2018 > 09

Den här helgen har det arrangerats judotävling i Färgelanda. En tävling som jag för många år sedan var med och både tog fram och startade upp. 
Sedan 12 år tillbaka är jag ordförande i den förening som ligger mig allra varmast av alla. Det är just här, i den här föreningen, med de här människorna som jag fått uppleva några av mina finaste ögonblick i livet.

2012 bestämde vi oss för att lägga tävlingen Judodraget på is. Vi hade då kört i så många år och det var varken roligt eller inspirerande längre. Jag tror att just det där är så viktigt, att man känner glädje i det man gör. Detta för att överhuvudtaget kunna ha en uthållighet i allt. Vi fann nya saker att göra, roliga projekt som vi med glädje gav oss in i. Nu gör vi åter den här tävlingen och just den där glädjen som jag nämner, är tillbaka. Det är många som jobbat hårt för att allt skall bli så bra som möjligt och detta med ett leende på läpparna. Jag är så tacksam att jag får vara en del i allt det här och att i just denna stund kunna sitta här och vara så nöjd över den fantastiska tävling vi arrangerade.  

Läs hela inlägget »

Om morgonen

Om morgonen är det som bäst. Kanske till och med som vackrast. Jag summerar veckan som är på väg bort och tänker på den som ligger framför mig. Allt medan regnet och solen utanför slåss om vem som skall regera denna dag.

Den här veckan har varit intensiv och det på flera olika sätt. Ibland är det som att allt händer på en och samma gång. Men idag har möjligheten kommit till att göra lite sånt som inte hunnits med tidigare i veckan och framförallt att faktiskt ta det lite lugnt. Jag har cyklat, jag har läst och jag har lyssnat på varje av mina andetag. När kvällen kommer och någonstans där den möter natten, tänker jag tänka på dagens vackraste händelse och det precis innan jag sluter ögonen för gott denna dag. Tänka och återskapa den där bilden när solen gick upp över Färgelanda.

Läs hela inlägget »

Kvällen har tillbringats i Färgelanda sporthall där det varit febril aktivitet. I morgon gör tävlingen Judodraget comeback efter 6 års frånvaro i tävlingskalendern. Tävlingen som jag en gång på åttiotalet var med och initiera. När klubben nu har uppdaterat tävlingskonceptet och  det tillsammans med mitt tidigare engagemang i tävlingen känns det också rätt att jag genom min blogg är med som en av dess sponsorer.

Nu avslutar jag kvällen med lite god musik. Det är jag och Brett Young. En kväll med sång och lugn.
I morgon blir det fart och hålligång.

Läs hela inlägget »

För en vecka sedan var det 25 grader och strålande sol och jag tillbringade eftermiddagen utomhus på ett njutningsfullt sätt. Denna morgon var det -7 och det blev sedan aldrig riktigt skönt.
Dagen som sådan har dock inte varit något att klaga på. Det är en högeffektiv vecka, antagligen den intensivaste i år för min del, men än så länge så är det bara roligt. Det händer just nu så mycket roliga saker och då känns ju allt så mycket lättare.
Dock;
Det finns mörker också! Jag kan fortfarande inte träna och min armbåge är nu värre än någonsin, samtidigt som mitt knä denna gång inte verkar bli bättre. Detta i en tid då min fysiska hälsa känns viktigare än någonsin. Dessutom tar det på humöret och jag mår helt enkelt inte alls bra av att inte få träna. Nu är det sagt och jag försöker igen justera in mot allt det positiva, allt det där som jag just nu befinner mig i.

Ikväll lyssnar jag på Eagles. Förutom de där vackra haromierna, stämsången och det för mig alltid lika uppskattade västkustsoundet, njuter jag av texter som inspirerar och förkunnar en hel del sanningar.
För min del handlar det om att ta varje chans. Se det vackra, se igenom det grumliga och ibland omöjliga och låta sig älskas och själv få älska. Det bor en desperado i oss alla.

Läs hela inlägget »


Idag är det mer höstligt än någonsin. Det är kyligt, men solen skiner och medan jag städar upp det sista efter stormens framfart känner jag faktiskt mycket njutning. 
Blommorna har sett bättre dagar, men de kämpar trots allt och de gör allt för att lysa upp min tillvaro.
Om en stund skall jag ge mig ut på vägarna. En sån här dag vill jag jag se fara förbi genom en vindruta. 
Och september skall om en vecka bli oktober och alla vet att det inte finns någon återvändå nu. Att den där sommaren vi hade som på många sätt var beklaglig på grund av vad många tyckte var en oönskad hetta, inte kommer åter. Den kommer antagligen aldrig mer tillbaka. För det där var den sista sommaren. Min sista sommar då varje dag mötte med sol och blå himmel.

September och snart oktober alltså. Det är nu vi sätts på prov. Det är nu som jag sätts på prov! Det är därför som jag väljer leva livet aktivt och med fart. Nu ger vi oss av - Mer höst än så här kommer vi aldrig att få.

Läs hela inlägget »

Efteråt

Inatt satt jag uppe och väntade på att stormen skulle bedarra, eller alternativt dra förbi, men när det började dagas höll det fortfarande på.
Men det finns något rogivande över det där att faktiskt vänta på någonting. Att vara på sin vakt, att uppmärksamma och närvara. Samtidigt ger det möjlighet till att faktiskt sortera sina tankar, fundera på och klura ut tidens skeenden och gång.

Jag somnade nöjd denna tidiga morgon och sov de där få timmarna innan det var dags att gå upp och ge sig iväg för förmiddagens aktiviteter. 
Nu är det paus, eller kanske snarare tid för att göra en mängd massa saker. Jag håller mig sysselsatt och inväntar kvällen och dess händelser.

Vi människor har sällan möjlighet / eller bjuds på tillfället att gå i takt med varandra. Just nu tycks det mesta gå min väg, medan saker och livets gång är tuffare för andra i min omgivning. Då  måste man vara extra ödmjuk. Det är i sådana stunder som man måste vara tillgänglig, vara god, en bra vän och medmänniska.
Det är ju så självklart egentligen och framförallt ser det så självklart ut när man läser det så här, men det är faktiskt inte det. I grunden måste man göra upp med sig själv om vad som egentligen är viktigast för en själv i livet.  Därefter påminna sig om det ofta. Ibland glömmer jag, men jag påmminner mig ofta.

Nu kväll och jag är på väg. Jag kommer aldrig vara den som betraktar livet från läktaren.

Läs hela inlägget »

På bilden jag och min gode vän sedan flera decennier tillbaka. Som sig bör på en torsdag är vi på lokal för after work och avstämning i den högre skolan.
Vi konstaterar bland annat att när vi dricker öl är våra söner i kyrkan.

Min vän säger;
"Ungdomar har alltid hittat en väg för att revoltera mot sina föräldrar."
Sant. Sedan pratar vi om när vi var i våra söners ålder och därefter är vi väldigt tacksamma över deras val denna kväll.

Därefter avhandlas det ena ämnet efter det andra och just ikväll tycks vi kunna lösa alla livets stora problem. När jag sedan går hem för att avsluta kvällen i all stillhet, kan jag konstatera total tillfredställelse.

Läs hela inlägget »

Gränsen

Exakt om två månader är det min dag. 

Jag har då också kommit fram till den där speciella gränsen. Gränsen som berör och skrämmer. Två månader från idag. Var tog de sista 15 åren vägen? 

Det blir som en nedräkning nu. En icke planerad sådan, som hela tiden kommer påminna mig om min livstatus, men också mänsklighet och dödlighet. 

Jag känner mig i högsta grad närvarande, men inte redo. 

Läs hela inlägget »

En bra dag

En eftermiddag på jobbet i strålande sol. Jag mot en vägg på en stol och så en stor mugg med kaffe medan jag utför ett inte allt för svårt eller ansträngande uppdrag. Ibland har man det extra bra på jobbet. En bra dag.

Idag gjorde jag slag i saken och ringde vårdcentralen angående min armbåge. Jag har sedan maj haft smärta och svårt att räta på armen.. Dessutom har jag haft rejält nedsatt greppningsförmåga med handen. För två veckor sedan började också lillfinger och ringfinger att domna bort när jag t ex använder kniv och gaffel, sitter vid ett tangentbord, spelar gitarr eller piano. Det är som om de somnar.
Förvånat fick jag tid direkt och efter 45 minuters stundtals smärtsam behandling, känns det faktiskt lite bättre. Jag har fortfarande ont, men jag har betydligt bättre greppningsförmåga.
Det här kan nog bli bra med fortsatt behandling, även om det kan ta lång tid att bli bra, eller som han sa; "om du någonsin blir helt återställd". Det där sista lät i och för sig lite sämre, men bortsett från det hade jag en riktigt skön känsla inom mig när jag lämnade vårdcentralen.
En bra dag.

Läs hela inlägget »

Tillsammans

Jag tar av mig min gi och hänger upp den. Det är slut för idag. En träning som jag faktiskt sett framemot hela dagen. Passet leddes av en bra instruktör och träningsupplägget var noga planerat. Jag tränade med brorsan och bara det kan vara en riktigt humörshöjare. Tyvärr krånlade mitt knä mer än vanligt idag, men det blev roligt ändå.
De här kvällarna är så viktiga för mig. Inte allra minst för det sociala.
 
Sedan tittade ett känt ansikte in i dojon. Detta under slutet av träningspasset. En gammal judoka som inte burit sin dräkt på evigheter. En gammal vän som jag inte träffat på länge. Han tittade förbi för att säga hej..

Jag minns när vi var barn. Vi blev oskiljaktiga så fort vi hamnade i samma klass. Upp till nian, sedan gick vi på gymnasiet ihop, t om på komvux. 
Vi var tonåringar tillsammans, vi umgicks för det mesta. Alla dessa fester, alla träningspass, alla judotävlingar och läger. Vi jobbade tillsammans under många år. Ja han är fortfarande den som jag jobbat längst tillsammans med. Under så många år gjorde vi allt tillsammans.
Just det där tänkte jag på sedan när träningen tog slut och jag och han blev kvar. Två vuxna män som pratade om livet som rusat på allt för fort. Nu stod vi här och kunde inte fatta var alla år tagit väder. Vi pratade om våra familjer, om hälsa och vad som hände sedan. Jag berättade att det var svårt att greppa för mig att jag snart är femtio. Att jag fortfarande var den där pojken som aldrig åldras. Jag berättade om hur mycket jag börjat tänka på allt det där. Att jag kanske hamnade i en kris för ett tag sedan,  lät håret växa och slutade raka mig. Jag berättade om hur viktigt det var för mig att ta tillvvara på livet och hur döden fanns där i mitt medvetande. Min gamle vän höll med, men förklarade också likt Nalle Puh att lever gör jag så otroligt många dagar - att dö bara en. Det fick mig att skratta och det gjorde han också och för ett ögonblick var det som att inte alla de där åren gott sedan vi höll ihop i vått och torrt.

Nu hemma och jag tänker på dagen som snart är förbi. Går igenom och reflekterar.
Man vet aldrig vad som kommer hända.
Det här blev en bra dag.
Jag tänker på att det bästa i mitt liv har jag alltid gjort tillsammans med någon annan eller andra. Kanske den främsta anledningen till varför det är viktigt för mig att inte missa ett enda träningspass. Jag tänker på alla de där vännerna man haft som kommit och gott genom livet. Jag tänker på mitt möte i kväll och minnena från en annan tid.
I morgon bitti kommer allt igen stå på på noll.

Läs hela inlägget »

Det är en sån otrolig skön känsla när man lyckats få gjort precis allt det där som man planerat att göra.
På min "att göra lista" idag kan jag nöjt konstatera att allt är genomfört.
Det där händer inte så ofta. Ungefär lika ofta som att man känner sig stark och oövervinnlig. Max en gång per år.
Så jag firar dagen  med god mat och dryck och jag unnar mig att sitta i soffan framför teven i kväll och se på första avsnittet av denna säsong av höjdarserien "Allt för Sverige". Därefter ännu en serie, men denna gång lite mer action-betonat och jag ser två avsnitt på raken.
Tänker sedan på det Anders Lundin berättade för deltagarna i kväll i Allt för Sverige. Hur viktigt ordet "Nöjd" är för oss svenskar.  Nöjd - den svenska motsvarigheten till Nirvana och hur det uppnås genom att utöva jante.
"För när man är nöjd så trivs man där man är och behöver inte sträva efter något mer. Så jante är inte bara något negativt utan kan vara trevligt också."
Allt enligt Anders Lundin Sverigeskola.

Jag tänker på det där ett tag, funderar på om det är bra eller dåligt.  Tänker på mig i just denna stund. Att jag helt enkelt är nöjd och dessutom känner mig ganska hungrig på att känna denna känsla även i morgon kväll ...och kvällen efter den och kvällen efter den...

Läs hela inlägget »

Skapande

Jag och min son testar lite saker ihop som kanske kan bli en ny låt framöver. Låtidéer och förslag på upplägg. 
Det är roligt när någon vill göra något kreativt tillsammans med en. Ännu roligare när det är ens barn. 
Så vi provar lite saker, några harmonier, några tonarter och min son funderar på ett beat som skulle kunna passa. Idéer far genom mitt huvud och ännu en gång fylls jag av inspiration och viljan till att skapa. Han har sin idé och jag har min och någonstans där emellan, om en stund, skall dessa mötas och kollidera, men också förhoppningsvis förenas i något nytt och fräscht.
Det finns få saker som slår den där känslan man har när man är djupt inne i den kreativa processen fram till något nytt!

Läs hela inlägget »

Love wins

Jag äter en god middag på restaurangen som ligger  bara några få hundra meter från där jag bor. Det känns bra att kunna bo i en landsbygd och samtidigt kunna ha bra service.
Sedan hem och en tupplur som blir mer än så, nästan som en evighet.
Nu en kombo av espresso och vin. Dock inte samtidigt. Det är en lugn, skön och avkopplande dag som börjar med ett par träningspass med judo på förmiddagen, men som sedan går in i det totala lugnet. 
Det handlar om att ta tillvara på dagarna, att ta tillvara på livet. Att njuta när man kan och göra de där timmarna till något speciellt. Helst alla och helst inte slösa bort dem på sömn som i mitt fall idag. Om man inte ser det som en investering då förstås... 
En investering i mig själv där jag nu förhoppningsvis har många timmar i kväll och in i natten som jag kan göra meningsfulla och bra - meningsfulla och bra just för mig! 

Carrie Underwood har släppt en ny platta. Den hjälper mig i denna stund att sakta bli stark igen och redo för denna andra del av min dag. Hon har en låt här som heter Love wins. Jag gillar det där statementet. Det är alldeles för lite kärlek nu!

"I believe you and me are sisters and brothers
I believe we're made to be here for each other
And we'll never fall if we walk hand in hand
Put a world that seems broken together again
I believe in the end
love wins"


Mer passande än så kan det inte bli i denna stund och medan Carrie levererar det här kärleksbudskapet, lägger jag i från mig datorn för en stund, spelar den där låten igen, lutar mig tillbaka, blundar och tar in. Jag har en skön dag. En avkopplande dag. I morgon skall jag ta tag i "allt det där", men nu - just nu kopplar jag bara av och låter det viktigaste budskapet i vår tid regera.

Läs hela inlägget »

Dagarna går. Det liksom bara rullar på. Allt är åter till det vanliga. Som om aldrig sommaren varit, som om inte semester nyttjas.
På jobbet har inget förrändrats och min fritid tillbringas så som den alltid gjort.
Så här i september är det som om inget egentligen har hänt.

Och efter kvällens träning kommer jag hem och lyssnar på Keith Urban och ett gäng andra bra musiker och kvällen tillhör Miranda Lambert som tillslut lyckas få mig att le och jag skakar av mig dagens mellankoli,  det där svårmodet och  tungsintheten och jag sjunger med;

Every beat, every line, every word, every single time
I just close my eyes and you're ridin shotgun
You and me, baby, on the run
I can feel your heartbeat, baby


Allt blir så mycket enklare då.

Läs hela inlägget »
Brorsan och jag för åtta årsedan på Gyldene Freden. Brorsan och jag för åtta årsedan på Gyldene Freden.

Vissa dagar blir helt enkelt inte som man vill att de skall bli. Man måste vara medveten om det, trots hur positivt inställd man än är som person och till livet.
För jag älskar alla dagarna i veckan. Jag älskar att vara levande, att få vara med och är så glad för att jag får uppleva en måndag, eller tisdag, eller vilken dag som helst i veckan. Jag älskar alla dagar och jag är på det klara med att det en dag bara tar slut. 

Idag har jag dock varit på dåligt humör. Det har inte gått ut över mitt arbete, inte över mina elever. Där har jag i högsta grad varit levande och lektionerna har liksom blivit det roliga ljusa i det tillfälliga mörka.
Jag har varit på dåligt humör för att jag har en kass armbåge som gör ont, värker och gör mig svag och mitt knä som också varit dåligt sedan slutet av maj ( precis som min armbåge) är förvisso mycket bättre, men långt i från bra. Det stör mig, oroar och gör mig lättretlig.

Jag hittar den här bilden på mig och min bror Ronny. Året är 2010 och platsen Den Gyldene Freden. Så många gånger vi har suttit där jag och han. Två män i manchesterkavajer som diskuterar livet och tidens skeenden. Jag tänker på alla de där samtalen som vi två haft genom åren, från att vi var barn och bara hade varandra, till tonåren och vuxenlivet. Bilden väcker minnen ...och tankar. Jag saknar just honom i denna stund, att få sitta och samtala och glömma det trista . 

Och det handlar om just det - att man får ha sämre dagar. Det blir inte alltid som man vill och tänkt sig, även om man tänkt så rätt, planerat och gått in i den nya dagen med positivism och glädje.
Den här dagen har inte varit något vidare, men har faktiskt haft positiva inslag om jag "tar bort" den där känslan jag burit på.
I morgon känns nog allt så mycket bättre.

Läs hela inlägget »

Mitt val

Jag förbereder kvällens middag. En mustig höstgryta med drygt ett kilo lövbiff. Perfekt inför en valvaka.
I år blev det ett annorlunda val för mig, då jag för första gången någonsin valt ett helt annat parti att rösta på än det som jag alltid röstat på innan.

Idag har jag röstat på ett köttvänligt parti, på medmänsklighet, för EU, jämställdhet, för jobben, infrastrukturen, landsbygden, för min egna självständighet och möjlighet att göra mina egna val. Lokalt har helt avgörande varit att rösta på ett parti som är redo att göra Färgelanda till en bra kommun att bo i. Att det skall vara rent, snyggt, tryggt, företagsvänligt och meningsfullt att bo just här. En avgörande faktor till mitt val var ett parti som är föreningsvänligt och som prioriterar andra idrotter än bara fotboll. 

Läs hela inlägget »

In i din famn

När man är barn är allt så mycket enklare. Iallafall var det så för mig. Det var bekymmerslösa dagar i paradiset. Många har det inte så. Det vet jag, men för mig var det så. Värre blev det sedan. När man kom upp i tonåren och inte tala på den dagen då man skulle vara vuxen, arbeta och hålla igång ett helt hem själv. 
Men när jag var barn så var det som på den där bilden av mig. Jag som tryggt somnar i någons annans soffa. Inte i mitt hem, utan någon annanstans.
Och nu är jag på väg någon annanstans och de där orden i den där sången med Franska trion gör sig påmind;

”Det började med våren och med sången
Sen rusade det vidare in i din famn
Och smärtan och tårarna och sveken
Allt rasar för oss andra
Omöjligt och förbannat”


Jag rusar genom landskapen medan naturen skiftar sin färg och sitt utseende. Hela mitt liv är en resa mot det sköna och vackra och innerst inne är jag fortfarande bara en pojke som behöver trygghet och bekymmerslösa dagar.
Jag tänker på hur Franska trion beskriver det vackra och det gör mig både lycklig och rädd på samma gång, för jag vet att ingenting kommer gratis och allting har sitt pris.

”Du hade tusen ansikten i ett och vart och ett av dom var det vackraste jag nånsin sett
men ibland så blir jag rädd och förlorar allt mitt vett
hur ska en liten pojke aldrig kunna tänka rätt”


När man är ett barn är allt mycket enklare. Iallafall var det så för mig.
Nu är det dags för mig att kliva av.

Läs hela inlägget »

Jag dricker öl och lyssnar på Franska trion. Jag är förtjust i de där harmonierna och texterna. Texter som påminner om hur jag själv skriver sägs det.
Jag gör lite "finnish" på planeringen för träningspassen i morgon och jag planerar mitt skrivande. I allt det spontana och oväntade finns det alltid en fast struktur i det jag gör. Att leva "Ad hoc" fungerar inte för mig.  Jag tycker inte om överaskningar.
Så jag vill påstå att jag har koll på allt som går. För "allt" går inte, även om man kan förbereda sig och minimera de där fasansfulla överaskningsmomenten.

Och vinden sliter tag i mitt fönster och det viner och slår. Höststormarna skickar sina förtrupper, medan jag försöker förtränga blåsten, det blöta och kyliga.
Franska trion fortsätter att spela och sjunga så där verkligt för mig och jag tänker på på morgondagen och saker som ligger framför mig. Tidigare idag pratade jag med en vän om att utmana sig själv (inte förverkliga) för att faktiskt göra allt det där som man verkligen vill göra. Nu känns det som jag borde ligga lågt istället. Så lågt som möjligt.

Läs hela inlägget »

Dreams

Jag hade en drömfylld natt.
De nattliga drömmarna har en förmåga att kännas så verkliga oavsett hur galet det än kan vara. 
Den första var en hemsk mardröm.  Jag hörde en gång någon säga att mardrömmar är bra. Att de stimulerar och påverkar en positivt. Samma person sa också "att  inte lyssna till sina drömmar är som att strunta i att öppna ett brev som kommit på posten". Hon  kallade sig drömterapeut och hade alla de där  svaren  på de frågor som jag hade i ämnet. 
Jag tänker på det mötet nu. Hon var sannerligen en person som fängslade och engagerade. Hon lärde mig mycket om livet. Inte bara om drömmar.
Nu försöker jag tyda in mina egna drömmar i ett sammanhang. För  drömmar talar alltid i undermeningar och liknelser.  Hon sa; "De flesta drömmar är symboliska, de representerar nästan alltid något annat".
Det är antagligen därför drömtydning är så populärt, tänker jag. 

Om man drömmer om en händelse, något man varit med om eller gjorde t ex dagen innan, så  beror det inte på att man varit med om det precis, utan det är något som finns inom en på ett djupt och omedvetet plan, som genom den där händelsen får en möjlighet att komma upp till ytan.
Jag kommer ihåg att hon sa att mina drömmar utgår helt och hållet från mina egna referensramar och erfarenheter. Att det är jag själv som måste fundera över symboliken i det jag drömt om, snarare än att slå i ett drömlexikon. Det är där jag är nu.

Min andra dröm var känslosam och intensiv. Jag var den trygga och lugna, medan världen för någon annan höll på att gå sönder. En dröm utan som helst relevans kan tyckas, kanske en projicering av mig själv ? Men, tillskillnad från den första drömmen, mardrömmen, så fanns ett lugn, en tro på något bättre.
Det här tänker jag på nu. Det handlar om symbolik och undermeningar. Det handlar om mig och om dig och allting som händer och har hänt. 

Läs hela inlägget »

Jag ser framemot kvällens träning.
Efter snart 40 år med judo finns suget fortfarande där och samtidigt som mitt fokus i denna stund ligger någon annanstans, måste jag medge att jag tänker på kvällens aktivitet. Jag vill svettas, kämpa och känna mig trött. Jag vill få de där smällarna, känna ömheten i min kropp, få känna mig levande.
Jag vill vara delaktig i ett sammanhang tillsammans med andra människor. Det är så som jag känner nu.

Det är måndag och jag vill bli största bäst och vackrast.
Och
om jag nu inte skulle bli det, så räcker det gott och väl med att jag får känna närvaro och den där känslan att; Tommy, du lever faktiskt".

Läs hela inlägget »

På väg hem

Jag åker från Västmanland,  åker genom Närke, Värmland och genom ett alltid bedårande Dalsland. Från ett baksäte ser jag genom mitt fönster hur det skiftar mellan sjöar, skog och fält. Solen skiner på en blå himmel och det är en vacker dag.

Jag har inte bråttom hem. Jag tar vara på min tid, vilar, funderar och reflekterar. 
 

Igår stod jag på en bro över bottenån och njöt av kvällen. Egentligen skulle jag kunnat stå där i timmar, det var så vackert och fridfullt. Dock fanns det andra planer som också lockade. 

Men det där bär jag med mig, tillsammans med massa annat trevligt som hänt den här helgen. 
Nu är jag faktiskt redo för en lång höst och vinter. Det handlar om det där att man måste åka iväg för att kunna komma hem. 

Läs hela inlägget »

Magi

Hittade denna magiska plats denna morgon. En skön stund i all stillhet. Himlen på väg ner och skuggorna som dansar i en annan värld, på en annan plats. Allt är bara tyst och lugnt.

Läs hela inlägget »
Första september och jag är uppe innan tuppen. Nu är det bye bye summer bye bye på riktigt.
Jag ger mig iväg i skydd av mörkret. Ljusa nätter är ett minne blått. Det är jacka på, långbyxor och sockar.
Nånstans där bakom allt det nya minns jag den sommar som vi haft, som liksom bara slank förbi. Nu väntar nya tider och den här helgen blir min kick off mot det där okända och kanske nya.
Och på min väg lyssnar jag på Danielle som sjunger så vackert och skönt för mig. Allvarliga grejer, men som gör mig lugn och snudd på harmonisk.
Det är tidig lördag och nu sluter jag mina ögon.
När jag öppnar dem igen är allt bara något helt annat.
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter