2018 > 06

Det här kanske kommer bli en sån där dag man kommer minnas när året närmar sig sitt slut. Eller om 5 år, eller 10 år...
Ni vet hur det är; när det kommer omkring är det inte så många dagar man kan sortera ut och faktiskt kan återge till fullo. Man minns episoder, man kan minnas händelser, man kan minnas den där semester-resan i stora drag, men om någon frågar mig vad jag gjorde tisdagen för tre veckor sedan, kommer jag inte kunna svara. 
Denna resa kommer jag att minnas och jag kommer minnas mer i detalj denna lördag den 30 juni. Månadens sista dag. Jag kommer minnas att detta var vår första riktiga slappardag under resan. Hur vi bytte rum tidigt på morgonen och tog oss till en byggnad ännu längre upp i bergen. Hur vi kånkade med väskorna upp för de smala trapporna, allt för att vi skulle få stanna kvar här i Minori. För att vi skulle få stanna kvar hos Fabi på Casa San Michelle. 
Hur vi åt frukost länge sedan och timmarna i trädgården, jag mestadels under ett parasoll, men också en del utanför. Jag kommer minnas sommarprogrammet med Claes Månsson som jag lyssnade på i rummet timman innan vi gjorde oss iordning och gick ner till den lilla byn.
Jag kommer minnas att "vårt bord" var upptaget när vi kom ner till den restaurang som vi suttit vid varje dag och som liksom stått orört och bara väntat på oss dagarna innan. 
Jag kommer minnas den helt fantastiska kycklingrätten och hur mätta vi var när vi sedan bestämde oss för att gå tillbaka upp igen och hur det var extra jobbigt i trapporna upp.
Sedan de trevliga samtalen med gäster och hotellets ägare.
Och så kommer jag minnas den knallröda fullmånen som hängde som ett eldklot på himlen och färgade havet alldeles rött.

Läs hela inlägget »

Vi har bestämt oss för att stanna kvar i Minori. Vi har varit på alla de där”glassiga” ställena på Amalfikusten, men inget slår faktiskt Minori. Inget slår det genuina här och människorna är så enkla och lätt att komma inpå. Inget av den där kommersförstörelsen vi såg i Positano igår, eller i Amalfi, eller Ravello.
Sitter förresten och tittar upp mot Ravello just nu. Denna by för rika och kulturkändisar som förser övriga kusten med så viktiga skattemedel (vår vän nere på vår stamkrog har berättat det). Det är vackert även där, men jag skulle inte vilja bo där.

Och idag är således den första dagen utan några bestämda aktiviteter alls. Efter att vi gjort, Pompeji, besegrat Vesuvius, tillbringat några fina dagar i Salerno, gjort dagsutflykter från Minori till Amalfi, Ravello och Positano, känns det så skönt att bara få några dagar här uppe i bergen i Minori, innan vi avslutar denna resa i Neapel.

Idag skall jag läsa, skriva, dricka vin och överdosera med kaffe (kaffeintaget är en av de där sakerna som har fått stå tillbaka i vårt späckade schema så här långt). 
Jag njuter.

Läs hela inlägget »

Det har varit en fantastisk dag på många sätt. Framförallt för alla dessa oförglömliga mötena. Dessutom blev det också klart ikväll att vi kommer stanna här i Minori ända fram till att vi avslutar denna resa i Neapel. Det känns som ett riktigt och viktigt beslut.
Jag är tacksam för att det fanns möjlighet för oss att stanna några dagar till här. Nu går jag och lägger mig med ett leende och i fullkomlig harmoni. Fortsättning följer - här på bloggen!

Läs hela inlägget »

Amalfi

Vi tog "en sväng" till Amalfi. Den här kustens största stad ...och kanske den livligaste. Vi åkte buss hit. Nästa gång blir det båt. 40 minuter de 4 kilometerna med buss till Amalfi tar 10 minuter med båten. Dessutom känns det lite lugnare...
En gång i tiden var Amalfi en av de absolut viktigaste hamnstäderna och man tävlade om handeln runt Medelhavet med Venedig. Sedan erövrades Amalfi av normanderna. Då tappade Amalfi sin betydelse inom handel. I allafall på den stora arenan.
En gång i tiden var också Amalfi berömd för sina skolor inom juridik och matematik. Det är sånt nörderi som man lär sig om man älskar att läsa på om sitt resemål. Jag kommer dock minnas Amalfi för den mycket speciella katedralen med den speciella fasaden som liksom tar en med in i sagornas värld. 

Läs hela inlägget »

Ravello gör ingen besviken. Klart värt mödan för att ta sig dit. Men; att ta sig fram på Amalfikusten är lite av ett äventyr bara det. Det var med lugn i kroppen jag klev på bussen till Ravello, även om den var överfylld. Förstod att det skulle vara klokt att lämna bilen. Efter bussfärden förstod jag att det är klokt nästa gång att ta båten...
Men Ravello levererade och snart kommer man inte längre klara av att förundras över alla dessa vackra vyer, för de finns överallt. Aldrig har jag mött så mycket vackert. 

Garbo och Wagner bodde vackert i Ravello. Men...jag kan inte låta bli att fundera på hur det var på Wagners tid att ta sig dit upp. Ännu mer strapatsfylld. Måste tagit en evighet.
Jag frågade sedan "min vän" på restaurangen här i Minori (som jag börjar kalla min stamkrog) hur man överhuvudtaget vill bo så där. Jag menar; det är ju vackert och så, men ett helt företag att ta sig både dit och därifrån. Hon svarade att rika människor vill ha det så och tillade sedan att Ravello och de skatteintäkter som kommer därifrån var mycket viktiga för hela Amalfikusten. 

Varje år anordnas en välbesökt musikfestival i Ravello. De håller som bäst på med att förbereda för den nu. Det är inte för inte som Ravello kallas musikens stad. Jag hade gärna sett en konsert på den läckra scenen (se bild).

Läs hela inlägget »

Innan Wagner

Igår kväll var en månkväll och kväll blev natt och den ljumma medelhavsvinden omslöt mig med välbehag och lugn.
Månens sken lös upp den annars kolsvarta kvällen
och jag satt där ute och tänkte på vad sådana här stunder gör med en. Vad viktiga de är för välbefinnandet. Att bara kunna sitta så här en stund och ta in och ta emot. 

Och denna morgon vaknar jag pigg och utvilad och trots att det blev sent i natt tycks allt det där härliga som kom till mig då gjort gott.
Det finns planer för att ge sig till Ravello idag. Dock har vi fått till oss att vi bör lämna bilen "hemma". Alternativen är buss eller båt.

Wagner-land 350 meter upp i bergen.
Musikens stad, eller som den kallas på italienska 
 "La Città della Musica". Här höll en gång i tiden också Greta Garbo till. Något som det fortfarande skall "skrytas "om där. Jag ägnar denna morgon åt att läsa på lite extra om just Garbo. Den kvinnan fascinerar.

Det drar ihop sig till frukosttid. Det är en klarblå himmel idag. Jag förbereder mig för en svettig och strapatsrik färd upp i bergen. Jag tänker på kvällen i går..på den ljumma natten och månen som lös upp alltihop och hur vackert allt just nu är omkring mig.

Läs hela inlägget »
Jag har tagit skydd i skuggan. Under druvorna som hänger i klasar över mig. Tillbakalutad med blicken ut mot havet.
Och för en sekund tänker jag på alla de där tokigheterna som händer runtom i min värld som kan göra mig totalt galen av ilska, men jag släpper det Loka snabbt. Det blåa har en lugnande inverkan. Världen får jag jag rädda någon annan dag.
Läs hela inlägget »
Det är njutartid.
Det är semester på riktigt och frukoststund blev som en hel evighet med blick över havet och över staden. Det här stället kan kanske erbjuda världens bästa kaffe. Bara det...
och om en stund skall jag sätta mig i det som här kallas ”trädgården” i en solstol, luta mig tillbaka och lyssna på en bok. I skuggan sedan skall jag dricka av det lokala vinet och lyssna på historier om Minoris dåtid. Människorna här är så genuint trevliga. Det är äkta vara och de pratar gärna med en historietörstande medelålders svensk man som samlar på historier om livet.
Det här är platsen som alltid ler och jag ler tillbaka, tillfredsställd och nöjd.
Läs hela inlägget »

Jag har tillbringat en dag i den här lilla staden och jag kan inget annat än att säga att det har varit otroligt trevligt besök så här långt och fantastisk vackert.

Läs hela inlägget »

Minori

Det är första stoppet på Amalfikusten. Det är fantastisk utsikt och citroner.
Vi valde kanske Minori för att det finns så lite skrivet om just denna stad. Att det kändes så outforskat för oss svenskar. En känsla av att det är en outforskad pärla på Amalfikusten. Det känns som att vi gjorde rätt val.

Men att ta sig hit är inte det lättaste. Den smala, extremt kurviga vägen är minst sagt speciell. Stadskörningen ännu svårare.

Det sägs att det är här i Minori Limoncellon kommer ifrån. Den lokala citronlikören på Amalfikusten. Jag kan konstatera att man inte behöver gå långt för att hitta något ställe som säljer Limoncello.

Idag har Vi känt på Amalfikustens enda sandstrand och vi har gått förbi ”Di Risi”; konditoriet som är välsignat av påven och nu säljer gudomliga bakelser. (Dessa skall provas på i morgon). Det har ätits pizza och samtalats med de så otroligt gästvänliga folket här.

Fantastiskt med en sån här ort där turismen absolut inte tycks satt sina spår.

Läs hela inlägget »

Frukost skall vara riktigt söt. Iallafall enligt de restauranger vi äter på. Att man inte vill ha socker i kaffet väcker misstänksamhet och höjda ögonbryn. Känns bra att man fortfarande kan väcka känslor. 

En ny dag i Salerno har tagit sin början. Det blåser lite, men solen skiner precis som att den aldrig gjort något annat. 

Och kaffet smakar bra och det söta också och nu ligger dagen framför en som en okörd autostrada. Det känns spännande.

Läs hela inlägget »

Salerno

I en annan tid och kanske i ett annat liv skulle jag kunna tänka mig att bo här. Iallafall för ett tag. Att leva och verka i Salerno känns tilltalande. Det känns som jag.

Och vi är just här i Salerno för att vila upp oss efter en lång vinter och vår. De senaste veckorna har varit kämpiga. 

Nu har jag börjat tänka Amalfi, Ravello och Positano. Ja flera andra platser också. När energin kommit tillbaka blir det antagligen ditåt som denna resa går vidare.

Ikväll går jag längs strandpromenaden och insuper hela den här sköna medelhavskänslan som jag i just denna stund njuter av.

Och det slår mig att det är lätt att fantisera om Salerno.
Det känns så bra.

Läs hela inlägget »

Vi skulle besöka gamla stan. 

Ibland skall man inte lita på Google maps, utan använda sunt förnuft. 

Vi gick i "hundratals" trappor. Vi nådde toppen efter drygt en timma. 

Det skulle visa sig att vi bodde precis bredvid. Nere vid havet. 

Nu krampar lår och vader och fötterna är hårt sargade efter några dagars semestervandring. 

Hittade ett apotek. Nu skall hälsprickor och skavsår ombesörjas.

Det här är inget klagobrev hem. Allt är egentligen väldigt bra.

Läs hela inlägget »

Vi kom till Salerno igår kväll.
Vi kom för strandpromenaden och pizzan.
Det har varit några hektiska semesterdagar. Nu skall det vilas upp.
Några fridagar innan jag intar Amalfi kusten. Nu är tid för att  skriva och lyssna på italienska smörsångare.
Natten är högljudd och het.

Läs hela inlägget »

Vesuvius

Idag besegrade jag Vesuvius.
Men det tog sin tid. Sedan vandrade jag omkring i Pompejis ruiner i timmar. Som jag sagt tidigare; det här är en dröm jag burit i decennier. Riktigt magnifika upplevelser. 
Nere i vulkanen rök det. Det kändes häftigt.
Men det har tagit på krafterna. All  denna vandring och alla dessa intryck har satt sina spår.
I morgon tänker jag inte gå upp förrän klockan åtta. Då skall jag lägga ut några bilder från Pompeji också.

Läs hela inlägget »






 
Pompei och Vesuvius är en gammal pojkdröm.
Ett säkert kort på min bucket list.
Jag var tolv år och såg på Hatte Furuhagens program som hette Pompeji bakom ruinerna på Sveriges television. Jag fullkomligt trollbands.
Serien var en blandning av reportage och spännande underhållning, där Hatte vandrade bland nutidens ruiner, men också dök upp i den antika miljön som han rekonstruerat.
I morgon skall jag få göra den där vandringen som han gjorde. Det känns stort. Det skall också bli en resa upp till vulkanen. Häftigt!
Ikväll har det vandrats i omgivningarna häromkring. Pompeji känns bra.

Läs hela inlägget »

Frankfurt

Vi tillbringar en eftermiddag på en flygplats.
Frankfurt känns så familjärt. Kanske den flygplats vi använt oss mest av genom åren. Härifrån tar man sig ut i världen. porten mot friheten. Tids nog flyger vi.
Innan dess handlar det egentligen bara om att njuta av det som erbjuds.

Och ikväll drabbar Sverige samman med tyskarna i en sport som jag egentligen inte bryr mig ett dugg om. Men det är spännande att ta tempen på de tyskar man möter. Att liksom känna av hur de känner inför ikväll. Här är det ingen som tror på förlust. Precis som att det inte skulle vara ett alternativ. Man är ju världsmästare. Världens hjältar.

Jag smuttar på kaffet sedan och tittar på alla människor som är på väg någonstans. Jag studerar deras ansiktsutryck, tjuvlyssnar på deras dialoger. Det här är en plats full av upptäckare oavsett om de vet om det eller ej.

Läs hela inlägget »

Mainstream

Och just här och nu är jag på väg.
En tidig roadtrip. En resa bara bort. Här någonstans gör jag nu ett bokslut. Ett mittårsbokslut. Allt är fortfarande ljust. Som en evig sommardag, ..men allt ändrar sig vad det lider. Väskan är packad. Minimalt med kläder och saker skall tilläggas.
Än finns det tid för allt. För äventyr, lycka,  försoning och nya möten. De här dagarna har varit omtumlande, tröttande och lidelsefulla. Nu hoppas jag på ett liv i mainstream.

Det finns så mycket som jag skulle vilja få sagt. Så många sanna meddelanden jag skulle vilja skicka, så många ord som borde skrivas och kanske t om sägas, men så kommer tillslut dagen då allt måste gå vidare. Jag är nog där nu.

Och himlen är blå och grönskan så påtaglig. Jag skulle vilja konservera juni.

Nu är det som det är. En dag hoppas jag att jag inte åker min väg. Att jag bara kan vara vanlig ..på riktigt. Till dess är jag bara och låter mig förföras av allt och inget.

Läs hela inlägget »

Kubb kan vara det viktigaste spelet i livet.
Inget är dessutom mer lämpligt att sysselsätta sig med på en dag som den här.
4 hårda matcher, men det är inte alltid det bästa laget som vinner. Det kommer ännu en midsommar. Tillfälle för revanch. Till dess gläds jag över samvaron ...och närvaron. Nu får det vara färdigt för idag. I morgon väntar nya äventyr.

Läs hela inlägget »

Innan festen

Midsommarafton.
Här sitter jag. Det är en stund med mig. En stund av "inte så mycket av något". Jag är färdig nu. Eller...
Att ha semester har fram till nu inneburit att jag haft mer än någonsin att göra. Hur kan det bli så? Jag behöver komma härifrån. En annan plats, kanske ett annat liv.
Nu skall jag vara färdig att fira lite midsommar, men först en paus från ...allt. För en stund ögnar jag igenom flödena på de "livsviktiga" medierna. Det går fort. Detta likriktade budskap om en glad midsommar gör mig snart mätt. ...Missförstå mig inte. Jag tycker det där budskapet är vackert och en fin gest. Dessutom så mycket bättre än andra alternativ. Men, långt i från alltid tillfredställer saker och tings händelser och skeender min kräsna, men enkla själ. Då kan man stänga av.
Så jag stänger av och tar en paus innan min sorti.
 

Läs hela inlägget »

Torsdag morgon.
Första semesterdagen skall inte förfaras.
Nu vill jag vara ute. Hela tiden!
Ute är det blött och kyligt för årstiden. Juni har snart kommit och gått. Någon vecka och så, sedan byter vi igen.
Kaffe ute innebär utspätt kaffe. Gäller så här års att överdosera med bönor vid själva tillverkningen.
Det handlar om att ha vara förberedd på det mesta.

Sent igår kväll satt jag och läste gamla brev...eller rättare sagt gamla mess och chat-konversationer med vänner jag inte pratat med på mycket länge.
Traditionella handskrivna brev blev mejl, som sedan blev kortare meddelanden i form av sms och Messanger-konversationer. Tiderna förändras. Things have changed.
Men där runt 2009 då Facebook började erbjuda tjänsten att man kunde kommunicera med varandra  med små  meddelanden så valde jag att använda den för bombastiska brev. Det var dessa som jag lertade fram. Gamla messanger-koversationer med ett rikt innehåll.
Jag har alltid varit en brevskrivare. Föredragit det handskrivna brevet med papper och bläck, men något som dessa messangerkonversationer har som inte det traditionella brevet har är kontinuiteten och möjligheten att följa både vad man skrivit och vilket svar man fått.
Där 2009 och 2010 hade jag några helt underbara "brevväxlingar" med personer jag tycker om. Framförallt förvånades jag av vad jag skrev och hur jag skrev det. Väformulerat och korrekt, med en touch av den tidens nerv. Som ett brev.
Svaren som jag fick var minst lika välformulerade, öppenhjärtliga och privata. En skriftlig dialog som pågick i år.
Saker och ting som idag hade fallit i glömska kom åter upp till ytan. Läste i timmar, funderade sedan över det jag läst. Sedan skrev jag. Lät bara orden komma. Fortsatte konversationer där de slutat för nästan 8-9 årsedan. Långa meddelanden. Som brev. Helt galet förstås, men spännande och energigivande.
Nu står jag här och tittar ut genom mitt fönster på regnet som faller ner, samtidigt som jag väntar på att svaren skall komma in. Det här kan bli en speciell dag.

Läs hela inlägget »

I see fire

Så vad händer nu? Efter det att jag druckit upp det här glaset med mjölk. När jag slängt av mig filten som ligger över mina knän, för att sedan resa mig upp. Vad gör jag nu? Sover några dygn? Börjar springa? Blir berusad av vinet? Eller kanske bersusa mig med allt som just nu är så vackert i min omgivning? Skall jag vänta på Godot, eller t om förvänta mig att en större mängd med pengar är i antågande? Skall jag likt  Estragon och Vladimir fördriva tiden med småkäbbel med första bästa som dyker upp ?
Eller, sätta mig i bilen och bara köra tills att bensinen tar slut och där och då vänta på äventyret? 
Eller skall jag helt enkelt sitta kvar här och stirra in i elden tills att tiderna förändras och värmen kommer åter?
Jag har jobbat min sista dag, det är sommar och 10 grader.

Läs hela inlägget »

En del av arbetsdagen tillbringades utomhus. Då handlade det blandannat om att vara vass på latin.
Dock sträckte sig tyvärr inte mina språkliga kunskaper så långt att jag kunde matjesill, jorgubbar och dill på latin. Det var en hel del andra kluriga frågor som jag ej heller kunde. Gåtor gick också bort, men de praktiska aktiviteterna var mer min grej. Jag hade trevligt på jobbet.
När det där svåra kom tog jag bilder på min omgivning istället. Också en skön sysselsättning.
Idag fastnade jag för växtligheten och all grönska som vi passerade. Juni är vackert på många sätt.

Det är inte mycket kvar nu. Faktiskt försvinnande lite. Nä, jag räknar inte ner - jag konstaterar. 
Det är full rulle, men en rolig och bedårande tid.

Läs hela inlägget »

Den här veckan har varit lite speciellt på många sätt.
Ett sätt är att arbetsvardagen flyttade ut för en dag. Då fick jag möjlighet att ta dessa trevliga bilder på vyer och skeenden. Min son tyckte att det var extra spännande att det saknades selfies.
Jag tänker aldrig bli förutsägbar!

Läs hela inlägget »

Jag sätter mig ute och även om det regnar så är liksom min vrå av världen fuktbefriad. Jag dricker mitt kaffe och jag skriver i min bok. Min idébok. Boken där alla mina viktigheter står, eller skall skrivas ner. Men alltid på förstadiet. Just när det är en idé. Alla människor skulle ha en idébok. Så befriande kreativt, men också själsligt stärkande. Jag skriver inte ner något världsomvälvande, utan just de där små sakerna som får livet lite pirrigt, spännande och intressant.

Det är minsann inte varmt längre och man kan lugnt säga att alla de där "regn och temperaturomslagsivrarna" nu har fått vad de önskat. Det lagom till midsommarveckan. Jag har läst prognosen för de närmsta dagarna. Jajamen, nu närmar vi oss sedvanlig midsommartemperatur.
Så jag drar den handgjorda grova filten inköpt på Yukatanhalvön upp på överkroppen och stundtals kör jag under mina händer för att värma dem en stund. Mina tankar går till södra Italien och just det konstaterandet att det är just där man skall vara nu. Kanske Kampanien, eller Kalabrien ... t o m Apuliens långa kuststräcka känns så enormt lockande.
Det blåser in kyliga vindar nu och jag drar upp filten ännu mer. Begraver mig under den och lyssnar på hur måsarna driver bort de sista kajorna från deras tillfälliga belägring. "Only the strong survive" tänker jag och förvinner sedan i tankar om nya idéer och planer.

Läs hela inlägget »

Medan regnet faller ner åker jag tillsammans med min son och min far till staden för att göra alla de där nödvändiga inköpen man behöver för att sedan kunna njuta av en lång skön ledighet.
Det är en söndag, min njutardag och det egentligen i dubbel bemärkelse, eftersom att jag idag inte behöver sikta fram mot en ny arbetsvecka och kanske göra just de där förberedelserna för att kommande vecka skall kunna gå i lås. Alltså ingen jobbplanering, eller annat arbetsrelaterat idag och det känns lyxigt på något sätt.
Nu skall jag förvisso jobba några dagar till, men jag har liksom kommit över den där puckeln nu, det där berget av göromål som är som allra mest så här innan semestertid.

Jag, min son och min Far. Tre generationer Widekärr. Jag spelar Steve Earle och låten Guitar town i bilen. Jag sjunger med. Vet att min son just där ser mig som väldigt gubbig, men han säger inget. Bara Steve Earle och den där låten. Ingen säger något. Som ett ledmotiv genom generationer och kanske tycker t om min grabb att det låter bra ...innerst inne. Det är en fin stund.
Och sedan handlas det och det småpratas och vi äter buffé och det finns så mycket välmående runt det där bordet som gör mig så uppriktigt glad.

Vi följer med in till mamma sedan och vi pratar om slott och koja och livets alla skeenden. Det är good times, bad times. Jag skall jobba några dagar till. Sedan börjar något nytt, allt medan regnet med största säkerhet faller ner.

Läs hela inlägget »

En stund

Jag fyller den här bloggen med färger, för det är vad den här morgonen behöver och efter att jag  njutit av mina extremt välsmakande baconsmörgåsar och drucket mitt svarta kaffe, har jag stått på balkongen och sett på hur den här morgonen tagit form.
Det är stora fåglar som låter, flaxar och bär sig åt, annars är det lugnt här i min vrå av världen.
En stund av förberedelse och uppladdning. En stund för att vara redo för resten av dagen.

Läs hela inlägget »

Allt

Färgelanda. 
Känns som det var evigheter sedan jag tillbringade tid hemma. I mitt hem, i omgivningarna runt omkring. Dessutom evigheter sedan som jag kunnat sitta ner så här, reflektera och skriva.
Det har varit en hektisk tid, intensiva dagar, men idag så har den stora nedvarvningen börjat. Det enligt plan. Hoppas att det så får bli.
Sov i timmar efter jobbet idag. Det är nu som all luft gått ur mig. Promenerade sedan i omgivningarna runt där jag bor. Fick handlat, fick hälsa på min bror med familj som hade våra föräldrar där ...och min son. En stunds samvaro. 

Nu.
Det närmar sig midnattstimma. Allt är tyst, allt är stilla. Tänker på allt det som hänt de senaste dagarna. Tänker på hur jag egentligen känner inför allt det här...
Jag, en kopp te och ALLT som just nu tycks omge mig.
Så mycket och bara en vecka till midsommar.

Läs hela inlägget »

Känslor

Ibland räcker en bild för att förklara allting.
Vissa  dagar behöver inget filter, precis som den här bilden. Den talar för  själv. Storslagenhet, skönhet och lugn,
Jag har inget mer att säga, ibland får man bara låta det vara som det är.

Läs hela inlägget »

Det är morgon och solen i ögonen och kaffet dricker jag ute redan strax efter 6.
Det tycks bli ännu en vacker dag och det passar perfekt då detta skall bli en utedag.

Jag tänker på det faktum att om precis en vecka kan jag sitta här ute med min kaffemugg med en hel ledig sommar framför mig. Den tanken kittlar och skapar förväntningar. Jag stannar kvar där en stund, låter drömmar och egna önskemål skena iväg, för att sedan återvända till här och nu. Jag tittar och lyssnar på de blå bussarna som kommer in nere vid Färgelanda bussstation och jag tittar på människor som är på väg någonstans. Själv är jag också på väg. På dubbla sätt, men nu skall jag först sitta här en liten stund till och njuta av dagen som dagas.

Läs hela inlägget »

Jag gillar färgerna på den där bilden ovan. Mjuk, lite mörk, behaglig och varm. Lite grann som jag faktiskt känner mig just nu. Att solen dessutom är på väg ner symboliserar all den där trötthet som nästintill tillfälligt förlamat mig.
Kvällen har varit fin och speciell. Niornas show på Allhem. Min son och hans jämnåriga underhåller mig och massa andra föräldrar i junikvällen. Succé förstås.
Noterar hur stora alla blivit. De där småungarna som Eric lekte med som barn, var på kalas hos, gick på dagis med och sedan kanske i samma klass... Efter sommaren väntar gymnasiet...
Det ger prespektiv på mitt eget liv. 
Solen skall skina även i morgon och jag med den och innan regnet åter kommer skall jag försöka återuppspela alla de där åren som bara sprang förbi.

Läs hela inlägget »

Trots att himlen stundtals öppnade sig och bjöd på dramatik, är det svårt att hitta bättre "arbetsplats" en eftermiddag. Det är sådana här dagar som man kommer att minnas, även om de är arbetsrelaterade och vardag.
En ny vecka rullar in och det är nu som man behöver bromsa allting, se till att allt INTE går för fort.
Och när kvällen kommer  väljer jag att lyssna på god musik och just den där låten "Die a happy man" får mig i stunden att må så bra. Jag tar in texten, ord för ord, mening för mening och även om det långt ifrån är något revolutionerande så får det mig att må bra, får det mig att känna förhoppning och t om glädje.
Och jag är egentligen alldeles för trött för att vara uppe så mycket längre då helgens intensitet nu börjat lamslå hela mitt inre styrsystem, men jag dröjer mig kvar på min plats vid den lyckliga världen. 
Liksom bredvid allting nu har jag blicken riktad mot både nutid och framtid och det sköna i allt är att det är så vackert.

Läs hela inlägget »

Jag förbereder mig för en ny vecka. Den näst sista innan jag släcker ner.
Den här nedräkningen har hållit på ett tag nu. Vill poängtera att jag inte har någon önskan om att dagarna skall gå fort. Snarare tvärtom. Jag vill att den här sommaren skall kännas lång och viktig och inget som bara rusar förbi.
Den här veckan kommer bli lite som en smällkaramell. Varje dag som en jättestor happening. Roligheter inplanerade varje afton, men först skall det arbetas och det är roligt det med. Jag har en positiv inställning till livets olika nödvändigheter. Det är jag otroligt tacksam över. Tacksam över att må bra av att jobba, att leva och att ta del av alla de sakerna som hela tiden kommer i min väg. Så är det inte för alla. Jag vet det.  Det är därför att jag känner denna tacksamhet.

Igår kväll tog jag en liten "kulturpromenad" tillsammans med några vänner. Blandannat bjöds vi av detta bedårande landskap. Allt är som vackrast just nu och där finns något annat att just känna tacksamhet för; att kunna vistas just här och nu i allt det underbara.

Läs hela inlägget »

Det är en frisk och doftrik kväll  av sommar ute och efter regnet har allt renats och återställts. Måsarna sjunger åter och jag har gått upp efter att vilat en stund. Även det en liten återställelse, men detta efter helgens bravader.
Och efter ett hejdundrande läger som även inneburit en lägerövernattning, kan jag nu konstatera att judosäsongen är över på riktigt.
Jag håller på att avsluta aktivitet efter aktivitet inför en lång och förhoppningsvis skön sommar.

Jag tittar igenom de kort jag tagit de senaste dygnet och fastnar för det här. Jag ler och ser ut att må gott. Symboliserar på ett bra sätt hur jag känner det just nu.
Det är just och stabilt.

Läs hela inlägget »

Det är jag och denna morgon
Om en stund så börjar SuperkidZ  ...Judoläger i dagarna två. Klubbens största event.
Jag tänker på det medan jag tittar ut över samhället. Det innebär ännu en tidig morgon. Ännu en tidig lördag, men sedan är det slut...för ett tag.
Och jag är  trött, men känner mig ändå fokuserad och från håll, längre bort hör jag hundskall. Hundskall som på repeat. Inget slut. Stör mig dock föga. Jag har med åren blivit bra på att stänga av och jag fortsätter ta in denna morgon, nu i ganska stora mängder..
Det finns mycket att tänka på. Mycket att fundera över. Mycket att ta tag i.
Men ännu är morgonen mulen och ofärdig och solen och värmen har ännu inte vältrat in. Nu skall jag snart åka. Det vankas skratt, glädje och hålligång. De där tankarna får vänta, nu är jag på väg.

Läs hela inlägget »

Andhämtning

Jag befinner mig i härligheten. 

Allt är så grönt och vackert nu. 

Juni är skön och öm. Gräsmattan är gul och det hoppas jag på att den skall vara långt fram i augusti. 

Och det är ännu en fredag och trots att det egentligen inte är färdigjobbat ännu på ett tag, är det som att man håller på att förbereda sig. Som att hela min arbetsplats sakta men ändå tydligt börjar "släcka ner". 

Det är samma sak varje år. Man jobbar så intensivt under flera veckor och ser liksom ingen ände på allt, men så en dag så är man tillslut där, framme, redo för att packa ihop och bege sig till strandstolen och redo att stanna där till slutet av augusti. 

Jag dröjer mig kvar ute. Vill bara sitta här och "vara". Jag är som jag vore avstängd. Inget kan få mig ur position.

Det är ensamt, tyst och vackert. 

Läs hela inlägget »

Nu går det undan och i all denna jäkt är det också viktigt att hitta sin vrå av världen där man kan finna ro och styrka. Det brukar jag vara bra på att hitta.
Det har känts som att jag haft några hektiska dagar (iallafall i mitt huvud) men nu börjar saker och ting komma på plats och det ser helt plötsligt ganska bra ut.
Några dagar kvar att jobba. Föredrar att säga så än veckor, men det är ändå nära.
Om ett litet tag skall jag bara leva rock'n roll liv, röja runt med bandet och göra den här sommaren oförglömlig. För när allt kommer omkring så är det Only rock 'n' roll.

Läs hela inlägget »
Nationaldagsfirande i Stigen 2014. Nationaldagsfirande i Stigen 2014.


Jag vaknar av att solens strålar sticker mig i ögonen, himlen är blå och allt ackompanjeras av fågelsång. 
Det är nationaldag. En av de finaste av alla högtider...eller som iallafall borde vara det
En dag som många fortfarande inte vet varför vi firar. En helgdag som en del anser att man bytte från en "röd dag"som man inte visste varför man firade till en annan helgdag som ingen vet varför man firar.

För egen del är nationaldagen en dag då jag får möjligheten att fira att jag lever i ett vackert fritt mångkulturellt land där alla är lika värda och där alla röster räknas. Så vill jag även ha det i fortsättningen. Så jag firar på mitt sätt där jag varken har ont av att man viftar med flaggor, har blommor i sitt hår eller sjunger nationalsång. 

Det finns de som tycker det är är obehagligt med flaggviftandet, att den 6 juni är obehagligt för att rasister gjort den till sin dag för att demonstrera. Någon annan tycker att den är meningslös.

Jag har i mitt snart 50åriga liv fått hedersbetygelser både som samhällsmedborgare och för mina insatser i föreningslivet, men det finaste jag fått vara med om är att hålla Färgelanda kommuns nationaldagstal. I mitt tal för nu tre år sedan pratade jag  om vikten av att varje dag arbeta mot de krafter som vill göra gällande att våra traditioner, den svenska flaggan och vår nationalsång enbart är till för vissa i vårt land. Om att man skall få vara stolt och visa vad man kommer i från.
Att det är ok att sjunga nationalsång och vifta med flagga. Att det inte finns något motsägelsefullt i att bevara våra egna traditioner och samtidigt våga vara öppen mot de människor som kommit hit från andra länder eller människor som har andra åsikter än de jag själv har.

Mina förfäder kom från Frankrike till Sverige 1601 som flyktingar.
I den svenska historieboken sägs det att de “hämtades in” till Sverige, för att de var duktiga hantverkare och affärsmän. Det var dock långt i från hela sanningen...
Mina förfäder var Hugenotter, alltså franska calvinister som förföljdes av den franska staten och katolska kyrkan.  Över en halv miljon hugenotter flydde under 1600-talet från Frankrike. De flesta hamnade i Danmark som var enda landet i Europa med religionsfrihet. Ett hundratal kom till Sverige. Mina förfäder kom tillsammans hit med kanske mer kända släkter ur svensk uppbyggnadshistoria som De Laval,De Besche, De Geer.
Någon religionsfrihet för dessa fanns inte i Sverige, allt skulle inordnas i den lutherska läran. Privat, inom familjen, fick de dock utöva sin religion om de inte i tal eller skrift spred sin lära.

Jag tror på ett Sverige där vi vågar värna en mångfald som är berikande och som präglas av öppenhet och nyfikenhet på de kulturer som nu möts i vårt samhälle.
Jag drömmer om ett Sverige där vi kan lära oss att se och förstå det goda hos varandra. Att vi ska kunna prata med varandra och inte om varandra. Se det som är positivt för vårt gemensamma välbefinnande.

Jag hoppas att DU får en trevlig nationaldag och dessutom kan få känna lite av den där euforiska känslan jag har i denna stund. Att Sverige är fantastiskt och är värt att fira.

(Talet finns att lyssna på här)

Läs hela inlägget »
1990 reste jag runt i USA tillsammans med en gitarr. Blandannat för att hänga i Washington Square och spela för en minimal publik. 27 år senare är jag åter där men utan gitarr. (2017) 1990 reste jag runt i USA tillsammans med en gitarr. Blandannat för att hänga i Washington Square och spela för en minimal publik. 27 år senare är jag åter där men utan gitarr. (2017)

Mitt jobb är musik...ett tag till.
Och eftermiddagen består av rep och att ordna  till en reportoar och i bilen hem på medieaspelaren spelas det upp några riktiga klassiker från en lista värd att stämma av till. Först giganten George Harrison och My sweet lord. Dröjer inte länge förrän jag och George sjunger duett. Sedan Fire and rain med James Taylor tätt följt av mästaren själv och Shelter from the storm. Det fanns en tid då den låten nästan var ledmotivet till mitt liv. Även jag har hängt vid Washington Square och nedanför Garibaldi-statyn,  (precis på den plats där Bob Dylan sägs sjungit sina första folksånger) ensam med en gitarr framfört mina egna sånger.
Jag försvinner bort i minnen och historier från förr, samtidigt som ett pärlband av sköna låtar far förbi med Don Mclean, Rod Stewart, Elton John, The Band, Eric Clapton och Fleetwood Mac.
Någonstans där i början av  George Harrisons klassiska intro av Here comes the sun, vaknar jag upp ur min minnesloop och är med från första stund och sjunger "Little darling, its been a long, cold, lonely winter" och genom bilrutan bländar solen.
George Harrison har alltid varit min favorit Beatle både som låtskrivare och person och just den där låten som skrevs under ett träd i Eric Claptons trädgård kan vara en av de mest hoppgivande låtar som skrivits.

Juni, sommar och snart semester. Väl hemma går jag från bilen direkt till en solstol vid husväggen.
Jag är tacksam för solen, jag är tacksam för så mycket som mitt liv berikats med. Ganska snart har jag somnat. Nu ackompanjerat av måsarnas skrik.

Läs hela inlägget »

Dalsland

Ett Sverige i minatyr.
Det är så som det alltid presenterats sedan Prins Eugen sa den där smått legendariska meningen.
Och även om jag självklart kan skriva under på det, är det inte utan att man misstänker att det fanns någon form av mindervärdeskomplex i botten när folket i Dalsland tog till sig det och gjorde det till sitt.
Idag åker jag genom hela härligheten med glittrande vatten, branta berg  susande skogar, bördiga slätter, pulsådern Dalslands kanal och Kroppefjäll  som reser sig mellan Dalboslätten och Bohuslän. Det är verkligen bedårande vackert, men jag fylls också av mycket vemod. Få landskap är så underutvecklat och dåligt underhållet som just Dalsland. I norra Dalsland har alltid skogen varit den viktigaste näringen. I södra delen Jordbruket. Idag kan inget av det förmå Dalsland att blomstra. Vägarna är dåliga, flera hus längs vägen tycks vara tomma och dåligt underhållna och många människor som är bosatta i Dalsland pendlar till större orter utanför landskapet för att arbeta.

Min resa idag går genom Dalsland. Just den del av världen som jag kanske älskar mest. I Bengtsfors äter jag glass och tänker på den tiden då det just här var en viktig knutpunkt mellan trafiken på kanalen och trafiken på järnvägen. Det var en plats i händelsernas centrum. Idag är järnvägen nedlagd och trafiken på kanalen finns mest för turister. Vem bryr sig om dalsland förutom dalslänningarna själva?

Läs hela inlägget »

Dessa oändliga underbara dagar.
Sedan jag lämnade dojon har jag i stort sätt befunnit mig ute. Just nu är det svalt och jag njuter av den behagliga luften som omsluter min nakna överkropp. Jag har påbörjat en ny bok. Annars har inte mycket annat gjorts den här dagen. Det är en liten föraning inför semestern och trots att just de här sista veckorna kanske är de som är som mest intensiva, kan jag hålla en skön distans till allt det där, något som faktiskt förundrar mig. 
Och boken verkar bra och vinet är sött och smakar mycket och jag skriver upp små ord om dagen. Sådana ord som ensamt beskriver en hel dag. Sedan slår det mig ännu en gång hur många vackra ord det finns. Det svenska språket  är så starkt berikat med vackra ord. Jag funderar en stund över vilka ord som jag tycker är de vackraste. förtrolig och förtrolighet hör till dem. Det ger en sån skön känsla att bara tugga på ordet. Säg "förtrolig" och det smakar liksom så gott i munnen. Tillit är också andlöst vackert.
Förgänglig är vackert och vemod lika så. Jag tycker också om älskling och solskenskyssar.
Ordet hänförd hör till mina absoluta favoriter och eufori likaså. 
Det där är sånt jag tänker på medan solen går ner över Färgelanda.

Läs hela inlägget »

Det är något speciellt när träningssäsongen närmar sig sitt slut. Idag är det sista lördagsträningen innan sommaruppehållet. Förvisso kör vi ett läger nästa helg, men sedan är det slut för ett tag. Det innebär att man inte behöver gå upp tidigt varje lördag på ett tag. Förvisso gör jag det ändå, men det är just den där känslan att inte behöva.

Och jag sätter på mig min gi. De långa byxorna på redan i bilen. Halv nio på morgonen är det redan för varmt för ett par tjocka bomullsbyxor.
Inte ett moln på en klarblå himmel. Det är vindstilla.

På klubben möts jag av alla de där människorna som jag alltid umgås med på lördagar. Nu kör vi finalen för nu.
Det är glada och förväntanfulla barn. Det är avslappnade föräldrar i kafeterian. Vi ledare samlas en sista gång för att gå igenom träningspasset. Alla har sina roller. Det är hett i dojon. Det kommer bli ännu hetare, men ingen bryr sig om det nu. Det är dags för träning. Roligheter en lördag morgon. Från nu är fokus bara på det här. Om några timmar väntar utehäng, en bra bok och badshorts

Läs hela inlägget »

Det närmar sig semester. Det börjar kännas nu.
Inte många dagar kvar och igår bestod min arbetsdag dessutom av trevliga utflykter som gav möjlighet att få vistas utomhus i det vackra sköna vädret. Nu sitter jag och kollar igenom alla bilder jag tog därifrån. 
Jag kommer aldrig mer behöva använda filter.
Jag förundras över fotokvaliten, skärpan och fokus. Min nya kameramobil är verkligen helt fantastisk och ett välkommet nytt verktyg till mitt bloggande. Perfekt för tiden då allt skall dokumenteras.

Och det är ännu en fredagkväll som man kan spendera ute . Jag tänker ha spaning på händelser och skeenden i min omgivning. 
Jag skall bara må gott, tänka lite tillbaka, tänka lite framåt. Någongång skall också en middag tillagas, men det får bli på medelhavstid.

Just nu, i det här och i allt det sköna runtomkring skall jag njuta, vila och återhämta mig.
Aldrig kommer det bli vackrare kvällar än just nu.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter