2018 > 10

Offside

Det är nitton dagar kvar. Vi står vid gränsen till november. Här är just nu bara mörkt och blött. En måne som försöker göra rätt.
 Vi alla är just i färd med att hitta våra rätta positioner.
Allt borde egentligen vara toppen, men vissa dagar ger bara en dålig eftersmak i munnen.
Dagens frågeställning handlar om hur lätt det är att bli blåst offside. Hur lätt det är att hamna ute i kylan. Det finns inget skyddsnät längre. De som tror på fackets hjälp är blåögda romantiker från en svunnen tid. Tiderna förändras.Att över huvudtaget tro på någon sorts hjälp tycks vara bortkastad tid.

"Håll käften, stick inte ut och framförallt var en korkad idiot som älskar att bara ta emot så kommer du klara  dig väl. "

När blev det så här? När blev samhället så kallt och känslolöst? Så i kväll skriker jag i natten, visar mitt missnöje och mitt raseri. Ingen vill komma i min väg. Det lovar jag, ...men egentligen vill jag bara ge kärlek, men finner mig hela tiden offside, upprörd och trött. Jag vill egentligen sitta bredvid dig, säga att jag alls inte är arg, be om förlåtelse, be om förlåtelse till denna värld,  ...be dig hålla min hand.  Allt medan Ellie Goulding sjunger
"How long will I want you
As long as you want me to
And longer by far
How long will I hold you
As long as your father told you
As long as you can"

Läs hela inlägget »

Måndag

Måndagen kom lika plötsligt som söndagen försvann.
En förmiddag med föreläsning och förhoppningsvis en stor dos inspiration.
Nu kan showen börja.

Läs hela inlägget »
Jag i för kvällen snygg huvudbonad Jag i för kvällen snygg huvudbonad

Winter is coming (nej jag har inte sett på ett enda avsnitt av Game of thrones) 
När vi gick hem från brorsan I går kväll så snöade det. Mörkret och kylan börjar bli påtaglig nu.  Ännu är det tid till november. 
Från en fest till en annan. Hela livet skulle vara så. Trevlighets faktorn var enorm, men det tar på krafterna på en man i min ålder att hålla igång.
I går natt dansade jag. En mer än sällsynt företeelse. Kanske gjorde jag det för att bevisa att jag kan. Dumdristighet tycks man aldrig bli för gammal för.
Den natten värkte mitt knä på sånt sätt att jag inte trodde att jag skulle klara att ta mig igenom utan kraftig smärtlindring. 

Jag räknar dagarna nu. Dagarna till att de vänder... Eller rentav tvärtom. 22 dagar. Det är allt som är kvar. 

Läs hela inlägget »

Det är fredag. En bråkfredag.
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag är som man säger; "Inte på humör". Nu är det iallafall över för denna dag och jag har en av de där sällsynta dagarna då jag dröjer mig kvar på jobbet för att bli klar med det där som jag inte hunnit med under veckan. Därefter blir det fest. För jobbiga saker skall botas med party, glam och mycket god musik.

Läs hela inlägget »

Entusiasm

I kväll har jag varit med när ungdomsrådet haft möte.  Vi har gått i genom hur det fungerar med en dagordning och vad de olika punkterna egentligen innebär. Vi har också pratat om varifrån en förening får sina pengar, vilka kostnader som finns, samt vad en budget är och hur det fungerar. Dessa vetgiriga och engagerade ungdomar ställde många bra frågor och hade idéer för framtiden.
Det här varit det tredje klubbmötet denna vecka för min del då möte med ekonomikommittéen och Styrelsen också genomförts med min närvaro.

Det har varit en intensiv judovecka för mig. Dock började det trist med beskedet att jag har atros i knät och att det inte kommer bli bättre. För 25 år sedan plockade jag bort allt i meniskväg i mitt högerknä. Det tar cirka 20 år därefter för att slita ner brosket i knät. Slutet på min härliga tid på judomattan enligt expertis. Jag avslutade den kvällen med ett judoträningspass. Lugnt som det förslog, men som ett statement, en protest, ett sätt att bevisa motsatsen...
För jag kommer aldrig att sluta. Jag har ett livstidskontrakt. Jag tänker på kvällens träff med ungdomsrådet på klubben, tänker på deras entusiasm. Tänker på att den får aldrig dö.

Läs hela inlägget »

Det har varit en knepig dag. Visa dagar kan vara "toppen", andra "vanliga" eller "kassa", men ibland kan de också vara "knepiga..."
Alltså inte bra, men så där att man inte riktigt vet om det är dåligt heller, eller vilka konsekvenser det kommer få. Det känns knepigt helt enkelt.

Och

i dag hittade jag en anteckning från 24 oktober 2009. Alttså för exakt nio år sedan. Jag hade skrivit ner; 

"inte ens blondinen var äkta. Hon som drack tequila ur skon!"

En strof från en Peter Lemarc låt. Varför jag skrivit ner de där två raderna minns jag inte. Jag hade t om glömt bort den där låten, men just då, när jag skrivit ner dem måste de betytt något. För det är så som jag fungerar. Så jag fungerade för nio år sedan.

Sånt där kan verka så banalt och helt ointressant för vissa, eller kanske för de allra flersta, men jag vill veta, dra mig till minnes, få tillbaka den där känslan.

Det är förvrigt en fantastisk låt med en otroligt bra text. Långt i från en av hans många populära låtar, men en sång som känns mer aktuell i dag än någonsin. 

"Med hånet som språk
och hänsynslösheten som religion
Inte ens blondinen var äkta
Hon som drack tequila ur skon"


Hela den där låten är så full av sanningar och en verklighet som skrämmer ....men som samtidigt gör mig upphetsad.
Ibland kan det där göra mig rädd, rädd för att mitt sökande och hunger efter det nedskrivna vackra ordet , tillslut skall ge mig kickar jag ej längre klarar av att bemästra.

Jag hade flera små samtal idag. Korta, men alla så direkt avgörande. Nu känns allt bara så knepigt. Som om att inte veta vilken fot man skall gå först med. Sedan hittade jag de där nedskrivna orden från den där Lemarc-låten och nu känns det som att allt hör ihop, men att jag inte vet hur.

"inte ens blondinen var äkta. Hon som drack tequila ur skon!"

Jag läser den där strofen en gång till, tänker på min dag, reflekterar över dessa samtal och lyssnar sedan på den där fantastiska sången för första gången på nio långa år.

Läs hela inlägget »

Möten

Det är mötenas tid, men förutbestämda sådana. strukturerade eller i viss mån strukturerade. Jag älskar möten, men likt många andra har jag svårt för de där förutbestämda mötena som man ofta har för att "det skall vara så". Genom åren har jag lärt mig att just möten kan vara de största energitjuvarna som finns. Det är möten på jobbet och det är möten på fritiden. Troligtvis likt många andra har jag funderat på varför man har dessa möten och hur gör man dessa möten till riktiga "boostar" och energiskapare? För på någotvis så måste väl syftet ändå vara att mynna ut till något bättre, något positivt och energigivande?

Bäst är spontanmöten. Möten mellan människor både kända och okända. De där mötena som man lär sig något nytt av, gör en glad, gör en stark, beslutsam eller som helt enkelt förändrar hela ens liv....
Det är så som även de där strukturerade och planerade mötena på t ex  jobbet, eller föreningen också måste bli. Positivt omvälvande. En kick. Så där så att man alltid väntar på nästa möte.

Läs hela inlägget »

Jag putsar fönster och städar upp på uteytor. Nu kan snön komma.Sedan ger jag mig ut i dagen.
Idag är det mycket som skall göras, men i sanningens namn skulle jag bara vilja ta en långpromenad i timmar. Gärna tillsammans med någon som vill utbyta klokheter och samtidigt ha svar på massor av frågor. Någon som bara vill lyssna på en man mitt i livet.

Brett Young regerar numera som oftast bland musikutbudet i mitt hem. Han gör det så lätt att ta in de där olika budskapen som han tar upp i dessa sånger. Jag tycker om hans röst. Jag tror att det är just rösten som skapar den där magin kring låtarna.

Would've thought you wrote down every word
Goodbye spelled out like it had been rehearsed
There ain't no point in trying to change your mind
Seems like
You've got it all figured out
You're alright
With the way this is going down


Och det är just den där fraseringen när han sjunger "There ain't no point in trying to change your mind"
som verkligen får i gång mig, som får mig att sjunga med i refrängen som jag redan kan utantill.

"Don't tell me we can still be friends
Hanging on the weekend
You're gonna be okay if I start seeing somebody new
You hope that I do
It won't be long
'Til I forget to call every time that I'm drinking
And you ain't the love song
I can't keep from singing
I gotta be honest
If you really believe that's the truth
You never loved me like I loved you"


Det är så där som min dag är, jag angriper den med en sång och sedan får allt bara komma till mig.

Läs hela inlägget »

Morgonpromenad i sakta takt för att få igång kroppen. En ganska kort sådan, men skön och nödvändig. Det är fuktigt och en dimma överalltihop och det skapar en liten smått kuslig stämning. Det är halloweentid. Halloween före den 31 oktober. Men vad spelar det för roll?  Gränserna för halloween i Sverige tycks ha blivit flytande. Antagligen för att de flesta inte förstår skillnaden med Alla helgons dag och den här keltiska skördefesten.  Nu kan döda själar vandra runt i dagar.

Själv skall jag strax åka i väg till klubben. Vissa saker ändras akdrig. Det är grått, trist, men ganska stämningsfullt. En lördag i oktober som skall komma och gå.

Läs hela inlägget »

Det är ännu en vacker höstdag och när jag kommit hem från jobbet ger jag mig ut på en cykeltur. Både skönt och uppfriskande. Dessutom bra för mitt knä (inbillar jag mig). 
Och kvällarna kommer tidigt så här års och mörkret sänker sig över Färgelanda. Hemma låter jag pojkarna ordna med kvällens middag medan jag sätter mig en stund vid tangenterna och en kopp kaffe. Det är lugnt och stilla i mitt hus.

Om en stund skall jag lyssna på lite skön musik, men först skall jag bara njuta av lugnet och tystnaden.

Läs hela inlägget »

Torsdagar betyder alltid avkoppling i gott sällskap, god mat och dryck. I dag är inget undantag.  I allt det hektiska är just de där "vattenhålen" en behövlig oas i livet.

Jag lyssnar på Dave Stewart högt och som alltid vid dessa tillfällen ifrågasätter jag mig själv varför jag inte gör det oftare. Alltså, jag menar nu inte att ifrågasätta mig själv oftare, utan att lyssna på Dave Stewart helt enkelt.

Solen skiner och det är riktigt skönt ute. Oktober har varit resonlig. Jag jobbar lite, jag njuter lite och hösten är än så länge nådig.

Läs hela inlägget »

Jag hade gett rätt mycket för att vara med där inne i kväll.
Jag studerar genom en plexiruta.
Halva veckan har gått och mitt knä känns inte alls något bättre. Det var länge sedan det behövde ta så lång tid på sig att bli bra. Trasig sedan i maj. För första gången på länge är jag lite orolig.
Onsdagar betyder alltid judo. Det har det gjort sedan 1981. Det är bara jag kvar från det gänget i kväll.
Nästa onsdag skall jag stå på mattan igen. Det är ett löfte.

Läs hela inlägget »

Local hero

Jag är på väg hem. Har låten Going home i huvudet. Kanske för att jag spelade den på gitarr tidigare i dag.
På jobbet.
Det där ledmotivet med Mark Knopfler från filmen Local hero. En helt igenom fantastiskt vacker låt. Filmen var ok den med. Men det var länge sedan jag såg den.
En Bill Forsyth film. Handlar om ett amerikanskt oljebolag som skall köpa ett litet kustsamhälle i Skottland..
Man räknar inte med att han som äger stan inte vill sälja.
Det är så jag minns själva historien..

Nu skall jag snart åka till klubben. Ännu en kväll med mig bredvid. Måste vila den här veckan. Det kan dock inte hålla mig borta från verksamheten.
För det är mitt liv, mitt hem.

Numera skymmer det tidigt. Kvällen är kort och mörk.

Läs hela inlägget »

Joel Alme sjunger så där hjärtskärande till den där Volvoreklamen och jag jobbar på för att bli färdig med morgonens förehavanden. Om en stund och det ganska snart skall jag vara härifrån och redo för en ny dag.
Detta likt miljoner andra svenskar.
Natten var fylld av drömmar. Nu har verkligheten gjort sig påträngande påmind. "If you got somebody waiting". Jag är förevigt en drömmare. Allt är som vanligt och du är den enda som vet.

Läs hela inlägget »

Digestif

I somras tillbringade jag dagar i Minori. Jag njöt av Amalfikustens härligheter fullt ut. Vi bodde på världens mysigaste ställe upp i bergen. Det var litet och familjärt. Sent om kvällarna/tidig natt när vi vandrat upp från samhället vid havet via de hundratals trappstegen upp för berget, brukade vi sätta oss ner och se ut över havet. Hotellets ägarinna brukade göra oss sällskap och bjöd alltid på läckerheter och trevliga samtal. Jag uppskattade de där samtalen mycket. Små berättelser om livet på Amalfikusten. Då och nu. En hel ort helt beroende av citroner. En region beroende av citroner. 
Jag drack av limoncellon som hon bjöd på och det med välbehag. Närodlat så att det förslog. Hon ville också gärna bjuda på drycken som hennes man gjorde av valnötter. Hon visade oss stolt de mäktiga träden som valnötterna kom i från. Jag hällde i mig det i stora klunkar. Det var inte gott som limoncellon, men uppfriskande och starkt och medan vi fick en redovisning om den något omständiga framställningsprocessen, kom jag på mig själv hur jag satt där och njöt.

Jag minns också att jag stundtals kunde känna ett viss vemod när jag satt där och drack och lyssnade på de där historierna. Hur jag tänkte på hur sårbart detta samhälle var. En hel trakt helt beroende på citroner och hur deras skörd skulle bli. Historierna som berättades var inte alltid lyckliga.

Nu är det oktober och juni, den sorrentinska halvön och Kampanien känns så långt borta. Tiden går så otroligt fort, minnerna finns kvar, men gårdagen är borta för länge sedan. 

Läs hela inlägget »

Intryck

Tisdag morgon. Luften är rå och blöt. Jag på väg till jobbet. Ett Sverige på väg att starta upp. Allting är precis som vanligt.

Läs hela inlägget »

Trots allt

Jag ser kvällens träningspass från klubbens kafédel. Det är en ovan sysselsättning. För även om jag egentligen inte kan påstå att jag direkt tränat den här hösten, så har jag iallafall stått på judo mattan.
Nu är det vila som gäller. Så länge som jag inte kan stödja riktigt på mitt högra ben.

Den här veckan har vi familjevecka på klubben. I samband med det har vi insamling till förmån för rosa bandet. Det tycker jag är bra.  Och trots att jag inte kan träna, så hålls humöret så här bredvid: ändå uppe. Av vetskapen att tillhöra en sån här fin förening.

Läs hela inlägget »

Hittade den här bilden för en stund sedan och den gjorde mig glad. Så mycket glädje i just den där stunden. Jag och min son någonstans i Nordamerika. Var okänt, men det går inte att ta miste på att vi tycks vara nöjda med tillvaron.
Klockan är runt midnatt och jag kan konstatera att just det här blir ett perfekt avslut på denna dag.

Läs hela inlägget »

1994

Bilden lånad av Lars Bäcker från albumet Sälfludd tour 1994 Bilden lånad av Lars Bäcker från albumet Sälfludd tour 1994

1994 var jag 26 år och då var det fortfarande ok att räcka ut tungan på kort. En bild på mig tagen under en av dessa Sälenveckor som under nittiotalet gick under namnet "Sälfludd tour".

Många minns 1994 för OS-guldet i hockey, eller fotbolls-VM i USA. Andra just för att det var en fantastisk fin sommar.
Men jag minns förutom den här resan till Sälen (som jag förövrigt har ganska suddiga minnen i från) några veckor innan, det där jordskalvet i  Los Angeles där många människor får sätta livet till och fram tills då den mest kostsamma jordbävningen i världen räknat i materiella skador. Sedan kom skalvet i Sumatra ett par veckor senare och över 2400 personer dödas. 

1994 var ett mycket händelserikt år i världen, men också för Sverige.
I sverige grips tillslut "Militärligan" bestående av 11 män och en kvinna. De är misstänkta för att genomfört åtta grova rån och är under en tid det stora samtalsämnet överallt.
Fänrik Mattias Flink skjuter ihjäl fem kvinnor och två män  i Falun och i Stockholm dödas tre unga kvinnor och en manlig dörrvakt under det så kallade Stureplansmorden. Spionen Stig Bergling som varit borta i sju år och bytt namn till Eugen Sandberg återvänder till Sverige på grund av hälsoskäl. Han grips och sätts i svenskt fängelse igen.
Det nya pensionssystemet införs, och det blir  förbjudet at röka på skolgårdar. Tobaksreklam förbjuds också. 
Ian Wachtmeister avgår som Ny demokratis partiordförande och det tilltänkta samarbetet  mellan Volvo och Renault spricker. 
Sverige blir medlem i EU, pappamånaden införs och lagstadgas och vårdnadsbidrag införs.
I juni röstar riksdagen för registrerat partnerskap för homosexuella par som innebär att de får samma rättigheter som gifta heterosexuella.

I det svenska riksdagsvalet får socialdemokraterna 45,3 % av rösterna och Ingvar Carlsson blir ny Statsminister efter Carl Bildt. Ny demokrati får 1,2 % av rösterna och åker ur riksdagen med buller och bång, samtidigt som Miljöpartiet kommer tillbaka.

I slutet av  september förliser M/S Estonia på Östersjön och sjunker till botten och 852 människor drunknar.  

I världen är  allas ögon mot Rwanda där inbördeskriget mellan hutu och tutsi leder till ett av världen största folkmord. 
USAs president Clinton har mycket att stå i och ser till att det finns 
amerikanska militärflygplan som patrullerar i flygförbudszonerna i Bosnien och Hercegovina, samtidigt som soldater skickas till Burundi för att evakuera amerikaner och rwandier. Amerikanska soldater går in i Rwanda, uttökar sin närvaro i Makedonien och skickar soldater till Haiti för att återställa demokratin.

I april hålls de första fria valen i Sydafrika och partiet ANC vinner och Nelson Mandela blir president. Tunneln under engelska kanalen invigs och Inbördeskrig utbryter i Jemen. Armenien och Azerbajdzjan enas om vapenvila i Nagorno-Karabach och de sista ryska soldaterna lämnar Estland och Lettland. Palestinierna får tillåtelse att förvalta Gazaremsan och Jeriko  och IRA lägger ner sina vapen. 

I sportens värld vinner Dalslänningen och min kommuns stora hjälte; Jan Ottosson Vasaloppet för fjärde gången. Som 42-åring slår tungviktaren George Foreman ut Michael Moorer och blir världsmästare på nytt i boxning  och förutom guld för hockeylaget vinner Pernilla Wiberg den alpina kombinationen och blir olympisk mästarinna.

Den stora händelsen i musikens värld är det tragiska faktum att Kurt Cobain begår självmord.

Personligen klassas 1994 fortfarande av mig som ett av mina absolut sämsta år.

Läs hela inlägget »

Som en badpojke har jag suttit och lapat sol. I dag en dag i repris från juni.
Jag tar ett klassiskt Tommyfoto och tänker att den här dokumentationen kommer ses som ytterst viktig en dag. Antagligen långt fram i tiden. Vad passar bättre än att njuta med än en espresso och tankar om en ny härlig vecka? 
Jag roar mig med att läsa om bra restauranger och deras menyer. Riktig trevlig söndagsunderhållning måste tilläggas. 

I går kväll hade vi 24 grader inne. Jag öppnade upp och gick ut. 17 grader och vindstilla klockan 22.41. 
I kväll skall det vända. Slut på "gästspelet". 
Därför blir jag kvar ute. Länge. 

Läs hela inlägget »

Jag har vilat i timmar, trots att jag borde varit ute i höstdagen. Tror dock att det känns lite bättre nu. Ingen direkt värk. Fick en ny tablett i dag som jag provat. Här får man vara sin egna läkare. Kan bli bra. Har också fått hjälp och guidning om hur jag skall ta mig förbi dessa ”gatekeepers” för att få tid på vårdcentralen. Nu har jag fyllts med nytt hopp.
Den här bloggen blev plötsligt en gnällblogg med stark klagokaraktär. Det är alltså så här det skall bli nu?

Drömmer om en härlig skogspromenad, eller att vandra i vacker natur och omgivning. De där sakerna som man ofta tar för givet. Det är min högsta önskan just nu. Men Everything is broken sjunger Bob Dylan och just i denna stund känns det högst relevant.

"Broken cutters, broken saws,
Broken buckles, broken laws,
Broken bodies, broken bones,
Broken voices on broken phones
Take a deep breath, feel like you're chokin',
Everything is broken"


Dagens nyheter släpper precis i denna stund nyheten att Ulf Kristersson ger upp försöken att bilda regering och när min son som sitter i musikstudion för höra det här så kommer han bli nöjd.
Själv kan jag konstatera en sak i dessa "eftervalstider" då det är populärt att hänga ut våra folkvalda politiker, att det ändå speglar ganska bra hur vi väljare är, gemene man och kvinna. Att politiken faktiskt skildrar samhället och befolkningen i mångt och mycket.
För som "vi" kan bete oss mot varandra! (en egen iaktagelse från veckan som bjöd på flera skolexempel i dåligt beteende)
Bedrövlig kommunikation, hot, intrigera och smutskasta. I min bok är vi helt klart värda just de politiker vi har.

Det skymmer. Jag fyller munnen med julmust och tittar ut genom fönstret. Jag lyssnar på vad Dylan har att säga, sväljer och skakar allt av mig.

"Seem like every time you stop and turn around
Something else just hit the ground"

Läs hela inlägget »
Etiketter: bobdylan

solsken och torr väg. Jag njuter medan tid är.
Jag fick en del av den där brittsommaren trots allt. 
Mitt knä gav dock tillslut fullkomligt upp. Knappt stödbart längre och när man förstår att det kommer ha en avgörande inverkan på om jag skall kunna leva ett värdigt liv framöver är det dags att agera. Som en kniv rätt igenom vid varje steg. Värken som håller mig uppe på nätterna.
Sagt och gjort, jag ringde vårdcentralen. Jag var färdig med det här nu. Har ju gått så här sedan i maj och det blir bara värre. Inga mer tabletter, ingen mer rehab innan jag fått träffa en läkare. 

De är duktiga "Gatekeepers" de där som svarar i telefon på en vårdcentral. Hon var trevlig, jag var trevlig, hon var proffesionell och jag var tydlig. Hon föreslog sjukgymnastik. jag svarade med tystnad. Hon sa; "du verkar inte så nöjd med det svaret". Jag var snäll, men tydlig och rak.
Jag fick inte träffa någon läkare. Det fanns inga tider. Svårt att argumentera mot det utan att bli arg.
Fortsättning följer. Nu slickar jag mina sår och planerar min återkomst. Starkare och friskare än någonsin!

Jag blev kallad mjukis idag. Det måste skett ett missförstånd. Det pratades om en förändring och till en början tyckte jag att det lät trevligt. Utveckling är ju något bra, även för en konservativ själ som jag. Sedan började jag fundera på det där och det kändes mindre trevligt. Kändes korrekt, vanligt och tråkigt. Snäll är bra, mjukis låter som en undergång.
Spelar det någon roll? Definitivt.
I mina nästa 50 år kommer jag vara allt annat en just en mjukis!

Läs hela inlägget »

Fit to go

Från sjukhuset får jag meddelande om att min kära mor får åka hem i morgon. Sahlgrenska ger klartecken och det sätter stopp på en och en halv veckas sjukhusvsitelse.
Som alla andra inblandade (inklusive min mor) pustar jag ut och känner lättnad.
Tack alla som skickat hälsningar, visat förståelse och visat sitt engagemang för mina föräldrar. Kvällen firas i all stillhet på närmsta krog. 
Ps. Det är brittsommar.ds
 

Läs hela inlägget »
Jag är vän av ljuset.  Motsatsen är inget alternativ och om jag skall vara ärlig så sitter jag och drömmer om den där brittsommaren som skall komma just i morgon. Jag ser framemot ljus, sol och lite värme. 
I går kände jag mig trött och ganska orkeslös och bestämde mig för att i dag skulle jag göra enbart det som jag verkligen behövde göra. Det vill säga  att jobba. I går hade jag bestämt mig för att ha en ledig kväll och att gå och lägga mig tidigt. 
Så blev det nu aldrig utan jag åkte till klubben nästan direkt efter  jobbet, något jag inte ångrar nu. Ibland är just själva utmanandet av sig själv det där som åter tänder den där elden i en och får en att gå vidare med ny energi. precis som en stund vid ett vatten, eller några minuter med solen i ansiktet.

Jag gläds över att den här bloggen fortfarande har många läsare och sista veckan har dessutom många nya hittat hit.  Söndagens inlägg Blunda och säg mig vad du ser där brorsans låt med samma namn fanns att lyssna på hade nästan 3000 spelningar. Känns extra roligt att få kunna vara med och bidraga till att bra musik sprids.

Jag ser framemot brittsommaren. Nu säger de  på vädret att "brittsommaren håller i säg". Det gör mig lite skeptisk, men också konfunderad. Det låter precis som att jag just är i den där "sommaren" ?
Saker blir sällan som man tänkt sig. Det är jag väl medveten om, men att eventuellt blivit snuvad på en brittsommar känns tufft. Så jag går och lägger mig, trött, men nöjd och i balans. Inget skall få rubba den här känslan.
Läs hela inlägget »

Paradox

Om mammas sjukhusvistelse haft något gott med sig så är det att jag haft möjlighet att umgås med min far en del. Under de där stunderna i bilen, på restaurangen efteråt, när vi båda två haltande tar oss fram genom de oändliga sjukhusgångarna.

I dag flyttade Tommy widekärrs blogg in på hjärtintensiven. Min mor som är på gott humör har trots omständigheterna nära till skratt och skämtar gärna och det slår mig att hela det här är en paradox. För samtidigt som att hon säger att hon mår bättre än på mycket länge, så är det faktiskt ett faktum att det var länge sedan jag såg henne så här glad och positiv. Precis så där hon var förr.

Men, så är hon här och i det ligger hela paradoxen och det som skulle bli en operation förra veckan blev två och det tycks inte vara nog med det.  Vad som väntar i morgon vet vi inte.

På något vis så är det vid sådana här händelser man kommer extra nära varandra. Som när man var barn och mamma och pappa betydde allt.  Nu önskar jag bara att mamma snart får komma hem och att jag får fortsätta höra hennes galna historier och underbara skratt länge, länge till.

Läs hela inlägget »

Denna morgon regnar det kraftigt under min färd till jobbet. Annat var det en morgon förra veckan, då jag blev tvungen att stanna till, gå ur bilen och låta blicken vila ut över viken och njuta av alla dessa färger. Ibland är just det, det enda som man behöver och därefter kändes hela dagen fantastisk.

Och det är ju så att det som oftast är de små oplanerade sakerna som sätter guldkant på tillvaron och skapar livskraft

Läs hela inlägget »

Jag har skött om mitt hem, vinkat av min bror vid tågstationen och varit tillsammans med pappa på sjukhuset och där hälsat på min mor. En dag går så fort, en helg går ännu fortare. 
Och så är det det här med allt som man skall få gjort, hinna med, det där som man verkligen hoppades på att också få göra.
Det är söndag. En av över 2000 söndagar i mitt liv. Det kommer mer ...om jag får vara med. Innan året är slut skall jag fått uppleva 2600 söndagar. En riktigt ansenlig mängd av min favoritdag. 
Med den vetskapen - att det kommer mera, avslutar jag kvällen på vår kvarterskrog  och njuter av god mat och håller tron vid liv att allt skall vara bra.

Läs hela inlägget »

Allting vissnar ner och dör.
En gång var det så vackert och uppiggande och gav en skön känsla när man satte sig bredvid i fåtöljen. Samma ute i blomlådor och krukor. Det är dags att städa upp, slänga och plocka undan.
Men det får vänta. Istället låter jag rummet fyllas av min bror Ronny och hans musik, för jag vaknade denna morgon och hade en tidig låt med honom i huvudet. Vi var så unga då jag och han, men känslorna är de samma nu som då.
Lyssna på den här låten. Fortfarande lika viktig och sann.

Läs hela inlägget »

En heldag på Kroppefjäll och även om den mesta tiden tillbringades inomhus, fanns det ändå lite tid att röra sig i de vackra omgivningarna. 

Efter en heldag med judotävling tillbringas kvällen hemma och ungdomarna håller till i köket och förbereder kvällens grillmiddag. Jag i morgonrock och lätt bakåtlutad i soffan. Det tycks bli en skön kväll. Allt just nu känns bra och riktigt.

Läs hela inlägget »

Dagens resa går till Kroppefjäll och ännu en tävlingshelg är att se framemot.
Som dalslänning är jag dessutom förtjust i den där "högplatån" Kroppefjäll och även om inte dess högsta topp når över trädgränsen och inte kan kan kallas fjäll i den rätta meningen, så är det ett smått gigantiskt naturreservat som sträcker genom tre kommuner. Dessutom är just det där stupet ner mot Dalboslätten ganska häftigt att titta på.
Nu är det dock inte därför som jag denna morgon sätter mig i bilen och åker till "fjälls", utan för att leda, titta,  njuta av judo och umgås med underbara vänner, föräldrar och fantastiska ungdomar.

En stund då allt fokus riktas mot något helt annat än det som annars just nu engagerar mig.

Läs hela inlägget »
Hösten omfamnar oss och idag på väg hem från jobbet stannade jag till en stund för att bara ta in allt ihop. Årstiden, men också det som händer i mitt liv just nu. Jag svängde av, stannande bilen, klev ur och tog mig in i färgprakten som råder just nu. Jag gick gamla Lelången fram, provade att sparka löv och även om det ännu inte fungerade framgångsrikt, så var själva känslan extremt skön.
Och jag tänkte tillbaka på min uppväxt i just de här trakterna och hur jag brukade leka i omgivningarna.
Jag tänkte på tidigare generationer Widekärr som en gång bodde här och på de som nyttjade järnvägen som gick just här. Jag föreställde mig hur de såg ut när de for fram med ansikterna riktade ut genom fönstret.
Hur såg den här platsen ut just då egentligen? Man borde sett sjön tydligt, fälten och mycket skog...
Bebyggelsen var nog likt nu rätt oväsentlig.
Mil efter mil med skog och mark. Dalsland har aldrig varit stordådigt på något annat än just med sin natur.
Jag gick ned till sjön sedan. Stod där och bara tittade ut på vattnet. Det blåste, var lite småkyligt, men det där var bara skönt. Som en slags rening.

Min mor opererades för andra gången den här veckan. Sånt berör och påverkar en. Livet och familj sätts först på agendan. Jag menar; visst, det är alltid det - först, men av någon anledning så synliggörs det extra mycket för en själv vid sådana här tillfällen. Däremellan lever man på i ett rasande tempo utan att varken känna efter eller reflektera. Min andra bror har kommit hem från Stockholm. Vi är samlade nu vi bröder. Här i hjärtat av Dalsland, men på olika håll.  Jag tänker på dem när jag skriver det här och jag tänker på min familj och mina föräldrar. Det viktiga.
Läs hela inlägget »

Jag får ett mess från min bror Sigge som låter så här;

"Nu har vi spelat med Janne alla tre bröderna. Han hälsar till er också."

Janne Schaffer var i dag i Färgelanda och brorsan var en av dem som denna kväll fick spela ihop med denna legend. En gång i tiden var det jag och min andra bror Ronny som fick den möjligheten.
Själv har jag tillbringat kvällen på NÄL sjukhus. Ibland blir livet viktigare än kulturen och faktum är att få besöka sin mamma, trots om det finns mysigare platser att träffas på, så slår det det mesta.

Läs hela inlägget »

Start

Denna morgon dricker jag mitt kaffe ur denna ..sejdel som så stolt står på mitt skrivbord. För att fira att NHL-säsongen nu drar igång och att jag kan uppslukas av något så trivialt och oviktigt som hockey.
Jag tror att det är viktigt att vi har de där sakerna i livet som finns där bara för att engagera oss och roa. Något som skapar balans med allt det där andra i livet.
Så i natt blir det för mig att sitta på "första parkett" framför teven och se på en förhoppningsvis trevlig match mella två klassiska lag ; Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens. Bara vetskapen om det gör hela denna dag mycket skön.

Läs hela inlägget »
Brett Young sjunger i mina rum. Det har varit en bra dag, fina timmar, men när kvällen kommer känner jag saknad och ensamhet.  Ibland kan just ensamhet vara det värsta som finns.
Det är sällan jag känner så. Som oftast njuter jag av de där stunderna då jag är själv. Det är då som jag gör just det där som jag själv vill. Ofta i kreativa loopar som ibland kolliderar och skapar magi. I kväll hade jag känslan och viljan, men saknade totalt meningsfullheten.

Ensamhet - Det där när det kryper inpå. Så tätt mot kroppen.
Längtan - som en romantisk idiot.
Och det är nu som jag börjar skriva, inte det som jag borde, utan sida upp och sida ner i min dagbok. För hur det än är finns det inget bättre än att få skriva av sig.
Ute sedan är det blött och svart. Som om jag mist förmågan att ”se igenom”. Jag tänker på den här sommaren vi fick och hur långt borta den nu är och jag tänker på det som ligger framför mig. April känns så långt borta och  avlägset.
 
Läs hela inlägget »

Det är en riktig regndag, men tycker att denna bild som jag tog igår liksom gör mig gladare och därför får den vara med. Jag behöver färger nu och jag misstänker att det är fler än jag som känner på samma sätt. Dessutom vill jag ha kvar den där blå himlen. Inget annat.
Tisdagen kommer och går och allt är sig likt, men när talmannen ber Kristersson om att kolla upp chanserna till att bilda regering blir det upprörda känslor här hemma. Min son som är mycket politisk intresserad är inte nöjd och den där i min värld, vänstervridna svenska rapmusiken spelas ännu högre i mitt hem och rubbar totalt mina möjligheter till feelgood. Jag är medveten om att frågan ställs ganska vårdslöst, men den måste ändå ställas;
”Har du ingen högermusik?”
Min son ler och säger; ”finns det ens sådan? Jag menar, vilka artister och musiker är egentligen höger?”
Jag kommer ingenstans, utan går in i mitt inspirationsrum, stänger dörren och slår mig ner i närmsta fåtölj och riktigt sjunker ihop. 

Idag har jag verkligen känt mig inspirerad och återigen motiverad till att skapa. Jag har ett spännande projekt på gång, men jag skulle också kunna tänka mig att börja skriva nya låtar, en hel samling av nya verk. T om poesi. Något av den varan har det inte blivit sedan jag skrev skrönor från Port Beau. Kanske fem årsedan nu?

Hursomhelst, det blir något kreativt jag skall ta tag i nu. Allt annat får vänta till en annan dag, ...eller ett annat liv.
 

Läs hela inlägget »

En ny chans

Första oktober. 
Allt innan är så långt borta.
Den nya tiden börjar nu. Det skall bli en slutlig färgprakt innan alla löv faller. Det skall bli en av den här månadens största skådespel. 
Jag har aldrig haft något emot måndagar. Snarare tvärtom. Det är skönt att börja en ny vecka, som att liksom få en chans till. En ny chans till att t ex vara snäll eller snällare, vara hjälpsam, visa tacksamhet och göra rätt. En ny vecka att börja om på och i värsta fall ... trycka reset och starta om. 
Allting börjar idag. 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Arkiv

Länkar

Etiketter