2018 > 08

Regnet fortsätter att falla. Det är den sista dagen.
Sista dagen i månaden, av arbetsveckan ...och sommaren.
I det där finns det så mycket vemod och självrannsakan.
Ett bokslut måste göras.
Blev min sommar så där som jag ville ha den?
Var står jag just nu?
Vart är jag på väg? 
Jag har inga krav om förverkligande, men jag vill vara i takt med tiden. Inte ångra någonting, inte komma efter. 
I helgen skall jag resa bort. Jag inbillar mig att det kan bli en bra start på hösten. Andas annan luft, se andra vyer och bilder.
Färgrikt har blivit svartvitt och inte är det något som säger att det skall bli sämre för det. Det handlar nog mer om att vänja sig.
Och jag är inte stridbar längre. De vapen jag en gång använde har jag för gott lagt ner. Nu tänker jag lyssna, sedan inget mer. Ljuset bär jag själv.

Läs hela inlägget »

Du är bäst

Torsdag morgon. 
Om det någon dag känns lite jobbigare så är det nu. Är man sån som längtar efter helgen kan just denna dag kännas extra lång. 
Och det är grått ute och fuktigt. Inte mycket kvar av augusti. Om jag tänker på det för mycket kommer jag bli nedstämd. Jag är ett novemberbarn som räds hösten. Just nu behöver jag någon som rycker upp mig. Har förbarmande och tålamod. Någon som tar mig med på en milslång promenad utan att säga ett ord. Någon som tar min hand och stryker min panna. Någon som säger Tommy du är bäst. 

Läs hela inlägget »

"För din skull skall jag stränga gitarren igen..."

Så många gånger har jag tänkt just på det där. Vad man är kapabel att göra för någon annan? 
Att stränga gitarren igen kan ju låta banalt och enkelt, men tro mig; det kan kännas som en omöjlighet den dagen man tappat all inspiration och motivation till att spela.
Tänker på den där Lundell-låten. Har inte lyssnat på den på åratal, men kan antagligen fortfarande varje textrad och någonstans där sägs det ungefär så här att  "det är hårda tider för älskande främlingar och lyckan är en följd av dina handlingar och inte något du får."
Ibland hittar man igenkänning i varje textrad man ser eller hör. Så jag strängar gitarren igen. Jag vill göra något bra. För din skull, men också för min egen. 

Läs hela inlägget »

Americano

Jag njuter av en americano och jag gör det ute. Det är fortfarande sommar, om än kyligt. Jag är min egna barista.
Vi lever i en spännande tid då jag själv gör mig en dubbelespresso och tillsätter lite hett vatten. Precis som de amerikanska soldaterna under andra världskriget en gång gjorde i Frankrike och Italien för att få ett kaffe som liknade det som man hade hemma. Idag internationell standard.
Det är söndag. En vanlig söndag inför en ny arbetsvecka. En söndag som nu betyder något extra. Inte en sån där semestersöndag, en dag bland alla andra, utan en riktig njutarsöndag. 
Jag dricker mitt morgonkaffe med välbehag och funderar på vad för frukost jag vill ha, sedan hur dagen kommer att se ut. Den där agendan som jag i och för sig försöker hålla ganska kort en söndag, men ändå finns där. Sedan ringer telefonen. Det är min son. Han ringer från sitt rum. Några få meter från där jag sitter. Han vill ha en cappuccino och det levererat direkt till hans säng.
Vi lever i en spännande tid. Jag dricker ur och reser mig upp för att göra iordning en cappuccino.

Läs hela inlägget »





Jag upplever ett Färgelanda när det är som bäst.
Färgelandas nationaldag -  en gång i tiden och inte så länge sedan; Harvens dag.
Idag Färgelandadagarna. Det betyder alltid fest för mig. Fest i sinnet, fest i mina rum. 
Jag börjar dagen på klubben och leder två träningspass och har sedan förmånen att besöka och vara en del i det som visar Färgelanda på sitt bästa sätt. Jag tillbringar förstås mest tid vid Färgelanda judoklubbs tält och tatami. En fest skall firas med vänner och just det tog jag fasta på (bilder från det hittar du genom att klicka här).

Lördagskväll och det skymmer. Ljuset börjar sakta svika mig. Jag börjar drömma så smått om Harvest moon. 

"Because I'm still in love with you
I want to see you dance again
Because I'm still in love with you
On this harvest moon"


Jag spelar den där gamla Neil Young - klassikern om och om igen och tänker på kärlek och fullmånar och inser att just den där gamla skördemånen som enligt gammal tradition är den fullmåne som infaller närmast höstdagjämningen, inte är speciellt långt borta. Snart är tiden mellan solnedgång och månens uppgång så kort så att det kommer ge extra ljus om kvällarna. Dock ytterst tillfälligt.
Jag dricker mitt vin ute och känner hur den kyliga luften omsluter mig. För inte så länge sedan var kvällsvärmen vid den här tiden ett bekymmer.  Det är ett minne blått. Allting har sitt slut.
Jag tänker på Färgelanda, på den jag älskar och Harvest moon. I morgon är allt som förut igen.

Bland de politiska partiernas flaggor lyser Färgelanda judoklubbs upp så vackert.
Bland de politiska partiernas flaggor lyser Färgelanda judoklubbs upp så vackert.
Läs hela inlägget »




I morse var det 3 grader när jag gick ut till bilen. Stolsvärmen åkte på.
Innan man vet ordet av så är frosten här och jag kommer stå och skrapa rutor. Det är fortfarande augusti, men sommaren känns redan en bit bort.
Och bort är också vad jag längtade mig. Bort till Kampanien för att få flanera på Lungomare Trieste. En nästan 8 kilometer lång strandpromenad längs havet. Bättre än Promenade des Anglais på franska rivieran. Kopian slår orginalet varje dag i veckan (och då är egentligen Promenade des Anglais en personlig favorit)

Jag vill vara där igen. I just Salerno. Gå på den där promenaden bland alla de där ovanliga och sällsynta palmerna som nogrant planterats längs vägen och jag vill se hur solen går ner bakom bergen. Ett praktfullt skådespel på avstånd medan Lungomare Trieste gör sitt bästa för att överträffa gårdagens stora fest. Allt är så levande, så oändligt och förbluffande vackert.

Läs hela inlägget »

Jag har varit på klubben och det kändes bra. Sedan en stilla stund vid en sjö. De där minuterna då man är helt själv vid ett vatten är ovärderligt. Som ett reningsbad utan att behöva hoppa i.

Jag är redo nu - det är så det känns.

Läs hela inlägget »

Så kommer tillslut den där dagen igen med rutiner och inrutade dagar. Träningssäsongen på judomattan för mig drar igång och det innebär att de flesta kvällarna i veckan nu kommer vara uppbokade för mig fram till jul. I nästan 40 år har jag ägnat mig åt den här sporten. Samma sak efter varje sommaruppehåll. Ett sug efter att komma igång. Funderingar över hur väl förberedd jag är för denna fysiska ansträngning. Även om jag blir äldre har jag haft förvånadsvärt bra uppstarter. Denna gång tillhör dock inte dem. Jag har haft stora problem med mitt knä sedan i maj och nu är jag orolig för att det inte skall bli bättre. Även min armbåge krånglar.
Det är sånt som jag funderat på de senaste två veckorna då jag inte som tidigare faktiskt kunnat gå på mattan lite i smyg först, känna, kasta in mig och prova på lite tempo. Denna gång är jag nollställd. Dessutom med ett trasigt knä...Det kan dock inte hålla mig borta från ännu en premiär. Det här är ju ett av det roligaste som jag vet.

Läs hela inlägget »

The Fighter


Lördag
Första arbetsveckan kom och gick. Så mycket mer är det inte att säga om det. Och hösten kom fort och ingen nämner klimatförändringar i det sammanhanget och jag förlikas med regn, den råa luften och allt mer elände som hör där till. Nej, det stämmer; jag är inte tillfreds med det, men jag låter det vara. Jag tar en cykeltur när det regnar som bäst. Tungt blött regn i ansiktet, men inte känner jag mig varken renad eller hel. Spelar gitarr sedan. Denna afton rätt jazzigt. Mitt liv måste bestå av mer maj7or, m7or, 9or och  m7b5or.

Det här är den sista lediga lördagen på ett tag. Sista officiella lördagsovmorgonen avverkad. Från och med nästa lördag är det judoträning som står på programmet fråm förmiddag in en bit på eftermiddagen.

Söndag
Det här blir ett inlägg som tar sin tid att skriva. Mitt bloggande verkar vara som mitt liv just nu; ganska ovisst och trögt. Men jag kämpar på. Spelar på min gitarr och däremellan lyssnar jag på en massa god musik. Sån där musik som jag behöver just nu. Främst låtar som rycker tag i mig. Som Keith Urbans låt The Fighter till exempel. Sådan jag är...eller mer riktigt - kanske vem jag vill vara.

What if I fall (I won't let you fall)
What if I cry (I'll never make you cry)
And if I get scared (I'll hold you tighter)
When they're tryna get to you baby I'll be the fighter

Läs hela inlägget »

Nu

Denna morgon faller regnet ner och det är lite småkyligt i luften. Jackan är på för första gången sedan någon gång i april. Det är mitten av augusti och jag hoppas på att solen faktiskt kan komma tillbaka och sprida lite värme långt in i september.

och jag är hemma runt nio och den här veckan tycks vara full med sena kvällar. Det är så som det är nu. Allt skall igång, allt skall fungera. Hjulen skall rulla. Snabbare, snabbare.

Det är nu som allt börjar.
Nu som jag skall vara pigg, utvilad och fylld med energi och jag ligger vaken och lyssnar på vinden utanför mitt öppna fönster. 

Och helst av allt skulle jag vilja gå upp och skriva sånger igen.
Här i natten hos mig finns det mycket som vill ut.
Det är inspiration och en uns desperation.
Det är jag, bara jag.
 

Läs hela inlägget »

På gång

Första arbetsdagen på evigheter.
Då gäller det att göra dagen till den trevligaste på länge. Nu ser jag framemot en fin höst och vinter. Jag är redo.
Läs hela inlägget »

Kris skrev den enskilt bästa textraden i historien: ”I’d trade all of my tomorrows for one single yesterday”. Det tänker jag på i denna stund då jag istället för att ta mig för en del måsten så här alldeles innan jobbstart och i stället slår mig ner i den där stolen som ser så inbjudande ut och jag lutar mig bakåt. 
Me and Bobby Mcgee och Kris Kristofferson far igenom mina tankar och det är lite så jag tänker nu så här timmarna innan det här tar "slut". Att den här sommaren har varit så fantastisk fin och att jag faktiskt i denna stund skulle kunna ge rätt mycket för att få just en sådan dag till.

Nu är det över, nu är det slut för denna gång. I morgon blir allt annorlunda. Eller så behöver det inte bli det, eller? Förvisso en liten annan agenda, men det jag menar är att det handlar om hur vi vi möter upp en ny dag, vilken inställning vi vill ha till den och att vi faktiskt sätter vår egen agenda hur vi vill att den skall kännas. 
Det har varit en fantastisk sommar, en fantastisk ledighet och nu skall jag faktiskt också ha en fantastisk start på denna andra halva av detta år. Iallafall måste det vara min ingång och mål om jag överhuvudtaget skall kunna njuta av tillvaron och att jag verkligen kan känna att jag lever här och nu och det starkt och tillfreds.

Läs hela inlägget »

Jag vet inte

Fyrverkeri över Amalfi Fyrverkeri över Amalfi

Jag bloggar inte  på några dagar, men ni läsare tycks hitta hit ändå. Det är ett härligt fenomen med den där besökarstormen som alltid kommer direkt när man inte publicerat något inlägg på 24 timmar.
Storm har vi också haft i Färgelanda, eller nåja; Jag väljer att inte säga som den stora massan utan nöjer mig med att säga att det varit blåsigt av det kraftigare slaget.
Det är som att hösten kom tidigt i år, för inte var det sommarblåst och regn som kom, trots att det idag är sommargrått och det mer Sverigevänliga 14 graderna.

Som bloggbild väljer jag en sjudundrande raket. En av flera över Amalfikusten den här sommaren. Så är det när favoritapostlarna skall firas och det på olika dagar i de olika byarna. 
För mig symboliserar det ett fyrverkeri för den här sommaren, den här semestern som varit speciell på många sätt. Nu är den faktiskt slut och jag har idag funderat på vad jag känner inför det faktum. Känns det jobbigt? Eller är det skönt att komma tillbaka till vardagens rutiner? Mitt svar är att jag vet inte. Just nu är det som att jag inte vet någonting.

Läs hela inlägget »

En gång i tiden var det jag, min bror Ronny och mamma under dagarna. Pappa jobbade, mamma jobbade med att sköta om hemmet och vi pojkar tog varje möjlighet som fanns till att vara ute och leka tillsammans med våra låtsaskompisar Lally, Ballty, Kaggi, Fraggi och Mexikanare. Ja, så hette de och tillsammans fanns det inget äventyr som inte vi 7 kastade oss in i. Vi hade skogen runt hörnet och sjön bredvid. Allt där ute var vår lekplats. Vår värld att upptäcka och lägga under oss.  Det var dåligt med grannar och ville vi leka med några andra barn så fanns de några kilometer därifrån. Det innebar att det oftast var min bror  Ronny och jag ...och så våra fem låtsasvänner då förstås.
Vad mamma höll på med under dagarna hade jag och brorsan vid den här tiden dålig koll på, men med jämna mellanrum ropade hon på oss och då visste vi att det vankades mat.
Klockan halv fem kom pappa hem efter en dag på varvet och det innebar att man skulle kunna få möjlighet att höra någon ny spännande historia om vad som hände på de där stora fartygsskråven som pappa byggde till båtar. Detta runt vårt gröna köksbord som med tiden skulle målas om och bära brun färg. 

Det skulle gå några år innan min andra bror Sigge kom till världen, men då hade pappa sedan ett par år tillbaka byggt klart huset inne i det lilla samhället Ellenö, några  kilometer från där jag jag tillbringat mina första 9 år. I det här huset har min mamma och pappa nu bott i drygt 40 år. Förra veckan var Brorsan med familj och hälsade på och bodde några dagar hemma hos mamma och pappa. Då passade vi på att ta den här bilden. Vi tre i köket.
Som förr, lite äldre, utan låtsaskompisar, men tillsammans.

Läs hela inlägget »

Tiden

Idag låg ett riktigt brev i lådan. I A4a format. Från min arbetsgivare som påminde om att det alldeles strax var dags att börja jobba igen. Ett brev skrivet som ett "välkomnande tillbaka", ett fint sätt att visa på hur mycket de nu längtade efter att få se mig igen. Vissa skulle kanske tolka det annorlunda. Mer som en uppmaning, ett sätt att förklara att det nu var hög tid att jag fick något vettigt gjort och att just det där förtydligandet med vilket klockslag  som arbetsdagen började, egentligen var en spark i magen, eller en spark någon annanstans...
Jag väljer det förstnämda, men kan ändå inte låta bli att tänka på hur fort den här sommaren gått, även om det känns som att det var en evighet sedan jag var på mitt arbete..
Och i det där kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på de veckor som gått sedan jag "stämplade ut". Även Italien känns som så länge sedan. Jag hittar det där kortet på ett litet samhälle kvällstid. Tittar på den där klockstapeln som alltid tycktes spela varje gång jag gick förbi den där platsen där bilden är tagen. Jag brukade stanna till. Kollade på klockan, andades djupt, tänkte på tiden som kom och tiden som försvann. Som pulsen, som blodet genom mina vener.
Semestertid rinner snart förbi och jag är bara en observatör vid sidan av.

Läs hela inlägget »

3 bilder

På en vägg på en plats som har musik som sin främsta uppgift, studerade jag för  några dagar sedan de foton som satt uppsatta.
Jag X 2 på samma vägg som Hank Williams. Stort i sig. Jag med magväska vid Gracelands grind. Året är 1990 och jag luffade runt ensam med Greyhoundbuss genom USAs delstater.
På andra bilden jag som pryder tidningen Country World. Någon gång strax innan millenieskiftet. Tre bilder som väcker så mycket minnen och känslor. Gamle Hank som aldrig fick bli gammal, men på sitt sätt revolutionerade en hel musikvärld både rent musikalisk och attitydsmässigt. Och så jag, ständigt nära mina musikaliska rötter. Ständigt sökande efter musikens hjärta. Tre bilder som säger mer än tusen ord.

Läs hela inlägget »
Ibland har man sådana där toppendagar som tar tag i en, ruskar om en och fullkomligt fyller en med energi. Idag har varit en sån dag. Det behöver inte vara något storlaget, men det skall kännas storslaget.
Och jag skulle kunna tagit fantastiska bilder och förevigat allt, men ibland skall man nog låta bli det. Bara vara i stunden, leva där och i den.

Och natten känns skön och frisk och i morgon kommer hettan tillbaka. Till dess tänker jag sitta här ute och jag tänker inte låta någonting få hindra mig att verkligen njuta de sista timmarna, des sista dagarna av den här semestern. 
Läs hela inlägget »







 Igår tillbringade jag dagen i farsans och brorsans gamla studio. En gång i tiden var det här det hände. Dalsland musikaliska hjärta. Här inne fanns en gång massor av häftig utrustning. Sedan flyttade brorsan till stan och tiderna förändrades.
Igår "öpnnade vi upp igen" och denna gång var det min son som satt vid reglagen och när jag gick runt där inne slog det mig att det fortfarande fanns mycket "historia" kvar där nere. På kortet ovan, precis innanför ingången. På väggen den målning som min yngsta bror Sigge målade 1992, 13 år gammal. Nedanför den, på golvet; den första gitarrförstärkaren i mitt band Power (1983-1984). Den väcker många minnen. Min bror Ronny som sommarbloggade på min blogg under sommaren 2011 skrev detta härliga inlägg.
Här kommer det i en repris. Fortfarande lika intressant och levande berättat.

Av Sommarbloggare Ronny Widekärr, söndagen 31 juli 2011
Tänk er att det är mitten av 1980-talet och att man av någon anledning befinner sig strax efter konsumaffären i Ödeborg. Tänk er vidare att man därefter med hjälp av sitt färdmedel ska svänga vänster i riktning Ekebacksvägen. Ni som minns denna tiden i idyllen Ödeborg vet att det i backen ner låg ett antal hus på höger sida. Bland annat byggnader som jag tror var arbetarbostäder med anknytning till bruket. Det minne jag nu ska återge har sitt fokus i det första hus på höger sida i ovan nämnda backe. Det var nämligen där  Power repade. Bandet där Tommy spelade i. Vet inte om Power hade så många fans men de hade i alla fall två, nämligen jag och min kompis Fredrik.

Det var nåt magiskt över fenomenet replokaler: äggkartongerna i taket, Kiss, Dio - och Iron Maiden - planscherna från tidningen Okej på väggarna, doften av cigarettrök, mögel och eventuellt ett slitet magasin med lite naket i, liggandes på ett bord som för övrigt pryddes med askfat, plektrum och kanske en ölburk eller kaffekopp.

Men bäst tyckte jag om förstärkarna och instrumenten. Jag fascinerades av hur gitarrerna såg ut och hur förstärkarna lät. Jag minns hur imponerad jag blev när solo-gitarristen Dan Ljung spelade inledningen till låten Hotel Comondore. Dan spelade på Björn Wingårds förstärkare som var av märket Peavey classic, med inbyggd phaser och den lät magisk. Vid ett tillfälle vill jag minnas att Dan hade lånat en Ibanes Tube screamer TS9, vilket naturligtvis fick mig att cykla till Ödeborg för att lyssna och se på när Dan spelade på den åtråvärda Peavey´n och Tubescreamern… och jag tyckte det lät magiskt.

Några år senare efter att ha sommarjobbat på kommunen hade jag råd att äntligen köpa mig egna grejer. Kanske var det en slump… jag köpte bland annat ovan nämnda Peavey-förstärkare av Björn wingård. Idag har jag flera förstärkare jag gillar, men mitt förstaval när det kommer till förstärkare är och förblir Björn Wingårds gamla Peavey classic via en Tubescreamer TS9.

Tycker Ronny

Ronny med Björn Wingårds gamla Peavey classic
Ronny med Björn Wingårds gamla Peavey classic
Läs hela inlägget »
Min bror Ronny och jag Min bror Ronny och jag

Norra Hamngatan kryllade av folk. och det var tätt vid de internationella köken.  Det blev några trevliga timmar tillsammans med flera medlemmar från klanen Widekärr.  Och en hel del delikatesser gick att få och det mesta doftade och smakade underbart. Dock blev det något begränade utbudet något av en besvikelse.  från världens alla hörn. Förvisso hittade man Thaiköket, den spanska paellan, tyska korvar, franska ostar, engelsk fudge och italienska delikatesser, men så mycket mer var det inte. Det hade utlovats mat från världens alla hörn, men där kändes det i år vara glest mellan länderna och förutom Europa, lite USA, lite Mexico och Tailand.
De som kom för "smaker från världens alla hörn" som marknadsföringen sa, borde med andra ord blivit något besvikna.
Men, ett bra initiativ av Uddevalla och om man bara ville vara bland folk, smaka på en och annan godbit och kände sig nöjd med ett idag ganska vanligt svenskt utbud som Langos,  tacos, Souvlaki, hamburgare och thaigryta blev inte besviken. Det blev inte jag heller.

Läs hela inlägget »

Produktiv

Det handlar om att ha diciplin nu.
Att kunna utnyttja kvällarna till max, men ändå vara upp vid 6. Jag är inne i en sjusärdeles kreativ period och jag vill för mitt liv inte tappa tempo. Bort med allt som distraherar (och där blir t om mitt bloggande en något tveksam sysselsättning)
För att vara produktiv och verkligen få möjlighet att låta kreativiteten faktiskt bli det där som man önskar måste man vara noga med vissa saker. Det har jag lärt mig genom åren. Som att komma upp tidigt t ex, att gärna komma igång lite med själva skapandet innan alla andra också har tänkt samma tanke. Att utnyttja tiden när jag faktiskt är pigg och fräsch och samtidigt få en lugn stund för mig själv. En annan sak är just det där att få vara för sig själv och undvika avbrott. Att sätta upp den stora  ”stör ej-skylten” på dörren, se till att koppla ur, bli offline och ta sig några uppkopplingsfria timmar.
Vid närmare eftertanke borde jag skriva en bok om produktivitet.

Läs hela inlägget »

Jag har haft en fantastisk sommar och på Amalfikusten lärde jag mig vad riktig skönhet är. Men, skall sanningen fram har jag rest runt en hel del i världen, besökt fantastiska platser och det omättliga vackra.
Men, att bara gå runt i min närmsta omgivning, på familjära platser som jag funnits i sedan barn får mig att inse att det vackra behöver man sällan åka speciellt långt för, utan det finns precis bakom hörnet. Som den här vyn ner mot Ellenösjön till exempel, med ett vackert gult fält, grönskan, det blåa vattnet och en molnmarmorerad blå himmel som ligger överalltihopa. Så mycket vackrare än så kan det faktiskt inte bli.

Läs hela inlägget »

Plötsligt händer det!
Dagen kommer då man inte längre själv styr över musiken i bilen. Det har förvisso pågått en tid, men idag när jag och min tonårsson satt i bilen och han i vanlig ordning hade tagit över ansvaret både för musikval och volymnivå, blev det så uppenbart. Hur jag som musikfantast och bestämd far, degraderats till att bara bli en passiv lyssnare, utan någon som helst möjlighet att styra musikinnehållet i min egna bil... Förvisso inget nytt eftersom att det hänt förr då vi har haft en tidigare tonåring i bilen. 
Att kontrollera kontrollen över musiken i bilen är kanske det värsta som kan hända mig. Jag tänker på just det där något tillspetsade uttalandet en stund och medger för mig själv att jag kanske tar i, men det visar på allvaret och hur jag ser på det.

Sedan tänker jag på hur det var när jag var 15, 16 någonting. Farsan var konservativ när det gäller musik (även om han inte kommer upp i min nivå idag). Och jag hade respekt för det. Hade ingen lust att göra honom upprörd. Ändå kunde jag inte låta bli att spela Accepts "Balls to the wall" på högsta volym så att hela huset skakade och jag för en stund misstänkte att fönsterglasen skulle spricka.
Då blev farsan arg! Han kom rasande och skrek vad detta var för fascistmusik!
Jag fick aldrig pappa att gilla hårdrock och vi kom aldrig varandra sådär nära musikaliskt under denna tid som vi tidigare varit och senare blev igen. Själv är jag ingen jättevän av min sons musiksmak, men vi kan ändå mötas och diskutera om musiken och lyssna tillsammans. Detta görs oftast i bilen då jag inte kan komma undan.
Min poäng  med det här inlägget är att även om man inte alltid tycker likadant så kan man ändå mötas och få ut något positivt av det. I mitt fall har jag lärt mig massor genom att lyssna på det som Eric lyssnar på, men också låta honom berätta om musiken, om artisterna, samt känna en gemenskap när han berättar om vilka känslor som han får, hans tankar och sinnestämning när han lyssnar på sin musik. För där kan jag verkligen känna igen mig! 
Musik för människor samman oavsett genre och smak.

Läs hela inlägget »

Åskådare

Idag kom brorsan från stan tillslut ner till Dalsland. Hela hans familj förstås.
Jag och min son och brorsa nummer två med familj hade slutit upp hemma hos mina föräldrar för att agera någon form av välkomstkommitté.
Och det blev ett sådant där skönt återseende där vi alla samlades runt bordet och åt mammas goda mat, pratade och skrattade.
Min son som letar lite ny studioutrustning tog möjligheten att stämma av med min bror för att få råd om vad han skulle köpa. Ganska snart satt de i köket och letade på hemsidor, diskuterade och värderade. 
Och jag bara njöt av stunden. Njöt av att se min son och min bror sitta och prata musik så där som jag gjort så många gånger med brorsan. Ute umgicks de yngre kusinerna, medan de vuxna pratade om sånt man pratar om när man är vuxen.
Själv var jag bara åskådare. Åskådare över en fin och magisk stund.

Läs hela inlägget »

Vad hittar man på när man tröttnat på sol och värme, men inte har kraft till att ta sig för något mer ansträngande, utan bara vill förkovra sig i det ointressanta och kanske betydelselösa? 
Jag hittade det ultimata för just det tillfället; Att ta reda på vilka namn som är de absolut vanligaste:
Det vanligaste manliga namnet i Sverige är Erik och därefter kommer Lars och Karl. Mitt namn Tommy kommer på 57e plats och det är 6709 personer som heter det. Även i Västra Götaland kommer "Tommy" på en 57e plats, men om man gör en mer specifik sökning som t ex "Färgelanda" så ligger namnet på en 46 plats och jag förundras över att just så många faktiskt heter Tommy här.

Topp 3 på efternamn är Johansson, Andersson och Karlsson. Widekärr kommer långt, långt ner på listan.

Är du själv sugen på att ta reda på lite mer om förnamn och efternamn? Klicka här.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter