiska stad.
Bryant Park som brukar kallas Manhattans torg, ligger intill New York Public Library och omgivet av ikoniska skyskrapor. Bryant Park besöks av mer än sex miljoner människor varje år och är ett av de mest trafikerade offentliga utrymmena i världen.

På 6e avenyn är det som alltid mycket folk, trångt och stressigt.
Men här har NHL sin butik som jag gärna vill gå in och titta i.

Alla är vi fotografer.

Eric och Anette poserar utanför Rockefeller Plaza.
Vi gav oss iväg och knackade på i Trump Tower sedan.
Mr President tog inte emot oss denna gång.

Sedan kom vi fram till Central Park.
Ett av dagens huvudmål.
Vi ville bara strosa omkring i vår egna takt, vila och koppla av.
Tänk att mitt i allt i denna mångmiljonstad med över 8 miljoner invånare så finns det en sån här oas. Oändlig stor dessutom med parker, skog, bergskullar och sjöar.

Efter att tillbringat några sköna timmar i Central park, tåg vi tunnelbanan ner till Ground Zer

Det blev ett känslosamt besök och trots att det gått så många år, känns det fortfarande så nära i tiden.
Alla minns vi nog vad vi gjorde, var vi var när vi fick det där hemska beskedet och fick se de där bilderna.
Att man faktiskt också varit i just den där byggnaden och det inte så jättelångt innan påverkar.

Dagen avslutades på bästa sätt med ett gäng helt utsökta lammkotletter på en mysig italiensk restaurang här på Brooklyn och gångavstånd från där vi bor.

Och så där rullar det på.

Läs hela inlägget »
Etiketter: new york

Några vimmelbilder från Chinatown.

Läs hela inlägget »

Coney Island

När man inte har så många dagar att spela på, handlar det om att välja sådana saker och platser som hela tiden ger en ny energi.
Halvön Coney Island som ligger i Sydvästra Brooklyn och inte så långt i från där vi bor är just en sådan plats.
Ett andningshål.
En plats för avkoppling och förströelse.

Läs hela inlägget »

Washington Square har alltid haft en speciell plats hos mig. En plats att koppla av, en oas i hjärtat av Greenwich Village.
På bilden jag och Eric framför Garibaldi-statyn, på den plats där Bob Dylan sägs sjungit sina första folksånger.
Dagen till ära sitter en ung man med gitarr och munspel vid statyn och sjunger och spelar och visst är det Bob Dylan...
Där finns det drömmar
En gång i tiden gjorde jag samma sak...

Och som kuriosa skall sägas att under den här parken ligger det människor begravda från den tid då det var avrättnings och begravningsplats här.
Av det ser man förstås inget av nu i detta myller av folk som precis som vi pratar, fikar, kopplar av och solar.
I almen norr om Garibaldi-statyn står fortfarande den alm som det sägs att man hängde folk i.

Greenwich Village lyckas fortfarande att charma mig med sina smågator med tegelbyggnader som inhyser kafféer, små butiker, barer och klubbar.

I mitt huvud har hela dagen låten 5e avenyn med Adolphson - Falk spelats upp.
Tänk vad som befinner sig där i det förflutna och som plötsligt ploppar upp.

"Jag tar en taxi ifrån Harlem
Ner till Washington Square
En enda mil som speglar
En hel värld"


Det är helt igenom vardagspoesi när den är som bäst.

I min värld just nu och här är allt igenom vackert.

Läs hela inlägget »

NYC

Jag har alltid bott på Manhattan. 
I något svindyrt litet rum med enkel standard.
Bara för att ha nära till typ Time Square eller 5th Ave.
Vem vill det egentligen?
Inte Tommy anno 2017 och därför bor vi på ett sjysst hotell i Brooklyn med en t-banestation ca 50 meter från hotellet. Kanske är det en åldersgrej?
Kanske beror det på att Brooklyn Brewery ligger ett stenkast härifrån...

Idag har varit en "känna efter" dag.
Lite turistfällor kombinerat med lätt upptäckar-anda.

Äntligen är jag tillbaka här.
Ingen har nog längtat tillbaka så mycket som jag.
Städernas stad.
Världens huvudstad.

Efter Nashville, min absoluta favoritstad.
Och jag känner mig som ett barn.
Jag kan inte vänta på att ge mig ut i vimlet igen
Det är pirr och förväntning i luften.
Men jag kommer ändock somna gott i natt.
Gissar att de andra här också kommer göra det.
Godnatt Amerika.
God morgon Sverige.

Läs hela inlägget »

Jag är förälskad.
Jag skulle kunna bo här.
Jag och Pennsylvania klickar.
Kanske inte för att delstaten har ett liknande alkoholmonopol som det svenska, utan för geografin.
För grönskan, bergskedjan Appalacherna som går diagonalt genom delstaten, från sydväst till nordöst. För de grönskande kullarna i öster mellan Delaware och blå bergen, Eriesjön och de enorma skogspartierna.

Och

så Delawarefloden som gör att Pennsylvania står i segelbar förbindelse med Atlanten.

Det är så vackert.
Som när man är kär.


När vi nu fortsätter vår resa gör vi bland annat ett stopp utanför Delstatens huvudstad Harrisburg, för ett besök vid kärnkraftverket Three Mile Island.
Three Mile Island är känt för den stora kärnkraftsolyckan 1979 och i det finns inget vackert.

Om det är något fult, hur kan allt annat här vara så vackert?
Det skall vi ta reda på där.

Läs hela inlägget »

I Amish-land

Vi är och besöker världens äldsta amish-bosättning.
I Lancaster County utanför Philadelphia bor det tiotusentals Amish som lever på samma sätt som de levde när de kom hit på 1700-talet.
Det är alltså hit vi kommit. Av nyfikenhet och vetgirighet. Varför? Hur? ...frågorna är många och sådana svar får man bäst genom att kommunicera med dessa människor direkt.
Det har vi fått möjlighet att göra idag.

Även om min tonåring till son är skeptisk till rätt mycket, kan man inte annat än att imponeras av äktheten.
För det är det. Det här är äkta.
Alla råvaror, spannmålsprodukter, kött, mm, levereras till butikerna runtomkring och folk handlar. Amish eller inte.
Här lever två civilisationer sida vid sida.

Ett smakprov på det närproducerade helt fritt från bekämningsmedel fick vi uppleva på ett genuint steakhouse som sa sig bara använda råvaror från traktens Amish-bönder.
Utan överdrift (och då har jag ätit många hamburgare i mina dagar) var den här den absolut godaste jag ätit. Kött från gård 100 meter bort, tomater, gurka och lök odlade precis i närheten. Osten likaså.

Och på tal på äkthet...
När jag fick frågan vad jag ville ha för tillbehör till min hamburgare och sa "Majskolv", fick jag svaret från den trevliga servitrisen: "Tyvärr, det är inte säsong för det ännu".

Vi har åkt häst och vagn och vi har besökt gårdar och kollat in djurhållning och byggnader.

Anette och Eric kom riktigt bra överens med Kusken John som hade mycket att berätta.
Men de lär aldrig bli facebookvänner.
Som Amish har du varken el, bil, mobil eller liknande.

Det är fascination och hänförelse.
Som sagt; det är så vackert här.
Just nu i denna stund vill jag inte åka härifrån.

Läs hela inlägget »

Efter en lång dag som startade tidigt i morse, checkade vi in på detta jättemysiga hotell på Old Philadelphia Pike.
Det är enkelt, men mysigt, fräscht och rofyllt. 


Vi är i hjärtat av Lancaster County. 
Amish-land
Och allt är så vackert här. 
och
Vi har haft en fantastisk resa genom Pennsylvanias vackra landskap.
Ingen interstate.
Bara old american Highway.
Det har inneburit att vi rest genom de flesta små jordbruksorter från Buffalo och söderut på vår väg.
Det har tagit sin tid, men undrar om det ändå inte varit värt det.
Det är ju så bedårande vackert.
Jag känner mig förälskad.

Nu blir det en liten utflykt till en Amishgård.
Om det tänker jag skriva om i nästa inlägg.

Äventyret fortsätter.

Läs hela inlägget »

Countryside

Nu har vi verkligen kommit ut på landsbygden.
Ett litet frukoststopp på vägen.
Solen skiner. Maten tar tid.
Vi har många mil framför oss.
Men äkta är det.
Genuint så att det förslår.
Tjuvlyssnar på gubbarna i båset bakom.
De pratar om årets skörd.  Känns behagligt på något sätt.
Allt är skönt

Läs hela inlägget »

I väntan på fyrverkerier och blixt och dunder tillbringade vi i kväll kvalitétstid på Niagara Brewing.
Ett perfekt stopp för en ölälskare som mig.


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: niagara brewing

Elvis och jag

Om några dagar; den 16 augusti, är det 40 år sedan Elvis dog. Trodde jag...och en hel värld.
Idag träffade jag honom här..!
Här i Kanada.
Döm av min förvåning när jag fick höra lite smäktande toner och sedan mötas av självaste THE KING!
Nu är lyckan total. Om jag måste dö nu så är det helt ok.

Läs hela inlägget »
Etiketter: elvis, elvis presley

Vi har fått ett bra boende.
Det är gångavstånd till allt.
Just nu är vi tillbaka på vårt rum efter att tillbringat dagen nere vid fallen, men också på häftiga Clifton Hill.
Skönt att få några timmar på rummet och bara slappa, då denna resa påverkas av tidsbrist. Vi måste helt enkelt hålla oss igång i stort sätt hela tiden om vi skall hinna med allt. I vanliga fall när vi reser brukar vi ha tid på oss för någon slappardag in i mellan, men inte denna gång då andra saker denna sommaren påkallat vår uppmärksamhet.
Hursomhelst, vi kör på och om en stund skall vi ge oss ut igen för middag på något trevligt ställe. Igår föll valet på Outback, då vi älskar det där stället och deras helt fantastiska köttmeny. I kväll får det bli vad det blir. Det lär vara köer överallt ändå(igår fick vi vänta drygt en halvtimma innan vi kom in)
Det är så otroligt mycket folk här!

Klockan 22 är det fyrverkerier vid fallet och det vill vi inte missa. Sedan antagligen hemgång.
Vi åker tidigt i morgon bitti ner mot Philadelpia och Lancaster County för att besöka världens äldsta Amish bosättning. I området bor det ca 100 000 Amish som lever på precis samma sätt som man gjorde på 1700-talet.
Det skall verkligen bli spännande att komma dit.

Det drar ihop sig till kvällspasset här och hemma i Sverige natt.
God kväll Kanada.
God natt Sverige.

Läs hela inlägget »

När vi kom till Niagara i går var det mulet och regn i luften. På hotellet berättade de att de regnat en del de sista veckorna här. Något som det aldrig annars brukar göra. Vi fick också lite regn på oss, men det var inte mer än att man klarade av det. Det är varmt, men friskt och luften är så klar och njutningsfull.

De där fallen är sannerligen en turistfälla, men för mig spelar det ingen roll. Det är så oändligt vackert och man vill bara stå där..stå där i timmar och titta.

Jag funderar på de där som gav sig ut för häskskofallet. Jag funderar på Sam Patch som var den första att i en tunna överleva att ge sig ner genom fallet. ( Mitt inlägg om Sam hittar du här )
Hur var det möjligt egentligen?
De där historierna skapar bara ännu mer frågor ju mer jag funderar över dem och ser detta live.
Dumdristighet? Absolut! Än dock imponerar det på mig.

Läs hela inlägget »

Sky wheel

Vi kollar in detta plejs från ovan.

Läs hela inlägget »

Frukost på Macs Buffet.

Dagen skall fyllas med massor av spännande saker.

Nu är vi redo!

Läs hela inlägget »

Niagara Falls

På andra dagen når vi tillslut kanadensiska gränsen och i Niagara Falls fick vi tillslut möjlighet att koppla av och riktigt  bara njuta.

De där fallen är häftiga.
Ännu mer häftigt är hur en hel stad har lyckats slå mynt av sin attraktion.
Allt handlar om fallen och vad det drar med sig.
För så här är det. Niagara Falls är en riktig nöjesstad med sina barer, klubbar, Casinon och nöjesattraktioner.
Lite som ett Las Vegas.
Och folk kommer hit vill jag lova.
Det var länge sedan jag var med om så mycket folk på en sån stor plats senast där gatorna är fulla och kvällens nöjesliv börjar redan vid lunch.

Det finns mycket att säga och det finns förstås bilder till föbannelse.
Men jag slutar där och jag säger:
Godnatt Kanada. 
Godmorgon Sverige!
 

Läs hela inlägget »

Tidig morgon i Clark Summit.
Klockan är fem på morgonen och jag känner mig utvilad. 
Frukosten öppnar klockan 6 och fram till dess har jag läst om den lilla stadens historia och om den lokala kändisen Lauren Weisberger som bland annat skrivit bestsellern "The Devil Wears Prada".
Sedan historien om den första bosättaren i området.:William Clark. 
Han fick  800 hektar land här som betalning för sina insatser i frihetskriget mot Engelsmännen. Detta blev det där vi är nu.

På Wikipedia går det att läsa att det är förbjudet att köpa gitarrer i Clarks Summit. Jag blir inte förvånad. Det här landet är fullt av tokiga förbud, men det väcker min nyfikenhet.
Om detta måste jag fråga om nere vid frukosten.

Frukosten äts från engångstallrikar, men det smakar bra.
Erics kombo på bilden är en blivande klassiker.

Nu bär det av ut på vägarna igen. Idel gamla hockeyorter skall köras igenom. Wilkes-Barre, och Binghamton är några.

Nu åker vi!

Läs hela inlägget »

Clarks Summit

Framme i Clarks Summit, Pennsylvania.
Tänk att bara tjugo minuters bilfärd väster om storstan tas man direkt ut i naturen, där bebyggelse stundtals tycks vara obefintlig.
Man slås av grönskan, allt det vackra, bergen och bilfärden som går upp och ner genom dalar och fantastisk vackra fält.
Av skog och livliga hjortar som trivs som bäst när de får springa över Interstate.

Trots många intryck av dagens äventyr känns det helt klart tillräckligt för idag. Efter en atlantflygning räcker drygt tre timmars bilfärd.
I morgon kör vi de resterande 40 milen till den Kanadensiska gränsen.


"Ta det försiktigt med den kanadensiska gränspolisen", varnade min far.
Den mannen vet, för han följer deras alla steg på teve.
Jag nickade och tackade honom för hans råd. 


Allt har gått bra. Så enkelt att flyga tvärs över Atlanten. På något sätt så har det bara blivit smidigare efter alla hemskheter som lett till hårdare restriktioner. Men som svensk är det sannerligen både enkelt och smidigt att ta sig in i USA.


Nu blir det en tidig kväll, men inte en tidig dag. Klockan är 20 lokal tid och jag tänker lägga mig.
Fortsättningen av äventyret får vänta tills i morgon.

Läs hela inlägget »

På väg

Incheckat och klart.

Nu är det bara att slappna av.

För min del innebär det nu sömn.

Jag lär sova hela vägen .

Så skönt att vara på väg

Läs hela inlägget »

Och plötsligt händer det!
Jag får spela publikt tillsammans med min son. En upplevelse jag lever länge på.
Föresten hela den här veckan har varit fantastisk rolig då vi spelat ihop en hel del. Mycket rap har det blivit, men ikväll blev det inget rappande.
Jag har förvisso skrivit EN raplåt en gång, men den skulle nog ses som väldigt "annorlunda" för den inbitna hiphoparen.

Nu drömmer jag om att jag och Eric skall få samma "kemi" som jag och brorsan jämt haft när vi spelat tillsammans.
Musik är kärlek.

Precis hemkommen (allt för tidigt) från en helt underbart trevlig fest. En sådan där ni vet som man vill dröja sig kvar riktigt länge på.

Men allt har sitt slut och vi är ju dessutom på väg.
På väg över atlanten.

Läs hela inlägget »

Innan avfärd

Det handlar bara om några timmar till avfärd.
Men innan dess skall det bli fest.
Mellan störtregnskurar och solsken styrs den här dagen mot ett vackert slut. Augusti skall få bli den månaden då allt blev skönt och fint.

Läs hela inlägget »

En regndag i Färgelanda.
Men i Niagara skiner solen.
Så jag packar, ordnar med saker och spelar gitarr om vartannat.
Jag och min son repar en låt tillsammans. Det skall bli ett mindre framträdande.
Men de här dagarna när vi spelar och sjunger tillsammans är själva njutningen. Min njutning, att få tillbringa tid med en tonåring som annars helst är ensam på sitt rum och avskärmar sig från sina föräldrar.

Det goda vädret på andra sidan atlanten tycks vara med oss även denna gång och nu är det nära. Inte långt alls.
Skall bara hinna med en fest först.
och kanske någon mer avstämning.

Läs hela inlägget »

Väskorna är på väg in.

Den bästa tiden är just nu.

I det lätt kaotiska. Oavsett hur mycket tid man har, tycks det alltid bli lite stressigt i slutet.

Nedräkningsappen säger förvisso 2 dagar, 2 timmar och nio minuter, men det är just nu som den här familjen har som mest att göra.

Det skall liksom hinnas med lite saker till innan det är dags för avfärd.

Därför ägnas denna stund åt att skriva ut biljetter och vouchers och förbereda packningen.

Den bästa tiden är nu. Så är det.

Allt ligger framför en. En roadtrip som skall avverkas. Platser som skall besökas.

Som alltid vid den här tiden funderar jag på om jag inte skulle kunna förbereda mig bättre, läst på mer, samtidigt som jag ser framemot alla de där sakerna som jag tänker göra.

Det är i sanning en god tid som ligger framför mig, 

framför oss,

 en familj på väg.

Läs hela inlägget »

Augusti och jag skall sluta att misströsta över den här sommaren. Det är som det är. 
Och
Den här morgonen är det soligt och varmt och jag njuter morgonstunden med svart kaffe och tidning.
Det är så som jag vill ha alla mina morgnar.
Sedan följer ett besök i dojon och innan 12 är jag både färdigtränad och redo för hela resten av dagen.
Jag har ett par sandaler som skall gås in.
Förvisso skall det bli en roadtrip med några hundra mil, men det skall promeneras också och det kommer säkerligen också bli några mil. Då krävs det att man har bra på fötterna.

Denna semester kom jag varken till Tiveden eller Stockholm. Känns tråkigt.
Nu tar jag sats mot Kanada.

Läs hela inlägget »

Livet är fullt av överraskningar. Som till exempel på vår promenad idag då vi höll på att trampa ihjäl den här lilla krabaten.
Som tur är såg vi honom i absolut sista stund där han låg uppkrupen på grusvägen.

Läs hela inlägget »

-

Första augusti och jag skall sluta att misströsta över den här sommaren. Det är som det är. 

Och

Den här morgonen är det soligt och varmt och jag njuter morgonstunden med svart kaffe och tidning.

Det är så som jag vill ha alla mina morgnar.

Sedan följer ett besök i dojon och innan 12 är jag både färdigtränad och redo för hela resten av dagen.

Jag har ett par sandaler som skall gås in.

Förvisso skall det bli en roadtrip med några hundra mil, men det skall promeneras också och det kommer säkerligen också bli några mil. Då krävs det att man har bra på fötterna.

Denna semester kom jag varken till Tiveden eller Stockholm. Känns tråkigt.

Nu tar jag sats mot Kanada.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter