2019 > 05

Paus

Jag tillsammans med brorsans Stratocaster. Jag tillsammans med brorsans Stratocaster.

Om jag fick välja kanske jag valt att tillbringa resten av kvällen och kanske en del av natten att spela gitarr. Att bara gå upp i det där euforiska och glömma alla måsten. Jag, min gitarr och alla mina sånger. Den ultimata avkopplingen.
Det har varit alldeles för många dagar "on the run". Ändå är det just det som jag älskar....
Att vara på gång, att ständigt vara på väg.
Jag behöver skriva på mitt bokmanus och jag villgöra RIKTIGA blogginlägg. Inte bara glättiga uppdateringar från mobilen...
Nu skall jag åka iväg i några dagar, Ett litet avbrott från det där vanliga...Eller så blir det det vanliga som händer då också? Ibland har jag svårt att navigera över de där gränserna och se de skilda landskapen.
Och där kommer tröttheten över mig och medan jag vill fortsätta att spela The Faces - låtar förnedrar Finnarna Tre kronor och det där scenariet som jag redan förutspått händer. Finns få saker som är så ointressant som Hockey-VM, men där tycks jag vara ensam om den åsikten. Så jag låter folk tro att  utslagna NHL-spelare per automatik är bättre än hungriga "inget - att -förlora -  ICKE - NHL-spelare".
Själv ser jag framemot  Stanley cup finalen. 
...men först några minuter med gitarren och sedan sömn.

Läs hela inlägget »

I natt när det blåste upp och vinden tog tag i fönster och persienner sov jag som hårdast. Ialllafall är det så som jag minns det, men tydligen har jag varit uppe och stängt igen.
Vid frukosten är det helt lugnt igen. Jag tittar ut och det tycks vara vindstilla. Grått och vindstilla. Solen skall iallafall vara på väg. Det är så det sägs. 

Och i natt när det blåste upp och vinden tog tag i fönster och persienner, drömde jag att att mitt liv var i en Darius Rucker video.

"What if I told you I don't plan on staying here
My dreams are a million miles away
And I know your family is gonna want you to stay
You know what I don't blame 'em"


Nu dricker jag mitt kaffe och tänker på hur allt är och medan ett liv rusar förbi, sitter jag hjälplöst och ser allt ske.

Läs hela inlägget »
Familjemiddag på vår favorit-restaurang. En skön stund och sedan bara lite drygt 100 meter hem. Nu en skrivarstund. En stund att jobba med "Michelletimman". Mitt projekt som bara växer och växer och när jag förväntas knyta ihop säcken, så läggs ytterligare saker till. Förhoppningsvis för att bli bättre. Hur det blir med den saken får framtiden utvisa.Oavsett håller den mig igång.

"Att finnas till"  är den finaste meningen av alla. Det är så det känns just nu.
Att leva är det vackraste  i livet och min bästa stund är nu.
Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Ibland är det de små sakerna som gör det. Som t ex dagens oplanerade lunch med trevligt sällskap och bra samtal. Eller som för en stund sedan då jag åkte till min favorit-musikaffär för att prata lite kommande inköp, prata om livets viktigheter, skratta och dricka kaffe.
När allt är som mest hektiskt är det en ynnest att bara kunna lägga i från sig allt för en liten stund.
Som att gå in i en annan värld. En vardagens oas.

Läs hela inlägget »



In i måndagen.
Målet är ingenting - vägen är allt. Eller hur var det med det där egentligen? Jag kör rätt fram och viker inte av en tum.
Någon sa att det bara var 13 arbetsdagar kvar.
"Alltså jag menar riktiga arbetsdagar..."
Jag lyssnade, nickade och tog in. Det får vara lite som det vill med den saken. Oavsett hur långt det är kvar till semester, så går tiden inte fortare än nu. Kanske för att det är så mycket som skall hinnas med? Kanske för att maj bara skall förbrukas...
Jag känner mig starkare nu. Jag skulle kunna arbeta i en evighet. Visst ser jag framemot sommar och ledighet, men just nu skulle jag bara vilja att någon stannade tiden för en stund.
För allt vackert är faktiskt här och nu.

Läs hela inlägget »
Det är frukoststund. Det är en ny vecka.Jag tillhör det frukostälskande folket. Jag försöker alltid ha gott om tid på morgonen. Vill inte kasta i mig maten och jag vill ha lite tid innan och lite tid efter. Morgonen är den skönaste stunden på dagen under förutsättning att jag inte behöver jäkta. Det behöver jag sällan numera. I den bästa av världar hinner jag skriva en timma innan jag äter. Sedan vill jag ha en halvtimma till Nyhetsmorgon och morgonens sista kaffe. 
En bra skön morgon sätter standarden för resten av dagen. Frukosten är min viktigaste måltid.
Läs hela inlägget »

En dag fylld med judo. Färgelanda judoklubb hade en mycket bra dag. Jag fick en mycket fin dag. Vilka fina prestationer.
Och nu är kvällen här och dagens program sträcker sig enda fram till midnatt. Det är dags för en god måltid och trevligt sällskap. Det är ett svårslaget slut på en vecka.

Läs hela inlägget »
Jag har intagit coaching style och min mångåriga tävlingsadept och vän Rose-Marie Tell står redo för att gå in i matchen. Jag har intagit coaching style och min mångåriga tävlingsadept och vän Rose-Marie Tell står redo för att gå in i matchen.

I dag är det tävling. Jag älskar det där.
Älskar att vara i tävlingsarenan. Stor som liten. Att vara en del av något.
Adrenalin och glädje. Vinst och förlust. Massor av känslor. Att kunna vara mitt i det och känna doften, höra glädjen, smaka på segerns sötma, men också att trösta, pusha och dela på en förlust.
En judotävling för mig innehåller allt det där som jag efterlängtar av livet. Spänning, lycka och gemenskap. Kampen är jag.

Läs hela inlägget »





Försommaren är vacker och värd att stanna upp i. Idag på promenaden kunde jag konstatera att allt nu är grönt. Det var inte så länge sedan som det fortfarande var grått och de där knopparna stod för hoppet och framtidstron. Jag blev stående en stund framför det där blommande trädet som jag sedan fångade på bild och jag tänkte; Det där är "överlevnad, ren luft, vatten, skugga och mat."
Viktiga förutsättningar för ett liv.
Det är det där trädet som ger oss insikt, hopp och mod att uthärda under tider i svåra förhållanden. Det är symbolen för liv, tillväxt och fred. Med ens förstod jag hur allting hänger ihop och vad som är det absolut viktiga.

Läs hela inlägget »
Min son Eric har klarat gradering till brunt bälte. Min son Eric har klarat gradering till brunt bälte.

Idag är det Erikdagen.
Vi minns Erik den helige. Kungen och nationalhelgonet som så brutalt och  våldsamt blev ihjälslagen och halshuggen på självaste Kristi Himmelfärdsdag, någon gång i mitten av 1100-talet.

Jag tänker dock på min son Eric denna dag som blivit så stor.
Den eviga frågan; Vart tog tiden vägen?
och så tänker jag på min farfar Eric och på de långa och intressanta samtal som jag och han brukade ha när vi var själva.
Två stycken Eric som betytt mycket för mig, men på olika sätt.

Läs hela inlägget »

Jag är uppe extra tidigt för att hinna skriva innan det är dags att åka till klubben. Det händer mycket i dag.
Men än så länge är det bedrägligt lugnt och medan jag dricker mitt kaffe lyssnar jag på fågelkvittret utanför mitt köksfönster. Nu har jag någon timma på mig att skriva på mitt bokmanus. Den senaste veckan har det verkligen varit lite si och så med skrivandet. Var bortrest under helgen och veckan därefter har gått i ett rasande tempo. Maj brukar göra det. Som om det vore ett enda upplopp inför semestertid. Kanske är det jobbet som påverkar det?  Just nu är det skolavslutningstider med allt vad det innebär. Högsäsong inom mitt yrke skulle man kunna säga. Det är nu som det är viktigt att hålla ut, hålla ihop och stå ut... 

Det har blivit mycket av "det där" mobilbloggandet det sista. Jag älskar just den möjligheten att när som helst kunna publicera inlägg. Samtidigt saknar jag att skriva de där lite mer "ingående" inläggen. Att verkligen få beskriva den där känslan, händelsen eller musiken som påverkar mig i stunden. Därför är det skönt att få sitta så här vid ett tangentbord. Att få skriva dessa rader innan jag sätter "tänderna i" mitt bokmanus. Att bara göra det.

Läs hela inlägget »

Dofterna är som njutningsfullast nu.Förra helgen någonstans vid ett stopp i Arboga bröt jag en kvist av blommande hägg. Jag luktade på den, slöt ögonen och njöt. sedan tog jag in den i bilen och lät de andra lukta.
Det är dofternas tid. Det är tiden mellan hägg och syrén.
Ljuvliga försommar då man egentligen bara vill sätta upp den där skylten;  "Stängt mellan hägg och syren". 

...Men så ser jag den där Syrénen som står i blom och jag suckar och konstaterar att den där tiden emellan, i år blev ännu kortare än vanligt. Som om man kunde räkna timmarna.
Det är bara försommar, men det är nu man inser att just den här tiden går alldeles för fort.

Läs hela inlägget »

Ikväll hade vi graderingar på klubben. Däribland min son Eric som klarade prov för brunt bälte.
Alla var grymt duktiga och förberedda och de klarade sina graderingar för respektive bälte. Roligt att kunna vara med och att vara delaktig i den glädje som fanns i dojon i kväll.

Läs hela inlägget »

För 11 år sedan började dessa killar sin resa mot svart bälte i judo. Idag graderade de sig till brunt och helt plötsligt är det ganska nära det där målet att gradera sig till svart.
När man ser den här bilden, inser man hur stora de har blivit och vilken viktig roll judon har spelat i deras liv.

Läs hela inlägget »

I går kväll lyckades vi återigen ordna en finalplats till den stora Quizfinalen. Något som vi lyckats med under alla de år som vi varit med. Det känns stort och viktigt. Ibland kan de där ganska banala och "oviktiga" sakerna vara bland de viktigaste i livet. Så kändes det i går kväll när vi fick reda på att båda våra lag placerat sig i topp som 1a och 2a.. Jag skrek ut min glädje och lycka och hela min tillvaro kändes helt magisk. Ibland behövs inte mer..

Läs hela inlägget »

Livet går sannerligen upp och ner.
Ibland tittar jag lite avundsjukt på de som följer en ganska "rak linje". De som lyckas hålla en nivå där någonstans i mellan. De som sällan behöver hamna i de där djupa dalarna, men kanske heller inte drabbas av den där euforiska lyckan. Jag har varit där. Både "där uppe" och "där nere". Början av året var hemskt. Som en enda lång mardröm utan slut.
Sedan lärde jag mig leva med det. Lärde mig att leva igen. Minns så väl när jag bortom mörkret och de tunga molnen, började se den där tunna linjen av ljus. Jag höll mig sysselsatt. Jag gjorde det som jag trodde skulle vara omöjligt. Jag levde dagen trots allt och jag tog mig i genom de vakna nätterna. Bara framåt, det fanns inget annat. Minns hur jag skrev på bokmanuset, fast att jag egentligen kände att jag inte kunde. att jag inte orkade, men gjorde det ändå. som paralyserad...
Det är annorlunda nu. Det blev bättre med tiden. Det blev ljusare trots allt. Jag är på väg tillbaka och det är en tillfredställelse i sig. Jag ser ljuset där borta och det kommer bara närmare och kraftfullare.
Det är upp eller ner. Ingen rak linje här, men det är ett spännande liv. Ingen tvekan om det och det finns inget bättre än när det vänder.

Läs hela inlägget »

Det närmar sig säsongsavslutning på klubben. 2 veckor kvar. Kanske fortsätter jag en bit in på sommaren. Nu när det känns så bra i kroppen.
Bra med folk på mattan igår. Ett härligt "go och driv". Så roligt att kunna vara en del i det.

Nu kommer högsommarvärmen! Högsommar i maj.
Nåja, föredrar det framför alternativet;   den vinter vi haft under en tid. 
Det är torsdag morgon och jag är på väg till jobbet. Snart slut på jobb också.
Men idag allt som vanligt, eller kanske lite mer. En på papperet intensiv dag.
Det känns bra.

Läs hela inlägget »

Jag hittade ännu en härlig bild från Fort Myers Beach.
Från samma kväll som bilden jag la ut i det tidigare inlägget idag.
Sist vi var där var sommaren 2017. Hög tid för mig att åka dit igen.

Läs hela inlägget »

Onsdag betyder judoträning.
När kroppen kändes bra blev judo roligt igen. Nu åker jag till träningen med ett leende. Likaså när jag åker därifrån. Tänk hur mycket lättare allt blir när man mår bra.

Läs hela inlägget »

En sån där favoritplats både för mig och familjen är Fort Myers Beach, som vi besökt vid flera tillfällen. Jag minns särskilt en kväll 2008 i november då vi dröjde oss kvar på stranden extra länge. Vi hade haft en fantastisk dag på stranden och vi hade myst på restaurang och barer i området. Eric gjorde sandslott och ingen kunde nog med att i hans lyckliga stund säga att vi skulle åka tillbaka till hotellet. Vi blev kvar och den här bilden när storasyster hjälper lillebror att skapa i sanden blev ett fint minne från den dagen.

Läs hela inlägget »

Jag blir kallad till min sons rum och han ber mig om hjälp med en musikgrej. Han sitter och jobbar på en ny låt och vill ha min åsikt om ackorden i låten. Det är såna här diskussioner som berikar livet. Det är sånt jag gillar mest. Att få prata med sin musikintresserade son om skapande är svårslaget. Jag hämtar min gitarr och jag spelar till. Han säger inget men tycks gilla det, för han säger därefter:
"Du kanske vill lägga något på den här sedan?"
"Visst säger jag." "Gärna".
"Men då måste du spela i takt" tillägger han "inte så där som du gjorde på den senaste inspelningen vi gjorde tillsammans."
Jag svarar lätt besviket med en dementi. Att det där inte är sant. Att han har fel där och jag rätt. Att det inte var mitt gitarrspel som gjorde att resultatet av låten inte blev som han ville. Han tittar skeptiskt på mig och jag spelar på för att visa att jag kan...

I helgen fick jag möjlighet att för första gången känna på brorsans nya stratocaster. En riktig goding som genomgått en rejäl uppgradering och förbättring i brorsans ägo. Vi fick en liten stund tillsammans med musiken och dess dragningskraft.
Musiken är mästerlig på att förena människor.

Läs hela inlägget »

I söndags var vi på en jättemysig konfirmation. Då fick jag möjlighet till lite efterhäng med dessa härliga grabbar. Efter konfirmationen är färdig och det vankas fest dröjer vo oss kvar i kyrkan och dricker lite kaffe.
Trevligare än så är svårt att få det.

Läs hela inlägget »

Den här morgonen tittar jag på det här bilden som togs i helgen hemma hos brorsan.
Jag och Ronny, två bröder, två liv med samma bakgrund, vi delar vår historia. Numera bor vi ganska långt från varandra. Ses inte så ofta. Livet tar sig olika vägar. Men i helgen sågs vi och vi fick en liten stund tillsammans. Det tänker jag på nu och gläds.

Läs hela inlägget »

Lägger in en till bild från helgens tripp till Stockholm Jag och Eric poserar på Söder mälarstrand. Det spöregnar och humöret börjar tryta på min son och i något ögonblick där på promenaden in mot Gamla stan svär han att han aldrig skall åka med oss något mer. Han har vid det här laget fått sin tillräckliga dos av sina föräldrar. Kvällen blir bara blötare och denna kväll är inte vädrets makter på vår sida. Tror dock att någonstans där inom honom, någon gång kommer se tillbaka på den här helgen med sina föräldrar som en ganska mysig helg.

Läs hela inlägget »

Ny vecka och allt börjar om igen. 
Under helgen har jag varit i Stockholm på konfirmation och på så sätt fått möjlighet att umgås med släkt och vänner. Detta likt ett speed dating event. Jag håller kvar det tempot in i denna vecka.
Det är en måndag morgon i maj, frosten ligger som ett täcke över det gröna på marken och ovanför allting lyser en stor gul sol.
Det finns ingen nästa gång. Det är nu eller aldrig.

Läs hela inlägget »

Solen kommer fram och kanske kan det tillslut bli lika fint väder här som det sägs vara hemma?
Det är fantastiskt att kunna mobilblogga.
Känner mig ung och modern. Den där meningen vet jag att en del kan ha vissa synpunkter på, men det är så det känns.
Måsarna skrattar och jag med dem. Samtidigt kurrar min mage. Lite av en tortyr för mig att inte bli serverad frukost förrän klockan åtta.

Läs hela inlägget »

En tidig morgonpromenad gör mig pigg och stark.
Nu ser jag framemot frukost. Lagom till det tittar solen fram.
Det här kan bli en fin dag.

Läs hela inlägget »

Och regnet fortsätter att falla ner. Heja Bishop arms!
Lång färd mot mat.

Läs hela inlägget »

Det regnar här i Stockholm idag...
Vår promenad fick tillfälligt avbrytas då regnet öser ni.
Vi försöker ha det gott ändå.

Läs hela inlägget »

Vi samlas i huvudstaden. La familia. Lite fika, avstämning och skratt.
Ett härligt ögonblick, en skön stund.

Läs hela inlägget »

Igår skrev jag om The road. Om att vara ung, fri och vara på väg. 
Idag är jag på väg, men Kanske inte så ung längre, men känslan och hungern finns ännu där.
Kan inte sluta att tänka på  sommaren 1990.
Jag minns den kvällen så väl när jag sa upp mig från mitt jobb på Pressbyrån. Vad visste jag om livet då? Jag var 22 år och tänkte erövra världen. Nu tillhör världen mig, nu tillhör världen alla!

Läs hela inlägget »
Jag är 22 år har hela livet framför mig, men det enda som betyder något år de där sångerna, romantiken, drömmarna och vägen Jag är 22 år har hela livet framför mig, men det enda som betyder något år de där sångerna, romantiken, drömmarna och vägen






En intensiv dag går över i en intensiv kväll, men nu är jag packad och klar för en road trip . Jag lutar mig tillbaka, blundar och koncentrerar mig på ...ingenting. Det är skönt att komma i väg. Jag älskar att köra bil mil efter mil. Att köra bil och lyssna på musik som man gillar.

Det fanns en tid då jag bara lyssnade på "de fyra".
Jackson Browne förstås, John Mellenkamp var en självklarhet, John Hiatt klarade jag mig inte utan och ingen skrev smartare texter än Elvis Costello.
Jag levde och dog med dessa musikaliska förebilder. 
Det fanns drömmar som omgav mig om att en dag kunna skriva en egen "Your bright baby blues". Jackson Browne var mästaren. 
Någon gång skulle jag ha en egen "Cherry bomb". Det bara var så.

Och sommaren 1990 sa jag upp mig från mitt jobb på Pressbyrån, jag var 22 år och tänkte erövra världen.
Jag stod ensam  i ankomsthallen på JFK och väntade på att den där turvågen som skulle komma hela vägen från Hudson river, skulle ta mig med bort och in i det evigt sköna.

Jag mötte sommaren i Connecticut det året och kanske borde jag stannat kvar i Greenwich året ut, eller  iallafall till vintern kom. Kanske borde jag stannat  i New England...för gott.
men rastlösheten och den där längtan ut på vägen kom fort och våldsamt och där tog kärleken stryk för att jag skulle möta mina musikaliska preferenser i sin rätta miljö.

Jag åkte Greyhoundbuss genom det där enorma landet, bodde på en bordell i Gretna utanför Nashville, levde på en strand i Key west. Jag åkte över Rocky Mountains och levde på en båt förankrad utanför Cubas kust. Hela tiden var musiken så närvarande. John Hiatts låtar, Ry Cooders gitarr..
Jag besökte scenerna, jag besökte det som inspirerat till musiken och jag spelade sönder mina kassettband på min medhavda Sony walkman.
Alla barer och hostels, allt billigt öl och drömmar som dog. En solnedgång i mäktiga Mississippi och nyvunnen vänskap som aldrig därefter skulle återupptas.
Från öst till väst, från norr för att sedan åka söderut och hela tiden med ett ledmotiv;

"Highways and dance halls
A good song takes you far
Your write about the moon
And you dream about the stars
Blues in old motel rooms
Girls in daddy's car
You sing about the nights
And you laugh about the scars"


Jag var 22 år och hade hela livet framför mig, men det enda som betydde något var  de där sångerna, romantiken, drömmarna och vägen.

Läs hela inlägget »

På dagarna lyssnar jag på the Faces och under kvällarna Tom Waits. Jag har hittat en bra musikbalans för maj.
Och jag är pigg och känner mig frisk och ser framemot ännu en helg.
Mitt livsmotto har i den "moderna Tommytiden" alltid varit "Lev hela dagen". På så vis har jag levat. Precis som om det vore min sista dag i livet. Jag tror på att man måste finna glädje i en måndag, lika mycket som en fredag. Att leva bara för helgen, eller fredag och lördag gör livet så kort och innehållslöst. För vad händer om lördagen skiter sig? Man måste ha ett jobb man trivs med. Om inte; dags att byta. Man tillbringar en så stor del av sitt liv på jobbet och man har inte tid på att slösa bort den på meningslösa saker som man inte trivs med. 
Sedan blir det förstås som det blir med det ändå. Livet suger ofta, det är tufft och orättvist och just därför är det så viktigt att varje morgon möta en ny dag med värdighet och nyfikenhet. I går var det mycket vinäger, men idag är det en ny dag. Jag kör på som jag alltid gjort.
Ikväll blir jag uppe en stund. Det blir sent. Jag hör hur min son jobbar på ett nytt beat innefrån sitt rum. Han tycks heller inte kunna släppa taget om dagen. Jag behöver den här stunden med Tom Waits för att komma till sans. Fastnade i den där låten som följt med mig i så många år och som jag kan varenda ord i både framlänges och baklänges. Christmas Card From A Hooker In Minneapolis. Jag har alltid fallit så tungt för den där smutsiga, men ändå vackra och respektfulla poesin. 

"Hey Charley I think I'm happy
For the first time since my accident
I wish I had all the money
That we used to spend on dope
I'd buy me a used car lot
And I wouldn't sell any of 'em
I'd just drive a different car every day
Dependin' on how I feel"


Just den där raden "I'd buy me a used car lot
And I wouldn't sell any of 'em I'd just drive a different car every day, Dependin' on how I feel" är helt fantastisk. Hur olika våra drömmar kan se ut och "depending on how I feel"

En man sa en gång för länge sedan till mig; "Låt inget gå dig förbi." Det där kloka har följt med mig genom livet och jag har alltid anammat varje ord, utan att basunera ut det (För sånt där triggar lätt igång människor i ens närhet.)
Det finns tillfällen och äventyr som bara varar en kort tid och som bara är tillgängliga för människor i en viss ålder. Det handlar om att åldras med fina minnen. Låt inget gå dig förbi...

Fredag väldigt snart. Jag har varit uppe i en evighet. Jag har njutit av mitt kaffe kokat i min farmors gamla kittel. Ibland känns natten len och öm. Det är nu, bara nu.

Läs hela inlägget »

Ett optiskt fenomen som fascinerat oss i alla tider. Jag stannar bilen och försöker få en bra bild över den vackra bågen över vägen. Jag lyckas inget vidare, men jag får en fin stund där själv vid vägkanten tittande, drömmande, funderande...

Regnbågen som i den fornnordiska mytologin är en bro till den andra världen som förbinder människornas och gudarnas värld.
Eller som i första Moseboken där Gud förklarar för Noa att regnbågen är tecknet för det förbund Gud  instiftat mellan sig och alla levande varelser.
Detta tänker jag på.
Sedan tänker jag på alla historier och villfarelser om just regnbågen. Som t ex  det farliga att peka på regnbågen och hur det skulle resultera i att fingrarna ruttnade, eller att man blev blind. Folktro när den är som bäst! Det finns många såna där historier.
Själv tänker jag alltid på Dan Reed Network och den där låten Rainbow Child. Så också denna stund.

"Say hello to the Rainbow Child
She don't say much it's just her personal style
She's gotta magic mind that that reaches to the border of the riverside"


Året var 1989 och allt var så mycket annorlunda då mot nu. Det var jag och alla mina drömmar, fester och hunger på livet.  Med tiden ändras perspektiven och inriktningen. med tiden ändras nästan allting.
Regnbågen är dock beständig och samma nu som då.

Läs hela inlägget »

Mitt huvud höll nästan hela passet.
Dagens visdomsord lyder; låt bli att gå in i vägskyltar innan om du tänkt att fullfölja hela träningen. Men jag är nöjd ändå. Man lär sig så länge som man lever och den här kroppen känns bättre än på mycket länge. Detta trots dagens knock.

Tänk att halva arbetsveckan är gjord. Nu måste jag börja planera inför helgen. Ser framemot en roadtrip. Det känns som att det var så länge sedan. First we take Manhattan, then we take Berlin!
Alla har så mycket omkring sig, så jag gör mig också upptagen. Låsta positioner, men spelar det egentligen någon roll?

Och i sena nattetid då såret i huvudet gått upp för 50elfte gången och jag ligger med handduk runt för att få ett stopp på alltihopa, tänker jag på att har man bara tid att vänta, så ordnar man allt.

Läs hela inlägget »

När man minst anar det så händer det. Bara bom liksom. Under någon sekund eller två har jag fokus på något annat - en smäll, smärta och blod som i strid ström hastigt tar sig ner via min panna och vidare på mun och kind, vidare ner på hakan. Jag förvandlas till bilden av en krigskadad på väg ner, men som kämpar med balansen och stapplar framåt till att det blir lite stadigare igen.
Jag tappade fokus som en tonåring djupt försjunken i sin mobil och som går in i något.

Nu är jag irriterad och besviken. Huvudet värker och det vill inte sluta blöda. Jag vill verkligen träna i kväll och har sett framåt det hela dagen.

Jag hittade den här bilden för några dagar sedan. Jag ser jättearg ut och dessutom äldre än vad jag är nu. Jag sitter under ett olivträd och dricker grappa någonstans på Sicilien och egentligen borde jag se väldigt nöjd ut, men något tycks tynga mig. Kanske tycker jag att det är för varmt? Eller så är det något med min grappa?
Oavsett längtar jag mig själv bort i denna stund. Gärna någonstans där jag kan sitta under ett olivträd, dricka en grappa och ta hand om min skada.

Läs hela inlägget »

Det är kaffestund och jag går igenom mitt bokmanus, redigerar, lägger till och drar i från. Främst kollar jag upp så att allt blir sammanhängande. Att något som jag tidigare tagit med, senare kan få en innebörd i historien.  Jag är inte färdig. Det handlar inte om någon slutredigering, mer som ett sätt att värna om strukturen. Om en liten stund skall jag sätta igång med att skriva. I och med att jag nu tillslut fått in ett bra tempo i skrivandet riktigt längtar jag till att få sätta mig ner vid tangenterna och ge mig in i den där fiktiva världen.

En gång hörde jag någon säga att dålig text kan redigeras. Men en text som inte har blivit skriven kan man inte göra någonting med. Det där är en mening som jag bär med mig och som jag lyfter fram när det behövs. Det viktiga är att inte känna några hinder. Att inte begränsa sig själv eller ännu värre; censurera sig själv. Att våga och att förmå sig.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman
På bilden jag och Rebecca. Hon fyller år dagen till ära och till helgen är hon klubbens medaljhopp på SeniorSM På bilden jag och Rebecca. Hon fyller år dagen till ära och till helgen är hon klubbens medaljhopp på SeniorSM

I går kväll när jag åkte hem från träningen föll tung blöt snö ner. Jag gick från bilen och in i huset och tänkte "att det här är ett typiskt aprilväder, inte maj."
Sedan tänkte jag på träningen. vem kan störas av lite snö i maj efter ett sånt träningspass?
Jag hade verkligen varit peppad och taggad innan träningspasset och det gick bra. Jag kände mig både stark och på gång. Under slutet i en kampsituation lyckades jag dock sträcka armbågen och det innebar att jag fick stå över de sista fem minuterna, men det spelade egentligen ingen roll, för det kändes ändå så bra. Bra att vara igång, bra att vara frisk och bra att faktiskt samtidigt som man tränade också hade roligt. 

På bilden poserar jag glatt efter träningen med en av mina träningskompisar; Rebecca.
Vi har känt varandra i en evighet. På klubben får jag inte bara möjlighet att träna, utan det är också där jag har mina vänner. Gemenskapen betyder allt. 

Läs hela inlägget »

Idag har jag varit uppe en evighet. Man förstår att man åldrats då man konstaterar att man varit uppe alldeles för länge. Dagens viktiga arbete gjordes med den här fantastiska utsikten utanför fönstret. Mitt sällskap höll dock inte med mig om att tidiga morgnar är bättre än sena kvällar och nätter. Det gav upphov till en diskussion om livets viktiga ting.

Äntligen en vecka utan irriterande avbrott. Äntligen 5 hela arbetsdagar. Skönt.
Och helgen ser jag fram emot, men först skall mycket göras och hinnas med. Skall det här bli den avgörande veckan? Mycket tyder på det.  Good Times or bad Times?

Det är jag och evigheten. I morgon är allt kanske annorlunda. Till dess är allt bara gott.

Läs hela inlägget »

Precis färdig med frukosten. Nu finns tid för allt annat.

Läs hela inlägget »

Det mest effektiva om man skall ha bra skrivrutiner är att gå upp tidigt och helst hunnit med att arbeta ett par timmar innan frukost. Att skriva är som så mycket annat; Om man inte håller sig till bra rutiner så kommer man hjälplöst efter. Att skriva är att anstränga sig till sitt yttersta. Inga meningar kommer av sig själv.
Nu är det dock alldeles strax dags för frukost. Jag skall unna mig att äta länge och sakta. Sedan väntar en mycket spännande dag.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman
En LC Smith från min brorson Victors skrivmaskinsamling. En LC Smith från min brorson Victors skrivmaskinsamling.

Som barn fanns det hos mig en fascination för skrivmaskiner. Människor som ägde en skrivmaskin var spännande människor. Kanske var det här som min nyfikenhet för att skriva också växte fram?
Något av det mest spännande som man kunde göra var att skriva på en skrivmaskin. Det fanns tillfällen då man var hos någon som hade en maskin och så blev man erbjuden att få använda den. Det var stort.
Under 90-talet skrev jag flitigt på en gammal maskin som jag kommit över. Det blev poesi, låttexter och noveller. På något sätt så kändes det mer på riktigt att skriva på en stor bastant "pjäs" som stod stadigt på bordet, med ett nästan alltid dåliga färg och radér - band och Tipp-ex nära till hands.
Även om jag kan romantisera och skrivmaskiner, är jag glad över de fördelar som datorer bär med sig. I kväll när jag sitter och skriver ännu ett kapitel i det manus som skall bli boken Michelltimman, är jag glad över alla redigeringsmöjligheter och hur jag snabbt och enkelt kan hoppa mellan olika kapitel. 
När jag känner mig nostalgisk plockar jag fram min farfars reseskrivmaskin, slår an tangenterna och låter fingrarna få dansa en stund.

Läs hela inlägget »
Etiketter: michelletimman

Hej och ho!
Dags att stå upp!
Två barngrupper på morgonen och tre graderingar. Gradering? Ja, alltså när man är redo att visa upp att man är redo för ett nytt bälte. Man visar upp sina färdigheter som ett praktiskt prov. Dessa barn var väl förberedda med både ordinarie träningspass och graderingsskola förra helgen. En av tjejernas kommentar efter att fått sitt gula bälte var;
"Jag är så glad så att jag nästan gråter"
Finns inget bättre än sann glädje.

Det är det här som driver en  och är belöningen för att man vecka efter vecka, år efter år engagerar sig och verkar ideellt.

Nu svidar jag om från att vara en judoka till att bli en skribent. Ett par timmars skön skrivning. Det är också glädje.
 

Läs hela inlägget »

Det är en förmiddag full med judo. Det är en helg full med judo. Däremellan har jag tänkt att få in en del andra roligheter.  
Solen skiner, måsarna skrattar och det är jag som försöker må bra. 

Att vakna och gå upp tidigt en lördagmorgon i maj kan bara vara underbart (om man känner sig frisk och stark) Strax innan halv tio åker jag i väg till dojon för att vara med och leda säsongens två lördagsjudopass.  I bilen spelar jag Faces och just den där gamla oborstade, men vackra rocken är precis vad jag behöver nu.  På vägen noterar jag all grönska. Det är sannerligen en vacker tid. 
Och dagen rullar på och allting är vackert och när det blivit lite varmare ute och jag förhoppningsvis orkar (De där bacillerna inom mig vill inte ge sig), skall jag ta jag mig en promenad runt samhället, ensam men tillfreds. Väl hemma igen fyller jag rummet med musik och jag skall låta spela det där vackra  igen...igen och igen..

Läs hela inlägget »

Minusgrader och snö. Maj visar verkligen sin bästa sida. Men nu kan allt bara bli så mycket bättre.
Idag är jag dock låg. Inte på grund av  snö och kyla, utan snarare för att jag tycks ha saker i kroppen som försöker sänka mig. Jag blir aldrig sjuk och det tänker jag inte bli denna gång heller, så jag går till motoffensiv!

Liver går verkligen upp och ner. Inte allra minst mitt och i dag har jag konfronteras med oro, uppgivenhet, ilska och förtvivlan som vänner till mig berättat om. Jag tänker på det och jag tänker på dem. Tänker på hur hårt och orättvist livet kan vara. Jag hoppas att ljuset snart skall lysa över dem igen.

Läs hela inlägget »

Med maj försvann sol och värme. I allafall enligt min något tidiga vädersummering. Nu åker jacka på igen. 
I stockholm har snö fallit

Jag gör mig redo för en fredag, en fredag som enligt mitt arbetsschema är den mest hektiska dagen. Men, det är också en rolig dag just därför. Jag trivs med alla dessa möten och att vara i gång. Ännu en helg står för dörren. Sommaren kommer allt närmare. Just nu skiner solen. Jag tänker; "Kanske är den där väderprognosen fel ändå." Hoppet är det sista som dör. Nu ger jag mig i väg. Allt börjar om igen.

Läs hela inlägget »

Att lägga upp foton på kaffekoppar har ersatt selfies. Kanske även det en sån där medelåldersgrej?
Oavsett om det får ses som en utveckling eller ej, så är det just kaffe som håller mig igång.

Nu i väg på möte x 2. Majkvällen är inrutad,men inte tråkig, jag är trött, men inte utmattad, jag är jag.

Läs hela inlägget »

Det är värme, lugn och lite kärlek. Nu avslutar vi den första av dessa två helger under vecka 18. Två arbetsdagar till, sedan helg igen.
Nu väntar god mat och gott att dricka till den. Jag slutade nog aldrig med att vara livsnjutare trots allt. Det finns inget bättre än när det vänder. 
Med åren har jag fått en fascination för levande ljus. Det fanns en tid när jag var yngre då jag förkastade det som trams. Nu kan jag nästan inte leva utan det. Levande ljus, vatten och morgonstund tycks vara melodin för en man i medelåldern.  

Medelålder är förövrigt ett skönt begrepp. Främst för att man nästan alltid tycks vara i den.  Tiden mellan ungdom och ålderdom. Levnadstiden mellan 40 och och 70. Förvisso tycks experterna vara lite oense om tidspannet, men det är ju ännu bättre för på så vis når man kanske aldrig ålderdomen? Och ungdom vill man ju inte vara.
En titt i Stora Familjeläkarboken avslöjar att jag nu gått in i övre medelåldern. Alltså att jag är mellan 50 till 70 år. En ålder som enligt samma bok avslöjar att det är då som de flesta åkommer och sjukdomar brukar dyka upp. 
Jag tar dock det med ro. Det som sker det sker. I kväll är kvällen med stort K. Jag är ganska lyckosam trots allt. Det är skönt nu.

Läs hela inlägget »

April kom och försvann. Mitt manus är ännu inte klart.
Klart i april. Det var det jag lovade. Med det misslyckades jag, men det får vara som det är med den saken. Just nu skriver jag med en frenesi och glöd som jag aldrig haft förut. Det är det som räknas och betyder någonting. Jag är ingen författare. Därför kan jag aldrig ha någon press på mig. Jag har aldrig publicerat annat än universitetsuppsatser. Det är något helt annat det.

Heja mobilbloggande! En liten mikropaus i frenesin. Någon klipper gräset, medan jag skriver på något som skall bli en bestseller.

Läs hela inlägget »

Maj

I morse när kajorna fortfarande sov i trädet, cyklade jag runt i samhället för att få fart i kroppen, för att dra in frisk luft i mina lungor, för att få se hur ett samhälle vaknar. Det var inga bilar, en tom parkering utanför Ica och det var släckt hos min bror.
April försvann så fort. Så som den alltid vill göra. Älskade april - min favoritmånad. Nu hoppas jag på maj, men det behöver gå sakta nu. Hastigheten måste dras ner på väsentligt. Fortsätter de så här kommer mitt liv gå fort.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter