2017 > 09

Det är sista dagen i september och hösten är total.
Jag tillbringar de första aktiva timmarna på klubben och därefter lunch och några timmars vila.
Sedan ett försök att piggna till genom en härlig promenad och en del lövsparkande. 

Det letas nya resmål (helst söderut) men numera tycks det vara svårt att hitta just det där man söker.
Det är vin och samtal och hösten finns hela tiden där och lägger sitt mörker runt kvällen.
Det är sista dagen i september, men det känns som att både oktober och november kommit och gått.

Läs hela inlägget »

Efter att fått vila i ett par timmar är det nu dags att hänga med grabbarna.
Dags för filmtajm!

Läs hela inlägget »

Mitt liv är som en George Strait låt.
Den där fantastiska artisten har alltid en låt som handlar "precis om mig".
Efter att jag tränat tre dagar i rad ger jag mig nu i kast med det näst bästa och näst näst bästa och det näst näst näst bästa mot mentalt missmod; God mat och dryck, skön musik och goda samtal.

"Cold beer conversations
Just a couple old boys, a little time well wasted
Trying to figure out life
Trying to figure out girls
Trying to find our place in this crazy old world
A little truth, a little frustration
Cold beer conversation"

Det här blir bra!

Läs hela inlägget »

Torsdag morgon 

Ett skönt lugn och dessutom mycket tid till godo innan det är dags att rulla iväg till jobbet.

Bäst av allt - all härlig träningsvärk!

Och på bilden ses en riktigt nöjd och glad Tommy från gårdagens träning. 

Precis det där vill jag ta med mig in i den här dagen.

Läs hela inlägget »

Workout

Det rullar på.
Redan onsdag och jag förbereder mig för mitt tredje träningspass den här veckan.
Hård fysisk aktivitet är den absolut bästa medicinen om man inte känner sig i form mentalt.
Bättre än alkohol, bättre än musik.
Så många gånger jag åkt till träningen och nästan tvingat mig dit för att jag inte alls känt för att utsätta mig för något, men ändå åkt dit med inställningen;
"jag byter om och så kör jag det jag vill (om jag vill)"
och så har jag ändå kört på för fullt...
Den där känslan efteråt är obeskrivligt skön och läker på något sätt ett mentalt missmod.

Läs hela inlägget »

Idag på jobbet fick jag glädjen att leka med en megafon för en stund.
Varje människa borde ha en egen megafon. Vilket underbart redskap.
Och gammalt.
Megafonen uppfanns på 1600-talet. Det var det nog ingen som skulle gissa.
Det är sån kunskap jag har.
 I ärlighetens namn en ganska ointressant kunskap. Lägg därtill att jag glömt vem det var som uppfann den så förstår ni att det inte är så mycket.

På bilden ser ni mig försöka kopiera Bryan Adams från albumet Waking up the neighbours från 1991.  Bryan står bakåtböjd med en cool megafon i handen på konvolutet.
Ett av det coolaste skivalbumen ever.
Jag lyckas dock inget vidare med min imitation.
Men
Jag får en rolig stund i en annars ganska trist dag, 


Läs hela inlägget »

Ett inlägg som aldrig blev av och jag hittar det där kortet och minns en kväll förra veckan när min mor var hemma hos oss och ungdomarna  bakade paj och umgicks med min mor.
Och så jag som tog ett steg tillbaka och betraktade...

 Mamma skrattade konstant och de tre fick en fin stund tillsammans. 
En befriande stund i ett skarpt läge då allt bara var oro och ledsamhet när pappa låg på sjukhus.
Den där bilden med de där tre tillsammans kommer jag ha kvar inom mig länge, länge.

Läs hela inlägget »

Min dag

Ny vecka och på mitt skrivbord på jobbet påminns jag av hur min arbetsvecka slutade...

På min arbetsplats finns det en fin tradition med en trivselgrupp som när man tycks behöva det mest, överraskar oss andra på ett positivt sätt.

Visst tycker jag om choklad, men det är själva tanken som gör mig så glad och helt varm inombords.

Läs hela inlägget »

"From Hank to Hendrix
I walked these streets with you
Here I am with this old guitar
Doin' what I do."


Det är söndag kväll och jag sitter och lyssnar på musik.
Neil Young spelar och sjunger sitt mästerverk "Hank to Hendrix" och jag tar in, noterar och konstaterar.
Jag har ägnat tid i staden och jag har varit hos mina föräldrar på middag.
Så nära frid som möjligt råder.

Och jag och mamma tar en promenad sedan och hösten visar sig på något sätt från sin bästa sida och vi stannar till ett antal gånger och bara står och tittar och tar in. Det är jag och min mor.
I huset är min son och pappa och vi alla fyra får en riktigt fin stund tillsammans kring en fantastisk god måltid och när jag tänker efter kan jag inte minnas när jag senast åt hos mina föräldrar...
Så nära frid som möjligt råder.

Det är dunkelt i mitt rum, snudd på mörkt , men musik strömmar fortfarande taktfast mellan dessa väggar och jag blir kvar i tankar och funderingar.
Tankar på det man en gång trodde på, det sanna och enda verkliga...
Och livet och dess skeenden sätter återigen saker på sin spets och återigen inser jag att i allt det stora är man bra liten och alltid, alltid ensam.

Läs hela inlägget »

NY

Lördagen är så sövande.
Mina rum är tomma och tysta så när på en tvättmaskin som hörs jobba på avstånd. 
Det är så tråkigt att bara skriva ord som "trött" och "orkeslös", men den här tiden är speciell på så sätt att de allra flesta i min omgivning har en för hög arbetsbelastning och är helt avsaknade av ledig tid. Däremellan alla andra aktiviteter som man blivit involverad i, som med tiden blivit "måste aktiviteter". Just där är jag också nu.


Och jag tvingar mig själv att stanna uppe och inte lockas ner i vilande ställning som jag allra helst vill. Jag tar en promenad i duggregn och jag brygger mig alldeles för starkt kaffe och dricker det med förhoppning om att få till en förändring...
Den kommer inte.


Så det blir en kompromiss mellan det aktiva och det stilla, där jag tittar på lite kort från sommaren och jag fastnar vid alla New York-bilder som togs i augusti.
Jag rycks med förstås och jag letar upp den där speciella NY-känslan, försöker återskapa den där speciella atmosfären när en hel värld möts på en plats samtidigt...

Som alltid när jag återkommer till just New York i mina tankar, infinner sig det där vemodet över att inte vara där, men också längtan att få vara där.
Den där ständiga längtan som jag haft sedan första besöket 1990 och som hela tiden funnits inför mina återbesök.
Det finns få platser som gjort sådant intryck på mig och i denna stund, just nu, borde jag sitta på ett kafé någonstans runt Greenwich Village och helst i närheten av Washington square park; fika, umgås, skratta, titta på folk och framförallt inte bry mig att en hel värld runtom alltihop är galen.

Läs hela inlägget »

Det är kallt, regnigt och friskt på min promenad genom Färgelanda.

Jag har varit och hälsat på min mor.

 Vi  har också promenerat och vi fick en fin stund tillsammans.

Jag har också pratat med min pappa som är färdig på sjukhuset och vill hem. 

De här dagarna har sannerligen varit prövande och trista, men nu vill min far hem och jag åker genom ett regnigt Dalsland som är så fuktigt nu så inte ens den mest inbitne regnälskaren med trovärdighet kan säga att de behövs mer nederbörd.

Och denna gång behöver jag inte hämta honom på någon avdelning för han står redan utanför hela sjukhuskomplexet och väntar på mig i regnet.

Så trött är han antagligen på vita väggar vita rum och jag har varit i de flesta han fått besöka denna vecka  (och det är en del) och nog har allt varit vitt alltid. 

Det finns verkligen något så deprimerande i det. Nåt ångestframkallande och dödsnära. 

Och...

när jag får reflektera och tänka efter inser jag hur mycket jag faktiskt påverkats av de här resorna, de här stegen jag tagit i dessa vita hallar, de här timmarna i de vita rummen av väntan och med det...dess förtvivlan.

Allt slutar bra den här gången, men lämnar kvar en mix av frågor, oro och osäkerhet.

Läs hela inlägget »

Jag åker på en snabbvisit till sjukhuset och när jag kommer hem sitter storasyster och tålmodigt hjälper lillebror med kemin inför kommande prov.


På spisen står en kycklinggryta och jag äter av den. Mycket god, även om min aptit för tillfället inte är speciellt stor.


Jag drar mig undan sedan till ett rum i tystnad och stillhet. Jag känner mig så trött och orkeslös. Det blir ingen träning i kväll heller för min del, men iställlet skall jag hämta hit min mor och ser framemot det.
Det är en märklig tid och marken där jag går känns ojämn och skakig. 
Allt jag vill är att bara få sova länge, länge, för att sedan vakna upp och känna att allt bara är bra.


Jag är som alltid den obotlige optimisten.

Läs hela inlägget »

Akut

Det är en kväll och natt på Näl. 

Igen.

Ännu en gång förundras jag över hur bra sjukvården fungerar och otroligt väl man blir bemött.

Man är aldrig förberedd på när man skall åka in. 

Man är aldrig förberedd på det där samtalet. 

Det bara kommer.

Och sedan väntan, trots att allt går så fort på akuten. Fullt pådrag från start.

Massor av folk runtomkring

Men ändå så känner man sig som anhörig.... som en son...aldrig så ensam som just då.

Det handlar om att vara stark när man egentligen är svag. Att vara lugn, när allting inom en egentligen bara stormar.

Inget är som det skall 

Det är natt och jag vill bara att det skall bli dag.

Läs hela inlägget »
Jag på väg att rösta i församlingshemmet i Färgelanda Jag på väg att rösta i församlingshemmet i Färgelanda

Tredje söndagen i september.
Solen värmer stundtals.
Var fjärde år så här dags är det kyrkoval. Många bryr sig inte. Det är dumt.
Jag tror på vikten av att använda sig av sina demokratiska rättigheter. 
Som tur är förstås finns också möjligheten att avstå. 
Jag tror dock på att göra det. Denna gång känns det dessutom ytterst viktigt.

Så jag utför alla dagens ärenden (och de är en del) däri att rösta.
Jag äter en förträfflig söndagsmiddag, jag tillbringar tid ute och väl inne tar jag mig tid för att reflektera och fundera lite på veckan som kommer. Detta i min favoritfåtölj.

Och inte är det någon värme ute, men en fantastiskt fin höstdag.
Dörrar och fönster är öppna, men längesedan är tiden när det var varm frisk luft som kom in.
Nu blir det bara iskallt.
Men, jag låter det stå öppet och jag lägger en filt över mina knän och lutar mig bakåt.
Det är kyligt, friskt och tyst.



 

Läs hela inlägget »

Ibland känns det lite extra bra att vara förälder.
Ikväll är en sådan stund.
Min son hade väntat i månader på denna stund.
Nu fick även hans föräldrar vara med om en helt oförglömlig kväll som kommer finnas kvar i oss länge, länge.
Sebastian Stakset har verkligen en viktig historia att berätta och att jag sedan fick tillfälle att berätta för honom, hur mycket han betytt för min sons musikaliska liv och hur Sebastian sedan tog honom till sig och gav sin tid för en pratstund, känns fantastiskt. 
Ibland blir allt bara så bra.

Läs hela inlägget »

Jag hittar ett äldre foto på mig och min bor Ronny. Platsen är Gyldene freden.
Vi ser tillfreds ut där vi sitter i våra mörka Manchesterkavajer.
Just valet av att bära mörk Manchester känns helt rätt i sammanhanget.
Vi är ett med Freden.


Idag har jag ett annat val jag skall göra som inte känns lika lätt.
Jag skall åka på hip hop konsert med min son. Min son sätter på sig en stilenlig  t-shirt med någon raplegend. Även jag har det alternativet, men är tveksam
Helst skulle jag vilja bära min Beastie boys T-shirt och kanske skulle jag gjort det om det inte var för min son. Jag är inte helt säker på vad han känner min roll i sammanhanget är. 
Om han tycker det är så coolt att hans medelålders farsa kommer dit med honom klädd på det sättet.
Tidigare i veckan föreslog jag entusiastiskt att det måste bli en skön groupie tillsammans med artisten i fråga. Han förklarade; "gärna en bild med honom, men utan dig"
På något sätt känns förslaget om den där gemensamma gruppbilden oönskad av min son...
Så jag sätter på mig en skjorta och ser ut som den medelålders förälder jag är.
Min son är förväntansfull och visst känns det även lite spännande för mig.

Och
Kanske borde jag också sätta på mig min mörka manchesterkavaj...

Läs hela inlägget »

I am a giant



Jag kommer från jobbet tidigt.
Eller, egentligen inte tidigare än vad jag skall, men det är inte kväll ännu utan eftermiddag och den för tiden sällsynta soliga vardagen erbjuder sina värmande strålar till just mig.
Så jag sätter mig ute, dricker en kall amerikansk öl, kisar mot solen och tänker på ingenting alls.
Den här veckan har varit extremt påfrestande, men jag klarade den bannemig. 
Och
Jag gjorde det riktigt bra.
Ibland och kanske som oftast är man bra på att "peppa" andra och glömmer att man själv också behöver pepp och kärlek.
I kväll skall jag ha koll på det där.

Läs hela inlägget »

En torsdag skall alltid innehålla god mat och dryck.
Så det blir gårdshandel inför kvällens middag och fläskotletterna blir saftiga och välsmakande till klyftpotatisen och de ugnsrostade polkabetorna.
Vinet är fruktigt och lättdrucket och perfekt anpassat till matens smaker.
Det är njutning och stämning runt bordet.


Det här må vara den kanske jobbigaste och mest intensiva arbetsveckan det här året, men en sån här kväll kan återskapa ett liv till perfektion.


När jag drar mig tillbaka till biblioteket sedan med mer vin och belåtenhet, låter jag Vince Gill sjunga och spela "Down to my last bad habit".
Den där rösten, den där gitarren, det här vinet, den här kvällen...


Från nu ger jag alla som orsakat mig galenskap den senaste tiden min förlåtelse.

Läs hela inlägget »

Urbs aeterna

För sex år sedan var jag vid denna tid på väg till Rom.
Det är sånt man får reda på om man läser sina gamla blogginlägg.
Året var 2011 och jag hade fått möjlighet att att äta frukost ihop med min yngsta bror.
Trots att vi bor ca 400 meter ifrån varandra, ses vi allt för sällan.
Ett typiskt "mitt i livet fenomen" som jag tror att de flesta i min ålder känner igen sig i.
Först hade just den där morgonen försvunnit ur mitt minne, men när jag kollade på kortet och noterade att han bläddrade i en gammal läsebok, Erics läsebok, minns jag att han förvånat konstaterat att detta var samma läsebok som han en gång hade haft i årskurs 3.

Och
Jag minns att Vår frukost ihop gav mig möjlighet att få svar på mina frågor om katakomberna i Rom.
Min bror kan sådant.
Det gav mig dessutom insikt och förklaring om nattvardens utformande, Nero, number of the beast, 666 och Armageddon.
Allt detta genom att beröra Roms katakomber. Efter att fått denna sista pusselbit i mina förkunskaper om den gamla staden, tillbringade jag en fantastisk weekend i den eviga staden.
 

Läs hela inlägget »

I kväll kom jag inte iväg till klubben och något träningspass. Känner mig trött i både kropp och knopp, men framförallt är det skönt att få en kväll så här i veckan då man kan få ordning på sånt som man ligger efter med och dessutom få möjlighet till att planera framåt. Jag tycks ligga efter på alla plan...

Men
Igår tränade jag och det var ett sånt där riktigt skönt pass som var väl balanserat och en Tommy som fokuserade och jobbade på bra fysiskt. Den där känslan efter ett pass då man själv känner att man presterat väl, är helt underbart skön.
Att jag var trött syns tydligt på bilden där jag poserar med min "motståndare" efter en hård fight. Han ser dock "otrevligt" fräsch ut...

Och
det är tid att sluta att hänga upp sig på saker och gå vidare, för jag har varken tiden eller energin till att göra det.

.....

Jag förhör inför prov och jag spelar gitarr och sjunger med min son. 
Jag tar tag i mina "måste-göromål" och noterar misstroget att det är mestadels jobbrelaterade uppgifter som behöver göras.
Det är tisdag och så mycket kvar av veckan. Ändå känns det som att jag är utsatt för en sån tidspress.

Läs hela inlägget »

Nora är en plats som man gärna återkommer till.
För ungefär ett år sedan var jag här senast och då hade jag en förhoppning om att snart vara tillbaka.
Vad är det som gör att man trivs bättre på en del platser och på andra skulle man absolut inte kunna bo?
Människorna, klimatet, bebyggelsen, atmosfären?


Dagarna har dock tillbringats i Lindesberg.
En gång i tiden försökte statsmakterna tvinga Noras och Lindes invånare till en gemensam nybildad stad vid namn Järle.. Det lyckades inte.
De fick båda stadsrättigheter 1643

Nu lunchtid
Om fyra timmar är det dags för hemfärd. 
Slut på ännu en vecka.
På bilden syns fallna gulnande löv.
Det är höst nu.
Så är det oavsett man vill det eller inte.

Läs hela inlägget »

En helg med judo på schemat.
Tillsammans med vänner hemifrån, men också från hela landet.
Mina år inom den här sporten har skapat många vänskapsband.
Kanske kan den här helgen bli räddningen mot mina humörsvängningar?
Eller kanske rätterligen de sista dagarna; Ett total oönskat humörsläge!
På bilden jag och min vän Lars. Vi började träna i samma klubb 1981. Den där klubben hemma förde oss samman "for life".
36 långa år. Och "We are still going".
Just nu är livet på topp!

Läs hela inlägget »

På väg

Det är en resa genom natt till dag.

En roadtrip om man så vill.

En resa uppåt landet.

Och

Jag kan inte sova. Jag vill se hur allt dagas.

Dessutom dessa goda samtal. 

Det finns alltid en glädje i att vara på väg.

Läs hela inlägget »

Jag dricker öl och jag vilar. Två givna humörshöjare. ...i vanliga fall...
Men ibland lyckas inte ens låtskrivande skapa det där lugnet inom mig som jag nu så desperat söker efter. 
Jag bär en eld inom mig. Okontrollerad och oberäknelig. 
Ibland är just det där; "att inte vara på humör", för mig det mest destruktiva sinnestillståndet.


Och
Jag vill ha det som innan, för det var tillräckligt galet då.
Jag vill inte ständigt utmanas och hela tiden ha full beredskap.
Jag vill kunna sova om natten och möta dagen utan att konfronteras med den där meningslösa kampen.


Min son spelar gitarr och sjunger. Jag sitter i samma rum och lyssnar.
Det är sånt här man skall fylla sitt liv med.
Lämna dårskapen utanför.
Det blir mitt andningshål i denna skitdag.


Jag har inte bloggat på dagar.
Det här är ingen blogg för dårar.
Det här är ingen plats för ilska och frustration, ändå är jag just här och nu...


Och
Om några timmar ger jag mig i väg. 
En roadtrip genom natt till dag.
Den här cirkusen som råkar vara mitt liv rullar vidare. Nya platser skall besökas. Livet rullar på. Lite snabbare, lite tuffare.

Läs hela inlägget »

Det är speciellt med barn som växer upp.
Numera tränar jag och min son ihop kontinuerligt.
Det är häftigt!

De är också häftigt att jag och han skall åka på vår första utbildningshelg tillsammans.
Vi och ett helt gäng andra från klubben.
Jag ser verkligen framemot det. Förstås skall utbildningen bli toppenkul, men också den där känslan att få göra det med sitt barn, att få dela ett intresse med sin son...det är speciellt.
Som när jag och min far åkte runt på helgerna när jag var yngre, år efter år, till nya platser, nya städer, nya arenor.

Det där har jag att vara tacksam för. Det är det som fyller mitt liv med mening.

Läs hela inlägget »

Inatt hade jag en dröm om att jag befann mig på Greenwood cemetery.
New yorks äldsta kyrkogård.
I hjärtan av Brooklyn.
Jag gillar det där stället, men i natt var det en mardröm.
Jag låg i en låda långt ner i ett hål och när jag öppnade mina ögon såg jag att det stod fullt med folk där uppe.
Ganska snart började jord falla ner och mardrömmen var ett faktum när jag insåg att det var de som kastade ner den.
Det var dags för mig att begravas, det var slut för mig och allt som fanns kvar var folkets jubel...

Det här med drömmar är inga enkla saker.
Framförallt när de känns oönskade och hemska.
Men jag följer inga tecken och jag bearbetar inga  traumatiska händelser för att gå vidare, men samtidigt kan jag inget annat än att konstatera att min dödlighet gjorde sig påfallande påmind.

Och nu när jag precis lagt mig, kommer de där bilderna tillbaka och med det även funderingar.
Sigmund Freud såg drömmarna som inre omedvetna lustar och spärrarna mot att utföra dem.
För mig är de mer som sju år av överflöd, följda av sju svåra år.

Läs hela inlägget »

Ett dygn på konferens har kommit och gått.
Om det bara varit för den där magiska utsikten från balkongen och allt annat inte varit bra, så hade det varit ett fantastiskt dygn ändå.
Visa bilder ingjuter bara total magi inom en.
Det har varit ett dygn med föreningsutveckling på högsta nivå och jag måste säga att Färgelanda judoklubb är fantastiskt. Vilka människor, vilket driv!

Nu hemma.
Det finns saker att ta tag i.
I september månad kommer jag vara borta varenda helg.
Det är bara roliga saker som väntar, men det kommer bli jobbigt ändå.
Då känns det skönt att veta att jag haft en underbar sommar då jag verkligen haft möjlighet att "ladda upp batterierna" och fylla mig med energi.

Nu sitter jag och går igenom sommarens bilder på mobilen.
De skall föras över och sparas.
Det blir en härlig minnesresa genom sommaren som gått.

Nu september och ny tid rullar in.
Jag ser trots allt framemot att dokumentera höstlöv och snö.

Läs hela inlägget »

Det är en konferenshelg.
21 klubbfunktionärer, men också människor som står mig ganska nära. 
På bilden; jag till höger tillsammans med Min ständige följeslagare i dessa sammanhang; Lars. 
Mäktiga Uddevallabron i bakgrunden och sköna Gustavsberg...


I exakt 30 år har jag och den här mannen hängt ihop.


Massa konfererande, men också möjlighet till en hel del roligheter har den här helgen att erbjuda.


I detta sammanhang just här och nu, har jag ynnesten att vara i.
Kvällen är varm och spännande.


Läs hela inlägget »

Tillsammans

Helgen är nära och arbetsveckan är slut.

Det har varit väldigt mycket den senaste tiden och det har inte funnits tid för familjen att umgås.

Kvällen tillhör dock bara oss och inte finns det väl något bättre att börja med än en god middag tillsammans?

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter